50 nyanser av vitt – fjällfotografering

Ett besök i Härjedalen erbjuder utmärkta möjligheter för den glada fotografen att fylla på fotoarkivet med bilder i många nyanser av vitt såsom snövitt, molnvitt och överexponeratvitt. Här kommer några bildexempel från min påsk i fjällen.

Snötäckta fjäll

Motiv nummero ett är såklart själva fjällen. Det är ju därför det heter fjällen. Fjäll har den stora fördelen som fotomotiv betraktat att de står stilla.

De står kvar på samma ställe. Varje dag. Vilket också är deras nackdel om fotografen också är hyfsat stationär (otränad). Hur många bilder på samma fjäll behövs i ett och samma fotoarkiv liksom?

Här har jag spexat till och kompletterat (ett annat) fjäll med en vitklädd skidåkare och matchande hund.

Ett annat sätt att variera bilderna är att byta kamera. Här provar jag panoreringsfunktionen på nya mobilen (Sony Xperia). Tjohej.

Vitt väder

Som tur var varierar vädret ständigt i fjällen vilket gör att det alltid finns nya typer av moln att komponera bilder med.

Är molnen tunna kan himlen bli stiligt blå och vitrandig. Det finns ett samband mellan blå färg på bilderna och att näsan på fotografen skiftar från vit till brunprickig. Brunprickigt och blått räknas som trevlig omväxling, särskilt om det kan kombineras med en annan favorit; träd.

Träd ihop med ett annat väderfenomen, rimfrost råkar jag vara synnerligen förtjust i. När jag drog upp rullgardinen på påskaftonen och såg att solen glittrade i björkarna blev jag väldigt glad. Att fånga glittret i träden var dock allt annat än enkelt. Ser ni att det faktiskt glimmar lite? Kanske inte den mest imponerande rimfost jag har visat upp. Det är helt enkelt rimfrostsäkrare tidigare på säsongen. Kolla in tidigare bilder av rimfrostiga strån eller dessa jättekristaller.

Vita djur

Stationära fotoobjekt i all ära, den glada fotografen vill såklart även ha med fjällets invånare på bild. Alla djur i fjällen är vita på vintern för att ge fotograferna en extra utmaning. Vit snö och vitt djur, möjligen med någon svart svanstipp eller öga. Det är först när de rör sig som de syns och när de väl rör sig är det för sent.

Djurutbudet består bland annat av hermelin, ripor, orrar och harar. Hararna har ett par fördelar ur fotografens perspektiv. De är markbundna, är relativt sett stora och umgås gärna i grupp. I arla morgonstund på påskdagen hölls ett harkonvent utanför vårt hus. En hel hög med harar skuttade omkring runt knuten. Vår alldeles egna bevakningsmatros meddelade oss högljutt deras närvaro. Med tanke på dessa förutsättningar så kan man tycka att jag borde ha fångat mer än en halv hare på bild.

Det har jag också, fast fokus hamnat på grenen framför haren. Jag har även fotat ett par haröron som sticker upp bakom en snöhög med Fritz kamera. Lärdom: långkalsonger och teleobjektiv är obligatorisk utrustning att medtaga när man kliver ur sängen. Eventuellt bör man sova med dem på för att vara redo.

Alternativa fotoobjekt

När den glada fotografen fyllt minneskortet med vita fjäll ur alla vinklar fotografen kan komma på och gett upp om de vilda djuren så är det dags att plocka in lite andra motiv. Exempelvis djur man kan regissera.

– E du dum eller? Springa i djupsnö gjorde jag när jag var ung. Med tilltagande ålder och visdom håller jag mig till leder med ordentlig skare. Envisas du med att gå framåt så är jag snart en lös hund istället för draghund. Ditt val.

Tvåbenta djur då? Särskilt bedårande söta små sådana klädda helt i rosa? Nähä, de skulle hem och äta lunch och försvann bort i fjärran.

Jag har gått med i en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar vilket gör att jag blandar ämnen ännu vildare än jag brukar göra. Detta var nummer 72/100 i #blogg100.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)