Äntligen rimfrost i Tänndalen!
Hurra! Äntligen fotoväder. Nu blir det orgier i rimfrostbilder. Eller möjligen blir det en väldigt lång resa för att få se lite iskristaller. Jag har varit en vecka i fjällen nu och det har varit en och annan solglimt, men mestadels en lång räcka med moln och nederbörd i varierad form. Mest i form av snö, vilket jag är tacksam för då jag inte har något till övers för regn.
Regn ovanpå snö och sedan kallgrader på det är receptet på ishalka. Vilket är exakt vad vi har efter de droppar regn som trillade ner häromdagen. Igår snöade det fint halva dagen men det kombinerades med en vind som föste ihop snön i drivor och gjorde skidåkning till en ganska obehaglig syssla.
Kyla och dimma = rimfrost
För söndagen hade YR spått dimma och kallgrader, en kombination som har förutsättningar att generera fin rimfrost. Men när jag vaknade vid 04 och tittade ut så var björkarna utanför fönstret helt bruna. Jag satte mig med datorn och filade på ett manus. (Inte det manuset jag tänkt skriva på, det är nämligen alltid mycket mer attraktivt att jobba med något annat än det man borde skriva på).
Vid sjutiden kom Kocken upp, satte på en brasa och kokade kaffe. Han noterade att det var helt klart ute och väldigt kallt (-18). Jag fortsatte jobba. Vid åttatiden när jag tittade ut såg jag att den utlovade dimman hade dykt upp. Jag fick plötsligt väldigt bråttom. Datorn la jag snabbt åt sidan och rev åt mig överdragskläderna. Hängde en kamera på vardera axeln och drog snabbt ner till sjön.
Tänndalssjön är dit jag brukar gå för att ta fina soluppgångsbilder. Men när jag kom dit konstaterade jag att jag hade hamnat under molnen och att solen ännu inte tittat ner från bergen. Det var helt enkelt inte särskilt spännande fotomöjligheter där nere.
Jag tassade uppåt igen. När jag kom hem insåg jag att jag borde stannat hemma. Där glittrade solen i rimfrosten.
Skidpromenad mot Hållan
Efter att ha bytt till torra kläder och ätit frukost samt lunch tog jag fiskfjällsskidorna och en av kamerorna på promenad (Canon 6D mark II med Sigma 35 mm). Egentligen hade jag tänkt att det var dags för skidpremiär på riktigt med smal-skidor men med tanke på vädret valde jag de breda garanterat glidfria skidorna. De glider inte åt något håll, varken bakåt eller framåt.
Jag hasade iväg på transitspåret till Skarvruet. Fjällen blir inte vackrare än så här. Träden var delvis täckte av vit rimfrost och i dalen låg det kvar stråk av dimma. Jag var givetvis tvungen att stanna och fotografera många gånger. När jag kom ner bland träden packade jag ner kameran i ryggsäcken en stund och stakade nerför. Det partiet (nerförsbacke) hade jag dagens högsta puls.
Jag slog av på takten när det blev uppförsbacke igen och hasade vidare till Hållan och korsade sedan vägen. Favoritspåret var inte uppkört men jag gick förbi ”min tall” och bort i ett område där jag vet att det brukar vara goda förutsättningar för rimfrost.
Jag är inte säker på att jag fotade exakt samma kryssmarkering som det foto som är Tomatsallads allra första inlägg. Den vintern var det så mycket rimfrost att jag för att pigga upp bilden tog med en tomte som rekvisita.
Om någon undrar var jag vände så gjorde jag det här.
På vägen hem stannade jag och fotade rimfrost på ett par ställen. Ibland knatade jag ut i djupsnön för att fota, ibland la jag mig ner och ibland svor jag över att jag precis packat ner kameran i ryggsäcken men var tvungen att plocka upp den igen. Hela skidpromenaden tog 2,5 timme och solen hade försvunnit ner bakom bergen innan jag kom hem.
Nu tävlar krångelknät och höften om vem som ska muttra högst över dagens 3,5 timmars rimfrostjakt. Snuvig är jag också, men väldigt glad och nöjd över alla fina bilder jag kom hem med. De jag visat här är bara några smakprov från dagens skörd.
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
- I Bilbao äter man pintxos - onsdag 24 januari 2024
