En helt vanlig kväll i Antibes
Efter vårhetsen med #blogg100 har jag helt trillat ur vanan att blogga varje dag. Jag skriver hela dagarna och när jag har paus tittar jag hellre på film än bloggar något om samma ämne (just nu håller jag på med kapitlet Mitt Antibes). Dessutom känner jag att det finns uppenbar risk för upprepning om sådant jag bloggat om tidigare. Hur många inlägg med samma gamla solnedgång kan man egentligen publicera?
Kvällspromenad längs muren i Antibes
Igår avslutade jag exempelvis en intensiv skrivdag med min favoritkvällspromenad längs murarna, sedan ner i hamnen där de stora båtarna var upplysta som julgranar – förutom att inga riktigt stora båtar fanns inte. Efter några år i Antibes tycker jag att en privatyacht utan egen helikopter och miniubåt är en tämligen modest skuta.
Jag ville fånga Jaume Plensas Nomade i kvällsbelysning. Bastion St-Jaume som den står på var stängd (varför gick jag inte dit under Voiles d’Antibes när det var öppet för???) men jag hittade en hyfsad vinkel från den yttre hamnen. Tog en bild när himlen skiftade i rosa. Sedan väntade jag på att himlen skulle byta färg till blått. Solnedgången är en snabb affär på Rivieran, inte som i Sverige när den drar ut länge. Det har sina för- och nackdelar. Stunden med det gyllene ljuset är kort och som fotograf gäller det att ställa sig på rätt plats i förväg. Men å andra sidan behöver man inte vänta alltför länge om man väntar på att himlen ska byta färg.
Motståndsrörelsen under andra världskriget
Längs muren ut i hamnen finns en utställning om hamnens utveckling. Jag har aldrig brytt mig om den tidigare men idag fann jag den särskilt intressant. Den här bilden visar exempelvis hur hamnen såg ut efter en bombning under andra världskriget.
Tills för ett par dagar hade inte skrivit något om den perioden förut eftersom Rivieran inte är något av de kända slagfälten. Det var inte här kriget vanns, inga stora slag stod och inga stora minnesmärken finns. Det var i St Tropez och däromkring som 300 000 allierade soldater landsteg. Men det betyder inte att Antibes saknar historier från andra världskriget, de är bara i mindre skala. Jag snubblade häromdagen över en historia på en kanadensisk blogg och gav mig av ut på jakt efter två plaketter som jag gått förbi massor med gånger men aldrig satt in i sitt sammanhang tidigare. Detta resulterade i ett kapitel om hjältemod och kärlek i motståndsrörelsen (och en önskan att grotta ner mig i det lokala arkivet).
Gårdagskvällen var sådär ljum att jag aldrig ville gå in och lägga mig. Det får jag betala idag när jag är trött och seg. Men nu ska jag servera mig en till kopp kaffe och fila lite på manuset. Avrundar med en till bild på samma solnedgång som jag alltid fotar. Men denna gång med två ryskor och en hund som variation.
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
Vad härligt ljuvligt det ser ut där på dina bilder. Kan riktigt känna sommarkvällens ljumma vindar efter en het dag. Och bilden med ryskorna är ju bara så fin.
Nej, att blogga varje dag har inte heller jag orkat med efter de hundra dagarna. Förundras fortfarande över hur jag lyckades få upp ett inlägg med både text och foto varje dag under så lång tid.
Lycka till med skrivandet!
Hej Susanne och tack!
Jag kan lite grann sakna intensiteten. Mest saknar jag gemenskapen, att gå in och läsa vad andra hittade på att skriva om. Alla sajter har trillat ur min RSS-läsare och jag har inte tagit mig tid att stoppa tillbaka mina favoriter igen. Så nu hänger jag på Facebook igen när jag slöar istället för att läsa andra bloggar. (Måste verkligen åtgärda detta).
Under #blogg100 blev det inte särskilt många tecken skrivna på texter som jag ska försöka sälja så bloggandet gick ju ut över något. Nu gör jag tvärtom istället. Hoppas det är mer lönsamt.
Kristina