Faktaspäckad bok om Nice

Jag har läst Från vårt kvarter i Nice av Birgitta Edlund. Det är på flera sätt en mastig bok. Tyngden och tjockleken, 375 sidor, fick mig i att läsa boken i sjuksoffan snarare än bära runt den i handväskan. Vilket iofs hade den fördelen att jag inte kunde tappa bort den, käckt när det är en biblioteksbok som inte längre finns i tryck.

Boken är också späckad med fakta. Kanske lite väl späckad för min smak. Och då älskar jag ändå fakta och öser in fakta i mina böcker. Det gäller dock att väva in sina fakta i historien ordentligt, ett tips jag fick av en av testläsarna av min debutbok. Jag inser när jag läser Edlunds bok hur svårt det är att göra just detta utan att tappa läsaren. Edlund älskar sina fakta och hon älskar utvikningar, precis som jag gör. Men det är lätt att läsaren går bort sig i texten. Särskilt tappar Edlund mig i det obligatoriska kapitlet om Nice historia. Det är namn hit och dit och jag orkar inte hålla koll på vem som är lierad med vem i vilken ordning. Detta trots att jag läst in mig på områdets historia och skrivit ett utkast till ett kapitel om Antibes historia. Eventuellt är Antibes historia aningen mindre rörig än Nice – för trots att dessa två orter på franska Rivieran ligger bara några mil ifrån varandra skiljer sig deras historia åt.

Till Edlunds försvar ska sägas att hennes variant av Nice historia trots allt är en av de mindre röriga jag läst. Men jag ska ha svårigheten att få med sig läsaren bland alla turer i åtanke när jag reviderar min version.

Välskriven och rolig – särskilt där jag känner igen mig

Här och där glimtar Edlund fram som en vass och syrlig betraktare och det är då hon är som allra bäst.

Arkitekten accepterade motsträvigt mina tokerier med att vilja ha städskåp och garderober. Det störde hans ritningar. Men han var ju uppvuxen i Sverige och visste att svenskor är fästa vid städskåp och garderober och att de sällan anser att dammsugaren är en prydnad.

Jag kanske ler extra mycket åt just detta eftersom jag känner igen det så väl. Just bristen på städskåp är ett av de största ”felen” på vår lägenhet. (Jag tycker förvisso att dammsugaren gott kan få stå framme, det ökar sannolikheten att den blir använd men denna uppfattning delas inte av hela familjen).

Ett annat avsnitt som jag fastnat för handlar om frihetshjälten Garibaldi (som har fått ett eget kapitel).

Garibaldis anhängare hade börjat bära röda skjortor, vilket alla hans vapendragare skulle göra under befrielsekampen för ett enat Italien. De röda skjortorna kom att stå för frihetskamp och rättvisa för alla.

Ett genidrag som torde göra vilken reklamguru som helst klen av avund.

Många separata historier om olika ämnen

Varje kapitel behandlar ett tema och det är allt från de klassiska som finns i alla böcker: fransk byråkrati vid renovering och husköp, maten, konstnärerna och korrumptionen. Dessa kapitel blandas dock med helt andra ämnen. En historia om hur hon skulle intervjua madame Augier som driver lyxhotellet Negresco. En annan om när deras aidssjuka granne dog i mystiska omständigheter.

Vem ska låna och läsa Från vårt kvarter i Nice? Jag tycker att alla som är bor eller är intresserade av Nice ska läsa den. Den innehåller mycket fakta om sådant som inte finns med i turistbroschyrer, som hur konversationen kan låta i väntsalen till gendarmeriet där man anmäler fickstölder, om kyrkvaktmästaren på Château-kullen som hoppas att hans son ska bli femte generationen kyrkvaktmästare eller vad Gustav V svarade när en exilryska med hög röst bad om hjälp med den astronomiska medlemsavgiften till en tennisklubb å hennes sons vägnar.

Boken piggas upp av akvareller av hennes man Lennart Aschenbrenner.