Jag har läst Från vårt kvarter i Nice av Birgitta Edlund. Det är på flera sätt en mastig bok. Tyngden och tjockleken, 375 sidor, fick mig i att läsa boken i sjuksoffan snarare än bära runt den i handväskan. Vilket iofs hade den fördelen att jag inte kunde tappa bort den, käckt när det är en biblioteksbok som inte längre finns i tryck.

Boken är också späckad med fakta. Kanske lite väl späckad för min smak. Och då älskar jag ändå fakta och öser in fakta i mina böcker. Det gäller dock att väva in sina fakta i historien ordentligt, ett tips jag fick av en av testläsarna av min debutbok. Jag inser när jag läser Edlunds bok hur svårt det är att göra just detta utan att tappa läsaren. Edlund älskar sina fakta och hon älskar utvikningar, precis som jag gör. Men det är lätt att läsaren går bort sig i texten. Särskilt tappar Edlund mig i det obligatoriska kapitlet om Nice historia. Det är namn hit och dit och jag orkar inte hålla koll på vem som är lierad med vem i vilken ordning. Detta trots att jag läst in mig på områdets historia och skrivit ett utkast till ett kapitel om Antibes historia. Eventuellt är Antibes historia aningen mindre rörig än Nice – för trots att dessa två orter på franska Rivieran ligger bara några mil ifrån varandra skiljer sig deras historia åt.

Till Edlunds försvar ska sägas att hennes variant av Nice historia trots allt är en av de mindre röriga jag läst. Men jag ska ha svårigheten att få med sig läsaren bland alla turer i åtanke när jag reviderar min version.

Välskriven och rolig – särskilt där jag känner igen mig

Här och där glimtar Edlund fram som en vass och syrlig betraktare och det är då hon är som allra bäst.

Arkitekten accepterade motsträvigt mina tokerier med att vilja ha städskåp och garderober. Det störde hans ritningar. Men han var ju uppvuxen i Sverige och visste att svenskor är fästa vid städskåp och garderober och att de sällan anser att dammsugaren är en prydnad.

Jag kanske ler extra mycket åt just detta eftersom jag känner igen det så väl. Just bristen på städskåp är ett av de största ”felen” på vår lägenhet. (Jag tycker förvisso att dammsugaren gott kan få stå framme, det ökar sannolikheten att den blir använd men denna uppfattning delas inte av hela familjen).

Ett annat avsnitt som jag fastnat för handlar om frihetshjälten Garibaldi (som har fått ett eget kapitel).

Garibaldis anhängare hade börjat bära röda skjortor, vilket alla hans vapendragare skulle göra under befrielsekampen för ett enat Italien. De röda skjortorna kom att stå för frihetskamp och rättvisa för alla.

Ett genidrag som torde göra vilken reklamguru som helst klen av avund.

 Många separata historier om olika ämnen

Varje kapitel behandlar ett tema och det är allt från de klassiska som finns i alla böcker: fransk byråkrati vid renovering och husköp, maten, konstnärerna och korrumptionen. Dessa kapitel blandas dock med helt andra ämnen. En historia om hur hon skulle intervjua madame Augier som driver lyxhotellet Negresco. En annan om när deras aidssjuka granne dog i mystiska omständigheter.

Vem ska låna och läsa Från vårt kvarter i Nice? Jag tycker att alla som är bor eller är intresserade av Nice ska läsa den. Den innehåller mycket fakta om sådant som inte finns med i turistbroschyrer, som hur konversationen kan låta i väntsalen till gendarmeriet där man anmäler fickstölder, om kyrkvaktmästaren på Château-kullen som hoppas att hans son ska bli femte generationen kyrkvaktmästare eller vad Gustav V svarade när en exilryska med hög röst bad om hjälp med den astronomiska medlemsavgiften till en tennisklubb å hennes sons vägnar.

Boken piggas upp av akvareller av hennes man Lennart Aschenbrenner.

Faktaspäckad bok om Nice är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Spårvagnslinje från flygplatsen till hamnen i Nice
2. Expressbuss till Nice flygplats borde heta turistbuss
3. Nice sett från luften

Det var väl inte helt långsökt att när strömmen helt oväntat gick igår (givetvis precis när jag höll på och skrev ut viktiga papper) så misstänkte jag direkt att någon grävt av en elkabel. Högst upp på misstänkt-listan låg då den nyaste grävskopan. Men tji, jag hade helt fel. Det var sopbilen som hade kört på, nej kört över, nej massakerat elskåpet.

Så här såg elskåpet ut efter någon timme, då hade jag gett upp hoppet om el och var på väg hemifrån.

Elfolket har lagat det temporärt men vid något tillfälle kommer de hit för att sätta upp ett nytt elskåp. När vet vi inte men jag tar det som inteckning att det är ingen idé att plocka fram dammsugaren.

På kvällen såg det ut så här när jag återvände hem.

Allt ont kommer faktiskt inte från Skanska! är ett inlägg från Tomatsallad

- Om det är någon som saknat mina bygg-status-rapporter på sistone (jag har ju med viss framgång hållit mig hemifrån) så kan jag rapportera att just nu levereras en mackapär med lastbil. Jag kan inte se riktigt vad, men hoppas det är en tyst manick.

- Klockan sex imorgon bitti lär du få veta svaret

- Kan redan nu avslöja att det är en grävmanick av arten volvosiensis gulus.

- De är ju relativt väl spridda över jordens yta

- Ja utbredningsområdet är stort men jag undrar om inte Vänortsgatan får räknas som häckningsområde, med tanke på tätheten. Kanske särskilt bra habitat här.

- Värdet av goda habitat ska inte undervärderas, det kan därmed finnas risk för ett långsiktigt bobyggande.

- Rädd för det. Gäller alltså att identifiera lämpliga predatorer och plantera in dessa.

- Predatorer, var ordet. Vilka naturliga fiender har nu volvosiensis gulus?

- Hur var det nu, jag vill minnas jag läste något om slägga?

Konversationen är lånad från ett socialt nätverk och ägde rum söndag kväll. Bilderna är från ett tidigare tillfälle. 

Predatorer för Volvosiensus Gulus sökes är ett inlägg från Tomatsallad

[View with PicLens]

Jag har försökt att bara ta bilder där barnen inte går att identifiera (bakifrån, från sidan eller hand framför ansiktet).

Barnens Vasalopp i Skatås är ett inlägg från Tomatsallad

Vimle är en liten ort i Västergötland, några mil öster om Herrljunga. Den är i twitter-kretsar känt som platsen för #tweetupVimle och #gladagrisar. Det är här Webbtanten hör hemma, hon som förklarar webben på ett enklare sätt.

Webbtanten har bjudit in mig på en tredagars skrivretreat, långt från det där som får mig att fly hemifrån. Tystnad, god mat, trevlig samvaro och en massa skrivtid har hon erbjudit. Som en extra bonus ligger Vimle väldigt vackert. Det är ju nyttigt för kreativiteten och kroppen att gå ut och röra sig, varför jag och kameran har varit ute och promenerat (något vi ju aldrig gör annars). Vi hittade en damm, provade om isen höll att gå på (svar nej) och kom hem med en och annan bild värd mödan att tagga och sortera.

De allra bästa bilderna tog jag dock på hemmaplan, på de glada grisarna!

[View with PicLens]

Glada grisar i Vimle är ett inlägg från Tomatsallad

Västergötland är ett av min barndoms landskap. Stora mörka blandskogar, ringlande halvt raserade stenmurar och mossiga milstenar. Gröna gläntor, små sjöar och vita kyrkor. Dessa påminner mig om långa utflykter och korvgrillning. Särskilt förtjust är jag i gamla kvarnar, kanske för att min farfarsfar arrenderade en kvarn (en sedan länge försvunnen kvarn).

Igår körde jag bil från Mölndal till Vimle och jag hade inte mer bråttom att när jag såg en kringla mot Mölarps kvarn svängde jag av väg 42. Det var inte långt men tillräckligt långt för att jag skulle hinna fundera på om det var en bra idé. Men det var värt resan, det var otroligt fint när jag kom fram.

De första jag mötte var en fotograf och hans fru. Osäker på kamerahus men det var rätt stort, kanske en 5D. Objektivet var i alla fall 70-200 f2.8. Han var lika snabb med att identifiera mitt objektiv och trodde han hittat en kollega på fotosidan eftersom ”folk med 24-105:an brukar hänga där” (jag har nu skapat en profil i ett försök att hitta hans bilder men jag måste ha glömt hans användarnamn).

Fotografen med fru rekommenderade hur som helst en promenad på 1.5 h.  Vilket var den längsta av de markerade stigarna i Kröklings hage. Med tanke på att både långkalsonger och kängor låg kvar i resväskan i bilen, att jag inte ville ruinera min noggrant självtorkade frisyr med att trä på den mössa och att den del av stigarna jag såg bestod av ren is så nöjde jag mig med att ta ett par bilder av själva kvarnområdet.

Men jag vill absolut återvända till det här naturreservatet. Strax söder om Fristad. Åk dit!

Mölarps kvarn i Västergötland är ett inlägg från Tomatsallad

Jag känner mig som ett klantarsel. I måndags tog jag Vipan ut till Donsö. Satt och läste the Bank Manager and the Holy Grail: Travels to the Weirder Reaches of Wales. Inte för att jag visste det då, hade du frågat mig då hade jag satt att jag läste en medioker orange bok med väldigt lång titel som slutade med något på Wales.

Boken var medioker för att den var aningen daterad, krävde mer bakgrundskunskaper i Walesisk medeltida historia och geografi än jag har och innehöll en samling kortare berättelser som inte riktigt höll ihop. På plussidan fanns att flera av berättelserna var för sig var rätt roliga och berättade på ett fyndigt språk (så är också författaren tidigare talskrivare åt bl a prins Charles).

När jag avslutat en historia om den osannolika historien hur den siste prinsen av Wales (alltså, riktigt prins, inte engelsk arvprins som nämnde prins Charles), hur ett av hans palats hittats av en hemmafru så plockade jag fram mobilen och kollade twitter, Facebook och mejlen. Sådär som jag gör varje kvart. La boken bredvid mig. Nästa hållplats Styrsö Skäret. Där ska inte jag av. Tittade ut. Men vad konstigt. Inte ser det ut så där vid Styrsö skäret, inte åker man in i en hamnbassäng. Det gör man ju på Donsö.

Reste mig raskt upp, slängde ner mobilen i väskan, tog väskan och gick av båten.

Det var inte så att jag är desperat för att få läsa klart boken. Men jag vet från tidigare erfarenhet att borttappade biblioteksböcker ersätts efter en särskild taxa som inte motsvarar vad de kostar i inköp från amazon (där jag lånat bilden).

Jag har varit på Saltholmen och frågat. Ingen bok. Jag har försökt fylla i hittegodsformulär på Västtrafiks sida (det var då jag var tvungen ta reda på vad boken egentligen hette). Se hur bra det gick (med formuläret).

Steg ett, fylla i formuläret gick fint, men detta hände när jag tryckte sänd.

Ser ni bortsprungen orange biblioteksbok, släng gärna in den på Stadsbiblioteket! Eller lämna den i Saltholmen så hämtar jag den där.

Jakten på den heliga gral (glömda biblioteksboken) är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Julklappstips – Jakten på den perfekta puben

Jag har varit så nyfiken på vad Mölndals stad skulle svara på mitt brev om cykelbanan. Skulle de klara av att skriva ett svar i samma anda månntro? Skulle de svara rakt och tydligt? Eller skulle de svara goddag yxskaft? Igår fick jag svaret.

Viktigt exempel på 1950-talsarkitektur

På frågan varför våra hus räknas som viktiga exempel på 1950-tals arkitektur när det sätter käppar i hjulen för oss som bor här men inte när det hade varit till vår fördel svarar handläggaren följande:

Räcket är uppsatt enligt önskemål från er ordförande i föreningen. 

Fina fisken. Vi kan alltså måla huset lila, bygga på en våning till och sätta upp större balkongen utan bygglov framöver, vi behöver bara kolla vad vår egen ordförande säger.

Detaljplanen som trillade ner klar från himlen

På frågan varför de byggt en cykelbana en meter upp från marknivå med garanterad insyn så svarar handläggaren:

Gång- och cykelvägen mellan Vänortsgatan och Bifrostgatan är byggd enligt fastställd detaljplan, både i plan och höjd. 

Detaljplaner trillar inte färdiga ner från himlen på stenplattor. Någon har fattat beslut och skrivit ner dem. Och hur tänkte denna någon att detta var en bra idé?

Står det möjligen i samma detaljplan att våra hus ska höjas upp till denna nivå? När börjar det grävarbetet i så fall?

Fritt fram sola

På frågan var cyklisterna ska ta vägen när vi ligger och solar på enda biten av vår trädgård med eftermiddagssol svarar han följande:

Om du vill veta mer om hur er tomt kommer att planeras så kontakta ordföranden.

Men vad fint, då sätter jag upp en skylt som informerar cyklisterna att de får välja en annan väg framöver. Eller förresten, varför bry sig om att skylta. Jag följer så klart samma anda som råder i området och ockuperar helt enkelt vägen utan förvarning.

Taggtråd före belysning

På synpunkten att den som sätter upp taggtråd innan gatubelysningen tänts har läst projektplanen upp och ner så svarar han:

Jag kan hålla med om att det har varit lite stökigt men det är inte så lätt att samordna alla entreprenörer som är på plats. 

Svaret avslutas med

Tyvärr kommer det att vara stökigt i området under tiden som Skanska bygger sina hus men jag hoppas att du kan ha överseende med detta.

Anser du att svaret du fått behöver kompletteras är du välkommen att kontakta oss igen.

Kontakta dem igen kommer jag självklart att göra, detta ska ju bli en bok och det måste gå att dra den här storyn ett varv till. Jag ska bara fundera ut hur.

PS! Svaret var sammanhängande löptext. Det är jag som styckat upp det och parat ihop varje svar men den fråga jag tror den tillhör. 

Svar från Mölndals Stad om cykelbanan är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Tredje gången gillt för cykelbanan?

Jag har fått läsarreaktioner! Med två diametralt olika förslag. Båda föreslår att jag ska ta en sväng till byggjobbarnas fika, den ena med en laddad k-pist och den andra med fikabröd.

K-pisten är givetvis ett skämt men bull-mannen är seriös. Det är signaturen ”fd Byggnadsarbetare sen 50-talet” som är indignerad. Vederbörande tycker att jag hör hemma i en jordhåla. Särskilt upprörande var visst texten i Mölndals-Posten.

Och där gick jag och var jag rädd att jag var för mesig i min krönika, det mest kontroversiella jag skrev var ju att ”slentrian alltid ska ifrågasättas”. Men det fick en gubbe att googla fram den här bloggen och ösa ur sig sin mening.

En del människor har begränsad syn på världen

Pensionerad byggnadsarbetare som började jobba på 1950-talet = född på 1930- eller 1940-talet. Skolgång begränsad. Erfarenhet begränsad. Perspektiv begränsat.

Perspektiv kan göra mycket. Byggarbetarna här utanför, de går runt med hörselskydden uppfällda fast en pålningskran (av den högljudda modellen) är i gång precis bredvid. För dem är det en vanlig dag på jobbet. Samma ljud får mig att fundera på vem man ringer när man inte pallar längre. Har kommunen nödbostäder för hemlösa? Kan man ringa 112 och be dem skicka en ambulans och rädda en innan ljudet driver en galen?

Det ljud en person förknippar med gemenskap och fikarast, får en annan att emigrera.

Jag tänker vidare på den inskränkte pensionären. Om han ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att lufsa runt i stålhättade kängor och gjort det han blivit tillsagd så kan han inte föreställa sig känslan när man ska på viktigt möte, vill kombinera kavajen med högklackade pumps och det inte finns något sätt ta sig ut från lägenheten utan att bli lerig. Jag kanske ska förtydliga, ifall någon av samma skrot och korn läser detta, att leriga byxor och skor inte passar i en del miljöer. Jag gick heller inte på mötet, jag stannade hemma och var förtvivlad istället.

Den dress code och renlighetsnivå som är normal för en person, förvandlar en annan till ledsen fånge.

Bullar eller k-pist – beror på läsarens perspektiv

De två läsarna med de två helt olika förslagen har helt enkelt olika perspektiv. Den ena tycker att jag borde bjuda bygggubbarna på bullar som ursäkt för att jag när jag beskriver hur jag upplever att bo mitt i en byggarbetsplats så trampar jag på hans ömma tår (han fick kanske lämna de stålhättade kängorna när han gick i pension?).

Den andra läsaren, som är en välutbildad, berest och kompetent person, tycker givetvis inte att jag ska skjuta byggjobbare med k-pist, det var ett skämt, men om bullar skulle byta ägare så var det jag som skulle få dem av byggbolaget och det skulle vara en fulllastad dubbel extra-lång långtradare. Eller kanske hellre en flygbiljett någonstans långt bort tills jag får tillbaka mitt hem igen.

Bullar eller k-pist till byggjobbarna – vad tycker du? är ett inlägg från Tomatsallad

Häromdagen fick jag höra att jag ”är på väg bli en röst för alla som drabbas av byggen”, med tillägget att jag kommer bli en kändis i Mölndal med tanke på hur mycket det ska byggas här de närmaste åren.

Jag har inte tänkt i de banorna tidigare men det ligger något i det. Jag började skriva om bygget jag bor mitt i för att jag måste skriva av mig. Senare blev skrivandet ett projekt: ”rapport från bygghelvetet”. I början skrev jag en del om hur byggarna gjort och vad de borde gjort istället. Men efter ett tag slutade jag med det, jag tyckte att de gott kunde betala för mina råd. Det tycker jag fortfarande.

Men ska jag bli en röst för alla som drabbas av byggprojekt, då gäller det att jag inte kan avfärdas som någon rättshaverist eller gnällig klimakteriekärring. Därför bjuder jag nu på mina bästa kommunikationstips helt gratis.

Jag vill också poängtera att jag är för fler bostäder. Jag är också för att det sker genom förtätning av existerande tätorter (omskrivning för att det byggs där det redan bor folk). Det är samhällsekonomiskt rationellt och möjliggör ett bättre underlag för både kollektivtrafik och affärer. Jag är också övertygad om att när det byggprojekt som föranleder att jag är på väg bli de byggdrabbades röst väl är klart, då kommer det bli väldigt fint. Men jag är lika övertygad om att själva byggfasen kan skötas på olika sätt.

Detta är en rutinerad kommunikationskonsults syn på saken.

Foto: Kristina Lindahl, Mölndals-Posten

Bakgrund för nytillkomna läsare: jag bor på Vänortsgatan i Mölndal, precis där Skanska bygger 180 nya bostäder. Deras bygge har i sin tur genererat en rad andra byggprojekt. Råden och synpunkterna i artikeln är inte begränsade till Skanska utan gäller alla byggbolag. 

1) Attityd till dina bästa ambassadörer

Ett kommersiellt byggprojekt har kunder. Bostäder eller lokaler, de ska säljas eller hyras ut. Detta görs genom marknadsföring. En av de starkaste och mest eftertraktade formerna av marknadsföring är mun-till-mun. Vi människor tror mycket mer på vad en vän säger än vad vi läser i en annons.

”Letar ni ny lägenhet, har ni kollat in de nya bostäderna som byggs hos oss? De har perfekt läge. Och så blir vi grannar.”

De som bor runt ditt nybygge är inga besvärliga eller besvärande individer som liksom knott bäst hanteras genom att ignoreras, de är dina bästa försäljningsambassadörer som du ska hålla dig väl med. Vem vet, de kanske själva letar efter en storleksmässig upp- eller nedgradering men vill bo kvar i samma område.

Bättre att ambassadörerna har en positiv än negativ inställning till ditt byggprojekt.

”Fy f-n vad här ser ut” – är det en rubrik du vill ha förknippad med ditt företagsnamn?

Utvikning: Sökresultatet är inte fullt representativt. Eftersom google vet att just jag är förtjust i chefstomatens blogg så hamnar dessa sökresultat högre än vad de gör för någon som aldrig varit inne på tomatsallad. Notera att ju fler inlägg som chefstomaten skriver med Skanska i rubriken, ju högre kommer tomatsallad att rankas på detta ord. Detta gäller oavsett vem som söker.

Råd 1: Gulla med de kringboende så de talar väl om ditt bygge.

2) Dialog med ambassadörerna före byggstart

Steg ett för att få en positiv relation med vem det än är, är att bjuda in till dialog. Ställ frågor. Lyssna. Anteckna. Lova att återkomma. Återkom. Även om du slänger 98% av de förslag som kommer in och skryter ohejdat med de 2% som du följde, så ger detta positiva ringar.

Informera om tidsplaner. Vilka dagar rekommenderar ni de boende att ta in på hotell, flytta hem till mamma, hälsa på släktingar i Australien? Obs! Förseningar är för amatörer, det är något ni får syssla med på fritiden.

Ge rimliga förklaringar till olägenheter. Stäng inte av en genomfartsväg under kvällar och helger med hänvisning till att det kommer att komma en byggkran några månader senare.

Ange en kontaktperson som de boende kan ringa om de undrar vad det är som dunkar nätterna igenom (svar: pump som håller byggschaktet torrt.) Eller (bonusargument) ringa när pumpen lagt av och byggschaktet fylls med is…

Råd 2: Gulla med de kringboende så de talar väl om ditt bygge.

3) Fredagsfika hos byggarna

Fortsätt dialogen under byggperioden. Erbjud studiebesök på byggplatsen. Ha fredagsfika hos byggarna en gång i månaden. Bjud på tårta och låt små grupper gå runt på guidad tur i gula hattar. Här kan ni bjuda in både dem som bokat lägenhet i de nya husen och dem som redan bor på platsen. Låta blivande grannar bekanta sig med varandra.

Prata om arbetsmiljön, vilka material som används, hur långt ni måste påla, vad som skiljer en grävmaskin från en annan, hur ni ligger till i byggprocessen eller vad nu folk är nyfikna på. Vips så har ni ett gäng som går runt bland sina bekanta och initierat pratar om de fräcka maskiner/coola bygge/goda tårta de fått se på nära håll. (Eller skriver om det på sina bloggar, se punkt 1 ovan och byt ut ”Fy f-n vad här ser ut Skanska” i sökresultatet till ”Skanska bjöd på god tårta” och tänk varumärke).

Inte fel om fredagsfikat kompletteras med en egen byggblogg med veckans bild och några ord från projektledaren. Oavsett om man bor bredvid, vill flytta in eller bara pendlar förbi kan man vara nyfiken på vad som händer.

Fredagsfika hos byggarna kan även utvecklas till ett sätt att sprida kunskap om yrken i byggbranschen bland allmänheten i allmänhet och ungdomar i synnerhet och på så sätt bidra till den långsiktiga kompetensförsörjningen. Bonus: sidan i årsredovisningen med företagets CSR-åtaganden (corporate social responsibility eller samhällsansvar) kan bli dubbelt så lång på kuppen.

Råd 3: Gulla med de kringboende så de talar väl om ditt bygge.

4) Utmana traditioner och var kreativ

Om ni ska påla, spränga, bila, platta till mark, asfaltera eller skära i sten – aktiviteter med hög ljudvolym – i månader så gäller det att tänka till hur ni ska kunna visa hänsyn. Bara för att byggen alltid har börjat urtidigt på morgonen är tradition inte ett bra argument för att dra igång dessa aktiviteter när majoriteten av omgivningen fortfarande sover (se punkt 2 ovan om dialog, där kan ju dygnsrytmen hos grannarna undersökas).

Kom också ihåg att bara för att dessa ljud är vardagliga för er, betyder inte att de inte är störande för andra. Det är också skillnad på pålningskran och pålningskran (och kanske även andra maskiner). En del räknas som miljömaskiner och låter mindre illa. Använd enbart dessa, de andra kan ni skicka till skogs.

Finns det kreativa sätt att skydda de kringboende (era främsta ambassadörer) mot buller? Bullerplank? Eller ett mer drastiskt grepp: byt ut alla fönster som vetter mot ert byggprojekt, gratis. Det senaste special-super-duper-delux-antibuller-femglas-fönstret borde göra en viss skillnad för de som bor grannar med ert byggprojekt.

Det sistnämnda hade varit ett bra grepp på Vänortsgatan. Där ska Skanska sälja lägenheter som ligger precis bredvid kombinationen Göteborgsvägen + spårvagnsspår + E6:an (trefilig motorväg) + järnväg. Tänk vad fiffigt det hade varit för Skanska med ambassadörer som säger ”oroa dig inte för buller från vägen, det hörs inte alls med Skanskas senaste special-super-duper-delux-antibuller-femglas-fönster, det vet jag för de satte in sådana hos mig”.

Råd 4: Gulla med de kringboende så de talar väl om ditt bygge.

5) Skyltar och lyse först, gräv och spärra av sedan

Hösten 2011 pågick fem parallella byggprojekt samtidigt i min absoluta närhet (Skanskas bostäder, Statoils mack, Mölndals kommuns cykelbana, Harald Stakes parkeringsplatser och någons spår- och vägarbete). En sak hade samtliga projekt gemensamt, de hade fipplat med av-knappen på belysningen. Jag tror vi hade kvar någonstans mellan 10-20% av den ursprungliga, rätt begränsade, belysningen. Beckmörker.

Detta hindrade dock ingen från att gräva gropar, lägga ut sladdar, sätta upp grindar och staket lite hur som helst. Arbetsgången var så vitt jag förstod att först spärra av, sedan dra om och sist sätta upp skyltar som informerade om avspärrningarna. Vid skyltning prioriterades 1) bilister (som senast jag tittade har strålkastare) och 2) gångtrafikanter (sällan utrustade med strålkastare). För cyklister (som har lysen för att synas snarare än för att se med) saknas dessa skyltar fortfarande.

Gamla skyltarna står kvar, men vägen de pekar på är svårforcerad. 

Råd 5: Gulla med de kringboende så de talar väl om ditt bygge.

Hjälp mig sprida detta!

Är du själv ”byggdrabbad”? Skriv en rad om hur ”ditt” bygge skött kommunikationen. Tycker att det här var vettiga förslag? Vill hjälpa till? Tryck på gilla-knappen, skicka adressen till detta inlägg till din närmaste kommunalpolitiker eller tipsa andra som drabbats. Jag kommer gärna och föreläser för stadsbyggnadskontor, byggbolag eller för studenter. Arvodet kan diskuteras.

Länk till alla inlägg i serien: rapport från bygghelvetet

5 tips till byggbolag som bygger i tätort är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Cykelbana tvärs genom uteplatsen – dags för grävskopemarodören slå till!
2. Välkommen till min arbetsplats!
3. Too little too late SKANSKA Vänortsgatan

Jag sitter och lägger sista handen på en lång artikel jag jobbat med ett tag. I denna påpekar jag något jag varit inne på tidigare: att Skanska borde ha en dialog med oss boende. Jag har skrivit att detta är viktigt för deras varumärke.

Istället för lappar från någon anonym ”Platsledningen” borde de ange en kontaktperson dit alla kan ringa för att ställa frågor eller framföra synpunkter. Exempelvis fråga vad det är som dunkar dygnet runt. Eller fråga om det är bra att det slutat dunka och istället skvalar.

Det kanske är någon avancerad byggteknisk anledning till att pumpljudet idag överröstas av en fontän med vatten. Det kanske är bra att fylla upp bygggropen med is. Det underlättar kanske pålningen på något sätt som jag som utomstående inte känner till (eftersom Skanska inte berättar något för oss om vad de pysslar med på bygget).

Eller inte. Så nu ställer jag en fråga till ”Platsledningen” – ska det spruta vatten eller har något rör sprungit läck?

Om det är en vattenläcka, tacka inte mig utan grannen i trappuppgången bredvid som upptäckte det. Samma granne bad mig även kontakta Skanska.

Edit: Tillagt en stund senare. Eftersom jag lovade min granne har jag nu försökt kontakta Skanska (vilket jag tycker borde ge mig guldstjärnor i himlen). Jag har twittrat deras twitterkonto och lagt en länk på Skanskas Vänortsgatans Facebook-sida. Jag har även varit inne på kontakta oss på deras webbsida men kundtjänst har bara öppet vardagar. Mejla dem går inte, det kommer bara upp att jag måste logga in på EPI-server.

Edit 15 februari: Har idag fått följande förklaring från Skanska (på deras FB-sida) Det som skedde var att länspumpen slutade att pumpa upp vatten ur schaktgropen för att slangen fryst sönder. Det innebar inga följdskador och åtgärdades direkt efter helgen morgon så allt är i sin ordning igen. Vi tackar dig och din observanta granne för informationen.

Mvh
Johan Franzén, Skanska Nya Hem”

Hoho Skanska – ska det spruta vatten i bygggropen? är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Halvt svar från SKANSKA om Vänortsgatan
2. Too little too late SKANSKA Vänortsgatan
3. Fy f-n vad här ser ut (Vänortsgatan, SKANSKA)

Knappt hann jag skriva att mimosan blommar ovanligt tidigt i år efter en solig och varm januari innan rysskylan nådde franska Rivieran. Fransmän har en pragmatisk attityd till det mesta, även till snöröjning. Man stängde helt enkelt av vägarna i förväg.

All busstrafik stoppades, skolbarn skickades hem och i Valbonne öppnade de någon form av nödcenter för drabbade. Snö trillade sedan ner, inte på palmerna på strandpromenaderna men väl på kullarna runt omkring. Så här mycket snö har jag aldrig sett på topparna runt omkring.

Nu är det soligt och kallt med Rivieramått mätt (runt nollan), varför elransonering införts. Invånarna ombeds låta tvättmaskin, torktumlare med mera stå oanvända och ”non-essential” stadsbelysning har släckts i Nice, Cannes och Antibes.

Bilderna kommer från NH i Cagnes-sur-mer. NH rapporterar att handskar behövs och att bilrutorna måste skrapas.

Kallt och snökaos på franska Rivieran är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Väder på Rivieran i april?
2. Rivieran i maj….
3. Mimosan blommar tidigt i år i Cagnes

Det kom ett brev…

Nej, nu står inte jag ut med din arbetsmiljö heller! Vi har ett tomt hus på Donsö som inte används alls feb månad. OM det skulle kunna vara en tillflyktsort får du hemskt gärna låna det. Tyst…

Detta erbjudande krävde ungefär lika lång betänketid som det tog för synapserna och neuronerna i hjärnan att skicka signal till fingrarna att skriva ”JA!” på tangentbordet. (Och jag är djäkligt snabb på tangentbordet). Ett knappt dygn senare var jag installerad i ett vitt hus mitt på Donsö i Göteborgs södra skärgård.

På Donsö är jag rasande effektiv! Jobbar, jobbar och jobbar. Skrivandet avbryts enbart av den dagliga fotopromenaden på naturstigen samt en tur till Yngves för att kolla in vad familjen Dafgård tänker bjuda på till middag. Idag är jag hemma i Mölndal och hälsar på bredbandet en sväng. Passar på och visar upp vad jag har bytt ut pålningskranar och dygnet-runt-buller mot.

[View with PicLens]

Februari på Donsö är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Med Ylva till Donsö

Jag har sagt det förut, jag har en kluven inställning till Starbucks. En sak är jag och fikakompis iaf överens om, vi älskade Starbucks medan det var förknippat med semester men var inte så intresserade av att det skulle komma till Sverige. Nu har de öppnat på Göteborgs central och jag har varit där. Läget är fantastiskt. Det är också populärt och baristorna fick fylla höga pappersmuggar med olika specialvarianter i långa banor. Varje mugg märktes med namn och ibland också en specialhälsning.

Trots de stora och soliga glasfönstren med utsikt mot Nordstan så gör sig kaffet bättre som take-away. Det är nämligen helt bedrövlig akustik i lokalen. Bra för blivande teaterskådespelare som behöver öva magstöd men jobbigt för oss andra att försöka hålla en konversation igång.

Sedan har vi priset. 49 kronor för en stor latte är förvisso billigare än 62 kr vilket latten kostade mig senast på Kastrup. Men jag kommer nog gå runt hörnet till Espresso House nästa gång och spara en tia. Dessutom gillar jag deras kaffe mer.

Starbucks har anlänt i Göteborg är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Starbucks – älska eller hata?
2. Minisemester i Göteborg? Ta älvsnabben till Nellys!
3. Bar Centro – en bit av Italien mitt i Göteborg

I en av de fantastiska kommunikéerna i höstas från den anonyma ”platsledningen Vänortsgatan” till oss drabbade stod det att pålning skulle inledas omedelbart (nästföljande vardag) och pågå till mitten av januari. Vet inte vilken kalender Skanska använder sig av men i den jag har så infaller mitten av januari före februari. Pålningen är inte avslutad. Tvärtom, den låter värre än någonsin. Man kan uppenbart inte lita på vad Skanska säger.

Skanska överlåter kommunikationen åt andra

Skanska verkar ha fullt upp med glassig reklam till potentiella köpare och har överlåtit informerandet av oss drabbade till vår egen bostadsrättsförening. Jag citerar nedan från årets första nummer av Harald Stake Bladet.

Vi har fått veta att de kommer påla fram till V 10,

Vad f-n. Vecka tio, det är en bra bit in i mars. Mars är för helvete inte januari. Två hela förbannade månader till med huvudvärk och oväsen.

det är även under denna period som man kan höra pumpen som håller schaktet torrt. Den går hela dygnet fram tills dess att de fått färdigt grunden.

Det är alltså en pump. Jag har gått runt och letat efter källan till det där smådunkandet dygnet runt, men inte kunnat identifiera det. Det är ett sådant där irriterande ljud som genererar högt blodtryck och hjärtinfarkt snarare än migränliknande huvudvärk.

Ca V 20 kommer de att börja med resning av väggarna, ett arbete som de räknar ska vara klart någon gång slutet september. Under hela byggtiden (tills båda huskropparna) är byggda kommer Vänortsgatan vara avstängd.

Men för helvete! Jag är less på att köra runt!!! Just närheten var ju en av huvudanledningarna att flytta hit.

Det gröna strecket visar hur jag vill återgå till att köra NU! Den vägen har Skanska lite godtyckligt spärrat av för att skydda våra bilar mot tom asfalt. Argumentet är att varje dag dör någon på en Skanska byggarbetsplats någonstans i världen för att de gått under någon byggkran eller så. Tja, byggkranen kom först hit några månader efter att de stängde av vägen och spärrade av oss. Och den används varken kvällstid eller helger! Eller över vägen.

Ska jag vara ärlig så kanske inte ens jag skulle vilja köra på vägen just nu, den har blivit ganska smal eftersom Skanskas stora grop kommit obehagligt nära. Men det är nu det. Det fanns ingen som helst anledning, mer än rent djävulskap, att stänga av den i november.

Och i maj ska de resa väggar. Inte fan kommer de resa väggar nere i gropen, den kommer de såklart ha fyllt igen tills dess. Varför jag vill ha någon vettig anledning till varför vi inte kan börja använda vår väg igen!

Jag har ett tungt argument till. De bilar som väljer den södra omvägen, de hamnar i rödljuskorsningen vid Mölndals sjukhus och den är allt annat än dimensionerad för den trafikmängd som nu råder. Långa köer hindrar ambulanser komma fram till akutintaget. Det är förvisso ”bara” en ortopedakut men jag kan inte förstå att Mölndals stad tillåter Skanska att spärra av vägen med detta i åtanke.

De kommer också att flytta den nedersta delen av cykelbanan (den utanför 12:an), oklart hur de tänkt sig men det verkar som alla trafik ska gå mellan 12:an och 8:an.

Öhh??? Men hallå, nu får ni faktiskt ta och tänka till. Gående ska till spårvagnshållplatsen, cyklister ska till cykelbanan. Vad har ni tänkt dessa ska ta vägen? Lagras i någon byggbarack och släppas ut när bygget är klart?

Detta är en satellitvy från google maps över mitt område. Mina tillägg tarvar nog en del förklaring. Grönt är dåtid, rött är eländestid. Den gröna bulliga fyrkanten högst upp ska föreställa en buss på väg till min favoritpub the Rover. Busshållplatsen ligger där Vänortsgatan ansluter till Bifrostgatan. (Vänortsgatan är alltså vägen med de gröna dubbelriktade pilarna på, vägen som Skanska lagt beslag på.)

Krumeluren med voffet är den numera försvunna hundrastgården. Jag saknar den väl inte direkt, den var alldeles för liten. Men jag vet att den var flitigt använd. Den gröna gubben är nämligen jag som sitter och skriver med full koll på antalet hundar i hundrastgården, eller antalet grävskopor i bygghelvetet (jag föredrar hundar).

Den gröna blomman är min och mina grannars uteplats inramad med buskar, gräslök och smultron. De röda tjocka strecket är cykelbanan som hamnat fel (väntar på respons från Mölndals stad om detta felbygge). De röda kryssen är taggtråden som Skanska hägnat in oss med.

Det höga röda strecket i högra delen  - dunk – ska illustrera en pålningskran. Strecket nedanför är den del av de gamla gropiga parkeringsplatserna där vi just nu går och cyklar. Den som det talas om att Skanska ska stänga av. Och var fan är det tänkt oss att vi sak ta vägen? Vi kan inte gå runt åt vänster, där stoppas vi av ett plank som inte syns på satellitbilden. Vänortsgatan har de redan spärrat av, ska de nu klippa av vår enda länk ut till Göteborgsvägen?

Nej, om denna stolleidé går igenom, då får Skanska allt sätta upp en temporär gångväg ovanför. En sådan där som sätts upp vid konserter och idrottsevenemang. Det är visserligen skit bära cykel upp och ner för trappor men den funkar åtminstone för gående på väg till spårvagnshållplatsen.

Hög tid förbereda evakuering från Vänortsgatan

Vad kommer från Skanska härnäst? De verkar överhuvudtaget inte uppmärksammat det faktum att det bor folk här. Eller i vart fall är vi för obetydliga för dem att visa någon som helst hänsyn till.

Vilken dag som helst så vaknar jag väl och så har de helt barrikaderat in mig. Jag har därför tagit det säkra före det osäkra och skaffat ett rep för evakuering. Det ska klara tre våningar så nog ska jag kunna ta mig ut ur min lägenhet oavsett vad Skanska hittar på.

Sedan kanske det inte hjälper så värst mycket att jag kan ta mig ut ur huset. Jag lär behöva en kraftig avbitartång som klarar att klippa upp taggtråd för att ta mig ut ur Skanskas fängelse.

Jag efterlyser evakueringslägenheter! Det verkar dock inte som Skanska kommer ta sitt ansvar och evakuera oss drabbade frivilligt så nu efterlyser jag bra metoder för att motivera dem. Kom med förslag! Hur ska jag gå till väga för att få ett dräglig boende och arbetsmiljö?

Lita inte på Skanska! är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Halvt svar från SKANSKA om Vänortsgatan
2. Too little too late SKANSKA Vänortsgatan
3. Hoho Skanska – ska det spruta vatten i bygggropen?

Snöröjning är tydligen något som engagerar. Jag har nu fått in två ytterligheter (?) på hantering.

@Snowsess tipsar om hur snöröjningen går till i hemstaden Skellefteå. Texten är en tredjedel så lång som Göteborgs och mycket mer konkret.

När plogar kommunen?

På prioriterade gång- och cykelvägar, skolor och förskolor startar plogningen vid 3-5 cm snö. På övriga områden startar plogningen vid 8-12 cm.

En plogsväng tar cirka 12 timmar vilket innebär att det på ”din” gata kan ha kommit mycket mera snö än 8 -12 cm innan plogbilen kommit dit. Normalt påbörjas snöröjningen klockan 04.00 efter ett rikligt snöfall.

Kommunen kallar vid ”stora plogsvängen” ut 45 snöröjningsfordon, dessutom plogar cirka 85 fordon de enskilda vägarna och i serviceorterna (våra samhällen). Du kan lita på att vi kommer men inte exakt när. Några bostadsgator är först och några blir så klart sist kvar att snöröja. När det kommer ihållande snöfall med stora mängder så måste vi ibland ta de prioriterade vägarna om igen innan vi kan komma till ”din” gata. Målet är att alla gator och vägar ska vara plogade inom 12 timmar.

Men som Snowsess själv påpekade. I Norrland kan man å andra sidan köra bil i snö…

Det kan man inte på franska Rivieran. Där har man idag gått ut med orange väder-varning, stängt av motorvägen A8 för lastbilar och stoppat all busstrafik – utifall det skulle komma snö i natt. Tomatsallads utsände i Cagnes-sur-Mer bevakar väderläget och återkommer med rapport.

Bilden har inte direkt något med inlägget att göra mer än att den är fotad just idag. Jag var ute på en kort fotopromenad mitt på dagen och försökte fånga pippijåglar i Mölndalsån men de simmade iväg. Kom hem med några bilder av byggjobbare och två spårvagnar. Förvisso bojkottar jag Västtrafik men jag tycker i alla fall att det är trevligt att det nu är två linjer som går till Mölndal.  

Snöröjning del 3 är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Snöröjning del 2

Detta är en uppföljning av Snön trillar ner även på cykelbanorna! Jag har fått in ett antal intressanta reaktioner på det inlägget. Genus, nationalekonomi, punktering och så har jag läst vad som gäller i Göteborg.

I Karlskoga är genusaspekt på snöröjning lönsamt

Anna Hass (@glimra) tipsade om att förra året var det en kommun som räknade på den nationalekonomiska aspekten och kom fram till att ifall man börjar med gångbanor och cykelbanor kommer den totala arbetskraften till jobbet fortare. Dessutom finns det en genusaspekt, det är oftare män som kör bil och kvinnor som går/cyklar. Detta har Stina Kållberg, informatör från Karlskoga kommun, skrivit om under rubriken Därför behövs genusmedveten snöröjning. (Tack Anna för tipset).

Artikeln är intressant men det är nog otaktiskt att blanda in begreppet genus i diskussionen. Det genererar en rad rent ut sagt fjantiga kommentarer. Allt från könet på de som kör plogbilarna till någon tro att plåtskador på bilar är allvarligare än brutna armar och ben.

Det jag tycker är intressant är att de i Karlskoga funderat igenom hur de ska prioritera. De har exempelvis kommit fram till att eftersom föräldrar kör barn till dagis innan de kör till jobbet är det klokt att prioritera vägarna till dagis före vägarna till de stora arbetsplatserna. Under devisen att det är lättare köra bil i en decimeter snö än att gå i samma snömängd har de nu lagt om i vilken ordning vägar, busshållplatser och gångbanor plogas.

Göteborg väntar tills snön har lamslagit staden

Jonas Ransgård (@jonasransgard), vice ordförande i Göteborgs kommunstyrelse tyckte jag hade skrivit ett roligt inlägg och tipsade om hur vinterväghållningen är tänkt att fungera i Göteborg (tack!).

Jag har nu plöjt igenom dokumentet och har en del förslag på förbättringar. Jag vänder mig i princip mot två saker. Det första är att snöröjningen startar ”vid ett maximalt snödjup” på 5 cm för huvudvägnätet eller 8 cm för bostadsgator. Det gör att stan hinner lamslås innan snön är bortplogad. Smhi varnar när snö är på gång. Plogbilarna kan skickas ut vid första flingan.

Sedan har Göteborg inte tänkt som Karlskoga utan cykelbanor kommer sist. Det är också fluffigt formulerat när det ska göras.

Åtgärdstiden för snöröjning och halkbekämpning får inte överstiga 12 timmar. Målsättningen ska dessutom vara att så stora delar som möjligt är åtgärdade före morgonrusningen, alltså klockan 07.00.

Tolv timmar från det började snöa, slutade snöa, sista vägen plogats, månen trillat ner? Överhuvudtaget skulle själva skrivelsen må bra över att ses över. Det är för mig lite diffust vad som är centrum, genomfartsleder respektive bostadsgator. De senare halkbekämpas för övrigt bara vardagar 06-16. Sedan talas det om delat ansvar. Älvsborgsbron och Angeredsbron ansvarar Trafikverket för, medan Göta Älvbron är Trafikkontorets ansvar. Och fastighetsägarna ska visst stå för en del av skottningen i stan också.

Sedan är jag ingen anhängare av den saltfria stenflisen som används på cykelbanorna. Medan vägbanen bredvid är helt torr utan en isfläck är cykelbanan isig, gropig och grusig.

Stenflis ger punktering

Jag envisas med att cykla. Jag bojkottar Västtrafik sedan de införde sitt stämpla-både-när-du-kliver-av-och-på-kort och är gammal miljömupp så jag tycker inte bilen ska ut under milen. Men jag får kanske tänka om. En stor nackdel med stenflisen som används på cykelbanorna är att den lätt ger punktering. Något jag fick uppleva i fredags.

Efter en iskall promenad till Cykelspecialisten fick jag lära mig att sambandet stenflis och punktering är ett känt problem. I Halmstad har cyklister försökt skicka räkningarna till kommunen. Kanske en bra idé. Jag har ett kvitto på 229 kronor för ny slang.

Nu bevisat: plogning billigare än halkolyckor

En liten oansenlig notis från TT i dagens GP ger mig visst hopp. Statens Väg- och Transportforskningsinstitut har räknat. De har jämfört kostnader för vård och snöröjning 2003-2010 och kommit fram till att det är billigare för samhället ploga trottoarerna än att vårda brutna fötter.

Hurra säger jag och hoppas att detta blir dagens nyhet!

Snöröjning del 2 är ett inlägg från Tomatsallad

Kära blå pålningskran! Jag lägger mig platt, ber om ursäkt för att jag gnällde och var så sur över din verksamhet före jul. Jag visste inte då vad ”låg dB hejare” var för något. Det vet jag fortarande inte men jag vet nu att du var märkt så och jag önskar du kom tillbaka. Jag tar tillbaka allt.

Din ersättare, den gröna pålningskranen är inte alls din like. Den låter helt överdjävligt vidrigt fruktansvärt pisseländigt.

Jag vet inte om dina polare Skanska läst Mölndals-Posten men de börjar inte påla 06.30, de avvaktar till 07.30. Det uppskattas säkert av de som har kontor på annan ort men lilla jag som ska sitta och skriva mitt i dunket – jag drivs snart galen!!!

Kom tillbaka, allt är förlåtet! är ett inlägg från Tomatsallad

Jag filar på ett brev till Mölndals kommun…

Mölndals stad
Göteborgsvägen 11-17
431 82 Mölndal

Det smärtar mig att behöva skriva detta brev då jag om någon verkligen är less på allt vad byggverksamhet heter. Jag är också den första att värna om kommunens skattepengar. Men ni måste nog skicka tillbaka Torslanda entreprenad eller någon annan med grävskopor och göra om och göra rätt. Jag talar om den flyttade cykelbanan utmed Bifrostgatan. Den som redan byggts två gånger.

Tyvärr missade man båda gångerna att det ligger hus här. Det är viktiga hus. Inte för att jag råkar bo i dem utan därför att de är fina exempel på 1950-talsarkitektur. Det har era egna tjänstemän slagit fast. Till stor kostnad och besvär för oss som bor i bostadsrättsföreningen Harald Stake kan jag tillägga.

Tidstypiska 1950-talshus värda bevara

När vi skulle byta balkongen fick vi inte sätta upp moderna balkonger som tillåter social samvaro, de skulle vara tidstypiska vädringsbalkonger. De som vill följa tevesändningar från sina hemländer via parabol, de får flytta någon annanstans. Färgen på husen fick vi inte ändra (trots att det råder lite olika åsikter om det verkligen är originalfärg) och när vi bytte ytterdörrar kunde vi glömma leta efter billigaste, energisnålaste eller något annat rationellt alternativ. Vi var fast med ett visst utseende. De nya garagedörrarna är byggda av samma hantverkare som byggde ostindiefararen Götheborg. Snyggt ja, billigt nej.

Den extra kostnaden, som belastar våra månadsavgifter, vore ok om omsorgen var konsekvent. En cykelbana i knät – på vilket sätt bevarar det den viktiga 1950-talskänslan? Det här staketet, vilken 1950-talsdesigner ligger bakom det? Och vem kom på att det var fiffigt bygga cykelbanan en bit upp för att garantera insynen?

Nä, gör om och gör rätt

När jag nu ändå har er på tråden så vill jag komma med några tips till byggperioden.

Den som sätter upp taggtråd före gatubelysningen tänds- den har läst projektplanen upp och ner! Det här med belysning är faktiskt också väsentligt under själva byggfasen. Vi vill inte ha en upprepning av oktober-november förra året när området var nattsvart och staket, gropar och omvägar infördes helt utan förvarning. Det är heller inte fel att skylta samtidigt som vägar läggs om, inte några veckor i efterhand.

Det är kanske att vara överdrivet pedagogisk men jag påminner om att marken är fuktig och ordentligt underarbete krävs. Första gången cykelbanan byggdes missades detta, trots att man rivit ner en häck av vass och grävt i ren lera.

Det är ett tag till sommaren men jag har lärt mig att alla byggprojekt tar ordentligt med tid och därför är det viktigt börja nu, så det blir klart i tid. Tack vare ert värnande om 1950-talsstilen sitter vi fast med små balkongen i ca 45 år till. Vi är därför hänvisade till uteplatserna runt om husen om vi vill bre ut en filt eller umgås. Bilden visar den enda platsen med eftermiddagssol, därmed en populär plats för eftermiddagskaffet och för solbadning. Det är ingen katastrof att där hamnat en hög med grus och asfalt även om det kanske inte varit mitt första val som underlag. Vad som är värre är risken för olyckor när cyklisterna felaktigt tror att de kan cykla rakt genom vår trädgård. Därför är det väsentligt att den riktiga cykelbanan byggs på rätt plats innan utomhussäsongen är här igen!

Den grå vägen är original-cykelbanan, det röda strecket var någon av misstag lagt den nya cykelbana, rakt genom vår trädgård!

Taggiga hälsningar

Chefstomaten
Boende Vänortsgatan 9

Det här inlägget dedikerar jag till Victoria som följer rapport från bygghelvetet med sann skadeglädje och blir besviken när jag bloggar om något annat .

Tredje gången gillt för cykelbanan? är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Svar från Mölndals Stad om cykelbanan
2. Cykelbana tvärs genom uteplatsen – dags för grävskopemarodören slå till!

Jag var på väg skriva ”Nu blommar Mimosan!” som rubrik, men varierar mig från förra året. Den här bilden ramlade in i min inbox igår från min kamrat i Cagnes-sur-Mer. Mimosan är i full blom några dagar tidigare än förra året, men så har det varit riktigt soligt och fint i januari i år.

Förra året lärde jag mig att i Ryssland, där blommar mimosan i mars och hör ihop med ”восьмого марта”, internationella kvinnodagen. Jag känner just nu att det är en stor brist i mitt liv att jag aldrig sett blommande mimosa, varken i Ryssland eller på franska Rivieran. Kanske borde jag snarast åtgärda denna brist i min allmänbildning (fotoarkiv) och kasta mig ner till Antibes? Denna lust minskar inte på något sätt av att den nya pålningsmaskinen utanför mitt skrivbordsfönster är synnerligen huvudvärksframkallande.

Men januari-februari räknas som lågsäsong på franska Rivieran och det finns inga direktflyg från Landvetter. Men nu har Norwegian beställt 222 nya flygplan (att jämföra med att de idag har totalt 62) så förhoppningsvis är detta med lågsäsong och inga flyg snart är ett minne blott.

Ett drama utspelade sig i Cagnes-sur-Mer under gårdagen. Tre poliser fångade in en skarv och drog iväg med blåljus. Man undrar ju varför?

Tack för bilderna och rapporten NH! 

Mimosan blommar tidigt i år i Cagnes är ett inlägg från Tomatsallad

Läs mer på tomatsallad:

1. Nu blommar mimosan!
2. Cagnes-sur-mer 20 januari 2011
3. Haute-de-Cagnes har också ett Château Grimaldi