Forbönderna passerade Funäsfjällen på väg till Röros marknad

Det finns olika sätt att ta sig till Röros vintermarknad eller Rørosmartnan. De sjutto till sjuttiofemtusen besökarna kan exempelvis välja mellan tåg från Oslo, buss från Sveg eller egen bil, även om antalet parkeringsplatser inte är i närheten av tillräckliga. Eller så spänner man hästen framför släden.

Röros norsk handelsplats

Häst och släde var det färdsätt som gällde när Röros marknad startade. Officiellt startår är 1854, men det är mest det år som marknaden blev laglig. Röros har varit en mötes- och handelsplats längre än så.

Norska Röros finns med på Unescos världsarvslista. Det är kopparmalm och smältverk som lagt grunden för den fina bebyggelsen. Det är många år sedan jag var där men jag kan verkligen rekommendera ett besök.

Forbönder far på forbondemarknad

När marknaden i Röros invigs nu på tisdag kommer någonstans mellan nittio och hundra forbönder att glida in samtidigt. Det är en viktig del av invigningsceremonin.

Hästekipagen är fördelade på åtta olika grupper, sex helnorska och två svenska, en från Dalarna och en från Härjedalen. Den Härjedalska passerade Funäsfjällen under söndagen.

Morgongudstjänst vid Risnäset

Forbönderna startade i ottan från Ljusnedal där de haft en vilodag. Vid åttatiden var det friluftsgudtjänst vid Risnäset i Funäsdalen.

Då selades hästarna av och fick lite hö medan människorna lyssnade på predikan, sjöng psalmer och så småningom fick fika.

Runt nio körde karavanen ett varv i Funäsdalen förbi äldreboendet. Sedan drog de iväg på skoterspåret.

Vid Hållan hade de en timmes paus och vid tolv passerade de över Tänndalssjön. Runt kvart i två beräknades de vara vid Hamra.

Gammal tradition återuppväcktes 1981

Det här var det 36:te året som en grupp forbönder for från Klövsjö i södra Jämtland till Rörosmarknaden med häst och släde. De återuppväckte en gammal tradition som legat i träda i ett halvt sekel.

Förr reste bönder från Härjedalen och Dalarna till gruvstaden Röros och bytte varor varje vinter. Det var lättare att resa om vintern och bönderna hade bättre tid då än under den hektiska sommaren. Hästdragna slädar konkurrerades så småningom ut av bilar, men 1981 bestämde sig ett gäng entusiaster för att ta fram slädarna igen.

Första året var det tio ekipage. 1982 var det uppehåll men sedan 1983 har det rullat på. I år var de nio slädar från Klövsjö. De räknar med att när de möts i Röros kommer det att vara drygt nittio ekipage.

Kallt för åskådarna

Hästarna har sin varma vinterpäls och körsven samt passagerare var väl påbyltade med många lager vadmal och pälsverk. De frös inte, särskilt inte en sådan mild morgon med blott tretton minusgrader. Inte ens när det för några år sedan var 42 minusgrader när de passerade Funäsdalssjön var det någon som frös – förutom jägermeistern.

Värre var det för oss åskådare som inte klätt på oss tillräckligt många lager. Jag frös ganska ordentligt i min jakt på fina bilder av forbönderna. Det är framförallt fötterna som förvandlades till istappar. Jag behöver uppenbart bättre skor. Ändå provade jag två par.

En anledning till att jag frös var att vi var ute rätt länge. Först en dryg timme i Funäsdalen och sedan ungefär två timmar på Tänndalssjön fördelat på två omgångar. Först åkte vi dit alldeles för tidigt.

Efter att ha stått på sjön länge och väl skickade vi iväg en spejare som kunde återvända med besked att hästarna hade paus. Vi tog också en paus och värmde oss med kaffe. Bilen parkerades vid Bybua som nuförtiden är en smågodisbutik (där har tidigare varit bland annat tvätteri vilket vi egentligen tyckte var mer användbart).

Det var ganska grått väder och jag har inte med mig mina ljuskänsliga objektiv, så jag stod och meckade med inställningarna och använde bland annat denna skidåkare som övningsobjekt. Alla bilder är tagna med normalzoomen 24-105 mm. Det är egentligen ett rätt bra objektiv, det är jag som är ovan vid det bara.

Det var dock värt att stå och vänta en (bra) stund för det var en mäktig syn att se tåget närma sig, snabbt glida förbi och sedan försvinna bort i fjärran.

Det är inte utan att jag blir ganska sugen på att åka till Röros och titta på marknaden kan jag meddela. Jag hade förvisso tänkt lyssna på en presentation av förra årets försäljningsstatistik för bokbranschen på tisdag, men frågan är om inte Röros marknad lockar mer?

Inte fått nog av forbönder och deras hästar? Då kan jag tipsa om fler bilder av hästarna från samma år, samt bilder av forböndernas hästar året efter. Några av dessa foton hamnade senare i boken Strövtåg i Funäsfjällen.

chefstomaten