Grannsämja i andra länder: södra Frankrike

Frankrike är ett stort land med regionala skillnader. Min erfarenhet kommer helt från det sydöstra hörnet nära gränsen till Italien. Det är ett område där medelåldern bland bostadsägarna är relativt hög och en stor del av de boende kommer från andra länder, ofta är bostaden ett andrahem som de bor i delar av året.

franskt-1353

Sedan 2009 har jag vistats där mellan en och fem månader om året. Jag har skrivit fyra böcker om området varav två är utgivna. Mina böcker fokuserar på upplevelser av kulturhistorisk och matmässig karaktär, den här texten handlar om relationen mellan grannar med inslag av byggnadspolitik. Syftet med artikeln är att bredda min bloggserie om grannsämja mellan svenska grannar.

Bonjour är obligatoriskt

Till skillnad från Sverige och Wales är det obligatoriskt i Frankrike att alltid heja på sina grannar. Om du inte hejar är du oförskämd. Om dina grannar inte hejar på dig är det ett tecken på att du förolämpat dem på något sätt. Enda godkända ursäkten till att inte heja är att är så nyinflyttade att du inte förstår bättre.

Dagtid säger du bonjour, kvällstid bonsoir. Gränsen går någonstans runt sextiden. Vid tveksamheter, upprepa vad den du möter säger. Detta obligatorium gäller nämligen inte bara när du möter grannar utan även när du möter någon på en vandringsled eller går in i en affär.

Drink hemma, fest på stranden

Det är ganska vanligt att bjuda in grannarna på en drink. Menyn är enkel, champagne och något drinktilltugg som du kan köpa färdigt i bageriet, Carrefour eller Picard. Det ska inte vara alltför komplicerat eller ta tid att ordna. Grannarna stannar en timme eller två. Inte längre. Vill ni äta mer flyttar ni till en restaurang.

franskt-0071

Ett stående inslag under sommarhalvåret är festerna på stranden. Vi talar inte en mindre pick-nick mellan tre-fyra personer utan de stora festerna med bord, stolar och där dieselaggregat står för strömförsörjningen. De flesta bor för trångt för att kunna bjuda in större sällskap och därmed har man festerna utomhus.

En annan effekt av att bostäderna generellt är små, är att när man flyttar så släpar man inte möblerna i trapporna eller i hissen, utan hyr en kranbil som hissar upp och ner möblerna genom fönstret. (Jag vet att jag har fotograferat detta fenomen mer än en gång men hittar ej igen någon av bilderna just nu).

Rikedom ger ingen gräddfil till byggnadslov

Alla bor förstås inte i små bostäder i södra Frankrike. Det finns också många superrika som bor i enorma komplex bakom höga murar och en skog av privée-skyltar. En av dem försökte få byggtillstånd för att anlägga en ubåtshamn vid sitt hus. Detta för att kunna röra sig mellan sin superyacht och sitt hus utan att någon kunde se det. Han fick nej. Trots att han är en av världens rikaste män hade de franska byråkraterna stake nog att säga nej.

franskt-59

Franska politiker värnar om kusten och att den ska vara tillgänglig för alla invånare. Nyligen revs en hel rad med strandrestauranger i Juan les Pins för att göra stranden allmän. En del av dessa strandrestauranger hade legat där länge och var uppskattade av kunderna.

Av vad jag har läst verkar man heller inte se genom fingrarna när det gäller svartbyggen. Blir de påkomna blir det inte ett mindre bötesbelopp utan rivning utan pardon.

Protestera högljutt

Det svenska tig och lid är inget för fransmännen. Om de är missnöjda med något så påtalar de det. Har någon parkerat in din bil tutar du tills bilägaren flyttat på sig. Ihärdigt tutande betyder inte att du är särdeles arg på riktigt, det är en kommunikationsmetod. Men det är klart att du kan höja rösten och gestikulera vilt vid behov.

De franska böndernas demonstrationer är välkända. De gör sin röst hörd genom att dumpa dynghögar och blockera trafiken. Att åka tåg är alltid ett visst risktagande då strejker är vanliga. Ibland uppstår de spontant utan förvarning.

Byggjobbare får anpassa sig efter grannarna

Nu ska jag berätta om förhållandet mellan grannar och byggjobbare. Den här episoden har några år på nacken och är från bygget av en grannfastighet. Det var som vanligt oväsendet från morgon till kväll, även om de franska byggjobbarnas verktyg av någon anledning inte rostar igen om de inte börjar föra oväsen klockan sju på morgonen, något som är tradition i Sverige (har skrivit en krönika om det en gång)

Klockan sju på kvällen slutar alltid de franska byggjobbarna. Just den här gången så satte en byggjobbare igång ett riktigt monster till oväsensmaskin strax efter sju. Blixtsnabbt sprang alla grannar unisont ut på sina balkonger och började hojta till honom. Han hade inget annat val än att lägga av.

franskt-7100

Grannarna vann över byggjobbaren. Jag kom och tänka på denna episod häromdagen när jag pratade med en person från byggfirman Holmqvist Bröderna Bygg AB. Jag missade vad han hette, om han nu presenterade sig. Jag var mitt inne i ett intrikat fotografiskt problem och lyssnade bara med ett halvt öra. Man förväntar sig ändå inte att behöva prata med folk klockan kvart över sex på morgonen.

Nåväl, han hade åsikter om mitt fotoprojekt. Det står honom förstås fritt att ha det, men han kanske ska välja sina uppdrag med bättre urskillning i framtiden? Vad förväntar han sig egentligen om han tar på sig ett uppdrag att bygga en andra våning två meter från en tomtgräns? Att grannarna bjuder in honom på en pilsner?

Det som fick mig att tänka på Frankrike är att mitt intryck från Frankrike är att styrkeförhållandet mellan grannar och byggjobbare är att det är de kringboende som har makten. Byggjobbarna får böja sig för grannarna. I Sverige har jag bara mött macho-sexistiskt attityd från byggjobbare, som om det vore deras prerogativ att sätta dagordningen och de aldrig behöver tänka på omgivningen.

Hur har jag påverkats av all tid jag vistats i Frankrike?

I ett annat inlägg i den här bloggserien filosoferade jag över hur jag påverkats av att jag bott i Wales. Jag kom fram till att jag nog är mer känslig för insyn än jag var tidigare. Även min tid i Frankrike har påverkat mig. Jag tror att jag har anammat en del av det franska kynnet. Om någon gör mig förbannad tar jag inget extra för att förklara det för dem. Det är i Frankrike fullt normalt att skrika åt folk och att gestikulera för att understryka sitt budskap.

Jag kan även beundra att politiker och byråkrater i Frankrike värnar om att alla ska få tillgång till stränder och inte viker ner sig för särintressen. I långa loppet blir det bättre för alla om inte någon får fördelar på andras bekostnad. Som tillstånd för att bygga fluktar-utbyggnader. Täby har en del att lära sig.

franskt-1268

Detta var en del i en bloggserie, följ länken för att komma till resten av min bloggserie om grannsämja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.