Gyllene Uttern: Lunch i fejkad riddarsal
För sisådär tre decennier sedan slukade jag de nio romanerna i Birgit Th Sparres serie Gårdarna runt sjön. Jag ömsom suckade och gladdes åt vedermödorna för de fiktiva adelssläktena Ridderkrona och Stiernudd på godsen runt sjön Åsunden. Sjön existerar i verkligheten och flera av slotten i böckerna har äkta förlagor. Så som jag minns det utspelar sig en särskilt romantisk scen på Gyllene Uttern. En av grevarna bjöd sin hjärtas dam på en biltur med middag där. Mitt tonårsjag ville så gärna kliva in i boken och äta middag där med en egen greve. För nästan tjugo år sedan klev jag för första gången in på Gyllene Uttern. Vi åt gott men det var inte alls så romantiskt som i boken.
Sprider ut restaurangresearch
Igår var jag på återbesök med min kamera. Det var ett rent infall när jag såg avfarten. Min ursprungsplan var att sträckköra mellan Göteborg och Stockholm och bara göra snabba stopp på de där hamburgerställena som jag i min kommande bok avråder från. Men när jag såg skylten tänkte jag att det är bättre att göra ett researchstopp per resa och sakta skrapa ihop material till boken, än att behöva avverka 7 matställen per dag (något jag ägnade mig åt i somras under arbetet med Mitt Provence). Det var dessutom lunchtid, solen hade dykt upp från ingenstans efter ett par timmars bilfärd genom regn och Gyllene Uttern ligger vackert med utsikt över Vättern och Visingsö. Jag svängde av.
Parkeringen var i princip full och det var först när jag satt ner i den trekvarsfulla matsalen som jag kom på att jag var klädd i gårdagens kläder från topp till tå. Jag packade nämligen för att resa dagen innan men innan jag var färdig med allt fix efter Bokmässan var klockan så mycket att jag var rädd att somna om jag körde då. Bokmässan innebär alltid minus på sömnkontot vilket ökar risken för att bli trött på kvällskanten. Därför sköt jg upp resan till dagen efter och tänkte att jag ska bara sitta i bilen så jag behöver inte byta underkläder. Som pricken över I:t hade jag en färgglad ”tatuering” med ett slott på ena armen. Den är ditsatt av en guldlockig femåring som delade med sig av en av sina.
Kort sagt var jag verkligen till min fördel. Vi kan väl skylla på klädseln att ingen greve kastade sig för mina fötter och bedyrade mig sin eviga kärlek. Mitt uppdykande sänkte i alla fall medelåldern. Förutom ett bord där det pågick affärslunch av det slag när en person sitter och visar sin säljpitch på en padda medan övriga äter, hade resten av matgästerna uppnått pensionsålder.
Gyllene Uttern byggt för bilister
Det är ingen slump att Gyllene Uttern ligger bekvämt vid E4. Anläggningen byggdes nämligen som kaffestuga för bilister i två omgångar med start på 1930-talet. Det betyder att restaurangen var relativt ny när Sparre skrev sina böcker som är utgivna mellan 1928 och 1976.
Den första delen av Gyllene Uttern består av låga svarta trähus i 1600-talsstil. De blev så populära att de senare kompletterades med en stenbyggnad i 1200-talsstil. Den så kallade riddarsalen med sina rustningar har alltså aldrig sett några krig, men det förtar inte atmosfären.
Skaparen av Gyllene Uttern var ryttmästare Rolf Gyllensvaan. Han var egentligen född von Otter men bytte efternamn när han tillträdde det närbelägna fideikommisset Västanå. Det är för övrigt också restaurang idag och ett ställe jag ska besöka då det rekommenderas av en av mina läsare.
Lokala råvaror lyfter ej
Menyn på Gyllene Uttern låter klart lovande. Den innehåller lokala råvaror som äpplen från Gränna, majs och rödbetor från Ravelsmark gård, Isterband från Örserum och senap från Sjöarp. När jag sorterat bort rökta rätter återstod den vitvinspocherade rödspättan med höstsvamp, Grännaäpplen, vitvinssås och kokt Amadinpotatis. De får plus i kanten för namngiven potatis.
Just kokt fisk är kanske en taskig rätt att bedöma en restaurang på för det blir lätt lite smaklöst. Kanske borde jag testat att piffa till det med lite salt, det hade nog lyft fram smakerna bättre för de fanns där någonstans i mild pensionärsanpassad form.
Desto saltare var min salladstallrik. Jag tror det var rödkålssalladen som någon antingen tappat saltkaret i eller glömt röra runt så att allt salt hamnat där jag tog. Salladsbordet var för övrigt det jag tyckte var sämst. Alla produkter var fräscha och inte indränkta i klet, men i de här miljön förväntar jag mig en annan nivå. Jag vill inte ha en snyggare version av lunchpizzerians utbud, jag vill ha något i stil med det utbud som Gunnebo serverade medan de hade buffé. Jag hade också föredragit en chokladbit eller en liten hembakad pepparkaka till kaffet, framför något som såg ut som det kom från ett storpack från Gille. Vilket de i och för sig inte gjorde, jag har kollat både Gilles och Delicatos utbud och småkakorna finns inte med där. Så kanske är jag elak och den lilla kakan kom från bageri. Brödet gjorde bevisligen det och var riktigt bra.
Gyllene Uttern har snäppt upp sig (tillagt våren 2019)
Jag har gett Gyllene Uttern en till chans och kan rapportera att de har pensionerat de torra kakorna och höjt salladsbordet en nivå. Nu börjar maten matcha utsikten.
Eller inte?
Åt lunch igen i augusti och då var delicato-kakorna tillbaka :-(. Det var massor av folk och jag hoppas det är orsaken till att de timjansdoftande grönsakerna (som var för råa för att jag skulle kunna äta dem) saknade timjan. Istället låg ett par ärtskott över tallriken.
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
- I Bilbao äter man pintxos - onsdag 24 januari 2024
Jag fick just med den på ett hörn i min nya bok. :)