Hoppsan, jag är visst skyldig till en misslyckad lunch

Det är inte min egen lunch som blivit misslyckad. Jag har nämligen inte fått någon. Den inköpsansvarige i hushållet har inte skött sina plikter på sistone. Vederbörande hävdar att det är trist att handla mat i Sverige och ifrågasätter om det verkligen är sant att man måste äta varje dag. Det borde räcka med kaffe liksom. Men nu var även kaffebönorna på uppehällningen och ett kaffefritt hushåll – ja det hotet var tillräckligt allvarligt för att få mig att larva mig iväg till Ica Maxi och trängas med alla andra. Fick pansarkryssaren inparkerad (om jag parkerar längst bort – måste alla jättebilar parkera sig precis där jag ställt mig då?). Nu finns det alltså material hemma för att tillaga lunch. Men jag ids inte.

Den misslyckade lunchen serverades i Karlbergs kök. Denna kollega i #blogg100 råkade nämligen fastna framför ”en intressant blogg om franska Rivieran” (jo jag tackar – trevligt att höra!). Läsandet hade dock en negativ inverkan på koncentrationen på matlagningen. Karlberg rapporterar att ”Om oljan ryker, stek då inte halloumin i den”. Jag skulle kunna skriva under på det sistnämna. Och lägga till mina egna iakttagelser om gjutjärnsstekpannornas lömskhet. Jag älskar mina skeppshult stekpannor. En stekpanna som går lätt att lyfta är ingen riktig stekpanna. Men. Det tar tid innan de blir varma och när de väl blivit det tar det år och dag innan de svalnar igen. Något som fått mer än en halloumiskiva att bli felfärgad.

Kan denna bild kompensera misslyckade eller icke existerande luncher månne? Den har inget med varken lunch eller stekpannor att göra mer än att jag fotade den en dag när jag hade ätit lunch. Det är en affisch utanför ett galleri i gamla stan i Nice. Jag tycker det är en bild man blir glad av.

Detta var inlägg 19/100 i #blogg100-utmaningen. Lite kortare än gårdagens. Har inte hunnit skriva fortsättningen på det inlägget ännu.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)