Optimal start på ett Vasalopp (not)

Ni har garanterat sett dem på teve, de där dårarna som missar Vasaloppsstarten och med något vilt och flackande i blicken kommer springande i efterhand. Ungefär så kände jag mig i söndags morse vid starten på Öppet spår.

Den här bilden är tagen strax efter klockan sju i Berga by. Där nere i bakgrunden ser ni en jättelik tusenfoting, ett svart band med människor. Det är tusentals skidåkare som precis har påbörjat färden mot Mora. Själv kommer jag springande i gympadojor i jakt på ett tält för att hämta min nummerlapp. Sedan ska jag tillbaka till bilen, klistra mitt startnummer på skidorna (där de inte stannade kvar särskilt länge), dra på mig pjäxorna, svära över att jag inte kan knäppa pjäxorna varken med nya tumvantarna eller utan vantar och sedan ställa mig i kö till en bajamaja. Det märkliga är att trots att tusentals åkare redan gett sig av, är det ändå kö till bajamajorna.

Tänndalen-Öppet spår-Täby

Under Öppet spår kan man välja att starta mellan 07.00 och 08:30 så det var inte så att vi missade chansen genom att vara sena, men vi hade verkligen planerat att vara på plats i god tid för att kunna skida lugnt och sedan lämna Mora så tidigt som möjligt. Det senare var viktigt eftersom vi skulle vidare till Täby på kvällen. (Vi hade en icke-skidande chaufför med, kan tilläggas).

Vi tog Öppet spår som en lite utflykt på vägen mellan Tänndalen och Täby. Jag gillar som ni vet att göra utflykter längs vägen. Vi kom dock iväg från Tänndalen en halvtimme senare än beräknat och åkte 03. Det kanske låter tidigt, men vi klev inte upp tidigare än vi gjort när vi bott betydligt närmare. Under de år jag åkte Vasaloppet med IK Stern klev vi alltid upp kl 02:30, fast vi sov i Mora. Det är betydligt snabbare att kliva ut genom dörren på eget boende, än att hålla på och packa ihop sovsäckar och liggunderlag.

Det hade snöat hela natten och vägen var oplogad, vilket höll nere farten en del. Det som försenade oss mest var dock ett taktiskt felbeslut. Vägen som vi kom körande på är den som stängs av och blir en del av Vasaloppsspåret. Vi kom norrifrån. Istället för att parkera vid Åsen och gå till starten försökte vi köra runt för att ha bilen parkerad närmare Mora. Vilken fullständigt rutten idé! Vi fastnade i kön med alla som kom söderifrån. Där satt vi hur länge som helst. Den sniglade sig fram och vi blev invinkade på parkeringen som låg allra längst från starten. Det kunde knappast varit längre att gå från Åsen.

Glatta gångvägar knäcker stav

Det var rejält kallt i år vilket betyder kärvt före. Den enda delen av Vasaloppsarenan som var glatt var gångvägen från parkeringen till själva starten. Den var dock desto halare. Jag var på väg att dratta på näsan där. Kocken var inte bara nära, utan halkade, och blev en stav kort. Åtminstone tror han att det var där den fick en knäck för när han stod på startlinjen och tryckte till så snäppte det till och så var staven halv. Han fick snabbt en ny – dock i fel längd. Den bytte han senare till en annan lånestav.

Förbättringsmöjligheter på klädfronten

Jag kom inte många meter innan jag insåg att jag läst väderleksprognosen väldigt dåligt. Jag borde haft mer kläder på mig, särskilt om benen. Större delen av loppet saknade jag känsel i benen. Även näsan försvann ibland. Den enda kroppsdel som jag inte frös om var faktiskt händerna. Det beror på nya tumvantar som jag mest köpte för att de var turkosa.

Egentligen var det ett par nya fingervantar jag var ute efter (eftersom jag när vi lämnade Täby på väg till fjällen en vecka tidigare gick iväg utan ytterjacka och i ytterjackan låg mina skidvantar). Sedan hittade jag ett par innervantar i ylle som jag också köpte eftersom jag tror på att vara klädd i ylle från topp till tå. Det var ganska knöligt med dubbla vantar men jag var varm om händerna till Eldris. Där frös vantarna till pansar. Nöjd med mina vant-inköp. Även nöjd med mina nya skidor. Däremot var mina nya tajts iskalla jämfört med de gamla. Det hade varit bättre att åka med dem, även om de har en del vädringshål. Den nya jackan från Fjällräven fick stanna hemma, då ärmarna för varje stavtag fastnar i en dragkedja. Det blir väldigt snabbt irriterande kan jag berätta. Istället tog jag fram min gamla gröna nötta anorak som varit med sedan Vasaloppet 1995. Hatten som var med i SVT:s Vasaloppsvinjett i mitten av 1990-talet och turörhängena var också med, men det finns en del förbättringar i utrustningslistan.

Sedan hade det förstås varit en bättre uppladdning att inte vara sjuk i fem veckor runt nyår. Men det är en annan historia. Jag kom i alla fall i mål även om det var det trögaste, kallaste och segaste år jag varit med om. Nästan prick 24 timmar efter att vi lämnade Tänndalen anlände vi till Täby. Dagens största hjälte var som ni förstår chauffören. Det var inte direkt bra vägförhållanden på vägen hem – heller. (Fördelen med nattkörning var dock att vi slapp fastna i olyckor. Och den älg som stod på vägen lät bli att promenera över precis när vi passerade).

Uppdatering: Läs mer om min färd i det rekordkärva Öppet spår 2018.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)