Bilder från en iskall promenad i Västerås

Det är dags att avslöja ihåliga geografikunskaper. Västerås ligger mycket närmare Stockholm än vad jag hade grepp om innan jag var där i måndags. Nu förstår jag varför människor kan bo i Västerås och pendla till jobb i Stockholm. Tåget tillbaka tog en timme och bilresan dit på bra motorväg inte särskilt mycket längre. Åtminstone tror jag det, men jag satt i telefonmöte och höll inte koll på tiden.

Mitt besök i Västerås var jobbrelaterat. Lunchen på en halvdan indier och middags-bagel på Espresso House är inget att skriva hem om. Större delen av dagen tillbringades i den höga Skrapan i något som heter Expektrum. Det är värt ett inlägg (jag säger bara industriljud på toaletterna) men det har jag redan skrivit om på annan plats.

I den mån den här bloggen har något tema är det resor och foto. Därför tycker jag att det passar att posta några bilder från en iskall snabbpromenad i Västerås. Jag hade lite väntetid precis i solnedgången och travade iväg med sikte på Västerås slott. Just slottet saknas på bild av den enkla anledningen att jag inte riktigt identifierade slottet som just slott när jag passerade i hög fart. Jag uppfattade det som en ordinär tegelbyggnad.

Den höga farten motiverades av att det var svinkallt. Istället för slott blev det bilder av olika träd i hamnområdet. Färjan Elba som fastnat på den översta bilden är från 1897 och sommartid kan man åka med henne till en ö med samma namn.

Efter lite surfande har jag insett att förutom slottet missade jag även en domkyrka, ett friluftsmuseum och att jag borde gått en sväng längs Svartån.

Det är dålig stil av mig att behandla Västerås så styvmoderligt. Mitt försvar att jag skulle åka med 07-flyget till Lund dagen efter och ville sova lite innan låter ihåligt. Det finns bara en lösning på detta och det är förstås att återvända en annan dag och ströva runt med kameran med en fotokompis.

chefstomaten