Roslagsleden etapp 4 från Brollsta till Domarudden bitvis riktigt vacker skog

Etapp fyra av Roslagsleden avnjöts igår eftermiddag i ett svep, istället för två som jag gjort med de föregående etapperna. Huvudskälet var att jag och min tvåbenta kompanjon på denna etapp, Skogsstjärna, inte riktigt visste var vi skulle parkera den ena bilen för att dela upp sträckan i två delar. Enligt elnätsnördarna jag träffade på förra turen skulle det finnas ett ställe ungefär på mitten där man kan ställa en bil vid en vägbom. De berättade att de hade sett ett gäng bilar där. Men jag glömde fråga var den låg.

Ett annat skäl att ta etapp fyra i ett svep är att jag nu börjar komma så långt hemifrån att det känns mer lönt att gå längre sträckor, annars tillbringar jag snart mer tid i bil än till fots. Dessutom borde jag vid det här laget ha fått en aning mer uthållighet. Å andra sidan var jag rätt trött eftersom jag hade varit uppe sent och bakat för att ha bröd till matsäck.

Vi vandrade faktiskt inte riktigt hela etapp fyra mellan Lövhögen i Vallentuna och Domarudden i Österåker. Första delen från busshållplatsen Lövhögen följer Roslagsleden bilvägen. Med bil parkerar man med fördel vid Brollsta golfbana istället och kapar någon kilometer av den officiella sträckan 12 km.

Som synes var vi inte ensamma. Skogsstjärnas tre hundar var också med på turen. Enstaka hundar, eller kroppsdelar som tillhör hundar, är med på många bilder. Storebror är minst, han håller sig på torra land och är till sitt förtret alltid kopplad. Lillebror är den lydige i svart. Till sist har vi lillasyster yster.

Roslagsleden etapp fyra är delbar

Nu kan jag meddela var vägbommen med parkeringsmöjligheter ligger. Den återfinns vid en korsning på Brömsebyvägen sydost om Stora Harsjön. Där går det att ställa ifrån sig ett par bilar i något som ser ut som en stor trevägskorsning. När vi kom dit önskade vi att vi hade haft en bil stående där.

Brömsebyvägen hittas från Össebyvägen genom att man håller utkik efter en väg där det står skyltat att det är en återvändsväg efter 6,5 km med vägbom.

Domarudden svår att nå med buss

Jag är väldigt glad över att jag fick sällskap på denna etapp för så vitt jag kan se är det svårt att nå Domarudden med kollektivtrafik. Det verkar vara tre kilometer på tråkig asfaltväg till närmaste busshållplats. Men elänätsnördarna jag slog följe med i söndags skulle när vi skiljdes åt åka buss tillbaka till Domarudden så jag vet inte riktigt hur de gjorde.

Det kändes förresten löjligt långt i bil när vi åkte runt från ena platsen till den andra. Mina första etapper var tvärtom, jag gick en lång krok och kom tillbaka till nästan samma plats, eller en eller två hållplatser bort.

Bad i Lilla Harsjön

Den här sträckan startade jag med fransk klädsel det vill säga jag inledde promenaden med bikini under vandringskläderna som på ofranskt maner bestod av ylletröja, anorak och Lundhagsbyxor. Bikinin var på för att enkelt kunna bada i Lilla Harsjön. I Frankrike skulle jag sedan dragit på mig kläderna igen och låtit bikinin torka på kroppen, men eftersom det småregnade bytte jag till torra kläder. Det räckte med att bli blöt utifrån.

Min högra sko läcker mer än den vänstra kan jag också konstatera. Den vänstra blev också fuktig men det var nog mest vatten från byxorna. Denna gång hade jag dock flera par extra strumpor så jag var torr om fötterna korta stunder.

Lilla Harsjön är förresten en riktig pärla. Där finns också ett vindskydd med utsikt och under sommarhalvåret en mulltoa en bit från vindskyddet. Jag doppade mig (premiär för i år) medan Skogsstjärna simmade ut och gömde dummys för sin unghund att hämta in.

Solen sken upp på kvällskvisten

På kvällskvisten sken solen upp och det blev magiskt vackert i skogen. En bit av Roslagsleden gör en krok runt Bromseby naturreservat och denna del var vid sidan av Lilla Harsjön den vackraste sträckan. Det var blandskog, ibland ekar, ibland tallar. Vi såg en del mogna blåbär men inte så stora arealer som i Täby.

Ett parti av skogen var ganska fuktig med det tätaste bestånd av rävsvansar jag har sett. Det pågick någon form av arbete att dika ut skogen med djupa och snörräta diken. Fiffiga badställen tyckte unghunden som under promenaden gick från gul till grå labrador.

Stora delar av sträckan bestod av skogsvägar. Bitvis var det lagt nytt grovt grus och de delarna var tuffa mot min fot, men annars var det lättvandrat och flackt.

Enligt stegräknaren gick vi 13,18 km. Vi var ute och lufsade i drygt fem timmar inklusive badstopp och många småstopp på slutet inklusive ett depåstopp för voltarenintag. Det var dött lopp mellan Skogsstjärnas knä och min fot vilken som krånglade mest. För elnätsnördarna jag pratade med på förra vandringen tog det 3,5-4 timmar att gå nästan samma sträcka. De genade visserligen genom en hästhage där Roslagsleden gör en utbuktning runt naturreservatet men jag tror mest att de höll ett högre tempo än vad vi gjorde.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)