Etikettarkiv: antibes

fransk-buss-8744

5 sätt ta sig till/från Antibes och flygplatsen

Jag gillar verkligen positiva läsarbrev. Som Elizabeth från Täby som tackar för allt arbete jag lagt ner och ser fram emot boken Strövtåg runt AntibesTack själv Elizabeth – det är sådan feedback som gör mig motiverad att fortsätta skriva.

Wivianne i Uppsala följer också Tomatsallad med intresse. Hon gjorde mig igår uppmärksam på ett till sätt att ta sig mellan Antibes och Nice Côte d’Azur flygplats, ett sätt jag aldrig har provat och därför blev nyfiken på. Jag har broderat ut mitt svar till Wivianne till ett blogginlägg.

Alt 1 expressbuss 250

Flygbuss nr 250 har jag nämnt förut. Den stannar på både terminal ett och två fast i vilken ordning varierar från gång till gång. Den går var 35:te minut mellan 8 och 20 från flygplatsen och mellan 06.30 och 19 till flygplatsen – åtminstone enligt den tidtabell som låg i mitt pass. Den tidtabellen har visserligen några år på nacken men tiden stämde när jag åkte häromdagen och jag tror att tiderna varit ganska konstanta (det är iofs det enda som varit konstant). Den som ska resa antingen tidigt eller sent bör googla en smula efter en aktuell tabell.

fransk-buss-8744

Bagaget lägger chauffören i bagageutrymmet under bussen. Biljetten kostar efter senaste höjningen €10 och köps på bussen när man åker från Antibes men i en lucka på flygplatsen. Det brukar vara kungligt med utrymme, kanske två-tre personer ombord.

Bussen går delvis på motorvägen och är därmed snabbare än ”mjölkbussarna” som stannar överallt. De är också mindre utsatta för förseningar på grund av köer, med undantag för morgonköerna på motorvägen (det var svettigt en gång). Den officiella restiden är 40 minuter och den brukar de hålla hyfsat (med undantag för den svettiga gången i morgonkön). Snabbheten har en nackdel, bussen stannar bara på en plats i Antibes och det är i närheten av järnvägsstationen. Där är rena byggarbetsplatsen just nu varför temporär hållplats är Haut-Vautrin på vägen till flygplatsen och en bensinmack ovanför centralstationen på vägen till Antibes. Kliver du av där missa inte att gå förbi Hasselbach och köpa en baguette l’ancienne.

Alt 2 vanlig buss 200

Efter att expressbussarna infördes slutade mjölkbussarna att svänga in på terminalen till gagn för alla som använder dem för att resa till Nice. Nu är de inte särskilt långt borta för det. Vägen utanför flygplatsen är huvudled för all trafik i öst-västlig riktning och det är bara att korsa en kort bit parkering och gå under vägen för att nå hållplatsen till Antibes.

Buss 200 kostar bara $1,50 och går i teorin varje kvart. Men det finns ett par nackdelar. För det första är man inte välkommen med bagage. Barnvagnar är i princip bannlysta om de inte är av paraplymodell och hopvikta. Men även om man bara har handbagage är man inte säker. Bussarna är så populära att de ofta är fullsmockade när de når flygplatsen och därför bara passerar förbi oavsett hur mycket man viftar med sina välvässade armbågar. Viftar man inte stannar de garanterat inte.

Det är heller inte säkert att bussarna kommer, de lider nämligen av kroniska förseningar. De kör regelbundet fram till åtta på kvällen, sedan blir det glesare med ett par bussar för eftersläntrare, en runt nio och en vid halv elva-elva-någonting. Lyckas man komma ombord tar resan en timme.

Fördelen med denna rutt, förutom priset, är att den stannar på flera platser i Antibes så om man kommer med en buss 200 blir det kortare att gå när man kommer fram.

Alt 3 promenera till tågstation Nice St Augustin

Det här är det alternativ som Wivianne gjorde mig uppmärksam på och som jag är nyfiken på att prova. St-Augustin är en av de två mindre tågstationerna i Nice där lokaltågen stannar. Typisk pendeltågstation har jag tänkt när jag åkt förbi. Jag har googlat lite och det ska inte vara alltför långt mellan terminal 1 (som är den som de flesta svenskar landar på om de inte flyger Air France) och Gare St-Augustin. Dock helt oskyltat. Det är under tjugo minuters tågresa till Antibes – vilket är klart attraktivt. Bara ett fel med tågen och det är de ständigt återkommande tågstrejkerna (inte kul att drabbas av).

Pris för tåget kan jag inte på rak arm men någonstans mitt emellan mjölkbussen och expressbussen och två gånger i timmen. Biljett säljs i automat och de är olika beroende på om de är gula eller blå.

Alt 4 buss till centralstationen i Nice och tåg därifrån

Första steget är expressbuss nr 99 till centralstationen för €6. Nice är nära men tågstationen ligger norr om centrum medan flyget ligger väster om. (Det finns en buss 98 också som går längs vattnet bort till hamnen, den har jag myntat turistbuss). Någon gång i framtiden kommer det gå spårvagn in till centrala Nice

Sista tåget som går dagligen avgår runt nio. Helger går det sista vid midnatt. Området runt Nice centralstation har inte världens bästa rykte men det är gott om säkerhetsvakter där kvällstid. Det är faktiskt rätt gott om säkerhetsvakter rent generellt på tågen och tågstationerna. Tågen är snabba (när de går).

Alt 5 apostlahästarna, cykel, helikopter, hyrbil eller taxi

Det finns så klart många fler sätt att ta sig till och från flygplatsen; promenera, cykla, flyga helikopter, köra hyrbil eller chansa med taxi. Promenera tror jag att man ska vara väldigt entusiastisk (desperat) för att ge sig på. Det är en och en halv mil till Antibes men lätt att hitta, bara håll västerut längs vattnet. NH som tidigare bodde i Cros-de-Cagnes gick ibland till flyget om han hade ett tidigt flyg att passa. Det tog en timme har jag för mig men det är bara en tredjedel av vägen. Gå in till Nice däremot är ingen match för den som har gott om tid och inget bagage – förutom att det är aningen tråkig sträcka innan Promenade des Anglais börjar. Men därefter är det desto finare att gå och på sätt och vis ett bra sätt att närma sig staden.

Helikopeter finns från flygplatsen men jag tror att den bara går till Monaco. Det finns ju annars gott om helikopeterplattor på de största båtarna i hamnen i Antibes.

Hyrbilarna finns på terminal två (gratis skyttelbuss dit) men det är inte helt raskt att få ut sin hyrbil. Man hinner på samma tid gå till Cros-de-Cagnes och kanske fika på vägen. Att hyra bil är dock lätt jämfört med att hyra de blå cyklarna (det finns ett ställ utanför flygplatsen).

Det sista alternativet är att ta taxi. Om taxi har jag läst något i den här stilen ”Vad som helst kan hända inklusive att man faktiskt kommer fram till sin destination till överenskommet pris.”

Är det någon som har något mer förslag hur man kan färdas mellan Antibes och flygplatsen i Nice? Ro en uppblåsbar båt?

operan i Antibes

Antibes har fått ett operahus

operan i Antibes

Det här är Antibes nya kulturhus som invigdes tidigare i månaden. Så där värst snyggt kan jag inte påstå att jag tycker det är men men. Det är nybyggt och säkert ändamålsenligt och det är det viktigaste. Jag har inte besökt det själv men på Anthéas webb finns datoranimerade skisser som man kan vrida och vända på. Från dem har jag dragit slutsatsen att de stora terrasserna på operahuset är perfekta plattformar för att fotografera Antibes. Ta en titt själva.

Jag har helt missat bygget, kanske för att jag sällan har ärende åt det hållet. Det är byggt på andra sidan järnvägen, rätt nära simhallen. Bilden har Kocken tagit och som synes är vädret inte riktigt som man förknippar med Rivieran så här års. Han har hyrt en bil för att åka till Gréolières och skärmflyga. Tji med det. Vi har bättre väder i Sverige.

Antibes eller #blogg100-träff i maj?

Det här att våren har satt full fart framåt i Sverige gör att även pollensäsongen har satt fart. Än så länge har inte björken fått fart men det är bara en tidsfråga. Därför funderar jag på att ta min dator och mina bokmanus och flyga till Antibes (där det förvisso är gott om pollen men inte björk). Det betyder tyvärr att jag missar #blogg100-träffen 13 maj (om jag inte ska åka billigt flyg) men man kan inte dela på sig. Vad tycker ni?

Detta var nummer 97/100 i #blogg100.

paus ovanför Gréolières

Vårgrönska i södra Frankrike

paus ovanför Gréolières

Jag är inte i Antibes just nu utan jag är förkyld i Stockholm. Det hade varit roligare sitta på en solig uteservering i Antibes eller se på när Juan Les Pins förbereds för sommarsäsongen med allra mest önskar jag att febern tog och stack till främmande land. Jag har visserligen provat att vara sjuk i Antibes också och det har sina fördelar. Eftersom det finns så många småbutiker i grannskapet behöver man inte göra avkall på kosthållningen bara för att man inte orkar gå så långt, kaffe, croissant och frukt klarar man sig länge på.

Av döma av antalet väderkommentarer just nu på Facebook samt mängden besökare till Väder på Rivieran i april? så är det rätt många som önskar sig iväg så här års. Därför kör jag ett litet vårinlägg och berättar att så här års är de gamla murarna i Antibes gulprickiga av kärringtand, fibblor och annat jag inte vet vad det heter och i skogen längs Le Brague blommar blåsipporna (antar jag iaf grundat på bilder från tidigare vårar på franska Rivieran). Bilderna i det här inlägget blickar dock framåt mot början av maj då det verkligen grönskar i södra Frankrike.

Vattnet som rinner under de ljusgröna bladen på den nedre bilden är floden Loup som rinner genom Gorges du loup. Ett par kilometer nedströms från denna plats finns vattenfallet Le Saut du Loup.

Beskära och välja rätt bild av ett motiv

Den övre bilden med skorna fick jag en del positiva kommentarer på när jag hade den som omslagsbild på min Facebook-sida. Jag tror det är för att den berättar en historia i all sin enkelhet. En barbent vandrare som har tid att sitta ner och kontemplera över utsikten i ett vårgrönt Provence. Det finns också ett djup i bilden med kvistar och skor i förgrunden och ändå är utsikten över byn och bergen i centrum. Första gången jag skulle välja ut en bild från detta tillfälle valde jag dock en där hela byn syns (se längst ner i inlägget om Skärmflygning i Gréolières). Den är beskuren åt ett annat håll och på alla sätt tristare tycker jag själv så här i efterhand.

Att jag funderar över detta med beskärning och bildval just nu beror på att jag ska skriva två gästbloggsinlägg till en annan blogg med tips om semester, fotografering och att visa upp sina bilder på webben. Och då har jag börjat tänka på vad jag ska ta upp. Kanske dags börja fila på dessa artiklar nu istället för att svamla vidare här?

floden Loup

Just nu deltar jag i #blogg100 – en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar. Därför skriver jag inlägg både dagar när jag är pigg och har något att berätta och dagar när jag egentligen borde stanna i sängen. Men nu är det inte så många kvar för detta var nummer 80/100 i #blogg100.

Cab i Antibes

Tomatsallad: punktering- & grävskopebloggen

Cab i Antibes

När man startar en ny webbsajt är det många val; färger, utseende, menyer och så själva innehållet. Vilka områden kommer vara huvudämnen (kategorier) respektive underrubriker (etiketter)? Jag tycker det är svårt att spå exakt vad jag kommer skriva om och efter ett tag brukar strukturen vara i behov av uppdatering.

Två ämnen som jag inte hade en aning om skulle dyka upp här när Tomatsallad startades var punkteringar och grävskopor. Grävskoporna är på väg att flytta ut till en alldeles egen sajt. Skälen är flera, ett är att det kommit önskemål från mina sponsorer att slippa snubbla över inlägg som bryter av ganska kraftigt mot den i övrigt positiva och gemytliga atmosfären här inne och ett annat är att jag ska kunna driva en kraftfullare kampanj mot Skanska. Utvecklingsarbetet går just nu trögt pga en allmän förkylning som verkar ha drabbat både mig och nätverket.

3 punkteringar på 3 bilar på drygt 3 månader

Med detta inlägg hoppas jag sätta punkt för ämnet punkteringar. Minns ni när Kocken och jag skulle till Menton i vintras men stoppades av att grannen strött ut skruvar i garaget? (Läs annars inlägget igen för det är rätt kul). Kan man verkligen ha sådan otur att man får två bilar punkterade inom sju veckor? Sa vi då.

Sedan dess har Kocken köpt en ny bil. En mycket fräsig sådan med massa finesser. Som att den kan skriva saker som ”kontrollera däcktrycket i vänster framdäck” i panelen. Vänster framdäck.

Alltid vänster fram. Nedanstående fordon vore kanske något för oss, med bara ett framdäck så finns inget vänster fram.

inte-lyxbil-9952

Det var dock ”bara” pyspunka på nya bilen och inga bärgningsbilar inblandade – alltid något. Igår var bilen hos Däckia och där hittades rester av en skruvmejsel i däcket.

Felsökning och lagning kostade 391 kronor vilket vi har för oss var rätt mycket mer än vad samma övning – fast då med skruv istället för skruvmejsel i däcket kostade för elva veckor sedan i Antibes. Men nu är det slut. Jag tänker inte tolerera några fler punkteringar. Så det så. Spikar, glasbitar och annat vik hädan!

Bilder och ämnen på Tomatsallad

Jag är som sagt hängig vilket gör att allt går i långsam takt. Även detta inlägg. Ett kort inlägg om och med ett däck var min första plan. Men orkade inte gå ut och fotografera ett däck. Tanke två var att illustrera inlägget med en fransk lyxbil. Jag har ett gäng sådana i bildarkivet, jag får ju ibland ryck och fotar bara gröna fönsterluckor, franska katter eller något annat under en period (just nu fotar jag ingenting eftersom jag som sagt är sjuk).

Sedan började jag skriva om webbutveckling, hur jag när jag startade Tomatsallad tänkte att vin, öl och kaffe skulle varvas med utflyktstips till smultronställen. De två förstnämnda kategorierna har sedan nästan utgått. Öl dricker jag knappt längre och vin dricker jag förvisso periodvis en hel del men då i allmänhet kvällstid och/eller i sociala sammanhang. Och då är det svårt (eller inte särskilt populärt) att ta snygga bilder… Alltså blir det inte speciellt många inlägg om vin heller.

- Men hallå, vad hände med ett inlägg om punkteringar? Påminde jag mig själv och så kom jag ihåg det trehjuliga fordonet. La till det och började stryka. Och sedan lägga tillbaka text. Men nu, nu får det vara nog. Det här inlägget blir inte bättre av att jag filar på det mer. Bara bryta ihop och komma igen imorgon med något bättre. Förhoppningsvis utan varken punkteringar eller grävkopor inblandade.

Cabrioleten är fotad i Antibes, precis när den är på väg svänga upp på den enkelriktade vägen längs muren. Den aningen mindre lyxiga trehjuliga modellen har jag fångat i en gränd i gamla stan i Nice. Kanske skulle skriva något om franska Rivieran?

Just nu deltar jag i #blogg100 – en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar. Jag blandar därför ämnen hej vilt nu när det nästan bara är upploppet kvar, detta var nummer 79/100 i #blogg100.

fransk-buss-1887

Buss höjs till €1,50 på Rivieran 3 maj

Den 3 maj (2013) höjs biljettpriset på alla bussar på franska Rivieran från €1 till €1,50. Sedan enhetspriset €1 infördes 2008 har bussåkandet ökat med 25% och överfulla bussar är en vanlig syn. Särskilt populära är bussarna till och från Nice längs kusten. Ska jag exempelvis med buss 200 från Nice till Antibes så gäller det att gå till ändhållplatsen för att få sittplats. Ändhållplatsen flyttas oftare än jag hinner blogga om det men i julas låg den på Albert 1 nära promenade des anglais för att åka i riktning mot Antibes medan ändhållplatsen åt andra hållet låg kvar ett par tvärgator upp – på samma plats där påstigningen var i somras.

Priset är fortfarande lyxigt lågt men det är ju alltid trassligare att hålla ordning på två mynt än på ett och de där 50-centsmynten är en allmän bristvara. Nu finns det tiopack av biljetter att köpa om man tycker det verkar krångligt med myntpysslandet.

fransk-buss-1889

Det finns bussar åt många håll som synes på denna rätt usla bild av bussnätet runt Antibes. Exempelvis ta en buss till Biot eller Valbonne och vandra längs floden Brague. Medan man väntar på buss på busstationen i Antibes kan man fika på Fleur de Café som ligger precis bredvid.

fransk-buss-1887

Jag har gått med i en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar vilket gör att jag blandar ämnen ännu vildare än jag brukar göra. Detta var nummer 68/100 i #blogg100.

artsthesmiss-0042

Favoritcafé i Antibes – Arts Thés Miss

artsthesmiss-0042 Arts Thés Miss eller Artsthesmiss är mitt favoritcafé i Antibes vintertid. Som soltörstande svensk har jag lite svårt att sätta mig inomhus vår och höst, då lockar uteserveringar med spanläge mer men vintertid finns inget bättre än att skaka av sig regnet och krypa in på ett ombonat och mysigt café. Vilket är precis vad Arts Thés Miss är – perfekt för en stunds eftermiddagsfilosoferande.

artsthesmiss-0047 Caféet ligger i en av de smala gränderna i vieil Antibes, Rue des Revenne i utkanten av det område där turister rör sig. (Ganska nära Le Cafe Jardin). Utifrån ser det kanske mer ut som ett galleri än café och det tog ett tag innan jag kom mig för att gå in.

Ägarinna står i högklackat bakom en upphöjd disk i ena änden av det lilla caféet. Där fixar hon till fräscha sallader eller gräddar florstunna crêpes.

Beställer man en kaffe serveras den med glas, vattenkaraff och en liten kaka (€1,80). Vill man slå på stort finns Café Gourmand. Då får man tre portioner bakverk och kaffe för €6,50. Liten varning utfärdas; tre bakverk och en espresso är lite skev fördelning mellan kaffe-sötsaker. Jag rekommenderar en Café Gourmand till två personer som också beställer några extra espresso (där det då ingår en kaka i varje espresso varför man kan sitta där och mumsa ett tag).

artsthesmiss-09480

Vid lunch är det ofta knôkfullt. Minns inte priset mer än att jag tyckte det var överkomligt. Publiken är relativt ung med övervikt av ”kulturtyper”. På väggarna hänger konst till salu, det står coffee table böcker i fönstret och agavedrinkar finns på menyn. Inredningen går i bohemiskt rött och vitt. Den som kan sin IKEA-katalog kan pricka av de flesta av möblerna.

Vänta nu. IKEA!? Kan verkligen bohemiskt, kultur, mysigt och IKEA användas i samma blogginlägg? Det råder det kanske delade meningar om. Jag minns en bokbloggare som var särskilt upprörd över att jag i min debutbok associerade IKEA till hemtrevligt. Jag kan förstå om det framstå som märklig för den som aldrig bott utanför Sverige och associerar IKEA med skränande familjer i onepiece i milslånga köer under lönehelgerna. Men min debutbok Jakten på den perfekta puben utspelar sig i Wales och en av de saker jag försöker berätta om är hur ens värderingar förändras när man vistas länge i ett annat land. Jag illustrerade detta med IKEA och hur det kändes som att jag landat i en liten bit av Sverige när jag klev in genom dörrarna till den bekanta blå-gula ladan.

På Artthesmiss tror jag det snarare handlar om att fåtöljerna från IKEA är stoppade och att det helt enkelt är bekvämare sitta i stoppade fåtöljer än i de traditionella franska caféstolarna av plastrotting.

artsthesmiss-09484

Detta var inlägg 14/100 i #blogg100-utmaningen (ett inlägg om dagen i 100 dagar). Mitt förra favoritcafé är Fleur de Café vid busstationen.

fransk-katt-9746

Bilder på franska katter

fransk-katt-7987 Håll i hatten – ett helt inlägg med bara kattbilder!?! Ja varför inte. Det är inte vilka katter som helst, det här är minsann stolta franska katter som spankulerar på franska Rivieran – precis som det anstår på en blogg med (viss) reseinriktning. Nu kör vi!

Par i katter

fransk-katt-9470 Slitna fönsterluckor, tvätt på tork och så den särskilda gula färgen. Det här kattparet ger mig rena Lady & Lufsen-känslan (trots att det är katter). De är fotade i Suquet, den gamla stadsdelen i Cannes, på nyårsafton. Jag såg dem inte själv för de satt en bit upp men NH uppmärksammade dem och då var jag såklart tvungen att hänga på teleobjektivet, gå en bit upp i backen och ta några bilder. Suquet ligger precis som alla gamla byar på en kulle så jag kunde komma nästan i jämnhöjd med katterna på andra eller tredje våningen genom att gå en bit upp i backen.

Jag tror det var när jag såg dessa katter som jag bestämde mig för ett fota katter till Strövtåg runt Antibes. Tänkte att det blir mer liv i stadsbilder när det är en katt med. Jag hade dock redan fångat en del katter på bild, den översta fastnade exempelvis på bild en söndag när jag satt i parken för att fotografera hundar. Mitt bland alla hundägare dök den där katten upp och såg ut som den ägde världen.

fransk-katt-9890 Ett annat kattpar, den här gången i den gamla hippiebyn Coaraze. Jag har aldrig sett så många katter på så kort tid tidigare som jag gjorde där. Jag vet inte om det beror på att det finns ovanligt många katter i Coaraze, på att jag startat mitt katt-foto-projekt och därför höll ögonen öppna efter dem eller om det bara var så att jag hade med en hund som högt och tydligt uppmärksammade mig om det fanns en katt inom räckhåll. De här katterna satt exempelvis inte kvar speciellt länge på denna mur utan försvann som ett skott. Med tanke på mängden gamla gränder i Coaraze så kanske det är en kombination, det borde finnas mycket mat till katter i källarsprången.

fransk-katt-0354 Ett annat sätt en katt kan reagera på en hund… Det var dock en annan hund, Cats hund i Menton.

Hemlösa och hemkära katter

fransk-katt-9808 Den här bjässen är tolv år gammal. Tillsammans med ett par andra hemlösa katter i Haut-Cagnes matas den utanför turistbyrån. Tantgänget som matade dem berättade stolt allt om katterna på smattrande franska. När de märkte att jag inte hängde med övergick de till att teckna tolv med händerna för att jag inte skulle missa detta. (Siffror är annars min starka sida – tack vare daglig träning i olika affärer).

De följande två katterna är inte hemlösa utan hör ihop med fönstren som de sitter utanför.

fransk-katt-2936 Blyg katt i kvällsljus. Den fotad jag i somras i Antibes. Detta var när vi slet som mest för att kunna skicka Förverkliga din bokdröm till tryck. Efter vad som kändes som tusen timmar i sträck framför datorn gick det runt i skallen så jag tog kameran i näven och gick ett varv längs muren för att få en paus. Vid restaurang Les Vieux Murs gick jag upp i gamla stan. Kvällsljuset lyste oemotståndligt på de gamla husen en kort stund innan solen går ner (den går ner mycket fortare vid Rivieran än i Sverige så man hinner inte så många bilder). Då såg jag den här katten. Den var lite försiktig och när jag kom vände den och var på väg in genom ett fönster som stod på glänt. Jag stod stilla och väntade och då vände den tillbaka. Den var egentligen sötast när den stod och tvekade men jag hann inte med att fokusera manuellt när den rörde sig.

fransk-katt-9746 När jag fotade den här nyfikna lilla katten var jag inte inne på katter utan på fönsterluckor (särskilt gröna sådana). Men katten var så himla söt där den satt på fönsterbrädan (och så var ju fönsterluckorna gröna). Katten ser ut som om den ska skutta ner på gatan när som helst men det går inte för den är fastknuten för att inte rymma. Det pågick någon form av samkväm i lägenheten och fönsterluckorna stod öppna så jag ställde mig på sidan om för att kunna fotografera lite diskret.

fransk-katt-6113 Jag avslutar med den kattbild jag tycker bäst om av dessa katter. Inte för att jag egentligen gillar katter, jag är allergisk mot dem och föredrar hundar. Den här bilden har också några år på nacken. Vi var i Moistiers-Ste-Marie på väg hem från Gorge du Verdon och jag hade bara teleobjektiv med mig. En hel dag hade jag svurit över detta då teleobjektiv inte är det allra fiffigaste för att dokumentera storslagna vyer. Nu var jag på jakt efter detaljer som lämpade sig för kameran, såg katten och bestämde mig för att ta en bild. Jag skulle bara ta ett steg bakåt. Och ytterligare ett. Plötsligt klev jag rakt i en stor hög med byggdamm som någon hade sopat ihop. Jag fick be soparen om ursäkt och sedan tömma skorna från kilovis med damm… Det jag gillar med bilden är hur de milda färgerna i den fluffiga pälsen passar ihop med omgivningen.

Detta var inlägg nummer 007/100 i #blogg100 och kan ses som en reaktion på förra inlägget.

concert-des-etoiles-9221

Imponerande julshow på torget i Antibes

Årets julspektakel i Antibes inkluderar en imponerande ljud- och ljusshow på Place de Gaulle. Det är den vackra fasaden på gamla Grand Hôtel som agerat bakgrund. Den byggnaden har jag fotograferat förr, men då i en färg. Nu var det desto fler färger och detaljer. Vi förstod kanske inte så mycket av själva story men imponerades desto mer av iscensättningen av årets julshow. Idag var sista dagen så jag är lite glad över att jag råkade gå förbi och hade kameran i handväskan.

 

julpynt-8869

Soltimmar i Antibes i december

antibes-8862

För två år sedan firade jag jul i Antibes för första gången. Det var en regnig upplevelse och jag var ganska överraskad när jag efteråt fick redan på att Antibes under december det året hade haft tre gånger så många soltimmar som Göteborg har i genomsnitt samma månad. Nu är kanske inte Göteborg världens soligaste stad vintertid men ändå att Antibes den sämste vintern i mannaminne hade tre gånger så många soltimmar än vad som kan förväntas i Göteborg säger en del.

julpynt-8869 Sedan dess har det slagit mig att det är skillnad på soltimmar och soldagar. Jag vet förstås i teorin allt om midnattsol och effekten som breddgraden har på solens uppgång och nedgång men det är en sak att veta i teorin och en annan att förstå den praktiska betydelsen. Det slog mig när jag körde från Täby ner till Mölndal en dag i december att det inte var mörkt vid tretiden som jag vant mig från Täby. Och när jag igår eftermiddag gick ut för att titta på julbelysningen i Antibes möttes jag av strålande solsken från en klarblå himmel. Det hinns helt enkelt med en hel del soltimmar på ett dygn på franska Rivieran om bara vädret är rätt. Vilket det är idag men enligt prognosen så är det ganska blandat väder som väntar. Vi får garanterat ingen vit jul men kanske en blöt.

jul-i-antibes-8870

Vill man ha lite vit-julkänsla så erbjuds den vid rutschkanan och skidspåret på ett av torgen i Antibes (fast i år var det vit plast och inte konstsnö som för två år sedan).

jul-i-antibes-8872

Mesta julstämningen erbjuds i alla bagerier och konditorier. Julstubbarna är har plockats fram ut garderoben. De här stod i fönstret på Florentine när jag knatade in för att köpa en varm campaillette. Jag blir faktiskt lite sugen på att ge stubbarna ett till försök trots att jag inte direkt var översvallande sist.

buche-8882

Jag återkommer garanterat med fler bilder från julfirande på franska Rivieran.

katt-8855

Cheerio så länge!

Antibes

Samtidigt i Antibes

Hur är oktober i Antibes? Jo tack riktigt trevligt. Det har stormat en del och en palm på strandpromenaden har fallit i vindarna men däremellan är det soligt och fint. En del badar fortfarande.

antibes-2 Jag fick de här bilderna från Antibes av Kocken när han hälsade på mig häromdagen. De är fotade i helgen om jag minns rätt. I måndags var han ute och försökte fånga vita toppar på bild men en molnbank var i vägen.

antibes

Den gamla tanten som säljer rosor på marknaden är tillbaka. Under sommaren var det en ung tjej som skötte om ståndet men utbudet var detsamma.

antibes-rosor

I år är jag inte i Antibes i oktober (vilket jag på alla sätt och vis beklagar) men förra året fotade jag lyktstolpar i morgonljus så här års och för två år sedan skrev jag en genomgång av Antibes stränder. Mestadels med soliga bilder men jag la också med ett bildspel med hur det kan se ut när det stormar.