Etikettarkiv: antibes

concert-des-etoiles-9221

Imponerande julshow på torget i Antibes

Årets julspektakel i Antibes inkluderar en imponerande ljud- och ljusshow på Place de Gaulle. Det är den vackra fasaden på gamla Grand Hôtel som agerat bakgrund. Den byggnaden har jag fotograferat förr, men då i en färg. Nu var det desto fler färger och detaljer. Vi förstod kanske inte så mycket av själva story men imponerades desto mer av iscensättningen av årets julshow. Idag var sista dagen så jag är lite glad över att jag råkade gå förbi och hade kameran i handväskan.

 

julpynt-8869

Soltimmar i Antibes i december

antibes-8862

För två år sedan firade jag jul i Antibes för första gången. Det var en regnig upplevelse och jag var ganska överraskad när jag efteråt fick redan på att Antibes under december det året hade haft tre gånger så många soltimmar som Göteborg har i genomsnitt samma månad. Nu är kanske inte Göteborg världens soligaste stad vintertid men ändå att Antibes den sämste vintern i mannaminne hade tre gånger så många soltimmar än vad som kan förväntas i Göteborg säger en del.

julpynt-8869 Sedan dess har det slagit mig att det är skillnad på soltimmar och soldagar. Jag vet förstås i teorin allt om midnattsol och effekten som breddgraden har på solens uppgång och nedgång men det är en sak att veta i teorin och en annan att förstå den praktiska betydelsen. Det slog mig när jag körde från Täby ner till Mölndal en dag i december att det inte var mörkt vid tretiden som jag vant mig från Täby. Och när jag igår eftermiddag gick ut för att titta på julbelysningen i Antibes möttes jag av strålande solsken från en klarblå himmel. Det hinns helt enkelt med en hel del soltimmar på ett dygn på franska Rivieran om bara vädret är rätt. Vilket det är idag men enligt prognosen så är det ganska blandat väder som väntar. Vi får garanterat ingen vit jul men kanske en blöt.

jul-i-antibes-8870

Vill man ha lite vit-julkänsla så erbjuds den vid rutschkanan och skidspåret på ett av torgen i Antibes (fast i år var det vit plast och inte konstsnö som för två år sedan).

jul-i-antibes-8872

Mesta julstämningen erbjuds i alla bagerier och konditorier. Julstubbarna är har plockats fram ut garderoben. De här stod i fönstret på Florentine när jag knatade in för att köpa en varm campaillette. Jag blir faktiskt lite sugen på att ge stubbarna ett till försök trots att jag inte direkt var översvallande sist.

buche-8882

Jag återkommer garanterat med fler bilder från julfirande på franska Rivieran.

katt-8855

Cheerio så länge!

Antibes

Samtidigt i Antibes

Hur är oktober i Antibes? Jo tack riktigt trevligt. Det har stormat en del och en palm på strandpromenaden har fallit i vindarna men däremellan är det soligt och fint. En del badar fortfarande.

antibes-2 Jag fick de här bilderna från Antibes av Kocken när han hälsade på mig häromdagen. De är fotade i helgen om jag minns rätt. I måndags var han ute och försökte fånga vita toppar på bild men en molnbank var i vägen.

antibes

Den gamla tanten som säljer rosor på marknaden är tillbaka. Under sommaren var det en ung tjej som skötte om ståndet men utbudet var detsamma.

antibes-rosor

I år är jag inte i Antibes i oktober (vilket jag på alla sätt och vis beklagar) men förra året fotade jag lyktstolpar i morgonljus så här års och för två år sedan skrev jag en genomgång av Antibes stränder. Mestadels med soliga bilder men jag la också med ett bildspel med hur det kan se ut när det stormar.

expressen-antibes

Expressen gör Antibes i expressfart

expressen-antibes En kompis uppmärksammade mig på att Expressen idag har en artikel om Antibes. (Jag länkar inte till den eftersom de inte har någon twingly-ruta för att visa bloggar som länkar till dem, istället tog jag en skärmdump).

Under rubriken Mångsidiga Antibes – mer än bara en badort tar Anders Pihl med läsaren runt på alla de klassiska sevärdheterna i Antibes på 24-timmar. Vi studsas som en ping-pong-boll mellan finkrog och strand via marknaden. Inget fel i de saker han lyfter fram (förutom Picassomuseet som jag envisas med att man kan hoppa över och att loppmarknad verkligen inte är min grej) men tempot reagerar jag emot.

expressen-antibes-iii En av poängerna med franska Rivieran är att ta allt lite piano. Avnjuta det i stillsam takt. Äta frukost i lugn och ro, sitta kvar en stund på uteserveringen och begrunda livet samt titta på de som går förbi.

Förmiddagen kan sedan ägnas åt att strosa runt lite, för all del gärna runt marknaden. En fransk gourmetlunch ska däremot inte kastas i på ynka 90 minuter och om man bara avsatt en timme för ett dopp så bör man satsa på någon av de centralt placerade stränderna, Gravette eller Ponteil, inte vandra bort till Garoupe. En iofs vacker promenad men tar nog en timme.

Förutom detta så tycker jag såklart att det är urkul när Antibes nämns i tidningar. Och förhoppningsvis kan den som blivit nyfiken på Antibes av artikeln i Expressen hitta mer om Antibes här.

marche-provencal-2940

På tal om marknaden så var det ju dit jag var på väg när jag fick höra talas om Antibes-artikeln. Får ta det långa benet före och se om det finns några fina grönsaker kvar. Den här bilden tog jag härom morgonen men det var innan de hade öppnat.

handduk på Plage du Ponteil sommaren 2011

Inte ett frimärke ledigt på franska Rivieran

Alla är inte lika engagerade i OS som jag är (som lever med i både med- och motgångar). I förrgår skrev jag därför ”Ni som vill höra om annat än OS: Visste ni att Chirac, Sarkozy och Hollande alla tre semestrar i Sydfrankrike just nu (fast var för sig)? Slut på oväsentligheter, nu återgår jag till OS. Ska kenodragningen ge oss ett brons ikväll?

Jag tyckte jag var jättelustig, för vem farao bryr sig om var presidenter och expresidenter firar semester? Tydligen en hel del för igår publicerade DN en artikel om var bland andra Obama, Hollande och Merkel firar semester. Var och hur man semestrar är tydligen viktigt ur imagesynpunkt. Putin har tagit fasta på detta och satsar på aktiv semester med bar överkropp (något jag lovar att inte härma) medan Reinfeltd och många tyska politiker (ej Merkel) väljer att göra en insats för den grekiska ekonomin. Och Hollande gör som de flesta fransmän, semestrar i Sydfrankrike.

Antibes stränder fullpackade med semesterfirare

Det går inte att missa att det nu verkligen är högsäsong i Antibes. Igår kväll gick jag ner till stranden. Jag hade ju en plan att jag skulle gå dit regelbundet och med det hade jag nog tänkt mig tätare besök än en gång i veckan. Men diverse annat kom emellan. Hur som helst så var det en chock att komma dit. Det var knôkfullt. Jag gick ändå dit såpass sent att jag tänkte att nu skulle de flesta ha lämnat stranden för att äta middag. Icke. Det fanns inte en frimärksstor plätt att uppbringa. Jag stod och väntade tills jag såg två kvinnor som verkade packa ihop sina handdukar och då var jag snabbt där och snodde åt mig en plats. Lika snabbt hade jag en granne.

Det här med personlig zon har en helt annan innebörd än vad jag är van vid från svenska stränder. Det händer ofta att jag har tryckt ner min korg och handduk någonstans där jag nästan skäms för att jag lagt mig så nära nästa handduk. När jag återvänder från simturen så har det garanterat dykt upp en till handduk, mellan min och den jag tyckte jag lagt mig alltför nära.

Det är lika trångt i vattnet. Plage du Ponteil är en stor och långgrund strand så det finns mycket utrymme men igår kändes det som att simma runt i Valhalla i rusningstrafik. Fast med ännu sämre filsimning än vanligt. Efter att ha först fått en boll rakt i skallen och en stund senare boll med tillhörande fransman på axeln gav jag upp. Jag borde antagligen följa grannen Madame Gs exempel och simma före åtta på morgonen. Jag mötte henne idag igen när jag var på väg hem med min frukostcroissant (och kände mig inte alls onyttig och otränad, nejdå).

handduk på Plage du Ponteil sommaren 2011

Hollande har minsann inte det här problemet, han semestrar nämligen i det franska officiella residenset Fort de Brégancon som ligger på en egen ö.

amorino-2152

Blommande glassar hos Amorino

amorino-2152 Jag har fullständigt gett upp att hålla ordning på alla glasställen i Antibes men Amorino (som ligger praktiskt taget granne med Patisserie Cottard) utmärker sig i gänget. Inte med smak utan med konstnärlighet. På i princip alla glasställen staplar de glassulor ovanpå varandra i en strut. Men inte på Amorino, där formar de istället glassen till blommor. Mittenkulan toppas till så den funkar som blommitt och sedan formas resten av glassen till färgglada blomblad som läggs i en krans runt omkring. Det är ett rent nöje att titta på när de skickliga glasskonstnärerna lägger upp glassen. Tyvärr hade jag händerna fulla med prylar och lyckades inte riktigt ta några bilder som gör det hela rättvisa.

amorino-2149 Pris och smak? Amorino är på inget sätt billigt men heller inte dyrt i förhållande till underhållningsvärdet att se blommorna skapas. Jag testade en av de tre chokladsorterna samt månadens smak vilket var biodymaniskt odlad röd grapefrukt från Sicilien. Inte den absolut godaste glassen jag ätit men heller inte dålig. Skulle placera in den på den övre tredjedelen av glassar.

Hur var blommorna att äta? Jag måste erkänna att jag var lite skeptiskt till det här med att ha glassen utanför struten så jag köpte en burk. Fegt av mig. Även burkglassen las upp med spatel. Istället för kulor med luft mellan fylldes exakt halva burken med ena sorten och andra halvan med den andra sorten. Bra!

amorino-2151

fyrverkeri i antibes

Snopen start på nationaldagsfirandet

Nationaldagen firas i Antibes in genom ett stort fyrverkeri kvällen före 14 juli. Förra året kände jag inte till den här seden. Jag satt hemma i godan ro, tittade på tv och väntade på min middag när det plötsligt började dundra. Jag skrev ett statusmeddelande på FB om det, hissade upp ståljalusierna och gick ut på balkongen, konstaterade att det var ett fyrverkeri, gick in igen, stängde av ugnen, letade fram ett par brallor, bytte objektiv och först därefter började jag springa ner till havet för att se avslutningen på ett maffigt fyrverkeri.

I år hade jag bättre koll, visste att fyrverkeriet skulle börja 22.30 och enda utmaningen var att hålla sig vaken tills dess. Jag funderade flera gånger på att gå och sova istället, men mindes dundrandet från förra året och tänkte att det nog inte var kul att bli väckt av det. Så jag höll ut till strax efter tio innan jag tog kameran och gick ner till havet. Hade den här gången hunnit ställa in den på något som jag hoppades skulle kunna vara lagom för fyrverkerifotografering.

Hela parken Albert 1 och strandpromenaden var kantad med folkmassor. Prick 22.30 började det smälla – i Cagnes-sur mer. Efter en stund kom en liten ynklig raket upp. Tio minuter senare kom en polis med megafon och sa att fyrverkeriet var inställt. Snopet.

fyrverkeri i antibes

Så här såg det ut förra året.

Närbild på några av fanorna

Antibes skyddshelgon firat med procession

 Notre Dame de Bon Port på väg uppför Golgatavägen. Notre Dame de Bon Port är namnet på en staty som normalt står uppe i kyrkan vid fyren La Garoupe. En gång per år ger hon sig dock ut på utflykt ner till centrala Antibes. Första torsdagen i juli bärs hon av tio barfota sjömän i procession ner till katedralen. Där vidtar diverse festligheter, fackeltåg och gudstjänster innan hon söndag morgon kånkas tillbaka upp till sin plats igen.

Notre Dame de Bon Port bärs ut ur katedralen i Antibes Redan förra året var jag på utkik efter henne för att fotografera henne till min bok Strövtåg runt Antibes, men då visste jag bara vilken dag det handlade om, inte tid och jag gissade helt fel.

I år har jag dock bättre koll så i morse ställde jag klockan på 05.30, tog ryggsäcken med vattensäck och fyra objektiv och knallade iväg. När jag kom till katedralen och såg två poliser och tre turister tänkte jag att detta, det blir lättfotat. Vad jag missat var att hela kyrkan var full med folk på mässa och att de tre turisterna var funktionärer som sålde ljus. De kostade €1 och man fick ta hem dem som minne om man ville. (Jag har ett om någon vill ha en närmare titt på ett).

Närbild på några av sjömännen.

Mässa betydde mässande från prästerna, sjungande från församligen och nattvard precis som förväntat, men trummor var lite mer överraskande. De hade jag nytta av senare under morgonen.

Liten fanbärare

När mässan var över, statyn utburen och uppbaxad på axlarna på de tio sjömännen och processionen gav sig av valde jag en annan väg i hopp om att genskjuta dem. Gissade först fel på vilken väg de skulle ta och fick byta håll. Vid det här laget hade bagerierna öppnat så när jag passerade Boulangeri Veziano stoppade jag in näsan och fick med mig en croissant. Tog den i handen och började småspringa längs gränderna i gamla stan. Fick äntligen lite nytta av alla timmar jag lagt på att ströva runt där med kameran eftersom jag vet exakt vart varenda en tar vägen.

Procession genom centrala Antibes

När jag hörde trummorna närma sig ökade jag takten. Tvärnitade, svalde sista biten croissant, borstade av mig smulorna och lyfte kameran i en enda elegant (?) rörelse. Tur för mig så stannade processionen till lite här och där, bland annat för att hälsa på St Bernardino som var utburen från sitt kapell. Att jag vet det beror på att en fransk förskolelärare drog med mig genom några gränder, springandes såklart, så vi fick se St Bernardino bakifrån och hur Notre Dame de Bon Port skred förbi (dock blev bilderna inte bra med teleobjektiv i en mörk gränd). Hon var från Antibes men har numera flytt till billigare ort på grund av de höga bostadspriserna. Hon ville hjälpa mig genom att peka ut genvägar, jag tyckte dock att vi sprang väldiga omvägar så jag var inte alltför ledsen när hon gick till sin bil för att genskjuta processionen uppe vid fyren.

Ett av otaliga stopp på Notre Dames de Bon Ports färd

Jag passade på och joggade en sväng om hemmet (vi bor som tur var centralt). Ett snabbt toabesök, påfyllnad i vattensäcken och så bytte jag stråhatten mot en tygdito efter att först ha blött ner den med kallt vatten. Med droppande hatt hoppades jag hålla nere kroppstemperaturen. Utomhustemperaturen som var så behaglig när jag gick hemifrån strax efter sex hade nämligen klättrat uppåt i samma takt som solen.

bildbevis

I ett lite lugnare tempo gav jag mig av längs strandpromenaden och sedan vidare till Chemin de la Calvaire eller Golgatavägen. Jag har alltid misstänkt att den senast stenlades när romarna styrde staden, men den lär faktiskt vara byggd på 900-talet. Praktiskt taget nybyggd alltså. 1000 år av regn och fötter har dock inte direkt gjort vägen slät så jag tycker synd som de barfota sjömännen. De var inte ensamma om att vandra vägen barfota, det är visst så den skulle vandras. Barfota fötter, slutna ögonen och pietetsfullt nedböjt huvud.

Hjälps åt

Väl uppe vid fyren utbröt stort pusskalas när alla hälsade på gamla vänner och bekanta. Det såldes också bröd och fika – båda gick åt i en rasande takt. Jag var på väg att handla ett börd innan jag insåg att det var kryddat med apelsinblomsvatten, en specialitet jag inte riktigt förstått vitsen med ännu.

Fougasette

Nästa underhållningspunkt var parkeringen. Alla som inte orkat uppför Golgatavägen på egna fötter, med eller utan skor, kom i bil och alla tyckte att den där enda tomma p-platsen, den måste vara sparad just för dem. Att det stod orange poliskoner framför ignorerade de allihop. Till slut kom borgmästarens glänsande Citröen glidande och polisen slapp jaga bort p-syndare.

Fête de Notre Dame de Bon Port i Antibes

Samtidigt som prästerna samlade ihop sig för dagens andra mässa så vände jag neråt igen. Kände inte riktigt för att mima med i Gloria in excelsis deo på latin. Istället blev det en kall dusch, två koppar kaffe och en fundering varför jag alltid löptränar med full fotoutrustning, är det inte religiösa processioner så är det skärmflygare.

En ros i en bakficka

Närbild nejlikor

Nejlikefestival i Antibes

nejlikefestival Häromveckan skrev jag att det är nejlikefestival i Antibes i början av juni. Det var viss tajming på det inlägget, för årets festival ägde rum bara ett par dagar senare.

nejlikefestival-6

Själv var jag inte på plats men Kocken tog dessa bilder med sin mobil och skickade mig i söndags (då festivalen ägde rum).  Som ni ser drog ett karnevalståg fram genom centrala Antibes med musik och olika vagnar täckta av just nejlikor.

nejlikefestival-4

När tåget nått Port Vauban, då är pompan över. Alla vagnar slaktas på sina blommor och dessa kastas ut i publiken. Bra tillfälle om man vill ha gratis blommor. Liljorna och rosorna är det slagsmål om men nejlikorna är så många att de räcker och blir över till alla.

nejlikefestival-8

Att det är just nejlikor beror på att det är Antibes blomma framför andra. Grasse har rosor och jasmin, Menton citroner och Nice sin allmänna karneval. Antibes har nejlikor. Blomodling var en gång i tiden en av Antibes främsta inkomstkällor. Medan Grasse rosor och jasminodlingar främst var till för parfymodling var Antibes nejlikor snittblommor. Nejlikor är tåliga och tål att fraktas långa sträckor.

nejlikefestival-7

Jag måste faktiskt säga att jag har aldrig gillat nejlikor men när jag fick ett badkar fullt med olika sorter efter en annan nejlikefestival, då ändrade jag uppfattning. Det finns otroligt många vackra nyanser.

Närbild nejlikor

smurfglass

Från blommor till glass – Antibes historia

mango och chokladglass Det har öppnat ett nytt glasställe i gamla Antibes, på samma torg som kaféet Le Vieil Antibes. Jag skulle tro att det är det tionde glasstället i gamla Antibes men jag kan ha glömt bort ett par ställen. Av min lilla miniundersökning så leder det nya stället prisligan. 3 små kulor för €5. Smakmässigt? Tja nu är det ganska långt mellan mina glassprovningar men jag skulle placera in det på mellanplats, ok men inget exceptionellt.

smurfglass Innan det blev glasställe var det blomaffär här. En ganska dyr sådan men de brukade ställa ut en massa varor utanför vilket pyntade upp hela torget. Utvecklingen från blommor till turistnäring speglar hela Antibes moderna historia. En gång i tiden var Antibes ett centrum för blomodling. Särskilt nejlikor odlades i stora mängder och fraktades över hela Europa.

Detta firas i juni varje år med en blomfestival (borde nog kallas nejlikefestival). Stora karnevalsvagnar smyckade med nejlikor åker genom Antibes. Efter att paraden är över rensades alla vagnarna och nejlikorna kastas ut till publiken, bara att ta för sig. Idag försvinner blomodlingarna i samma takt som blomaffärerna i Antibes.