Etikettarkiv: antibes

expressen-antibes

Expressen gör Antibes i expressfart

expressen-antibes En kompis uppmärksammade mig på att Expressen idag har en artikel om Antibes. (Jag länkar inte till den eftersom de inte har någon twingly-ruta för att visa bloggar som länkar till dem, istället tog jag en skärmdump).

Under rubriken Mångsidiga Antibes – mer än bara en badort tar Anders Pihl med läsaren runt på alla de klassiska sevärdheterna i Antibes på 24-timmar. Vi studsas som en ping-pong-boll mellan finkrog och strand via marknaden. Inget fel i de saker han lyfter fram (förutom Picassomuseet som jag envisas med att man kan hoppa över och att loppmarknad verkligen inte är min grej) men tempot reagerar jag emot.

expressen-antibes-iii En av poängerna med franska Rivieran är att ta allt lite piano. Avnjuta det i stillsam takt. Äta frukost i lugn och ro, sitta kvar en stund på uteserveringen och begrunda livet samt titta på de som går förbi.

Förmiddagen kan sedan ägnas åt att strosa runt lite, för all del gärna runt marknaden. En fransk gourmetlunch ska däremot inte kastas i på ynka 90 minuter och om man bara avsatt en timme för ett dopp så bör man satsa på någon av de centralt placerade stränderna, Gravette eller Ponteil, inte vandra bort till Garoupe. En iofs vacker promenad men tar nog en timme.

Förutom detta så tycker jag såklart att det är urkul när Antibes nämns i tidningar. Och förhoppningsvis kan den som blivit nyfiken på Antibes av artikeln i Expressen hitta mer om Antibes här.

marche-provencal-2940

På tal om marknaden så var det ju dit jag var på väg när jag fick höra talas om Antibes-artikeln. Får ta det långa benet före och se om det finns några fina grönsaker kvar. Den här bilden tog jag härom morgonen men det var innan de hade öppnat.

handduk på Plage du Ponteil sommaren 2011

Inte ett frimärke ledigt på franska Rivieran

Alla är inte lika engagerade i OS som jag är (som lever med i både med- och motgångar). I förrgår skrev jag därför ”Ni som vill höra om annat än OS: Visste ni att Chirac, Sarkozy och Hollande alla tre semestrar i Sydfrankrike just nu (fast var för sig)? Slut på oväsentligheter, nu återgår jag till OS. Ska kenodragningen ge oss ett brons ikväll?

Jag tyckte jag var jättelustig, för vem farao bryr sig om var presidenter och expresidenter firar semester? Tydligen en hel del för igår publicerade DN en artikel om var bland andra Obama, Hollande och Merkel firar semester. Var och hur man semestrar är tydligen viktigt ur imagesynpunkt. Putin har tagit fasta på detta och satsar på aktiv semester med bar överkropp (något jag lovar att inte härma) medan Reinfeltd och många tyska politiker (ej Merkel) väljer att göra en insats för den grekiska ekonomin. Och Hollande gör som de flesta fransmän, semestrar i Sydfrankrike.

Antibes stränder fullpackade med semesterfirare

Det går inte att missa att det nu verkligen är högsäsong i Antibes. Igår kväll gick jag ner till stranden. Jag hade ju en plan att jag skulle gå dit regelbundet och med det hade jag nog tänkt mig tätare besök än en gång i veckan. Men diverse annat kom emellan. Hur som helst så var det en chock att komma dit. Det var knôkfullt. Jag gick ändå dit såpass sent att jag tänkte att nu skulle de flesta ha lämnat stranden för att äta middag. Icke. Det fanns inte en frimärksstor plätt att uppbringa. Jag stod och väntade tills jag såg två kvinnor som verkade packa ihop sina handdukar och då var jag snabbt där och snodde åt mig en plats. Lika snabbt hade jag en granne.

Det här med personlig zon har en helt annan innebörd än vad jag är van vid från svenska stränder. Det händer ofta att jag har tryckt ner min korg och handduk någonstans där jag nästan skäms för att jag lagt mig så nära nästa handduk. När jag återvänder från simturen så har det garanterat dykt upp en till handduk, mellan min och den jag tyckte jag lagt mig alltför nära.

Det är lika trångt i vattnet. Plage du Ponteil är en stor och långgrund strand så det finns mycket utrymme men igår kändes det som att simma runt i Valhalla i rusningstrafik. Fast med ännu sämre filsimning än vanligt. Efter att ha först fått en boll rakt i skallen och en stund senare boll med tillhörande fransman på axeln gav jag upp. Jag borde antagligen följa grannen Madame Gs exempel och simma före åtta på morgonen. Jag mötte henne idag igen när jag var på väg hem med min frukostcroissant (och kände mig inte alls onyttig och otränad, nejdå).

handduk på Plage du Ponteil sommaren 2011

Hollande har minsann inte det här problemet, han semestrar nämligen i det franska officiella residenset Fort de Brégancon som ligger på en egen ö.

amorino-2152

Blommande glassar hos Amorino

amorino-2152 Jag har fullständigt gett upp att hålla ordning på alla glasställen i Antibes men Amorino (som ligger praktiskt taget granne med Patisserie Cottard) utmärker sig i gänget. Inte med smak utan med konstnärlighet. På i princip alla glasställen staplar de glassulor ovanpå varandra i en strut. Men inte på Amorino, där formar de istället glassen till blommor. Mittenkulan toppas till så den funkar som blommitt och sedan formas resten av glassen till färgglada blomblad som läggs i en krans runt omkring. Det är ett rent nöje att titta på när de skickliga glasskonstnärerna lägger upp glassen. Tyvärr hade jag händerna fulla med prylar och lyckades inte riktigt ta några bilder som gör det hela rättvisa.

amorino-2149 Pris och smak? Amorino är på inget sätt billigt men heller inte dyrt i förhållande till underhållningsvärdet att se blommorna skapas. Jag testade en av de tre chokladsorterna samt månadens smak vilket var biodymaniskt odlad röd grapefrukt från Sicilien. Inte den absolut godaste glassen jag ätit men heller inte dålig. Skulle placera in den på den övre tredjedelen av glassar.

Hur var blommorna att äta? Jag måste erkänna att jag var lite skeptiskt till det här med att ha glassen utanför struten så jag köpte en burk. Fegt av mig. Även burkglassen las upp med spatel. Istället för kulor med luft mellan fylldes exakt halva burken med ena sorten och andra halvan med den andra sorten. Bra!

amorino-2151

fyrverkeri i antibes

Snopen start på nationaldagsfirandet

Nationaldagen firas i Antibes in genom ett stort fyrverkeri kvällen före 14 juli. Förra året kände jag inte till den här seden. Jag satt hemma i godan ro, tittade på tv och väntade på min middag när det plötsligt började dundra. Jag skrev ett statusmeddelande på FB om det, hissade upp ståljalusierna och gick ut på balkongen, konstaterade att det var ett fyrverkeri, gick in igen, stängde av ugnen, letade fram ett par brallor, bytte objektiv och först därefter började jag springa ner till havet för att se avslutningen på ett maffigt fyrverkeri.

I år hade jag bättre koll, visste att fyrverkeriet skulle börja 22.30 och enda utmaningen var att hålla sig vaken tills dess. Jag funderade flera gånger på att gå och sova istället, men mindes dundrandet från förra året och tänkte att det nog inte var kul att bli väckt av det. Så jag höll ut till strax efter tio innan jag tog kameran och gick ner till havet. Hade den här gången hunnit ställa in den på något som jag hoppades skulle kunna vara lagom för fyrverkerifotografering.

Hela parken Albert 1 och strandpromenaden var kantad med folkmassor. Prick 22.30 började det smälla – i Cagnes-sur mer. Efter en stund kom en liten ynklig raket upp. Tio minuter senare kom en polis med megafon och sa att fyrverkeriet var inställt. Snopet.

fyrverkeri i antibes

Så här såg det ut förra året.

Närbild på några av fanorna

Antibes skyddshelgon firat med procession

 Notre Dame de Bon Port på väg uppför Golgatavägen. Notre Dame de Bon Port är namnet på en staty som normalt står uppe i kyrkan vid fyren La Garoupe. En gång per år ger hon sig dock ut på utflykt ner till centrala Antibes. Första torsdagen i juli bärs hon av tio barfota sjömän i procession ner till katedralen. Där vidtar diverse festligheter, fackeltåg och gudstjänster innan hon söndag morgon kånkas tillbaka upp till sin plats igen.

Notre Dame de Bon Port bärs ut ur katedralen i Antibes Redan förra året var jag på utkik efter henne för att fotografera henne till min bok Strövtåg runt Antibes, men då visste jag bara vilken dag det handlade om, inte tid och jag gissade helt fel.

I år har jag dock bättre koll så i morse ställde jag klockan på 05.30, tog ryggsäcken med vattensäck och fyra objektiv och knallade iväg. När jag kom till katedralen och såg två poliser och tre turister tänkte jag att detta, det blir lättfotat. Vad jag missat var att hela kyrkan var full med folk på mässa och att de tre turisterna var funktionärer som sålde ljus. De kostade €1 och man fick ta hem dem som minne om man ville. (Jag har ett om någon vill ha en närmare titt på ett).

Närbild på några av sjömännen.

Mässa betydde mässande från prästerna, sjungande från församligen och nattvard precis som förväntat, men trummor var lite mer överraskande. De hade jag nytta av senare under morgonen.

Liten fanbärare

När mässan var över, statyn utburen och uppbaxad på axlarna på de tio sjömännen och processionen gav sig av valde jag en annan väg i hopp om att genskjuta dem. Gissade först fel på vilken väg de skulle ta och fick byta håll. Vid det här laget hade bagerierna öppnat så när jag passerade Boulangeri Veziano stoppade jag in näsan och fick med mig en croissant. Tog den i handen och började småspringa längs gränderna i gamla stan. Fick äntligen lite nytta av alla timmar jag lagt på att ströva runt där med kameran eftersom jag vet exakt vart varenda en tar vägen.

Procession genom centrala Antibes

När jag hörde trummorna närma sig ökade jag takten. Tvärnitade, svalde sista biten croissant, borstade av mig smulorna och lyfte kameran i en enda elegant (?) rörelse. Tur för mig så stannade processionen till lite här och där, bland annat för att hälsa på St Bernardino som var utburen från sitt kapell. Att jag vet det beror på att en fransk förskolelärare drog med mig genom några gränder, springandes såklart, så vi fick se St Bernardino bakifrån och hur Notre Dame de Bon Port skred förbi (dock blev bilderna inte bra med teleobjektiv i en mörk gränd). Hon var från Antibes men har numera flytt till billigare ort på grund av de höga bostadspriserna. Hon ville hjälpa mig genom att peka ut genvägar, jag tyckte dock att vi sprang väldiga omvägar så jag var inte alltför ledsen när hon gick till sin bil för att genskjuta processionen uppe vid fyren.

Ett av otaliga stopp på Notre Dames de Bon Ports färd

Jag passade på och joggade en sväng om hemmet (vi bor som tur var centralt). Ett snabbt toabesök, påfyllnad i vattensäcken och så bytte jag stråhatten mot en tygdito efter att först ha blött ner den med kallt vatten. Med droppande hatt hoppades jag hålla nere kroppstemperaturen. Utomhustemperaturen som var så behaglig när jag gick hemifrån strax efter sex hade nämligen klättrat uppåt i samma takt som solen.

bildbevis

I ett lite lugnare tempo gav jag mig av längs strandpromenaden och sedan vidare till Chemin de la Calvaire eller Golgatavägen. Jag har alltid misstänkt att den senast stenlades när romarna styrde staden, men den lär faktiskt vara byggd på 900-talet. Praktiskt taget nybyggd alltså. 1000 år av regn och fötter har dock inte direkt gjort vägen slät så jag tycker synd som de barfota sjömännen. De var inte ensamma om att vandra vägen barfota, det är visst så den skulle vandras. Barfota fötter, slutna ögonen och pietetsfullt nedböjt huvud.

Hjälps åt

Väl uppe vid fyren utbröt stort pusskalas när alla hälsade på gamla vänner och bekanta. Det såldes också bröd och fika – båda gick åt i en rasande takt. Jag var på väg att handla ett börd innan jag insåg att det var kryddat med apelsinblomsvatten, en specialitet jag inte riktigt förstått vitsen med ännu.

Fougasette

Nästa underhållningspunkt var parkeringen. Alla som inte orkat uppför Golgatavägen på egna fötter, med eller utan skor, kom i bil och alla tyckte att den där enda tomma p-platsen, den måste vara sparad just för dem. Att det stod orange poliskoner framför ignorerade de allihop. Till slut kom borgmästarens glänsande Citröen glidande och polisen slapp jaga bort p-syndare.

Fête de Notre Dame de Bon Port i Antibes

Samtidigt som prästerna samlade ihop sig för dagens andra mässa så vände jag neråt igen. Kände inte riktigt för att mima med i Gloria in excelsis deo på latin. Istället blev det en kall dusch, två koppar kaffe och en fundering varför jag alltid löptränar med full fotoutrustning, är det inte religiösa processioner så är det skärmflygare.

En ros i en bakficka

Närbild nejlikor

Nejlikefestival i Antibes

nejlikefestival Häromveckan skrev jag att det är nejlikefestival i Antibes i början av juni. Det var viss tajming på det inlägget, för årets festival ägde rum bara ett par dagar senare.

nejlikefestival-6

Själv var jag inte på plats men Kocken tog dessa bilder med sin mobil och skickade mig i söndags (då festivalen ägde rum).  Som ni ser drog ett karnevalståg fram genom centrala Antibes med musik och olika vagnar täckta av just nejlikor.

nejlikefestival-4

När tåget nått Port Vauban, då är pompan över. Alla vagnar slaktas på sina blommor och dessa kastas ut i publiken. Bra tillfälle om man vill ha gratis blommor. Liljorna och rosorna är det slagsmål om men nejlikorna är så många att de räcker och blir över till alla.

nejlikefestival-8

Att det är just nejlikor beror på att det är Antibes blomma framför andra. Grasse har rosor och jasmin, Menton citroner och Nice sin allmänna karneval. Antibes har nejlikor. Blomodling var en gång i tiden en av Antibes främsta inkomstkällor. Medan Grasse rosor och jasminodlingar främst var till för parfymodling var Antibes nejlikor snittblommor. Nejlikor är tåliga och tål att fraktas långa sträckor.

nejlikefestival-7

Jag måste faktiskt säga att jag har aldrig gillat nejlikor men när jag fick ett badkar fullt med olika sorter efter en annan nejlikefestival, då ändrade jag uppfattning. Det finns otroligt många vackra nyanser.

Närbild nejlikor

smurfglass

Från blommor till glass – Antibes historia

mango och chokladglass Det har öppnat ett nytt glasställe i gamla Antibes, på samma torg som kaféet Le Vieil Antibes. Jag skulle tro att det är det tionde glasstället i gamla Antibes men jag kan ha glömt bort ett par ställen. Av min lilla miniundersökning så leder det nya stället prisligan. 3 små kulor för €5. Smakmässigt? Tja nu är det ganska långt mellan mina glassprovningar men jag skulle placera in det på mellanplats, ok men inget exceptionellt.

smurfglass Innan det blev glasställe var det blomaffär här. En ganska dyr sådan men de brukade ställa ut en massa varor utanför vilket pyntade upp hela torget. Utvecklingen från blommor till turistnäring speglar hela Antibes moderna historia. En gång i tiden var Antibes ett centrum för blomodling. Särskilt nejlikor odlades i stora mängder och fraktades över hela Europa.

Detta firas i juni varje år med en blomfestival (borde nog kallas nejlikefestival). Stora karnevalsvagnar smyckade med nejlikor åker genom Antibes. Efter att paraden är över rensades alla vagnarna och nejlikorna kastas ut till publiken, bara att ta för sig. Idag försvinner blomodlingarna i samma takt som blomaffärerna i Antibes.

fana

8 maj = segerdagen

parad fana 8 maj är helgdag i Frankrike. Det är inget religiöst helgon eller gammal solgud som firas utan en hederlig krigsseger. Två av elva franska helgdagar, eller tre om man räknar in nationaldagen, har krigisk bakgrund.

På våren är det slutet på andra världskriget 1945 som firas och på hösten vinsten i första. 8 maj går under benämningen VE – Victory in Europe-Day, Fête de la Libération eller Victoire des Alliés sur l’Allemagne nazie. Antibes ligger inte så långt från de stränder där de allierade landsteg i augusti 1944.

På Place Charles de Gaulle i Antibes var det stort firande i förmiddags med militärorkester och särskilt inbjudna dignitärer. Bilderna är från förberedelserna, jag sprang förbi med makrot på väg hem från marknaden.

monument

Jag hade dock inte tid att beskåda hela härligheten för jag skulle spela boule med svenska Rivieraklubben (två katastrofmatcher och så en där alla mina klot drogs till lillen som om de suttit ihop med magnet – smack).

marknad Antibes

Antibes 29 februari 2012

marknad Antibes

I Antibes skiner solen och tågpersonalen strejkar – allt är alltså precis som vanligt. Stränderna städas, Ponteil är klar (för denna gång) medan Salis bredvid fortfarande är rätt vinterskräpig. De nya duscharna är inte på plats ännu. På marknaden Marché Provencal, pågår kommersen precis som vanligt men det var runt hälften så många marknadsstånd i morse som det är under högsäsong. På fiskaffären är det promotion (rea) på Dorade – en lokal specialitet.

fiskaffären 29 feb 2012

Vänta nu, är jag i Antibes plötsligt? Nope, rapporten ovan kommer från Kocken, själv har jag det på alla sätt kanon i Mölndal (not). Skulle inte alls vilja byta. Nä. Vad är väl solsken och marknad när man kan ha lervälling och buller dygnet runt.

kryddståndet i Marché Provencal

Båtar av olika fason och storlek ankrade mellan St Honorat och St Margeurite

Budgetresa till franska Rivieran med Emma Hamberg i Resebyrån

Går det resa med tunn plånbok till glamorens högborg, franska Rivieran? Den frågan ställde sig Emma Hamberg i höstens sista avsnitt av svt:s reseprogram Resebyrån. I slutet av programmet konstaterar hon att ja, det går alldeles utmärkt. De bästa sakerna var praktiskt taget gratis och hon blir lite illamående av de värsta avarterna av penga-slösande på Riverian. Vad gjorde Emma på sin resa och tycker jag att hon gjorde rätt saker?

Båt till St Honorat och cab längs vacker väg bra val

Programmet inleddes med att Emma tog båten ut till klosterön St Honorat utanför Cannes (bra val). Därefter hyrde hon en vespa och letade upp en helt egen strand någonstans längs vägen utmed de röda Esterelbergen, samma väg som hon kör i hyrcab (1100 kr/dygn) i några klipp senare i programmet. Just den vägen rankar jag som en av de vackraste på hela franska Rivieran. Även en snutt av min favoritkvällspromenad i Antibes finns med, bra vägval!

Båtar av olika fason och storlek ankrade mellan St Honorat och St Margeurite

Sedan åkte Emma till Grasse och gjorde egen parfym. Det har jag hört ska vara en kul aktivitet, men jag har så usla minnen av parfymindustrin i Grasse från min barndom att jag inte testat. Besöka blomodlingar i Mouans-Sartoux däremot ska jag nog ta och göra, det såg trevligt ut.

Rosorna nedan växer på en övergiven rosträdgård på Cap d’Antibes som jag promenerat förbi i april. 

budgetresa-5

Pick-nick i bergen mer min pryl än dyr båtmässa

Jag tyckte det var roligt att Emma åkte upp i bergen och visade att ett par kilometer från kusten ligger ett helt annat landskap. Exakt vart hon åkte vet jag inte, hann aldrig uppfatta några landmärken jag kände igen. Det står ”ovanför Grasse” på Resebyråns webbsida och i så fall är det längre västerut än den här vandringen som är norr om Vence.

Emma hade i alla fall pick-nick mitt i ett jaktområde mitt under jakten. Det hade kanske inte jag gjort, i vart fall inte utan mer färgglada kläder. Men det kanske är jag som har fördomar mot franska jägare och tror att de blandar alkohol i morgonkaffet.

Det dröjer nog innan jag betalar 540 kr i entré för att gå på yachtshow i Monaco (finns även i Cannes och Antibes mfl orter). Det är ju alldeles gratis underhållning att gå och glo på tok-rika människors överdimensionerade leksaker i hamnen i Antibes.

budgetresa-3

I programmet träffade Emma Pontus, en svensk som gått den långa vägen från att gå och ringa på klockan på alla lyxyachts i jakt på ströjobb till att bli yachtkapten. Han bor i Antibes som han tycker är överlägset trevligt jämfört med Nice (storstad med allt från kultur till tuffa kvarter) och Cannes (som är mest yta). Hans favoritrestaurang i Antibes är Mamalu som ligger vid marknaden. Har aldrig varit där men måste nog prova vid nästa tillfälle. Emma och Pontus besökte också Bar L’Absinthe som ligger på en tvärgata ner från marknaden i gamla stan i Antibes. Där håller de på den gamla traditionen att den som dricker absint med en kapten måste ha hatt på sig. Hattar av olika modeller finns till utlåning.

Priser för boende, båthyra och kaffeindex

budgetresa-6 Eftersom programmet inte finns tillgängligt för evigt på svtplay så har jag skrivit ner de priser de uppger i programmet. Först boende.

Lyx: 7-9000 kr/vecka för en lägenhet för 4 personer med takterass och bubbelpool på Port Prestige i Antibes.

Medel: 4 – 6000 kr/vecka för en mer spartansk lägenhet på Open Les Pins Bleus i Juan les Pins, tio minuter till stranden.

Budget: 1050 kronor för tältplats för 2 i en vecka Au Paradis des Campeurs i St Maxime.

Båtutflykt från 120 till 340 000 kronor

Budget: båttur till St Honorat 120 kronor.

Medel: hyra segelbåt med skeppare, 5500 kr/dag (båten i programmet var mycket lik båten som hunden ligger på, fotad i Cannes).

Lyx: yacht, 340 000 kr/dag för upp till tio personer. Fast då ingår mat. (Däremot brukar inte dricks till personalen ingå).

söt labrador

I Resebyråns kaffeindex anger de att kaffet på Rivieran kostar 17 kr för en espresso. Här vill jag inlägga veto, kaffet kan kosta precis vad som helst på Rivieran.  Eller i vart fall någonstans mellan €1 och €10 beroende på utsikt och ställe. Ju mer kändisar och strandutsikt, ju dyrare. Billigaste kaffet jag stött på serveras i plastmugg på boulebanan i Valbonne. Dyraste jag druckit är St Tropez och St Margeurite men då har jag inte druckit kaffe i Monaco eller Eze ännu :-).

Se Resebyrån fram till 27 januari på svtplay. Tack till fikakompis som uppmärksammade mig på programmet!