Test av Canon EF-S 10-22mm

Resumé: Det var en gång en chefstomat som köpte ett vidvinkelobjektiv. Hon blev aldrig nöjd med bilderna och efter att ha jämfört med bilder tagna med ett likadant objektiv bestämde hon sig för att objektivet var defekt. På Scandinavian photo fattade de inte problemet men Canon Serivce Center bytte ut det. Chefstomaten tog ut det nya exemplaret på ett snabbtest en gråmulen dag. Tyckte själv bilderna såg ut ungefär som med det första exemplaret. La ut bilderna på Internet och frågade omgivningen om de dög. Fick ett par svar på temat att det var kameraskötaren som fallerade, inte objektivet.

Fick också synpunkter på att Göteborg i januari kanske kräver stativ och fjärrutlösare. Jag kan köpa argumentet om taskiga ljusförhållanden men jag köper inte argument om ”skärpedjupet stort eftersom du inte har någon vidare stor bländare att ta till”. Det var landskap/hus vi pratade om, jag vill absolut inte ha kort skärpedjup, men jag vill ha skärpa. För ett par år sedan hade jag dock blivit lurad av en sådan kommentar. Men inte sedan historien med mitt teleobjektiv. (Jag köpte ett teleobjektiv där skärpan i bilderna aldrig hamnade där jag fokuserat, utan bredvid. När jag klagade på detta fick jag höra att ”objektivet var svårfotat eftersom det hade så kort skärpedjup” och att jag borde vara noggrannare. Jag övade och övade och slet. Men efter att objektivet förolyckats och lagats, det vill säga manuellt justerats, så funkar det helt perfekt!)

Sedan dess är jag övertygad om att ifall en tekniskt enkel bild inte blir tekniskt hygglig på halv-auto-programmen med dagens avancerade kamerahus, ja då är det något som inte funkar som det ska.

Stor jämförelse mellan objektiv

Igår tittade solen vänligt nog fram. Jag var på språng men stannade till vid Fjärås kyrka och slet fram kamerorna för ett test. Efter det senaste testet (då jag iofs fotade olika byggnader) tycker jag mig kunna utesluta att objektivet presterar olika beroende på kamerahus. I detta test har därför vidvinkelobjektivet hela tiden suttit på mitt eget kamerahus medan jag på Canon Service Centers lånekamera (samma modell, Canon 60D) haft mitt normalzoom (24-105mm L IS USM).

Valet av Fjärås kyrka var på ett sätt inte så lyckat. Det är svårare avgöra om en vit vägg är skarp än en sten eller tegelvägg. Å andra sidan är det inte så mycket någon form av mätbar skärpa jag är ute efter som en känsla att bilden håller hög kvalité. Därför har jag också blandat in min badkamera i leken. Man kan ju åtminstone begära att det ska vara en kvalitetsskillnad mellan systemkamera och kompaktkamera – eller hur? Till sist så har jag lagt med några bilder fotade med ett annat exemplar av Canon Ef-S 10-22mm. Kanske inte helt rättvist då de är fotade på Mauritius men strunta i motivet och kolla känslan. 

Jämförelse 1 Fjärås kyrka

dsc00048

För att minska risken för skakningsoskärpa låg kamerorna på en stenmur (respektive träbord) under fototillfällena. Stenmuren var byggd aningen för nära för att hela kyrkan skulle komma med i bilden men det är alltså ett ”fel” på bilden som jag är medveten om. På bilden ovan av kamerorna är live-veiw aktiverat på dem. Men nedanstående bilder är fotade med vanlig sökare, autofokuspunkt mitt i bilden (och jag har fokuserat på samma del av kyrkan med båda kamerorna).

mg_6220

Fjärås kyrka fotad med Canon Eos 60D och vidvinkelobjektiv. (Detaljer: 21 mm, 1/250 f13 ISO 100)

img_6212

Fjärås kyrka fotad med Canon Eos 60D och normalzoom. (Detaljer: 24 mm, 1/320 f13 ISO 100)

Jämförelse 2 Fjärås kyrka 

Den ena bilden är tagen med ”auto allt” med badkameran (en extra liten kompaktkamera 1/640 f4.5). Den andra med systemkamera och vidvinkel. (10 mm, 1/200 f9 ISO 100). Hade du kunnat avgöra vilken som är vilken, om jag hade kapat bort den nedersta centimetern från den högra bilden?

dsc00052 mg_6224

Bilderna är tagna på frihand. 

Jämförelse 3 skog/rastplats

img_6202

Rastplats Sandsjöbacka fotad med Canon Eos 60D och normalzoom. (Detaljer: 24 mm, 1/60 f5.6 ISO 100)

mg_6210

Rastplats Sandsjöbacka fotad med Canon Eos 60D och vidvinkel. (Detaljer: 22 mm, 1/50 f5.6 ISO 100)

Bilder tagna med ett annat exemplar av Canon EF-S 10-22 mm

Eva Heljesten har lånat ut några bilder till mig som jämförelse (stort tack Eva). Nedanstående bilder är alltså tagna med ett annat exemplar av samma vidvinkelobjektiv. De är också tagna alldeles nyss, men inte i Halland utan på Mauritius. Jag valde just dessa, eftersom motiven liknar de jag tagit. Det kändes inte riktigt rättvist med alla bilder på knallblå himmel, palmer och fantastisk sandstrand :-).

mg_5097

20 mm, f 14, 1/320 sek ISO 800

mg_5099

10 mm, f 18, 1/800 sek, ISO 800

mg_5388 10 mm, f 10, 1/250 sek, ISO 640

mg_5395 10 mm, f 11, 1/320 sek, ISO 640

Eva har av någon anledning använt rätt höga iso medan jag har iso 100 på mina bilder. Trots det så tycker jag att hennes träd på något sätt är skarpare än vad mina är.

Slutsatser av detta test? 

1) Min badkamera tar väldigt bra bilder.

2) Jag tycker Evas ex av vidvinkeln ger bättre bilder än mitt.

3) Jag behöver verkligen städa UV-filtret på normalzoomen. Den levererade verkligen inte bilder som jag är van vid och efter en titt på UV-filtret så har jag en teori varför.

Vad tycker ni?

Svensk försommar när den är som allra vackrast

Ulliga moln ovanför grått hus - blir det mer svenskt?

Kör man av E6:an i Fjärås för att äta lemoncake glass på Bräutigams så kan man inte undgå att se kringel-skyltarna som signalerar sevärdighet. Den ena tar till dig blåshålet och backsippeparadiset Fjärås Bräcka (där man efter en promenix kan stärka sig på Naturumet), den andra skickar en på en lång sight-seeing bland rapsfält till Äskhults by.

Äskhults by är just en by, husen klarade sig av någon anledning ifrån storskiftet 1825 då byar splittrades till enskilda gårdar i effektivitetens namn (det var nog iofs en bra idé). Ett besök på Äskhult är alltså som att förflyttas 200 år tillbaka i tiden. Fast det finns café i Bengts manhus och är man där dagtid under säsong avkrävs man den moderata entrén 30 riksdaler.

Det finns både promenadstigar och vandringsleder i de vackra omgivningarna. Ambitiös programverksamhet och öppettider på deras hemsida.

Äskhult by bland äppelblom

Hästar vid Äskhult by

Fortfarande isande kallt på Fjärås Bräcka

Fröställningar backsippor I våras var jag på Fjärås Bräcka för första gången. Då visste jag inte att det var en blåsig ändmorän och enbart en slump hindrade mig från att frysa en eller annan kroppsdel av mig. I helgen åkte jag dit igen, den här gången väl påpälsad. Vilket var tur för vinden var fortfarande isande kall. Backsipporna som var i knopp i april ståtade nu med vackra fröställningar. Jag fick krypa på marken för att knäppa den här bilden men det är den värd!

En trevlig utflykt alltså, förutom att jag blev stucken av något med gadd (i min onda fot!) och fick plocka ut hästskit ur halsen på hunden efter en liten diskussion om huruvida det räknades som mat eller ej. Men annars var det en trevlig utflykt :-).

Bräutigams glass

glass

Jag är så antik att jag minns när Bräutigams var ett konditori på Östra hamngatan. Jag minns vagt ett klassiskt inrett café, bakverk och pianoklink. Framförallt det sistnämnda har fastnat. Kanske för att det var ovanligt, och jag funderade över hur det kändes att spela för en så liten publik. 

För mig ger alltså namnet Bräutigams associationer till barndomen. Därför var det kul när jag passerade Fjärås på E6:an och lade märke till Bräutigams fabrik för första gången. fabriken kombineras med en liten butik och café där de säljer glass. På bilden är det cockie och passionsfruktsorbet i den ena bägaren och choklad och lemon cake i den andra. De gula glassarna rekommenderar jag, men de andra kan man hoppa över.

Möte med istiden på Fjärås Bräcka

Ska du följa med på en utflykt till Fjärås Bräcka? Självklart, svarade jag och greppade kameran. Tog dunjackan i andra näven, det är min lättaste jacka och därför ett lämpligt reservplagg. Önskar att jag plockat på mig långkalsonger i samma veva. Våren hade tagit en paus, backsipporna hukade i den isande vinden uppe på bräckan, rena istiden.

Istiden är orsaken till att landskapet ser ut som det gör med en hög smal ås som nyttjats som grustag. Just här tog inlandsisen en paus under avsmältningen och allt eftersom isen smälte landade allt grus som isen transporterade här. Därefter gjorde isen en framryckning och tryckte ihop ändmoränen, därav den branta backen ner mot sjön Lygnern.

På naturumet finns en illustration av hur hög isen i den senaste istiden, som i Nordeuropa kallas Weichsel, var i förhållande till kyrkan. Där finns också ett kafé som såg trevligt ut, men som inte undersöktes närmare den här gången.