Etikettarkiv: Göteborg

cykelparkering

100 000 är större än 14 – mattelektion för bokmässan

Förutsättningarna för cyklister är något jag rutit till om tidigare, jag är gammal miljömupp och tycker cykling är ett fiffigt sätt ta sig fram på. Med jämna mellanrum läser jag olika programförklaringar att fler ska övertalas ställa bilen och välja cykeln, planer görs upp och pannor läggs i djupa veck.

Slösa inte fler pengar på reklamkampanjer utan sätt er på en cykel istället och kolla vad som behöver åtgärdas. (Stäng exempelvis inte av cykelbanorna på båda sidorna om Göteborgs/Mölndalsvägen samtidigt – hur tänkte ni i fredags?) En stor brist är cykelställ. Själva vinsten med att cykla jämfört med bil försvinner om cykelparkering är lika långt eller längre bort än bilparkeringar. Cykelställen ska vara precis utanför dörren till den affär, restaurang, biograf, bostad, skola eller vad det nu är man kan tänkas besöka.

bok2011-16 I helgen var det många, 100 000, som besökte bokmässan. Hur tänkte ni på Bok & Bibliotek att att folk skulle resa dit? Ja inte med cykel i alla fall. Utanför entrén finns förvisso cykelställ. Har inte räknat dem men jag tror de har plats för ca tio cyklar. Var tiotusende besökare alltså. Så på varje cyklist niotusenniohundranittionio övriga som förutsätts resa med bil eller urspårad spårvagn?

Fast dessa cykelställ var inte bara larvigt underdimensionerade och mest för syns skull, de var dessutom förbjudna att använda. Under hela mässan stod det minst en, ibland två, (avlönade?) killar i reflexvästar och motade bort cyklister.

På baksidan, i Lisebergsbro-änden, fanns plats för 14 cyklar. Wow! 14 cykelställ för 100 000 besökare. Men de gick åtminstone att använda. Bara det att trappan ovanför användes som rökruta så när man skulle hämta cykeln efter en lång dag var cykel och cykelhjälm täckt med cigarettaska (blä, urk, fy fan!).

Ja men lilla du, var inte så arg, vi hade ställt ut extra cykelställ vid Liseberg. (påhittat svar från Bokmässan).
Det där, det är inte cykelställ, de är framdäcksställ. Berätta hur jag ska låsa fast cykeln (ramen) i ett framdäcksställ! Lägga den ned?

cykelparkering Fredag morgon skrev jag hur jag på torsdagen demonstrativt låste fast min cykel vid en stolpe mitt i Korsvägen (ber om ursäkt till alla blinda!) som en civilprotest i hopp om förändring. Både lördag och söndag morgon när jag cyklade förbi killarna i reflexväst (på väg att låsa fast cykeln under rökrutan) var jag väldigt nära att skrika åt dem ”men vad f-n gör ni kvar här, har ni inte fixat cykelställ ännu!”

Så ifall jag var otydlig så tar vi mattelektionen igen. 100 000 besökare är ett mycket mycket större tal än 14 cykelställ. Visserligen kommer inte alla 100 000 samtidigt, och många har rest från andra delar av Sverige (världen) och några är inbitna bilister. Men 1400 cykelställ, då hade vi kanske börjat närma oss ett antal som inte varit löjeväckande litet.

1400 cyklar tar plats, men de tar förbaskat mycket mindre plats än 1400 bilar så börja fixa nu, vänta inte till Göteborg 2021!

(Bilden på cyklarna är inte från min enmansdemonstration i Göteborg utan från Valbonne)

rosa pantern i Göteborgsvarvet.

Bilder på hattar, gris, geting och andra figurer i Göteborgsvarvet 2011

Bitch är mitt nya mellannamn. Idag har jag har gjort mig grymt impopulär bland några individer. Jag har iofs också fått en fan-club så på det hela taget jämnar det nog ut sig. Vad jag gjort? Jag har varit funktionär på Göteborgsvarvet och jag har hejat, hurrat, förklarat, pekat, lirkat men även skällt ut folk hela eftermiddagen.

Först och främst ska jag säga att jag verkligen förstår folk som blir irriterade när hela city stängs av och de inte kan gå där de tänkt. Och jag tycker att varvet kunde ta och bygga en bro någonstans längs Avenyn där folk kan korsa banan ovanför alla löpare (samt spårvagnstrådar). Men samtidigt är Göteborgsvarvet ett stort arrangemang som drar in mycket pengar till stan och till stans idrottsklubbar. Det motiverar många att träna sig till bättre hälsa, det är folkfest med 250 000 deltagare (publik + löpare) och det sker bara en gång per år. Dessutom är det gott om förvarning. Bor man innanför den cirkeln som varvet gör och lyckas missa varenda löpsedel i GP veckan innan så borde buntarna med kravallstaket som ställs ut på fredagskvällen, alla skyltar och allt folk som samlas vara en hint.

Polis vaktar banan i Brunnsparken

Kort sagt, fastnar man på fel sida om spåret, får man faktiskt skylla sig själv, gilla läget och gå runt eller vänta ett par timmar. Och trots min förståelse för irritationen bland de som hindras i sin väg har jag absolut noll förståelse för de som skiter i avspärrningarna. Så här resonerar jag.

Bara deltagare på banan – en fråga om hänsyn och säkerhet

Först i Göteborgsvarvet kommer kenyaner med spänstigt löpsteg. Alla Göteborgare vill givetvis att de åker härifrån med uppfattningen att Göteborg, det är en trevlig plats där det arrangeras bra tävlingar – eller hur? Inte att de säger till andra löpare att ”jodå publiken var fantastisk förutom de där unga killarna med resväskor som jag fick runda när de gick tvärs över tävlingsbanan.”

tättrion vid Nordstan

Efter täten väller den stora massan fram i tusental. Här kommer alla som tränat timme ut och timme in för att de ska slå sin tid från förra året eller grannens tid eller av andra skäl vräker sig fram. I det här stadiet av loppet är det många armbågar och rop ”håll till höger”. Vad hade hänt om jag låtit något av fyllona som ”skulle hem till sin lunch” vingla rakt ut i den gröten?

Göteborgsvarvet vid Nordstaden

Allteftersom dagen gick blev andelen trötta blickar högre och det var tydligt att 15 km löpning tagit ut sin rätt. Jag kunde riktigt se hur löparna fokuserade på att sätta varje fot framför den andra för att komma till Avenyn och sedan vidare mot Slottskogsvallen. Jag tycker att dessa löparna förtjänar att få koncentrera sig på sitt lopp utan hastigt uppdykande mänskliga hinder!

gbgvarvet-34

Därtill stod jag på en plats där banan smalnade av och löparna trängdes ihop i en smalare korridor. Jag har sett bilder från loppet där löparna springer i ett långt pärlband med luckor emellan, men så såg det inte alls ut där jag stod. Det var först efter nästan fyra timmar som det var tillräckligt långt mellan löparna för att säkert kunna glänta på staketen och börja släppa igenom folk. Ansåg jag. Alla delade dock inte denna syn. Dessa två tjejer klättrade exempelvis över kravallstaketet och slängde sig rakt ut bland löparna med motiveringen att de måste till sin spårvagnshållplats. Att staketet hade någon funktion eller att spårvagnshållplatsen var indragen var visst totalt bortom deras hjärnkapacitet. Jag fick lite dåligt samvete efter att jag skällt ut dem efter noter, men blev genast gladare när ett par personer i publiken spontant kom fram och tyckte att jag skött det hela snyggt. Det är trots allt fler som njuter av folkfesten än som klättrade över staket eller gnällde över att varvet var i vägen för dem, något som är lätt glömma av om man haft min roll…

två puckon

Geting, gris och andra roliga kostymer i Göteborgsvarvet

den rosa grisen i Göteborgsvarvet Ur ett perspektiv var det lysande att vara funktionär. Eftersom jag stod på insidan av kravallstaketet (mestadels agerande mänsklig varningsskylt för en soptunna) hade jag ingen publik mellan mig och löparna. Kameran var med och jag började fota alla som gjort sig besvär med att klä upp sig för loppet. Mest imponerad var jag av de två som sprang tillsammans i en grisdräkt! De kom dessutom riktigt tidigt i loppet (slutade på 1.35 tror jag). Rent generellt var det fler roliga kostymer tidigt i loppet än sent. En del dräkter, som getingdräkten, rökdykar- respektive biodlardräkterna, måste varit otroligt varma (se bilder nedan). Det fanns svensexor, 50-årskalas och brudpar. Cerisa människor och roliga hattar. Hur man kan springa två mil med en svans av Carlsbergs ölburkar förstår jag dock inte, den förde ett hiskeligt oväsen. En del som klätt ut sig hade sedan proppat igen öronen – vad är då vitsen med kostymen om man inte hör folk som hejar på en?

rosa pantern i Göteborgsvarvet. Mest spex bjöd rosa pantern på! Jag missade dock många kostymer (och tyvärr alla löpare jag kände) då jag ägnade mig åt att förklara vägen till gångbron vid Lilla Bommen om och om (och om och om) igen, alternativt diskuterade mer eller mindre högljutt med personer som inte var inne på det här med att visa hänsyn till andra. Till de senare hörde tyvärr många löpare. Det var en ström av personer med medalj som hoppade över staketen och sprang tvärs över banan.

– Men hallå, ni om några borde väl ge f-n i att springa tvärs över banan. Här har jag stått hela dagen och försökt ge er de bästa förutsättningarna och så kommer ni sättande utan att bry er om de som springer.
– Ja men de som springer nu springer så långsamt.
– Och då förtjänar man ingen respekt eller?

Den kommentaren kvalificerar in till tävlingen sämst ursäkt, ihop med killen som skulle missa sitt banklån om han inte fick korsa gatan, ”polisen sa att jag fick gå över” och tanten som bara varit fem timmar i Göteborg och därför inte behövde bry sig om sådana petitesser som 45 000 löpare och folkfest… Vid ett par tillfällen stannade också spårvagnar på den avstängda hållplatsen och ut vällde folk som mer eller mindre yrvaket hamnade mitt bland löparna. Ett gäng kostymklädda herrar kom från konferensen Heart Failure. De ansåg sig visst stå över andra människor, låtsades inte förstå engelska och travade rakt ut bland löparna.

brud ignorerar Göteborgsvarvet Till sist så tycker jag lite synd om den kvinna eller man som idag gifte med den här bruden i rådhuset. Ord som hänsyn och respekt ingick inte i hennes världsbild. Lite mindre självupptagen och hon hade sluppit gifta sig i en trasig klänning. Jag såg det inte själv men tydligen rev hon sönder klänningen på kravallstaketet på andra sidan.

Somliga straffas genast, var åsikten bland de som bevittnade incidenten. Jag kan väl tycka lite synd om klänningen men hade bruden behagat gå rätt väg hade hon kunnat gifta sig i en hel klänning.

Ska också passa på och tacka alla i publiken som förgyllde min dag! Tack för trevligt sällskap! Särskilt tack till ett par systrar och en herre som hjälpte till att peka ut vägen till bron vid Lilla Bommen. Jag är säker på att löparna också är tacksamma för alla ”klättrarna” ni hejdade. Det är tydligt att ett kravallstaket inte är tillräcklig tydlig vink att en väg är avspärrad för vissa individer.

PS! Om någon funderat på att tappa en sektion kravallstaket på tårna för att känna efter hur det känns – låt bli.

 

 

 

ångbåtscafé

Klippans ångbåtsbrygga

Klippans ångbåtsbrygga Ett bra sätt att förlänga sommaren är små utflykter i närmiljön, antingen återbesök hos gamla favoriter eller upptäckt av nya pärlor. Tack vare mitt projekt dagens Göteborgsbild tvingas jag ut på nya vägar. Senast jag cyklade förbi Klippan klev jag t ex av cykeln och gick ut på ångbåtsbryggan. Det blev bra mycket mer än en bild, snarare ett helt utflyktstips.

Veteranbåtsförening och helgcafé

Bryggorna lär vara en del av Göteborgs äldsta hamn och förvaltas av Klippans bruksbåtsförening. De gamla bryggorna (högklackat rekommenderas ej!) erbjuder en idyllisk kuliss för gästerna på Sjömagasinets uteserveringen, men verkar annars ganska bortglömda. Vilket är synd för det är alldeles gratis, fin utsikt, gott om sittplatser och en del att titta på. Vissa av båtplatserna är försedda med informationsskyltar. Jag läste väl inte speciellt många men de verkar vara aningen traditionellt skrivna (var och vem som byggt båten, var den gått och använts till). Jag som inte är så värst haj på olika riggar skulle gärna veta varför just den båten bevarats, vem som ägt henne och vad som gör henne unik.

Vikingaskepp, skonare och ångbåt

Några av båtarna har egna informationsskyltar. Därför vet jag nu att vikingaskeppet Vidfamne är en kopia av 900-talknarren Äskekärrsskeppet (som finns på Stadsmuseeet) och att medlemmarna i skonaren Ingos vänförening kan följa med ut på veckolånga seglingar (lockar)! En av de större båtarna, Eduard Melin, agerar ångbåtscafé. Öppet 11-18 alla helger och de serverar både gulaschsoppa och smörgåsar med skagenröra. Jag gav mig inte tid att testa det, men när det står arraksboll och dammsugare på menyn skulle jag kanske hellre promenera iväg till trevliga Klippans Konstcafé. Eller, om ekonomin tillät, titta in på Sjömagasinet!

PS! Älvsnabben har en hållplats precis bredvid. (Klicka på bilderna för större storlek).

trähäst

Dagens Göteborgsbild – trähäst på lekplats

trähäst Jag fastnade för den här hästen när jag cyklade Torgny Segerstedtsgatan in till stan från Saltholmen häromdagen. Trevlig kombination av staty och lekgrej. Den står på en liten öppen plats som jag inte ens hittat ett namn på. Sex bänkar och tre stora urnor med blommor utgör annars hela utsmyckningen på en plats där Långedragsvägen möter Grangatan.

största kaffestorleken

Eva’s Paley – uteplats med spanläge över Avenyn

bra spanläge på avenyn från uteplatsen Eva’s Paley är flaggskeppet i Göteborgs egen cafédrottning, Eva Olssons, imperium. Det är hennes andra näringsställe efter fröken Olssons café. Framgångarna med fröken Olssons lärde henne vikten av generösa öppettider och att läge är allt. (Fröken Olssons har många företräden men läget är inte ett av dem). Tack vare slump och envishet fick hon köpa lokalen högt upp på Avenyn när den var ledig. Jag har blandade känslor inför Eva Olssons caféer. Å ena sidan tycker jag att Eva själv är en förebild och inspirationskälla. Jag gillar att hon satsar på fairtrade kaffe och hennes inställning att alla är lika välkomna, oavsett om man bara vill låna gratis Internet i några timmar. Men tyvärr, jag gillar inte hennes caféer.

största kaffestorleken Jag fattar inte riktigt varför och därför testar jag med jämna mellanrum. Är jag på avenyn finns dessutom inte så värst mycket att välja på varför jag ibland hittar mig själv på Condecco (om jag är mitt på Avenyn) eller Eva’s Paley om jag är närmare Götaplatsen. Köper mig en stor latte (39 kronor – host) i en av de specialdesignade muggarna och undrar varför jag inte gillar dem. Jag tror det är för att jag tycker att godset i dem är lite för tjockt. För den oranga färgen är det inget fel på. Nu ska jag inte vara alltför negativ. Vill man spana på Avenyn är uteplatsen ett utmärkt ställe. Som i förra veckan när Kulturkalaset invigdes. På bilden skymtar några blå hattar, det är Göteborgsoperans kör som sjungande cyklade förbi på de nya hyrcyklarna styr & ställ.

elegant damrum

Poseidon

Dagens Göteborgsbild – Poseidon

Poseidon Handen på hjärtat – hur många förväntade sig en bild på en helt annan staty i ett inlägg med titeln Poseidon? Men det är just det som är poängen med min fotoserie Dagens Göteborgsbild – att jag visar upp lite andra sidor av Göteborg. Den här statyn står utanför ett hus som tillhör bostadsbolaget Poseidon. Efter en del gloende på kartor och studerande av Poseidons bostadsbestånd för att lista ut var sjutton jag fotade av den, har jag kommit fram till att det var på Fridhemsgatan i Sandarna. Vem vet, kanske kommer det en bild av den andra Poseidon också så småningom.

Välkommen till sweet coffeebar

Sweet coffeebar, kvällsöppet café i Brunnsparken

Välkommen till sweet coffeebar I våras skrev jag om fördelarna med kvällsöppna caféer, man kan träffa även pendlande vänner utan att riskera att bli avbruten mitt i en mening. Då recenserade jag Tintin och Franks coffeebar jag, till den listan lägger jag nu Sweet Coffeebar i Brunnsparken. De har nämligen öppet till 21 på vardagar.

Jag har varit där två gånger i sommar och båda gångerna valt uteplatsen. Första gången var det volymen på musiken och andra gången värmen som avgjorde. Uteplatsen är suverän om man gillar folkliv och spårvagnar, mindre lyckad just när det pågår högljutt spårarbete…

Sweet erbjuder gigantiska chockladbollar (som jag inte provat) och mixa-din-egen-kycklig-måltid (som jag har provat). Jag har både gångerna valt kycklig med fetaost, vilket är det billigaste alternativet, 76 kronor, tio kronor billigare än kyckling med chevre och honung. Första gången valde jag bulgursallad (men fick pastasallad), andra gången bönsallad i senapsvinigrette. Båda var goda men nästa gång ska jag fråga om jag kan få blanda, bönsalladen var god, men i moderata doser. Vilken av bilderna nedan tycker du ser godast ut?

kyckling med bönsallad

kyckling med pastasallad

söndagsfrukost

Bar Centro – en bit av Italien mitt i Göteborg

söndagsfrukost - Lyckos dig som bor i Göteborg, där serveras Sveriges bästa kaffe. Orden kom från baristan på trevliga Villan 1951 i Funäsdalen. Jag sträckte på mig, jag bor minsann i stan med Sveriges bästa kaffe. Lite mer bekymrad blev jag över att han hävdade att det serverades på Bar Centro, ett ställe jag aldrig hört talas om (jag som hävdar att jag har örnkoll på alla bra caféer). Det var bara att leta sig dit. Det var inte helt lätt för Bar Centro är i princip ett hål i väggen på en intesägande tvärgata vid NK.

Italien? Nej Göteborg. Jag är kanske inte lika övertygad om att de har Sveriges, eller ens stans, bästa kaffe, men de är definitivt med i tävlingen tillsammans med Da Matteo och Mahogny. Dessutom har de en helt unik profil. Det känns som man snabbt förflyttat sig till en lätt shabbig italiensk bakgata när man slinker in. De öppnar tidigt på morgonen och de flesta verkar vara stammisar som tittar in, tar sig en snabb kopp kaffe och promenerar vidare. Men en fin söndag är trottoarerna utanför fullsmockade med kaffedrickare (det är min frukost på bilden ovan – att cykla in till stan före första morgonkaffet är nästan likställt med plågeri).

Bar centro tar inte plastpengar, men å andra sidan har de en avslappnad attityd till att låta kunderna handla på krita. Inga papperspengar, jamen, kom förbi och betala imorgon då. Det är så man får stamkunder.
pa fel spar-11

Dagens Göteborgsbild – spårvagn på fel spår

fel-spar-12

De blå spårvagnarna är en av symbolerna för Göteborg. De är också en vanlig syn i stadsbilden. Så när jag åkte paddan och såg den här spårvagnen reagerade jag först inte alls. Jaha, en spårvagn på kajen. Men så tittade jag en gång till och insåg vad som var fel. Spårvagnsspåren förbi masthugget går högre upp. Vad gjorde spårvagnen där nere? Hur sjutton kom den dit? Ska den med färjan till Danmark?

casa-nostra-7

Risotto på Casa Nostra

casa-nostra-7

casa-nostra-6 Nordenskiöldsgatan är gatan om man vill äta italienskt i Göteborg. Där ligger italienarna på ett radband, Da Vinci, Pasta Haus, Trattoria Contorni och Casa Nostra. En vanlig onsdagskväll i augusti är i princip alla uteserveringarna fullsmockade så Göteborgarna sätter värde på sina italienare. Jag och min italienfrälsta väninna valde Casa Nostra eftersom de skyltade med sin meny. Jag fastnade för risotto ai porcini e salscicca.

Vi satt på ett av de höga barborden vilket gav mig en utmärkt utsikt över underhållningen i köket. Ljudvolymen var italiensk (hög), smörmusiken var italiensk (bl a väninnans icke-smöriga favoritartist Ligabue) och kaffet av italiensk kvalitet. Väninnan fick dessutom nyttja sin italienska :-). Totalt sett en lyckad kväll alltså.

Vi har bara två saker att anmärka på. Det ena är servicen och det andra glassen. Det var infernaliskt svårt att få kontakt med serveringspersonalen. Ok, vi ställde oss aldrig upp på bordet och hojtade men det kanske hade varit modellen. När vi skulle skicka ut vaniljglassen igen för att den var isig och smakade gammalt, hann den nästan smälta ner innan vi fick kontakt. Den byttes dock ut mot en tartufo bianco som smakade precis som man förväntar sig på en italienare.