Etikettarkiv: ost

Tourrettes sur Loup

En hälsning från Tourrettes sur Loup

Det kom ett trevligt mejl i min inkorg som tackade för en inspirerande blogg. Sådant piggar upp!

Avsändaren bor i den lilla byn Tourrettes sur Loup och är nybliven bloggare på Min franska hylla.

Tourrettes är känt som violstaden och om en dryg månad kommer ett gästblogginlägg från Fête des violettes. Tills dess kan ni njuta av andra vårblommor.

Tourrettes sur Loup

Lustig italiensk ost

Kocken har också  varit i farten och skickat bilder. Bland annat på den här märkliga tingesten köpt på marknaden i Menton igår. Det är en italiensk rökt ost som heter Scamorza affumicata. Snöret används för att hänga upp den på torkning.

dsc_0555

Det är bra att jag får lite bilder att publicera för själv är jag djupt försjunken i projekt redigering. Senaste tiden har jag suttit framför datorn i princip varje vaket ögonblick, med korta pauser för att fylla på koffeinnivåerna eller mikra något färdiglagat. Det känns bitvis helt hopplöst. Igår lyckades jag dock få ordning på ett problemavsnitt som gäckat mig länge, något jag firade med att skura ugnen en stund.

På detta tema är det väl lika bra jag återvänder till manuset. Hej så länge.

ostbricka

Fransk ostbricka

ostbricka

Vad gör man om ingen har tid att laga mat, det finns anledning att dricka lite vin och man befinner sig i Frankrike? Ja man kan ju plocka fram några ostar till middag. Detta är på intet sätt något nytt, jag begagnade mig av denna lösning mer än en gång i somras men det blir snyggare bild om man är flera som äter och det är många ostar på bordet. Nu är bilden inte fantastisk på något sätt för alla ostarna är ätna på sedan tidigare.

Men jag kan ju gå igenom dem och berätta vad jag tycker. Börjar närmast kameraskötaren med en vit hårdost. Det är Ossau Iraty, en fårost med antika anor från sydvästra Frankrike som jag har mycket svårt att stava till. När jag skrev kapitlet om ostar till Strövtåg runt Antibes skickade jag kocken till Intermarché för att ta reda på vad osten som heter något med ”Italy” egentligen heter. Han köpte en ost för säkerhets skull och konstaterade att han också gillade den.

Osten strax ovanför är kungen av ostar, Chaurce. Den är utan tvekan den godaste osten på skärbrädan. Tänk att det tagit mig flera år att upptäcka den! Det var i somras som jag efter x kilo brie vågade mig på ett experiment och köpte en okänd ost. Det där med okända ostar är ett vågspel och jag har gått på många nitar men den här är helt underbar. Krämig och smakrik fast ändå mild.

Brie och Camembert behöver väl inga närmare presentationer? De är trevliga frukostostar. De som ligger här är ganska billiga varianter. Billiga betyder att de är milda vilket är en klar fördel om de ska ätas till frukost. En skiva på en torkad aprikos är perfekt till eftermiddagskaffet.

Ovanför brien ligger en bit parmesan. Det är för dess skull det står en flaska balsamvinäger på bordet. Dock inte av tillräckligt hög kvalitet för att passa ihop.

Till vänster om parmesanen ligger en Morbier som är lätt att känna igen med sitt asklager i mitten. Det ska påminna om traditionen att göra osten i två omgångar, efter morgon- respektive kvällsmjölkningen. När jag första gången åt Morbier i Sverige i slutet av 1990-talet tyckte jag att det var en kanongod ost. Det gör jag inte längre.

Den sista osten som inte bor i en plastburk Tomme de Montagne. Tomme-ostar kommer från Alperna och några av dem med grått mögel runt omkring är mina favoritostar. Kruxet är att Tomme de Montagne är en benämning som används på lite alla möjliga ostar, en del totalt mesiga (som den här) och andra riktiga fynd. Tomme de Savoie är ett säkrare kort, förutsatt att man hittar ett ungt exemplar med små hål. De varianter som har ”prästoststruktur” är mycket godare än de med ”grevestruktur”.

Den nedre plastlådan innehöll en creme av mögelost. Perfekt för dadlarna. De runda lådan innehåller (fortfarande) mitt senaste experimentinköp, Cancoillotte med vitlök. När jag såg i affären att den såldes naturell eller med vitlök så tänkte jag färskost. Icke sa nicke. Det är snarare en fettsnål dipp. Vi har testat att dippa den kall men möjligen är den bättre varm (ska utprovas).

Till detta drack vi en Côte du Rhône Village som skulle passa till ost. Det gjorde den. Det är inte utan att jag blev lite hungrig nu…

petit billy ost

Kapitel om franska ostar – check

”Bloggar man färre inlägg än ett om dagen kan det knappast räknas som blogg” sa Underbara Clara i senaste numret av Skriva (bra tidning som ni bör prenumerera på, om inte annat för att jag är intervjuad i nästa nummer :-)).

ost-1 Claras och övriga proffsbloggares bästa knep för att få besökare till bloggen gjorde mig gravt stressad. Tomatsallad är tänkt vara en trevlig blogg med tonvikt på fantastiska bilder från franska Rivieran, inte handla om stresskamerastrul, datorkrascher eller bygghelvete. Så idag har jag försökt lägga allt det åt sidan och plockat fram mitt franska bokmanus ur hårddisken.

Getostar och alpostar

”Strövtåg runt Antibes är en vacker presentbok med alla detaljer om livet på franska Rivieran som jag skulle berätta för dig om vi sågs över ett glas rosé”, så har jag definierat boken. Ost är givetvis en mycket väsentlig detalj i sammanhanget, en detalj som jag idag har angripit och skrivit om.

petit billy ost Kapitlet har fått arbetsnamnet ”getostar och alpostar” eftersom man kan välja mellan getostar från Provence eller komjölksostar från Savojen om man vill äta lokala ostar. Jag har också petat in en referens till trevliga franska delikatessbutiken La Maison Francaise i Göteborg. Deras ostprovning är inte gratis och väntetiden kan vara lång men den är värd att vänta på. Det är en butik jag gärna gör reklam för. Tänker också att sannolikheten att de tar in min bok i sortimentet inte direkt minskar om de är omnämnda :-). Kanske borde intervjuat dem om ost?

Bilderna till det här inlägget är från 2009 och var redan uppladdade på bloggen, en förutsättning i datorkraschens spår. Det är dock deras enda merit, de har inte kvalat in i boken varken på bildkvalitet eller oststorter.

Petit Billy är visserligen en getost, men från Loire-dalen. Precis som sina kusiner från Provence tål den inte riktigt att hamna i mitten av matkassarna. I affären var den rund, inte mosad.

Saint-Nectaire kommer från regionen Auvergne i centrala Frankrike. Den serverades redan på Ludvig XIV tid och som ni ser har även jag köpt den en gång men aldrig mer. Minns inte riktigt varför, kanske var den rätt och slätt tråkig. En av mina favoritostar kommer från samma region. I Strövtåg runt Antibes berättar jag mer om vilka ostar som blivit mina favoriter.

ost

Godaste osten inte från dyra ostaffären

ost Igår skrev jag om hur jag håller på och testar de godaste apelsinerna till apelsinjuice. Kom att tänka på ett annat testprojekt, nämligen ostar. Det finns sisådär 400 ostsorter i Frankrike så jag har att göra ett bra tag om jag ska testa igenom dem alla :-).

Min favorit hittills är en mjuk ost med grått mögel omkring, Tomme Auvergne. Den råkade dessutom vara en av de billigare på Carrefour (€11.50 kilot). Tyvärr har de helt slutat att sälja den. Jag har hittat samma ost hos fina osthandlaren vid marknaden (Marché Provencal) men inte nog med att den är mycket dyrare, den är vid de två tillfällen jag handlat den väl vällagrad (läs möglig). Det är vid sådana tillfällen jag önskar att min franska vore lite bättre.