Jag vill också mörda! (har några kandidater på lut)

Är tillbaka i Täby efter en tur till Bokmässan (ett kul spektakel som jag beskrivit på annan plats, exempelvis min mässa respektive allmänna betraktelser). En av årets nyheter var att deckarna fått större utrymme med två scener. Jag var själv aldrig och lyssnade på de delarna men av det jag sett i sociala medier så såg det ut att vara en trevlig avdelning.

Jag kanske också skulle slå mig på deckare? De verkar ha lite längre livslängd än de alster jag envisas med att skriva. Och så skulle det vara så himla skönt att avrätta folk som förtjänar det!

Tänk bara på nöjet att bestämma vilka som bör dö. Och ännu mer, att sätta namn på mördarna. Jag tänker mig inget sådant där tjafs med att det finns en psykologisk förklaring i mördarens barndom, utan rent och skärt att personen inte har alla synapser rätt kopplade.

Låt oss säga att mördarna är ett helt vanligt par som på ytan verkar helt normala och välanpassade. De är i fyrtioårsåldern, är gifta och har småbarn. De bor i en 1930-tals villa i dyrt, men inte alltför dyrt, område. Typ som Täby. De skulle kunna vara vilka som helst bland tusentals andra familjer i Sverige.

Men så börjar det uppdagas en och annan konstighet. Från början är det små detaljer. Grannarna i området noterar att paret inte hejar och inte rådgör med någon innan de hugger ner buskar och träd i tomtgränsen.

“Konstigt beteende”, konstaterar grannarna när de möts på hundpromenaden. De skakar på huvudet och går åt varsitt håll. Paret med de vanliga svenska namnen har flyttat från listan med de goda grannarna till de mindre populära.

Nästa att undra över paret är takläggarna som lägger nytt tak på en konstigt placerad utbyggnad. De bestämmer sig dock för att inte säga något. (Hundra sidor senare visar det sig så klart att hade takläggarna slagit larm hade de kunnat rädda flera människoliv.)

Steg för steg avslöjas sedan fler och fler konstigheter. Givetvis visar sig paret innan boken är slut vara fullblodspsykopater. Fast de på ytan såg så himla vanliga och välanpassade ut.

Hmm. Det kanske inte var så där värst originellt. Får nog jobba lite på intrigen. Har en lång resa kvar innan jag blir deckarförfattare. Men visst vore det trevligt?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.