Pusseldeckare i engelsk by – Bä, bä svarta får

Edenbridge är en liten stad i Kent i sydöstra England dit de fiktiva pensionärerna Lillemor och Torsten Stenlund åker på semester. Mot att de passar katten Oscar vars matte nyligen avlidit får de låna en typisk stuga med källaren full med hemlagad saft, lusthus, äppelträd och en fårhage runt knuten.

De planerar en lugn semester med besök på Sissinghurst (Lillemor) och puben (Torsten) samtidigt som de umgås med sin son som tillfälligt jobbar i närheten. Men den första morgonen snubblar Lillemor på ett lik i fårhagen, polisen misstänker sonens flickvän och Lillemor måste helt enkelt lösa mordet. Detta gör hon med hjälp av fotoalbum från den dammiga vinden, gamla historier som hon snappar upp från lokalbefolkningen och en viss slutledningsförmåga.

Bä, bä vita får är en pusseldeckare i Agatha Christies tradition. Det är småmysigt med pubbesök. Igenkänning; jag har visserligen inte varit i Kent men jag har varit på en del av de institutioner som Lillemor och Torsten besöker i London. Ett till plus är att blodiga-slakt-seriemördare-pedofil-scener lyser helt med sin frånvaro. Samtidigt är det en aning rörigt, karaktärerna fastnar inte riktigt hos mig utan jag får gå tillbaka och läsa om igen – vem var det av bröderna nu igen som blev mördad?

Bä, bä vita får är 156 sidor. Vad som är den perfekta längden på en bok är en smaksak men jag tänker att om den hade varit lite längre så skulle jag haft större chans att lära känna alla inblandade bättre. Detta inkluderar huvudpersonen Lillemor som visar visst släktskap med Dorothy Gilmans Mrs Pollifax.

Eva Ullerud som skrivit Bä, bä vita får har just blivit antagen till Lunds universitets författarskola LUFS i höst. Det ska bli mycket spännande att följa hennes rapporter från utbildningen (Eva bloggar flitigt). Jag tror att kommande böcker där den matintresserade och resglada Lillemor Stenlund nystar upp brott kan bli riktigt trevliga att läsa.

chefstomaten