Hundpromenad runt Rönningesjön i Täby

Idag är jag minsann en poppis filur. Det är ganska lätt att bli populär om man bara ger sig själv rätt förutsättningar. Dessa är exempelvis.
1) Hund
2) Kompis som gillar att promenera.
3) En tid inbokad.
Lägg till en sjö och en ficka med hundgodis så kommer alla att bli lyckliga. Människorna som får umgås i vackra omgivningar och hunden som får snosa på många snödrivor. Hunden visar sin lycka på ett mycket uttrycksfullt sätt vilket gör människorna på ännu bättre humör. Fickan med hundgodis förbättrar hundens hörsel för kommandon. Alla lyckliga. Upprepas lämpligen dagligen. Bieffekter inkluderar bättre kondis.

Min popularitet hade möjligen ökat ytterligare om jag hade haft vett att ta med mig skidorna. Det var nämligen fina skidspår gjorda i Skavlöten. Vi gick en bit bredvid dem (och var noga med att inte trampa sönder dem) och de påminde mig om det grön-vita spåret från Herkulesgården i Mölndal. Slingrigt, smalt, oerhört vackert och trevligt att åka – tills man inser att nerförsbackarna är precis lika slingriga och smala som uppförsbackarna.

Inte så dumt att gå ändå, det går ju i alla fall lite långsammare (förutom där det fick fort nerför på isfläckarna). Förutom att det alltid är trevligt gå runt en sjö så passerar man Rönninge by. Gårdarna är från 1600-talet men området har varit bebott längre än så. I höstas snöade jag och Hårfagre in på att upptäcka Täbys vikingatida historia och här finns både gravfält och rester av en borg. Dock dolt i snö så det får bli en annan gång.

Jag tror det finns någon som blir glad om jag upprepar den här promenaden. Typ redan imorgon bitti.

– Elva år gammal sa du!? Är du säker på att hunden inte är elva månader?

Detta var inlägg 29/100 i #blogg100.

chefstomaten