Dag 7: Övermod straffar sig (99 km)

Jag fick på bästa franska pruta ned hotellräkningen, eftersom mannen ville ta betalt för en icke-fungerande teve. Vi drog österut, omväxlande regn och mulet. En riktig regnskur kom när vi pausat efter en extra jobbig >-backe. Det fanns ganska många sådana idag, både uppåt och nedåt. Vi körde i övermod förbi en stad klockan 12 och höll en knapp timme senare på att duka under av hunger och utmattning. Lika trötta båda två rullade vi in i lilla byn Menou och upptäckte att lunchtiden var över i byns enda bar.

Tack och lov förbarmade sig värdinnan över oss. Antagligen insåg hon att vi annars skulle falla döda ner på hennes yttertrappa, och erbjöd oss därför de kvarvarande resterna av lasagne och sallad på deras härligt skuggiga terrasse. Värdparet och en annan man, alla lika pratglada, gav oss en rejäl lektion i franska. Vi fick bl.a. veta att de hade en sju år gammal hjärtsjuk hund och de tipsade om ett fint vin längs vår tänkta väg: Irancy.

Efter Menou bar det nerför nästan hela vägen, men vi fick ändå trampa och kämpa för att hålla 25 km/h – asfalten sög ner hjulen i asfalten! Till slut nådde vi Clamecy och lyckades så småningom hitta till hotel de la Poste (avsides men centralt). 46 euro natten, och så fungerade varmvattnet inte! Rolf ringde och klagade, och de lovade att felet skulle lagas. Rummet är dock det största och finaste vi haft och cyklarna fick vi låsa in i ett garage vid kanalen. Vi gick en promenad i den pittoreska stan och hittade resans första cykelbutik. Köpte en ringklocka och provade cykelbyxor, men hittade inga bra.

Tillbaka på hotellet fanns det nu varmvatten för tvätt och dusch. Sen middag – vi har äntligen upptäckt att 19.30 är en lagom tid att jaga restauranger. En 13-eurosmeny var helt okej med silliknande laxsallad, fisk (typ abborre) och hallonkaka plus vit bourgogne.

Detta är sjunde delen i Tour de Paris 2002, en cykelresa skriven av gästbloggaren Eva Heljesten. En introduktion till resan finns här och alla delar här.