Etikettarkiv: holiday bikes

skyltar

Fast i Trans-en-Provence med fel objektiv

Trans en Provence

Trans en Provence är en av dessa små provensalska byar som inte gör så mycket väsen av sig. Informationen i engelska Wikipedia om Trans en Provence fyller en hel rad; det ligger i Var. Wikipedia har sedan en hel artikel om en förmodad UFO som ska ha landat på ett fält utanför byn 1981. I den franska versionen går det att läsa sig till att flödet i floden Nartuby som rinner genom Trans en Provence uppvisar stora årstidsväxlingar och att den orsakar översvämningar med jämna mellanrum, den senaste 2010.

Jag hamnade i Trans en Provence av en slump på pingst. Pingsten är fortfarande helgdag i Frankrike, de har inte bytt bort den mot någon mitt-i-veckan-helgdag som vi gjort i Sverige. Ett gäng skulle ut och åka motorcykel – ville jag följa med? Absolut. Fast jag var lite feg (klok kallar Fritz det) och höll mig i en av följebilarna. Av olika skäl blev vår avfärd försenad och därmed resan avkortad. Vi stannade därför till i Trans en Provence strax utanför Draguignan för lunch.

vallmo

När jag såg flod, vattenfall och söta broar rusade jag så klart ut ur bilen med kameran i högsta hugg. Medan resten av gänget trasslade sig ur sina motorcykelhjälmar och valde mellan den dyrare restaurangen och den billigare pizzerian (det blev den billigare) försökte jag ta odödliga bilder av vattenfallen.

skyltar

Kruxet var att jag i ett ovanligt anfall av minimalism lämnat större delen av kameraparken hemma. Jag fotar ju mest med teleobjektivet så varför släpa runt på resten? Gaaaah – för att vattenfall är så vansinnigt svåra att fånga med teleobjektiv om man inte hänger i en luftballong en halv kilometer ovanför dem kanske?

blomma och vattenfall

Jag fick sedan ganska lång tid på mig för att försöka dokumentera Cascade de Nartuby med teleobjektiv (och kakobjektiv som också var med men som var föga bättre). Först passade jag på och tog snabbt några bilder innan lunchen. Sedan avvek jag från lunchbordet medan de andra diskuterade vilken väg vi skulle åka hemåt (jag bidrog genom att låna ut min karta) och tog snabbt några bilder till. 

detalj i vattenfall

Sedan visade det sig att en av hyrmotorcyklarna vägrade starta och då kunde jag lite snabbt passa på och ta några bilder till. Motorcykeln var hyrd hos Holiday Bikes där jag hyrt en cykel ett par gånger. Jag fick rätt mycket tid på mig faktiskt att göra nya fotoförsök eftersom det tog ett tag innan motorcykeln blev hämtad av en bärgare. Eftersom jag inte har någon etikett för bärgning på grund av motorstrul taggar jag det här inlägget med punktering. Sak samma.

motorcyklar

När jag nu tittar vilka bilder jag valt ut från Trans en Provence så ser jag att inte något av mina försök att ta en översiktsbild kom med. Har därför fiskat ut en bild ur mobiltelefonen som kanske visar att det fanns flera söta broar som hade gjort sig fint på bild om vidvinkelobjektivet hade varit med. Klicka på bilden för att få upp den i större format för att få en idé om hur det såg ut.

Trans en Provence

Avrundar med en av de vackra byggnaderna bredvid floden. Jag tror att utsikten hade varit helt fantastiskt fin från den lilla balustraden framför huset. Den var dock avstängd i båda ändarna och eftersom jag vet hur floden såg ut nedströms från denna plats var jag inte sugen på att gå på en skraltig balustrad och kanske trilla i. 

kvarnen i Trans en Provence

cykel-4-2

Sista cykelturen, en foto och badtur

Trogna läsare har följt mina äventyr med hyrcyklarna från Holiday Bikes. Den första, tantcykeln, tog mig till filmfestivalen i Cannes och gav mitt ändalykt en rejäl omgång. Den andra, den gula mtb:n gav mig en rejäl promenad (alldeles i onödan dessutom). Skulle jag ge upp och låta cykel nummer tre hålla sig i garaget?

Nej, givetvis inte, jag är alltför envis. Dessutom småsnål, hade jag nu betalt dyra pengar för att hyra cykel då skulle den minsann användas. Men kanske inte ses som ett snabbare alternativ till bil utan som ett glidaralternativ till apostlahästarna. Därför gick mina sista cykeltur längs vattnet runt Cap d’Antibes. Dvs nästan samma runda som jag gick med hunden en vecka tidigare. Fast då tog jag en avstickare upp till fyren La Garoupe för att dricka vatten, nu tog jag en avstickare ner i vattnet.

Dessutom fick jag utökat min omfattande samling foton av Port de l’Olivette, vilket skulle kunna vara Rivierans vanligaste vykortsmotiv.

cykel-3-7 cykel-3-5 cykel-4-3 cykel-3-6

cykel-4-2

I fjärran Cap d'Antibes

Hyrcykel nr 2 – nästa stolpskott

I fjärran Cap d'Antibes Jag fick så ont i rumpan av att cykla tantcykel till Cannes att jag inte kunde sitta. Bytte till en mtb och gav mig av mot Nice längs Bord de mer. Det borde jag inte gjort.

Dagen efter min cykeltur på tantcykel till filmfestivalen i Cannes var jag mer benägen att ligga i soffa än att sitta på stol, för att inte tala om cykel. Men har man nu betalat dyra pengar för en hyrcykel så kan man ju inte lämna den i källaren hela dagen eller hur? Man får ju åtminstone leda den tillbaka till affären och byta ut den mot något annat. Vilket jag gjorde, en halvtimma före stängningsdags. Stängningsdags i Frankrike är inte som i Sverige, den tid då man börjar fundera på att sluta släppa in shoppare, utan det är den tid så all personal ska ha räknat färdigt kassan, burit undan allt skyltmaterial, låst och gått hem.

När jag kom dit så stod det en svart scott racer utanför. Ni hör, den var svart, den matchar alltså mina cykelkläder. Den ville jag ha! Såg redan mig själv susa fram med vinden i håret. Men nej, den var dyrare än de andra cyklarna, den kostade €26 euro per dag att hyra. Mellanskillnaden för en uppgradering var svindyr, lägre än €30 kunde han inte gå. Jag försökte mig på en deal, jag kunde byta två redan betalade dagar på skräpcykel mot en dag på racern. Detta erbjudande framfört på engelska övergick dock säljarens ordförråd, dessutom började han nu bli mkt stressad över den annalkande stängningstiden. Jag rullade därifrån på en gul mtb med små hjul och tjocka däck. Den trevligaste överraskningen var att den oöverstigliga branten på boulevard Wilson försvunnit och jag kom hem osvettig.

Morgoncykling längs turkost Medelhav

Morgonen efter bestämde jag mig för att ge mtb:n en chans. Jag hade varit ute och promenerat en timme längs havet och konstaterat att jag ville komma längre, se mer hav. Plockade denna gång på mig hela cykelmunderingen, inklusive camelback. Efter en stunds funderande åkte camelbacken ner i ryggsäcken så att även dunderklumpen (kameran) kunde få följa med.

Port Vauban, Fort Carré, Bord de mer. Turkost medelhav och kustlinje så långt jag kunde se. Vinden fladdrade kanske inte direkt i håret (under hjälmen) men när jag trampade till så hände åtminstone något. Visserligen sög däcken fast i asfalten men jag rullade i alla fall vilket var en trevlig omväxling till tantcykelupplevelsen. Passerade den ena snackshoppen efter den andra, några fiskare, ett par hemmabyggda campingbilar där invånarna höll på med morgonsysslorna. En traktor höll på att platta ut gruset till en strand igen. Närmade mig Villeneuve-Loubet och dess karakteristiska trekantiga hus och funderade på om jag skulle fortsätta bilvägen, som här lämnar den omedelbara havsnärheten, eller snurra in i marinan.

Upptäcker samtidigt att cykeln är ostyrlig. Hoppar av och konstaterar att bakdäcket är platt. Tokplatt. Stönar, svär och vänder mig om. Vägen är spikrak och jag skymtar Fort Carré långt bort i fjärran. Det är precis hur långt som helst tillbaka till Antibes. Inte mycket att be för, bara börja gå. Solen gassande, jag svettades och vänster axel blev allt ömmare. Jag blir aldrig rödbränd, annars hade axeln antagligen skiftat i kokt kräft-rött innan jag passerat La Bragues mynning i havet. Ryggsäcken blev allt tyngre, varför skulle jag släpa med kameran för? Två timmar tog det men jag hann precis i tid före lunchstängningen.

– Punktering €70. Jag protesterade, jag hade ju bara cyklat på slät asfaltväg. Killen ville väl iväg på sin lunch, för efter en stunds argumenterande plockade han fram en ny cykel utan att jag betalade. Men nästa gång, då måste jag betala. Javisst, det lovade jag. Den kan väl inte bli punkterad stående i garaget – väl?

Egentligen ville jag inte se en cykel någonsin igen utan hellre försöka häva kontraktet och få pengarna tillbaka men den diskussionen kändes fullständigt övermäktig. För att inte tala om tanken på att gå Wilson hem igen. Så jag tog ut en ersättningscykel. Denna gång en vit mtb med släta däck. Den fanns inne redan första dagen (såg den stå i verkstaden) men då hade han nog inte fattat att jag cyklar herrcykel i storlek medium. Jag tackade så mycket och försökte få lite sympati genom att berätta att jag hade fått gå hela vägen från Villeneuve-Loubet. Det var då han berättade att Holiday Bikes har en till affär – i Villeneuve-Loubet…

Fartvidundret

3 bra skäl att cykla till Cannes

Med cykel kan man gå i Napoleons fotspår, susa förbi bilköer och bli uppraggad  – allt under en och samma eftermiddag.

Jag kom mig äntligen för att promenera iväg till cykeluthyraren. Det borde finnas fler cykeluthyrare i stan men efter att ha letat och frågat mig fram förra året hamnade jag på Holiday Bikes. Den ligger på Bd Wilson, en av vägarna mellan Antibes och Juan les Pins. Tyvärr ligger affären betydligt närmare Pins än oss, ganska långt ner i backen på andra sidan den puckel som skiljer Antibes och Pins åt. När jag kom dit fanns det bara en tantcykel och fyra identiska mtb i stället utanför.
– Har du inga fler? Nä det fanns inte. Jag blev ganska nedstämd, jag hade drömt om att upprepa vår morgontur från förra året längs bord de mer österut, den som avslutades med en färsk chokladcroissant. Platt asfaltväg, vinden fladdrande i håret, turkost Medelhav så långt ögat kan nå. Varken tantcykel eller mtb passade in i den drömmen. Valde först mtb men kom sedan på att det enligt YR skulle det regna (igen) och då är stänkskärmar rätt praktiskt. Och ska man rulla med någon hastighet på asfalterade gator, ja då är små hjul med grova däck faktiskt ingen höjdare. Så jag ändrade mig och tog tantcykeln istället. Tänkte att det borde gå att få upp farten även med den.

Fartvidundret Betalade €60 för fyra dygn och lämnade €450 i deposition. Försäljaren visade hur jag kunde plocka av cykelkorgen, försäkrade att det var en bra cykel och frågade om han skulle höja styre ytterligare. Eftersom jag redan satt spikrakt upp försäkrade jag att det inte var nödvändigt. Redan på hemvägen började jag ångra mig. Wilson förvandlades till ett högt brant berg som jag nätt och jämt tog mig uppför. Jag kom hem sjöblöt och insåg att min tur österut till Nice, Monaco, Italien var fullständigt övermäktig och bestämde mig för att åka kortare tur västerut istället. Till Cannes.

Kan man ha cykelbrallor på tantcykel?

Åt en baguette som jag köpt i Pins (nådde inte upp till favoritbageriets standard) och funderade på frågan om klädsel. Jag har burit med mig cykelhjälm, cykelbyxor, cykelhandskar och matchande svettransporterande tröja. Allt i svart, så jag borde haft en svart cykel av racermodell för att matcha klädseln och smälta in bland de lokala cyklisterna (det är möjligt att det generellt är tvärtom och att de färgglada kläderna köps för att matcha cykeln). Nu kändes det en aning överdrivet med den munderingen på en tantcykel med cykelkorg så jag tog på mig vanliga kläder istället. Tänkte att då kunde jag dessutom slippa känna mig så felklädd när jag kom fram till Cannes mitt i filmfestivalen. Hur korkad får man vara? Vattenflaska i cykelkorg är helt enkelt inte hälften så praktiskt som camelback på rygg. Den välter exempelvis inte cykeln när man stannar. Och på vilket sätt var det en listig idé att cykla i bomullskläder? Det enda resultatet var att jag blev dösvettig.

Små fiskebåtar i Cannes Nu hindrade inte min svettiga uppenbarelse mig från att bli uppraggad redan innan jag anlänt till Cannes. En långhårig fransman i en svart BMW vevade ner rutan och frågade om han fick ställa några frågor. En till som vill fråga efter vägen tänkte jag och sa att det gick bra så länge vi parlerade anglaise. Jodå, på stapplig engelska presenterade han sig som konstnär från Paris och erbjöd mig att flytta in i hans hus så slapp jag bo på camping. Jag avböjde hövligt med hänvisning till att jag hade boende ordnat. Det var ju synd men jag kanske ändå ville ställe upp på en bild? Varför någon skulle vilja ha en bild på en svettig cyklist på tantcykel övergick mitt förstånd. Det visade sig att varken cykeln eller kläderna var tänkta att ingå i bilden. En bild som enbart skulle användas som förlaga för stor konst, rent artistiska ändamål alltså. Jag påpekade att ifall han var konstnär borde han kunna skapa konst ur sitt sinne, utan fotoförlagor. Detta övergick dock hans engelska, eller konstnärliga, ordförståelse.

Ett par minuter senare fick jag nästa erbjudande när jag stannade till för att fota några söta fiskebåtar. Några medlemmar i ledighetskommittén erbjöd sig att lära sig engelska om jag gjorde dem sällskap. Eller så sa de något annat. Ibland blir min franska förståelse så extremt usel.

Cykla på franska

Men nu har jag gått händelserna i förväg, hur gick själva cyklingen? Jodå, jag tog mig uppför Wilson igen utan att falla ihop (Juan les Pins är första anhalt mellan Antibes och Cannes) och trampade iväg längs strandvägen. Sadeln började nu bli tämligen obekväm. Gjorde mitt bästa att cykla på franska, dvs rött ljus är rådgivande, jag har minsann rätt till lika mycket plats i trafiken som någon annan men står trafiken stilla, ja då blir jag plötsligt väldigt smal. Finns det en styrbredd utrymme mellan stillastående bil och vägg/staket så trampar jag in där i full fart. Vill bilägaren vara säker på att slippa repor så ser han till att flytta på bilen.

Vill El Djezair i Juan de Pins Detalj av Villa El Djezair

Jag stannade till och tog några bilder av en av Juan les Pins mest berömda hus, Villa El Djezair byggt på 20-talet i neo-morisks stil (och antagligen inte renoverat sedan dess – det verkar vara till salu om någon vill ha eget minaret). Vips var jag i Golfe Juan. Stannade till och knäppte en bild där Napoleon landsteg när han rymt från Elba, den plats som nu är starten på Route Napoleon. (Han rymde, tågade till Paris och 100 dagar senare tog det slut i Waterloo).

Strandvägen i Juan les Pins/Golfe Juan är ganska smal och det råkar vara en av anledningarna till min cykeltur. Jag har suttit fast på den vägen i bil så många gånger och varje gång tänkt att jag skulle kunna cykla fortare än det här. Det borde jag gjort också. Kanske med en annan cykel?

Golfe Juan tog slut, vägen gjorde en snurr över järnvägen och plötsligt kom jag upp på något som såg ut som en motorvägspåfart. Jag tvärstannade. Alltså, det kan ju inte vara meningen att jag skulle cykla här? Tittade mig omkring, alla medcyklister var spårlöst borta. Det måste finnas en annan väg. Plockade fram vandringskartan som har varenda kostig inritad. Icke. Ville jag undvika N7:an så fick jag ge mig av upp i bergen och trassla mig fram på kurviga småvägarna. Icke, inte med 7 växlar. Tog ett djupt andetag och tänkte att det är iaf ingen motorväg, det finns ingen betalstation. Kommenderade benen att sätta högsta fart framåt. Inget hände. Men hallå kära ben, det har visserligen varit en paus från cyklandet men hallå. Inget hände, jag fortsatte glida fram i stilla lunk.

Plakett där Napoleon landsteg 1815 Till skillnad från alla bilar som svischade förbi, rekommenderad medelhastighet var ju 70. Den här biten mindes jag inte alls från mina bilfärder, kanske just för att den är så snabbt överstökad då.

Fortsättning följer från filmfestivalens Cannes i nästa inlägg.