Dag 3: Müsli i kaffet? (78 km)

Dagen började med två cirkusar. Den första stod Rolf för, som tappat bort sina glasögon. Det gör han ju ofta, så först var jag inte så orolig. Men när inte ens jag hittade dem på rummet och de inte fanns nere i receptionen där vi drack Ricard igår kväll var det värre. Rolf tog ett extra varv i rummet och hittade dem till sist längst ned i elektricitetspåsen. De hade följt med några laddare igår. Puh!

Den andra cirkusen stod hotellnegern för. Det var hans första tjänstgöringsnatt där och när jag pekade på de tre framställda flingpaketen och sade att jag ville ha müsli stod han helt handfallen. Han hade inte aning om vad man har flingor till. Var det något man hade i kaffet? Vi fick be honom ta fram boule och sked. Nej, varsin, tack. Sen bad vi om mjölk, och fick in en stor kanna varm sådan. Suck – men det gick det också…

Som tur var återkom den tjej som hjälpt oss ställa undan cyklarna igår eftermiddag. Hon visste följaktligen bästa sättet att få ut dem igen, nämligen genom nattportierens vilorum. Det här med cykelparkering är ett kapitel för sig. I Maisse fick vi ställa cyklarna i den larmförsedda bröllopsmiddagsdukade festsalen. I Orleans fick vi leda in cyklarna förbi en gatuförsäljare, som satt i vägen för en bakdörr, in i en trång hall, förbi två soptunnor. På dagens hotell i Blois fanns det t.o.m. en cykelskylt i foajén som anvisade plats längst in intill receptionsdisken. Det stod redan två hojar där, med våra också blev det fullt i cykelparkeringen.

Cyklingen till Blois inleddes fridfullt längs floden till Meung-sur-Loire, Maigrets gamla reträttplats i livet. Det såg inte alls ut som vi trott, och särskilt Rolf, som nu läser om alla Maigret-böcker, var besviken. Byn hade söndagsmarknad och vi handlade vatten och frukt.

Vi fortsatte på norra sidan om floden till Beaugency, delvis på potthålig grusväg. Hela vägen fanns fina cykelskyltar, mycket trevligt. Vi bestämde oss för att köra över Chambord, och vägen dit var långa sträckor med usel asfalt som gjorde att händerna domnade rejält. Strax före La Ferté-St Cyr tog mina krafter slut. ”Chercher l’énergie nécessaire”, sade de nyss på teve, och det stämde verkligen. Jag åt först en banan, sen tog vi en kaffe i La Ferté (där jag kom på portieren med neddragna byxor bakom receptionsdisken). Till sist slukade jag min mjuka powerbar, medtagen från Sverige. Den gav mig ork fram till slottet, som var lika imponerande som förra gången jag var där. Vi åt en rejäl cykellunch där med en halv grillad kyckling plus frites (inte så gott, men närande). Sedan vilade vi dästa i gräset framför slottet en bra stund.

Eftermiddagarna är verkligen varma, man måste cykla minst fem mil på förmiddagen för att klara en dagsdistans på åtta mil. Ska vi köra 10 eller 12 måste vi nog börja ännu tidigare på morgonen. Sista biten till Blois gick utan problem efter energiintaget, men jag var glad att det inte var längre sträcka kvar. En sista låååång uppförsbacke till stationen där Lonely Planet tipsade om hotell St Jacques gjorde mej helt slut. Varm och svettig gick jag in och frågade efter rum. Sedan frågade jag efter cykelplats och pekade på vélo-skylten. ”Avez-vous des vélos?” undrade han förvånat då. Undrar varför han annars trodde jag stod där genomsvettig med hjälm i handen?

Vi har nu kommit in i en eftermiddagsrutin: duscha, tvätta kläder (vanligen gör den ene det ena medan den andre gör det andra), vila, klä på sig inför kvällspromenad och middag. Lite längre fram skulle vi också börja lyxa till det med eftermiddagsöl och snacks på rummet.

Vi har kommit fram till en ganska bra packningsprincip (mycket tack vare mina utmärkta packpåsar):

• Stor vänster (Rolf) – allt vi kan behöva under dagen som cykelreparationsgrejer (blålila påse), medicin (stor svart), jackor, ev. mat, kartor och litteratur (grön)
• Stor höger (Rolf) – el och två par sandaler, liten svart = necessär
• Liten vänster (Eva) – mina kläder (blå = cykelkläder, gul och röd = fritidskläder)
• Liten höger (Eva) – Rolfs kläder

Det varierar lite beroende på hur mycket torr/blöt tvätt vi har, men grundprincipen fungerar mycket bra.

På vår kvällspromenad i Blois upptäckte vi en god öl, typ weiβbier. Vi åt revbensspjäll på samma ställe som där Rolf ätit lunch för några år sedan. Men det är en annan cykelhistoria.

Detta är tredje delen i Tour de Paris 2002, en cykelresa skriven av gästbloggaren Eva Heljesten. Bakgrund till resan hittar du här och alla inlägg här.