Kategori: Skriva och läsa

Till livets väsentligheter hör i högsta grad att läsa, fotografera och skriva. När jag startade Tomatsallad hade jag en hemlig dröm om att en gång se mitt namn på ryggen till en bok. Nu har jag en stadigt ökande hög (yeeh!). Jag har andra sajter där jag skriver mer om skrivande, men emellanåt delar jag med mig av boktips här. Det händer också att jag berättar om framsteg (och bakslag) i mitt eget skrivande. För en samlad överblick över mina böcker, se kristinasvensson.se.

Stephen King skriver inga bestsellers i en byggarbetsplats

Jag har läs Stephen Kings Att Skriva. I den går King igenom mycket som en skrivande person behöver tänka på och en av dessa detaljer är platsen där själva skrivandet sker. Inte heller om Stephen King rekommenderar byggarbetsplats som den perfekta platsen för att författa mästerverk på. Inte för att Stephen King pratar om mästerverk, det är ett alltför pretentiöst ord. Han är mer inne på att skriva underhållning för en miljonpublik.

Läs mer

Katter eller kärnkraftverk – finkultur versus populärkultur

Bilder av tjerenkovstrålning och katter hamnar i var sin ände av fotografins finhetsskala.Att jag publicerade mina kattbilder igår, dagen efter att jag recenserade fotoutställningen An American Index of the Hidden and Unfamiliar är ingen slump. Jag kände att dessa ytterligheter passade ihop och att jag hade något jag ville säga om populärt kontra fint i kulturvärlden. .

Läs mer

Gigondas passar till ungt vildsvin

Dagens franska glosa är marcassin. Det betyder ungt vildsvin, till skillnad från sanglier som betyder vildsvin i största allmänhet. Orsaken till att jag lärt mig just denna glosa är att Kocken inhandlat en ny vinbok och där står det att marcasin passar till Gigondas. Eftersom Gigondas råkar vara ett av mina favoritviner så var jag förstås nyfiken på vad det kunde vara.

Läs mer

Författarträff i Menton med förhinder

Det är roligt att umgås med människor som är lika galna eller möjligen ännu mer galna än man själv. Galna i den positiva betydelsen att inte följa de allra mest upptrampade stigarna utan välja sin egen väg. Därför gillar jag att träffa Bo och Cat Wiberg. Jag hälsade på i deras segelbåt i Port Garavan Menton i somras. Då levde de nomadliv längs franska Rivieran. Cat hoppade in som läkare på olika orter med Bosse skötte marktjänst och skrev böcker. Nu har de blivit bofasta i vieux port i ett par år.

Läs mer