3 bra skäl att cykla till Cannes

Med cykel kan man gå i Napoleons fotspår, susa förbi bilköer och bli uppraggad  – allt under en och samma eftermiddag.

Jag kom mig äntligen för att promenera iväg till cykeluthyraren. Det borde finnas fler cykeluthyrare i stan men efter att ha letat och frågat mig fram förra året hamnade jag på Holiday Bikes. Den ligger på Bd Wilson, en av vägarna mellan Antibes och Juan les Pins. Tyvärr ligger affären betydligt närmare Pins än oss, ganska långt ner i backen på andra sidan den puckel som skiljer Antibes och Pins åt. När jag kom dit fanns det bara en tantcykel och fyra identiska mtb i stället utanför.
– Har du inga fler? Nä det fanns inte. Jag blev ganska nedstämd, jag hade drömt om att upprepa vår morgontur från förra året längs bord de mer österut, den som avslutades med en färsk chokladcroissant. Platt asfaltväg, vinden fladdrande i håret, turkost Medelhav så långt ögat kan nå. Varken tantcykel eller mtb passade in i den drömmen. Valde först mtb men kom sedan på att det enligt YR skulle det regna (igen) och då är stänkskärmar rätt praktiskt. Och ska man rulla med någon hastighet på asfalterade gator, ja då är små hjul med grova däck faktiskt ingen höjdare. Så jag ändrade mig och tog tantcykeln istället. Tänkte att det borde gå att få upp farten även med den.

Betalade €60 för fyra dygn och lämnade €450 i deposition. Försäljaren visade hur jag kunde plocka av cykelkorgen, försäkrade att det var en bra cykel och frågade om han skulle höja styre ytterligare. Eftersom jag redan satt spikrakt upp försäkrade jag att det inte var nödvändigt. Redan på hemvägen började jag ångra mig. Wilson förvandlades till ett högt brant berg som jag nätt och jämt tog mig uppför. Jag kom hem sjöblöt och insåg att min tur österut till Nice, Monaco, Italien var fullständigt övermäktig och bestämde mig för att åka kortare tur västerut istället. Till Cannes.

Kan man ha cykelbrallor på tantcykel?

Åt en baguette som jag köpt i Pins (nådde inte upp till favoritbageriets standard) och funderade på frågan om klädsel. Jag har burit med mig cykelhjälm, cykelbyxor, cykelhandskar och matchande svettransporterande tröja. Allt i svart, så jag borde haft en svart cykel av racermodell för att matcha klädseln och smälta in bland de lokala cyklisterna (det är möjligt att det generellt är tvärtom och att de färgglada kläderna köps för att matcha cykeln). Nu kändes det en aning överdrivet med den munderingen på en tantcykel med cykelkorg så jag tog på mig vanliga kläder istället. Tänkte att då kunde jag dessutom slippa känna mig så felklädd när jag kom fram till Cannes mitt i filmfestivalen. Hur korkad får man vara? Vattenflaska i cykelkorg är helt enkelt inte hälften så praktiskt som camelback på rygg. Den välter exempelvis inte cykeln när man stannar. Och på vilket sätt var det en listig idé att cykla i bomullskläder? Det enda resultatet var att jag blev dösvettig.

Nu hindrade inte min svettiga uppenbarelse mig från att bli uppraggad redan innan jag anlänt till Cannes. En långhårig fransman i en svart BMW vevade ner rutan och frågade om han fick ställa några frågor. En till som vill fråga efter vägen tänkte jag och sa att det gick bra så länge vi parlerade anglaise. Jodå, på stapplig engelska presenterade han sig som konstnär från Paris och erbjöd mig att flytta in i hans hus så slapp jag bo på camping. Jag avböjde hövligt med hänvisning till att jag hade boende ordnat. Det var ju synd men jag kanske ändå ville ställe upp på en bild? Varför någon skulle vilja ha en bild på en svettig cyklist på tantcykel övergick mitt förstånd. Det visade sig att varken cykeln eller kläderna var tänkta att ingå i bilden. En bild som enbart skulle användas som förlaga för stor konst, rent artistiska ändamål alltså. Jag påpekade att ifall han var konstnär borde han kunna skapa konst ur sitt sinne, utan fotoförlagor. Detta övergick dock hans engelska, eller konstnärliga, ordförståelse.

Ett par minuter senare fick jag nästa erbjudande när jag stannade till för att fota några söta fiskebåtar. Några medlemmar i ledighetskommittén erbjöd sig att lära sig engelska om jag gjorde dem sällskap. Eller så sa de något annat. Ibland blir min franska förståelse så extremt usel.

Cykla på franska

Men nu har jag gått händelserna i förväg, hur gick själva cyklingen? Jodå, jag tog mig uppför Wilson igen utan att falla ihop (Juan les Pins är första anhalt mellan Antibes och Cannes) och trampade iväg längs strandvägen. Sadeln började nu bli tämligen obekväm. Gjorde mitt bästa att cykla på franska, dvs rött ljus är rådgivande, jag har minsann rätt till lika mycket plats i trafiken som någon annan men står trafiken stilla, ja då blir jag plötsligt väldigt smal. Finns det en styrbredd utrymme mellan stillastående bil och vägg/staket så trampar jag in där i full fart. Vill bilägaren vara säker på att slippa repor så ser han till att flytta på bilen.

Jag stannade till och tog några bilder av en av Juan les Pins mest berömda hus, Villa El Djezair byggt på 20-talet i neo-morisks stil (och antagligen inte renoverat sedan dess – det verkar vara till salu om någon vill ha eget minaret). Vips var jag i Golfe Juan. Stannade till och knäppte en bild där Napoleon landsteg när han rymt från Elba, den plats som nu är starten på Route Napoleon. (Han rymde, tågade till Paris och 100 dagar senare tog det slut i Waterloo).

Strandvägen i Juan les Pins/Golfe Juan är ganska smal och det råkar vara en av anledningarna till min cykeltur. Jag har suttit fast på den vägen i bil så många gånger och varje gång tänkt att jag skulle kunna cykla fortare än det här. Det borde jag gjort också. Kanske med en annan cykel?

Golfe Juan tog slut, vägen gjorde en snurr över järnvägen och plötsligt kom jag upp på något som såg ut som en motorvägspåfart. Jag tvärstannade. Alltså, det kan ju inte vara meningen att jag skulle cykla här? Tittade mig omkring, alla medcyklister var spårlöst borta. Det måste finnas en annan väg. Plockade fram vandringskartan som har varenda kostig inritad. Icke. Ville jag undvika N7:an så fick jag ge mig av upp i bergen och trassla mig fram på kurviga småvägarna. Icke, inte med 7 växlar. Tog ett djupt andetag och tänkte att det är iaf ingen motorväg, det finns ingen betalstation. Kommenderade benen att sätta högsta fart framåt. Inget hände. Men hallå kära ben, det har visserligen varit en paus från cyklandet men hallå. Inget hände, jag fortsatte glida fram i stilla lunk.

Till skillnad från alla bilar som svischade förbi, rekommenderad medelhastighet var ju 70. Den här biten mindes jag inte alls från mina bilfärder, kanske just för att den är så snabbt överstökad då.

Fortsättning följer från filmfestivalens Cannes i nästa inlägg.

Edit 14 april 2017: Fick ett mejl från en läsare idag (vid namn Karin):  Kommer precis tillbaka från en vistelse i Juan-les-Pins. Vi hade stor glädje av dina tips från 21 maj 2010. Jag vill bara berätta att det nu finns en separat cykelbana efter Golfe Juan från snurren över järnvägen ända till Cannes.