Filmfestivalhysteri i Cannes

Jag hyrde en cykel och cyklade till Cannes mitt i filmfestivalen. Vägen dit var slitsam men väl där var cykeln guld värd. Filmstjärnorna lyste med sin frånvaro men jag såg desto fler som spanade efter dem.

Jag hade läst SVT:s Fredrik Sahlin klaga över hysterisk trängsel och läst i DN att utan ackrediteringskort kunde man glömma att se något av själva filmfestivalen så jag cyklade till Cannes för att uppleva hysterin. Först tyckte jag att det var få tecken på filmfestival men när jag kom närmare mitten av Croisetten såg jag cirkusen. Hade jag suttit i en bil hade jag inte kommit längre. Trafiken genom Cannes är normalt sett så lusig att man överväger om man inte ska göra en Michael Douglas, kliva ur bilen och gå istället. Vad händer då om det är mer trafik än normalt och halva vägen spärras av? Jo det står helt tvärstilla. Men jag satt som tur var inte i en bil, utan på en hyrd tantcykel.

Det var dags att börja balansera mellan trottoarkant och bilköer. Fastnade bakom två mc-poliser som jag inte tog mig förbi. Bredvid mig stod en vespa. Vespans passagerare hade en filmkamera av tevestorlek. Han hoppade av vespan och började filma mc-poliserna, eller kanske snarare kortege med svarta flaggprydda bilar framför dem.

Efter en stund verkar polisernas kollegor i början av kortegen ha ledsnat på att sitta fast, slog på blåljusen och vips stoppades mötande trafik och kortegen försvann i fjärran. I sista stund kom jag på att jag kanske borde ha plåtat det hela. Slet upp kameran och tryckte av utan att sikta (vilket är helt värdelöst med en kamera med bara sökare).

Min hyrcykel väcker avundsjuka

Cykel visade sig vara helt rätt fordon. Det tyckte också ett franskt par jag stötte på i en vägkorsning, de blev besvikna när jag förklarade att jag hyrt den i Juan les Pins. Att inte fler cyklade är ett mysterium men det hör nog ihop med att cykel inte är ett fortskaffningsmedel i Frankrike utan en sportartikel. Cykel är för fransMÄN ett sportverktyg som kommer i två versioner, antingen racer eller mtb. Mtb (eller VTT) sätter man bak på bilen på väg till och från skogen.

För den franska cyklisten är det också viktigt att man har cykelkläder som matchar cykeln, vilket jag inte hade. Inte heller matchade jag dress coden i Cannes under filmfestivalen. Dress coden var den lilla svarta klänningen, en eller två axlar bara, minst 12 cm klack och stora solglasögon. Det är dessutom viktigt att håret är nyfönat och att man ser ut som man just klivit ur en dusch. Vilket nog är ett tufft jobb med tanke på värmen och sträckorna att gå.

Även jag fick gå en del. I varje gathörn stod poliser och dirigerade trafiken och ibland ville jag inte riktigt dit trafiken skickades. Men som gående kan man ju gå överallt. Och leder man cykeln är man ju gående.

Den lilla svarta, den röda mattan och massor av kameror

Centrala Cannes var i princip igenkorkad med människor, kvinnor i den lilla svarta och män med stora kameror. Jag tror aldrig jag sett så mycket kamerautrustning på en och samma plats. Jag försökte lite diskret fotografera en del av flocken som satt uppflugna på stegar utanför festivalpalatset. Men de är vanare än jag vid skygga fotoobjekt så de noterade mig och vinkade. Själva röda mattan såg jag bara skymtar av. Det var människor på den men vilka de var har jag ingen kläm på. Med tanke på att det bara var eftermiddag var nog de stora stjärnorna kvar på hotellen.

Utanför hotell Martinez stod människor i fållor och inväntade att filmstjärnorna skulle visa sig. Fel ställe kan jag avslöja, de största stjärnorna bor på hotell Eden Roc på Cap d’Antibes. Och där ser man inte ett skvatt utifrån kan jag meddela. Det går heller inte för sig att spankulera in, utanför de stora grindarna står en polisbil stationerad (åtminstone de gånger jag åkt förbi under filmfestivalen). Utanför Martinez skötte diskreta säkerhetsvakter sorterandet av människor och mitt emot stod en rad med svarta nyputsade Mercedes med svarttonade rutor och väntade. Lite längre bort såg jag några bilar till vars förare stod och putsade redan spegelblank lack.

I brist på både bil och chaufför parkerade jag mitt fartvidunder mitt emot Louis Vittonaffären och köpte mig en glass på croissetten. Börjad saknade mina gympadojor något fruktansvärt och låste upp hyrcykeln och satte mig på sadeln. Och saknade mina cykelbyxor…

Hur kändes rumpan dagen efter? Fortsättning följer.