Foton längs vackra Vättern

Enligt min plan skulle jag köra från Göteborg senast klockan 09.00 i fredags, i verkligheten kom jag iväg flera timmar senare än så. Klockan nio bestod packningen fortfarande bara av €20, ett pass och en lägenhetsnyckel. Visst, i teorin allt jag behövde men jag valde att packa aningen fler prylar (dock varken necessär, skor eller strumpor av lite olika anledningar).

Dessutom vårröjde jag på balkongen och dränkte alla krukväxter så att jag garanterat inte ska ha några sådana vid liv när jag återvänder. Vid två satte jag mig äntligen i bilen, lagom svettig och halvtrött. Vid Borås var jag tvungen att köra av och handla mig en stor latte på McDonalds. Tog mig sedan upp mot Jönköping utan att somna bakom ratten. Sträckan längs Vättern, från Jönköping till Ödeshög är den vackraste på hela resan. Oavsett årstid och väder så är utsikten hänförande.

Redan första biten började det rycka i avtryckarfingret. Mellan motorvägen och det istäckta Vättern stod det ena maffiga trädet efter det andra som med sina krokiga grenar skrek ”fota mig”. Solen bröt samtidigt fram ur molnen. Men inte ens jag kan tvärnita mitt på motorvägen för att gräva fram kameran. Jag for dock av på första bästa avfart och när jag kom till Gyllene Uttern så valde jag istället gamla vägen genom Gränna och längs vattnet.

Senast jag åkte den vägen var per cykel en natt i juni för ganska många år sedan (Vätternrundan). Vägen var lika fin nu plus att det inte gör så mycket att det är gatsten i centrala Gränna när man sitter i en bil med feta däck (inte lika pittoreskt på cykel med smala hjul och tunna hjul).

Jag hade aningen bråttom så det blev snabba fotostopp. Vägen var som tur var synnerligen glest trafikerad så jag kunde på raksträckor stanna till mitt på vägen, veva ner rutan och ta en hastig bild. Det funkade dock inte riktigt överallt så några bilder blev inte helt optimala. Exempelvis var allén med träd mycket maffigare ett par hundra meter tidigare. Just då önskade jag att jag hade suttit på en cykel istället – cyklar har sina fördelar ur fotosynpunkt!

Men jag höll mig i alla fall pigg och alert ända till Ödeshög. Sedan åkte jag ut på motorvägen igen och hur jag lyckades baxa mig själv och bilen i ett stycke ända till Stockholm – det är en mycket bra fråga.