Kaffebönor från Löfbergs och andra kaffefunderingar

Min kaffekonsumtion stiger i samma takt som mitt sovande sjunker. Kaffekurvan och sovkurvan har två branta böjar åt var sitt håll. Min kaffekurva började annars försiktigt, jag var sen med att upptäcka det svarta guldet. Istället var jag länge en tedrickare. Ja längre tillbaka drack jag kallt vatten i glas eller möjligen nektar – sådan där gul söt sörja med en påfågelfjäril på framsidan av den lilla tetran man blandade med vatten. Men när jag insåg att man av sociala skäl borde dricka varma drycker ibland så blev jag tedrickare. Jag tog projektet seriöst; hade en hel hylla i köksskåpet full med fyrkantiga plåtlådor med olika sorters löste.

Min kaffekarriär inleddes med upptäckten av kaffedrinken. Det var ett ekonomiskt alternativ för en fattig student (i Uppsala). Både efterrätt, varm dryck och avec i ett. Sedan följde några år med en eller två latte i veckan på det lokala biblioteket (vilket var i Linköping). Jag blev en daglig kaffedrickare först när jag fick en kaffemaskin av mina föräldrar i 30årpresent (Malmö, Göteborg – däremellan ett år med nescafé i Wales). Nu dricker jag kaffe hela långa dagarna. Kaffe har ersatt frukost rätt ofta de senaste tre-fyra månaderna. Nog för att jag gillar kaffe men utvecklingen är aningens aningen oroväckande. I den här ökningstakten kommer jag snart bada i kaffe.

Fördelen med det intensiva kaffedrickandet är att jag hinner beta igenom rätt många sorters kaffebönor. Och sådant är skoj. Nu har jag dock varit notoriskt dålig på att anteckna vilka jag gillade. Mycket minus på detta.

Just nu går jag igenom Löfbergs utbud. Dessa, Jubileum, gillade jag så mycket att jag köpte ett till paket (efter att ha provat en annan Löfbergssort jag inte gillade – vilken det var minns jag dock inte längre varför jag riskerar att handla den igen om jag fortsätter med Löfbergsspåret). Syftet med att köpa Jubileum igen var att  kunna avsmaka dem ordentligt och skriva något smart om dem. Som synes hann paketet ta slut innan denna plan hann förverkligas.

Gratis kaffe i varannan monter på Mediedagarna

Jag är inte den enda kaffetunnan i stan, i princip hela journalistkåren är tydligen seriösa koffeinister. Jag har varit en sväng på #Meg13, mediedagarna idag efter ett frukostmöte ordnat av MiG. I år lyckades vi faktiskt gå till rätt frukost…  Vilket jag är glad för eftersom Inga-Britt Ahlenius var en av talarna och hon är en av mina idoler.

På grund av lite bristande kommunikation i några led hann vi bara med en snabb kopp kaffe och fralla innan Ahlenius och Janne Josefsson började intervjuas och efteråt var gratiskaffet undandukat. För snåla för att handla en kopp stått bryggkaffe drog vi oss mot utställningsgolvet. Vi hittade raskt en till frukost med godare mackor men sämre kaffe. Vi borde ha gått ett varv först och spanat in utbudet. I minst varannan monter erbjöds kaffe. Podmaskinerna övervägde men en monter hade en riktig espressomaskin med barista. Gissa vilken monter som alltid var fullsmockad! (Den tillhörde TS – vet inte riktigt vad det står för). Även Pod-maskinerna gick bra medan det såg avsevärt tommare ut i de kaffefria montarna. De officiella caféerna hade inte heller någon vidare försäljning men svenska mässan hade nog sitt på det torra ändå genom att de sålt allt gratiskaffet till utställarna.

Inlägg 44/100 i #blogg100

chefstomaten