Rimmad oxbringa på the Rover

Det har antagligen framgått att the Rover på andra långgatan är min favoritpub. Detta trots att lokalen lämnar en del övrigt att önska när det kommer till akustik och mysighet. Det är den kunniga personalen, känslan av att man behandlas som stammis redan vid första besöket, de intressanta ölen och den goda maten som gör det. Maten är inte något flottigt halvt oätligt tillbehör till öldrickandet (vilket det är i många brittiska pubar). Rover har t o m en del bilburna matgäster, jag vet exempelvis en norrman som reste till Göteborg på sin 80-årsdag för att äta Rovers raggmunkar.

Själv har jag sett många favoriter komma och gå, exempelvis rostbiffsalladen (den stod aldrig på menyn men gick att få så länge rostbiff fanns på menyn) och biffsteaksandwichen. Den senare vill jag härmed kräva omedelbart återinförande på menyn! Vid senaste besöket provade jag rimmad oxbringa med senapssås och riven pepparrot, fast bytte ut rotmoset mot potatispuré. Vällagat, oxbringan nästan föll isär, men inte någon ny favorit.

Jag drabbades av vissa beslutsproblem vad gäller det rinnande tillbehöret: oprovade öl från både Oppigårds, Nils Oscar och Ocean. Ajajaj, vad skulle jag välja? Den nya IPA:n från Nils Oscar kunde jag räkna bort när den beskrevs som kraftfull – det översatte jag raskt till döbesk (trenden med att ösa i alfa-humle i allt är inte min kopp av te). Valet föll på Oppigårds summer twist för jag har gillat deras vår och sommaröl tidigare. Blev inte besviken den här gången heller. Sparade därmed Ocean Vienna till nästa besök.

chefstomaten