Specialitet vidbränt på Restaurang Danilo

Mitt första besök på biografen Bergakungen var ett par månader efter invigningen i november 2006. Det var en minnesvärd kväll. Vi hade egentligen köpt biljetter till Palladium och det var en smula chockartat när vi kom ditspringande i sista minuten att upptäcka att filmen flyttats till en annan bio. Ny språngmarsch. Vi hann fram. Men vi hade inte mer än bänkat oss på Bergakungen och fått ner pulsen när vi var tvungen att utrymma salongen. Brandlarmet hade gått i restaurangen.

Antagligen har de trimmat brandlarmet på Danilo sedan dess så att det inte är lika känsligt, för annars skulle det gjort utslag när min Neos Steak Sandwich serverades. Mina doftsinnen slog i alla fall totalt bakut. Det var lite som om mackan hade promenerat genom en skogsbrand på vägen till mig, men det var inte brandrök, eller rök överhuvudtaget utan mer doften av förkolnad mat. Ungefär som när brödsmulor börjar brinna i brödrosten.

Det tog inte lång tid att upptäcka att stanken kom från brödet. Jag tillkallade servitören som förklarade att det var deras speciella grillsmak. Han gav dock med sig och beställde in ett nytt bröd. Det smakade dock lika vedervärdigt så jag gav upp. När brödet pillats undan noterade jag att även köttet utsatts för deras specialbehandling. Men jag orkade inte ha en till diskussion om skillnaden på grillsmak och vidbränt. Jag noterade dock att kvinnan vid bordet bredvid också pillade undan sitt bröd. Kanske dags att städa grillgallren i köket? För om detta verkligen är Danilos specialitet så föreslår jag att ni slår på brandvarnaren och utrymmer hela restaurangen.