Testat normalzoomen i morgondimma

Häromdagen sa jag att jag skulle ställa fotoutrustningen i ett skåp och börja knyppla, eller något annat med mindre potential för strul. Men si, så drog jag upp persiennen och så var hela Donsö var insvept i dimma.

Jag hoppade såklart i närmaste klädhög (missade tyvärr långkalsongerna), greppade kameran och rusade ut. Jag tog normalzoomen (Canon 24-105mm), det enda objektivet som Canon Service Center pillade på i senaste vändan. Deras justering av autofokus skulle kunna vara bra då objektivet började bli lite trött, men å andra sidan har jag lite blandade erfarenheter av Canons korrigeringar.

Helt rättvisande är inte de här bilderna som test betraktat. Alla bilder kommer direkt från kameran. De är sparade i minsta storleken, S3, när jag normalt kör i största, RAW. (Men eftersom datorn ligger i smådelar hos Fritz och jag använder ett stycke teknikhistoria för detta inlägg är det inget alternativ).

Jag har heller inte jämfört bilder med objektivet på olika kamerahus, och jag har bara tagit några stycken bilder, inte hundratals, vilket jag gjort i mina tidigare tester. Dimma är dessutom ett ganska snällt motiv där bilderna med fördel kan vara lite suddiga och trollska. Undantaget är närbilder som ju gärna ska ha skärpa någonstans i bilden. Den daggiga spindelvägen nedan är fotad med manuellt fokus. De bilder jag tog med autofokus tänker jag inte slösa bandbredd på att visa upp!

Innan jag avger ett slutgiltigt omdöme ska jag prova normalzoomen på Fritz kamerahus och se om det duger till annat än dimmiga bilder nuförtiden.

chefstomaten