Vallfärd till Österbodarne herrgård

Helgens största happening i västsverige är givetvis auktionen på Christer Erikssons gård Österbodarne. Teveprofilen Knut Knutsson som utropare och artikel i GP garanterade en strid ström av besökare som tog chansen att få se insidan på herrgården och kika på några av de 973 numren.

Jag och L åkte också dit, men det var på vippen att det inte blev någon resa. Det var mitt förslag och jag erbjöd mig att hämta L i majorna med pansarkryssaren, som äntligen är hemma från verkstaden. Satte mig i bilen, vred om nyckeln och – så hände ingenting… Nej! Inte nu igen, kanske ni tänker, men denna gång var det batteriet.

Ringde L och delgav henne de dystra nyheterna. Som den hjälpsamma kvinna hon är promenerade hon iväg, lånade en bil och körde den hem till mig. Vi kopplade startkablar efter konstens alla regler och gasade hjälpbilen. Ingenting. Efter tre försök gav vi upp och L blev dagens chaufför. (Så härmed är alla vänner förvarnade om vad som väntar när jag erbjuder mig att köra).

Tingen fortsatte att spela oss spratt, hjälpbilen behövde tankas och vi styrde kosan till Jet automatstation. 0 liter, 0 kr. Hur vi än bar oss åt så fick vi inte någon bensin. Vi åkte istället till Shell i Partille.

Välorganiserad visning på Österbodarne

Medan L körde studerade jag google maps. Det var helt onödigt, det var väl skyltat till en stor äng som öppnats upp till parkeringsplats. Ett handbollslag agerade vägvisare och tog in parkeringsavgiften 20 kr (gick till laget). Invasionen med besökare var tydligen inte oväntad: skyltar, en rad bajamajor och en servering (25 kronor för en varmkorv). Det fanns också en smärre armé anställda, några av dem från Uppsala auktionsverk men majoriteten extrahänder som höll hårt i katalogen.

Höjdpunkterna? Vi håller inte med Knut Knutsson om Bentlyn med utropspriset 1 miljon eller den vackra mahognyslupen som ägts av redare Broström. Vi tyckte att det allra roligaste var att få gå runt och titta på de vackra husen. Vi började i den stora vackra ladan som agerade vagnslider. Någon tidigare ägare måste ha samlat på vagnar för här var ett smärre museum inrymt. Vi beundrade gamla vagnar (någon med utförselförbud) och förundrades över en uppstoppad miniatyrko (!). På nedervåningen flockades folk runt Bentlyn, själv tyckte jag att ett par trampbilar var roligare.

Vi gick förbi smedjan, in på gårdskontoret, konstaterade att katalogen kostade 100 kr (blev ingen) och fortsatte in i ett gult hus där det var rena loppismarknaden. Teburkar från Harrods, gamla tjockteveapparater och en piskställning med kristallkronor. I det huset var också gym och bastu inrymt (givetvis med kristallkrona i taket). Vackraste byggnaden var nog ändå växthuset där vinrankorna dignade av blå druvor (de fick man beundra utifrån). I själva herrgården var undervåningen öppen. Vet inte om det var den fruktansvärda värmen och trängseln som gjorde det, men vi var inte speciellt imponerade av smaken på de flesta föremålen.

Nästan alla besökare hade mobilkameran i högsta hugg. Själv hade jag med mig badkameran, men jag såg en man som tagit fotograferandet på allvar. Han hade en rejäl Nikon (kan inte deras modellbeteckningar men den var inte någon av de mindre modellerna, ett ljusstarkt objektiv och stativ. Försökte lite diskret fånga honom på bild men badkameran lämnar en del övrigt att önska när man fotar utan blixt i dunkel.

La jag några bud? Nix. Men vi såg många som gick omkring med de små papperslapparna. Skulle jag lagt ett bud så skulle det varit på något användbart – som en spark.

Bildspelet nedan är arrangerat så att först kommer bilder av en del auktionsföremål, därefter egendomen. Alla bilder är klickbara för större storlek.