3 vandringar i ett på Cap Ferrat

Jag har rent ut sagt för gräsligt ont i mina ben (var på väg skriva något aningen kraftfullare men detta är ju en städad blogg). Får skylla mig själv som inte tränat mer! En kompis till mig har pratat om en vandring runt Cap Ferrat i två års tid. För två år sedan hade jag en trasig fot som gjorde att jag var glad om jag kunde ta mig ner till Place Albert 1er (ca 3 minuter med krycka). Men idag skulle det bli av. Klockan ställdes på 06.15, jag skulle gudbevars ge mig av mot tågstationen vid 07.15 och ville ha gott om tid. (Hur det gick – gissa själv.).

Kompisen hade förvarnat att det skulle ta två timmar att gå om man gick raskt. Jag översatte det till tre timmar om man fotograferar mycket. Tog en titt i Pays Côtier, en av de franska vandrings-broschyrerna i serien Les Guides Randoxygène. Hittade vandring nr 49 Tour du Cap Ferrat. Den skulle vara lätt och ta 2 timmar. Det lät ju fin-fint. Packade 2 liter vatten, två kameror och ett extra objektiv. Vad jag missade var att det också finns en nr 50 Isthme de Saint-Jean och en nr 51 Pointe Saint-Hospice. De är alla lätta och tar två timmar styck. Och de går alla på halvön Cap Ferrat.

3 olika vandringar möjliga på halvön Cap Ferrat

Den första vandringen, nr 49, utgår ifrån parkering i hamnen i St Jean och går ett varv längs vattnet på huvududden, själva Cap Ferrat. Den andra vandringen (nr 50) utgår från Beaulieu, närmaste ort längs kusten, och följer först en strandpromenad längs vattnet på den östra sidan av halvön, fram till St-Jean och viker sedan tillbaka (fast på återvägen är kusten spärrad av stora villor så där får man få på gator). Den tredje vandringen till sist (nr 51) utgår också från St-Jean, men går runt en annan, mindre udde, Pointe de St-Hospice.

Vi har då inte parkerat bil på varken det ena eller andra stället utan åkt tåg till Villefranche-de-mer. Och följdaktligen hunnit med alla tre vandringarna i ett svep (halva nr 50 + nr 51 + nr 49 och sedan resterande halva av nr 50). Plus att Villefranche tågstation ligger aningen längre bort än Beaulieu tågstation. Hade jag vetat detta hade jag nog propsat på någon form av matsäck… Eller åtminstone en kaffe i St-Jean. Vi var där så tidigt att raden med dyra strandrestauranger inte hade öppnat ännu men ett café hade gäster.

Själva Tour du Cap Ferrat mest i min smak

Första sträckan (från nr 50) gick vi på ett brett asfalterat promenadstråk där vi var de enda vandrarna, alla andra var morgonpigga joggare. Längs ena sidan höga murar, längs den andra låga murar och stup ner till havet. Behållningen ut fotosynpunkt var de lätta stråk av morgondimma över bergen i öster (Cap Martin?). Själva havet var kristallklart och gnistrande grönt men alla trappor ner till de små stränderna eller avsatser för bad var barrikaderade med grindar och/eller “privé-skyltar”. Såg överhuvudtaget många sådana under dagen.

Villa Greque Kérylos

Själv hamnen, St-Jean, var sedvanligt söt med de sedvanliga restaurangerna, pastellfärgade husen och myriaderna av båtar. Givetvis låg ett antal välhållna traditionella fiskebåtar i ett hörn av hamnen. Är varenda hamn längs Rivieran en aktiv fiskehamn eller hyrs båtarna ut som turistrekvisita (oj vad cynisk jag låter – måste vara trött eller överdoserat turistpropaganda?).

söta båtar

Vi gick sedan runt Pointe St-Hospice (nr 51) och om det är någon sväng man kan hoppa över så är det väl den, även om jag tog några av dagens häftigaste bilder där. Men det berodde delvis på att ett läger med ungdomar lägligt paddlade förbi (något man inte kan räkna med) och att jag just nu har en förkärlek för att fota järnföremål (typ staket) i motljus. Annars var det “bara” en bred strandpromenad utan alltför mycket att titta på (blå himmel, Medelhav så långt ögat kan nå)

Vi angrep därefter själva Tour du Cap Ferrat (nr 49). Början var bedrövlig, en lerig väg nedanför en klippa full med lyftkranar och grävskopor. De enda byggnaderna var tomma skal fulla med klotter. Jag började bli trött i fötterna och undrade vad vi hade gett oss in på. Men det tog sig. Först kom vi in på en lågt liggande flera meter bred cementerad strandväg. Den ska man tydligen undvika att gå i dåligt väder, risk finns att man blir översköljd av vågor, dras med ut och drunknar. Detta var nu inget problem för oss. Det var när denna väg tog slut, längst söderut, som vandringen tog sig!

grävskopa

Vita branta klippor, azurgrönt vatten och diverse blommor – så vackert. Här blev också stigen smalare och varken cykel eller barnvagnsvänlig längre. Strax nedanför fyren finns ett vattenställe (det går utmärkt dricka vattnet i dessa). Vi gick och gick och hade man nu haft en matsäck med sig så hade det inte varit fel att ta sig ner till någon av de minimala stränderna. Givetvis var många privata men en och annan verkade möjlig att ta sig ner till.

Västra sidan av Cap Ferrat

Baronessan “skapade” Cap Ferrat

Vi fortsatte dock gå. På tillbakavägen (resten av vandring nr 50) gick vi förbi entrén till Villa Ephrussi-de-Rothschild. Den är byggd av en stenrik baronessa som mellan 1905 och 1934 spenderade hela sin ansenliga förmögenhet på att skapa ett eget Versailles. Hela anläggningen inkluderar nio trädgårdar i olika stilar och ett rosa stort hus med verk av Monet, Renoir och Sisley. Baronessan lär för övrig ha varit förtjust i att ta emot sina gäster klädd som Marie-Antionette.

Hela anläggningen har fått två stjärnor i den gröna boken så Cap Ferrat är kanske värt ett till besök. Noterade att det finns en busshållplats utanför Villa Ephrussi så man måste inte knata riktigt så mycket som vi gjorde. Baronessans bygge var det som inledde bygg-boomen på Cap Ferrat. Tidigare var St-Jean ett litet fiskeläger och halvön relativt obebyggd. Nu är den full med lyxvillor och Cap Ferrat är en av de mest åtråvärda adresserna på hela Rivieran. Ett litet strandhus värderas till €5 miljoner (enligt en Cap-Ferrat-boende svenska jag delade flygrad med i januari).

Ytterligare några bilder från dagens vandring! De ligger i den ordning de är tagna så det går förhoppningsvis följa dagen. Jag har också fotograferat en del hus, eller snarare detaljer på hus samt en massa blommor (kommer eventuellt de också).