Brobacka utanför Alingsås bjuder på jättegrytor och kuperade stigar

En utflykt till Brobacka har något för alla. I varje fall om sällskapet inkluderar någon som gillar geologi, någon som gillar gamla sägner och någon som vill få motion genom att gå i många trappor. Vill någon dessutom ha gott fika ligger Brobacka kaffestuga lämpligt nära.

Gillar man alla dessa saker är det ju “risk” att man får åka till Brobacka flera gånger för att få med sig allting och verkligen utforska området. Det är enkelt att göra för det är lätt att ta sig dit för alla som bor i västra Sverige.

Naturreservat en mil utanför Alingsås

Brobacka ligger en mil utanför Alingsås vilket betyder bekvämt avstånd från Göteborg. Parkeringen för naturreservatet är också pendlarparkering, vilket jag gissar betyder att det går att nå Brobacka med kollektivtrafik. Det är i varje fall en busshållplats precis bredvid.

Sveriges minsta naturum? Inrymt i ett gammalt soldattorp.

Strax ovanför parkeringen finns ett naturum som medlemmar i Alingsås naturskyddsförening håller öppet söndagar 15 maj till 15 september. Det är inte stort men värt ett besök. Utställningarna är relativt nya och även om vi inte lusläste dem så tyckte jag att de verkade relevanta och gav en god presentation av områdets historia. Skulle kanske stannat längre om jag inte varit så ivrig att gå ut och titta på jättegrytorna.

Kistan hör till stugan. I den förvarade soldat Höög sitt gevär och andra persedlar.

Intressant för både mineralogen och kvartärgeologen

I inledningen skrev jag att Brobacka är ett givet besöksmål för geologen. Det kan faktiskt locka både mineralogen (eller snarare den som är intresserad av petrografi det vill säga bergarter) och kvartärgeologen som bara ägnar sig åt de senaste 2,6 miljoner årens historia. Däri hamnar lämningarna av den senaste istiden Weichsel.

Om vi börjar för sidsådär en miljard år sedan så krockade den amerikanska och den europeiska plattan med varandra. Det blev en rejäl krock där den europeiska plattan pressades ner i värmen. Berget smälte och ombildades till mylonit. Krosszonen med mylonit lär gå att följa från Ringhals i Halland och upp till Norge. Vid entrén till området ligger fyra fina block där man kan studera bergarterna. Jag glömde dock att fotografera dessa.

Mylonit är smalrandig. De vackert rosa pegmatiterna som syns här och där är en gångbergart. De är av yngre datum och har bildats genom att smält magma stelnat i sprickor i den äldre bergarten. I jämförelse med myloniten och pegmatiterna är jättegrytorna splitter nya. Vi är nu nere på skalan tio tusen år. .

Många stora halva jättegrytor

Den mest kända attraktionen är nog jättegrytorna. Det finns någonstans mellan 30 och 40 stycken varav den största, storgrytan har en diameter på 18 meter. Den är inte hel utan halv men det är verkligen en särskild känsla att stå bredvid den svarvade väggen och tänka på vilka krafter som har varit framme för att skapa dessa rundade former. Det var förvisso en enorm mängd med is som skulle smälta och mycket smältvatten rann här.

Lite varstans i terrängen finns rundade väggar som är halva jättegrytor.

Det är lätt att förstå att det berättats historier om jättar vid Brobacka för naturen är mäktig här. Bengans historiesidor berättar sägnen om jätten Åland som dödades av riddaren Gomer. Men jättens älskade, sjöjungfrun Anta, hämnades.

En annan historia berättar om bonddottern som inte fick gifta sig med den fattiga drängen. De gick i brudsäng på klippan på andra sidan. Efteråt hoppade de tillsammans ner från klippan.

Flera stigar som är väl markerade

Om man är helt ointresserad av geologi och inte bryr sig om gamla sägner kan man fokusera på att vandra på de iordninggjorda stigarna. Det är väl skyltat med färgglada band i olika färger. Det finns en gul, en röd och en blå slinga.

Här och där har man utsikt över sjön Mjörn. Det finns gott om fikabord med och utan utsikt.

Utsikt över Mjörn.

Fotoutflykt till Brobacka

Jag blev medlockad till Brobacka av min kompis foto-Johan en septembersöndag. Det var perfekt för jag var precis en smula knäckt av att Facebook raderat ett långt dokument som jag lagt mycket tid på att skriva (fick bara en automatisk avis att det var spam). Men en promenad med kamerorna senare var jag på bättre humör. Vi provade aldrig kaffestugan men däremot ett par av de fina stigarna.

Vi var förundrade över hur få människor som hittat dit med tanke på hur väl skyltat det är och hur lätt det är att ta sig dit. Kanske var det förmiddagens regnskurar som höll folk borta?

Bra träningspass att knata upp och ner, ner och upp.

Färgstarka svampar i Brobacka naturreservat

Avrundar med några bilder på vackra svampar. Det var gott om soppar också men ingen av oss var på humör för att plocka svamp. Vi släpade på för mycket kamerautrustning och hade för få påsar med oss. Just dessa svampar skulle jag inte plockat ändå.

Är den här lila svampen en ametistskivling eller violspindling? Ingen aning men den var snygg på bild och jag har inga planer på att äta den.
När solen tittade fram blev det extra vackert.
Tror detta är kambräken. Ganska ovanlig ormbunke. Den är fridlyst i Blekinge men inte i Västergötland.

Den här turen gav mersmak, jag hoppas att jag och foto-Johan snart ska ut på fler expeditioner runt om Göteborg. Kanske hamnar några av bilderna bland mina utflyktstips runt Göteborg.