Nu leker harren i Rogens naturreservat

Publicerad av

Harren är en udda fisk, den leker nämligen på våren och inte hösten som röding, öring och sik gör. När bäckarna i fjällen blir isfria sätter harren igång. Parningskostymen är lilaröda fenor. Är man mycket flink med kameran kan man fota dem när de klyver vattenytan.

Harrfena ovan vattenytan. Skärpan lämnar lite övrigt att önska men jag har sett dem!

Att jag upplevt detta fenomen är tack vare Cecilia som på något sätt fick nys om harrlek och blev nyfiken. Hon gav sig inte förrän hon fick fram information om rätt dag och plats för att uppleva detta på. Experterna hittade hon i Tännäs.

Tännäs fiskecentrum och Rogen naturum

I Tännäs fiskecentrum föder de upp harr och öring som de sätter ut själva, eller säljer till sådana som har fiskevatten. Uppfödningen sker i anslutning till Rogens naturrum som också har en liten affär. Vi gick bakom och kikade i baljor med harr av olika ålder. Att fota firrarna var ganska svårt så jag lyssnade inte så koncentrerat när den trevlige killen berättade för Cecilia hur rommen kläcks och de små ynglen åker med det rinnande bäckvattnet vidare.

Här väntar harrens rom på att kläckas.

Men jag har kikat på deras webbsajt där det ligger gamla svartvita foton från fiske. Harren har varit viktig här länge. På webben står också att de odlat den storväxta Tännäsharren sedan 1987.

Öster-Vingarna i Rogens naturreservat

På Tännäs fiskecentrum fick tipset att åka till Rogens naturreservat, parkera vid den stora parkeringen vid Käringsjövallen och gå till Östra Vingarna. Där skulle vi kika i bäcken mellan vindskyddet och båthusen. Jag tyckte beskrivningen lät bekant, där har jag varit och letat varglav till en bok för några år sedan. Så vi parkerade och travade iväg. Det var ganska blött så vi fokuserade på att hitta en omväg och inte på att hålla ordning på Västra Vingarna och Östra Vingarna.

Utmärkt klädsel för att samla bös i stövlarna.

Kort sagt gick vi fel. Vi upptäckte detta rätt snabbt och kom på idén att gena lite. Rogen är som bekant känt för sin morän och sina småsjöar. Det är inte bästa landskapet för att gena. Men vi kom fram utan att några ledband blev ledsna.

Går man den rätta stigen är det spångat och nära.

Harren svår att fånga på bild

Vi kom fram till slut och först såg vi ingen harr alls. Men vi satte oss vid vindskyddet och åt vår medhavda pastasallad och tyckte att livet var rätt bra ändå. Sedan försökte jag fota lite fåglar och hittade äntligen en torrfura med varglav.

Den gröna giftiga varglaven är sällsynt överallt utom i Rogen.

På återvägen tittade vi ner i den lilla bäcken igen och nu såg vi något som plaskade. Harren var mycket större än vi hade trott och de höll till i mynningen av sjön. Solen reflekterades i ytan så det var supersvårt att fånga dem på bild. Man ser mest antingen de vita munnarna eller fenorna. Cecilia testade att filma lite med mobilen och det blev mycket bättre.

I nederkanten av bilden syns rödlila fenor.

En upplevelse som bara finns under våren

Jag är verkligen glad att jag fick se detta. Så här års är fjällen ganska öde och det är svårt komma upp på kalfjället. Men det finns mycket annat att göra. En del har jag med i Ett år i Härjedalsfjällen som följer fjällen under sju årstider. Men det finns också en del i Strövtåg i Funäsfjällen.

Strövtåg i Funäsfjällen och Ett år i Härjedalsfjällen.

Igår fick jag förresten massa beröm för böckerna. Jag stod och fotade i Funäsdalen i min orange hatt när en man hojtade från andra sidan gatan och undrade om det var jag som skrivit böckerna. Han hade läst dem flera gånger. Han nämnde särskilt att han uppskattade min beskrivning av hur skidområdet växt fram samt det gamla mejeriet som han inte kände till sedan tidigare. Kul!

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)