Återvänder till idylliska Äskhults by i norra Halland

För sju år sedan skrev jag en kort hyllningstext till idylliska Äskhults by i Fjärås. Sedan dess har jag tänkt att jag någon gång ska återvända med kameran i hand, för denna oskiftade by bjuder på vackra vyer. Förutom att själva byn med dess grå byggnader bjuder på oändliga möjligheter så finns det vackra omgivningar. Vad sägs om utsikt ner mot en sjö från en hage? Eller att spana på vackra kullar åt andra hållet? Bara den gamla vägen upp till själva byn är värd mer än en ruta på minneskortet.

Häromveckan blev det av. Jag åkte till Äskult med fotokompis Johan och hans fotoutrustning för årets försök med porträttfotografering. Äskhults by var sig likt, mossgröna stengrunder och väderblekta grå grova plankor. En sällskaplig katt var ett nytt inslag.

Vi kom dit rätt tidigt en söndagsmorgon och var till att börja med helt ensamma (om man inte räknar katten). Det var antydan till morgondimma i luften men ovanligt varmt för att vara en dag vi valt för utomhusfotografering. Jag kunde faktiskt stå i barärmat utan att frysa.

Morgondimman försvann snart och ersattes med blå himmel som lockade dit andra människor. Dimman lämnade efter sig takdropp precis där jag stod framför en av de vackra väggarna. Den här bilden är tagen när jag halkade på en sten. Det är den enda bilden som Johan publicerat från fotosessionen. De andra blev han inte nöjd med så de har jag inte sett.

Vi fotade även en hel radda med bilder vid en grind men blev av olika skäl inte nöjda med de heller. Jag såg trött och uttråkad ut på en ovanligt stor andel av bilderna (inte konstigt med tanke på hur våren sett ut men inget man vill dokumentera). Johan var även missnöjd med sin ljussättning. Men Äskhults by var hur fin som helst!

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)