Jakten på Dumme mosse

Har du någon gång kört eller åkt bil mellan Göteborg och Stockholm har du antagligen sett Dumme mosse. I varje fall om du inte sov dig genom sträckan väster om Jönköping. Riksväg 40 är nämligen byggd rakt genom den stora myrmarken. Kör du där tidiga höstmorgnar kan du skymta knotiga minitallar insvepta i morgondimma. Sådana vyer är helt oemotståndliga för personer med min läggning. Därför har jag sedan några år tillbaka tänkt att jag skulle vilja besöka Dumme mosse med kameran i hand.

Dessutom har jag sett helt magiska bilder på Instagram från Dumme mosse. Det finns jättelånga spångade leder rakt ut i myren. Någonstans.

Dumme mosse – eller den dumma mossen

Lite nu och då har jag letat efter vägbeskrivningar till de där spångade lederna och snygga bilderna. Men mitt bokprojekt har dragit ut på tiden och vissa år har det varit glest mellan researchresorna. Att läsa något en gång och sedan komma ihåg det när man kör ett halvår senare, är en helt annan historia. Därför har det gått lite knackigt för mig.

Mitt första försök att hitta mossen gjordes med hjälp av Google maps. Det enda jag mindes från min research var något med att jag skulle köra av vid flygplatsen. Det gjorde jag, stannade till och knappade in Dumme mosse i mobilen. Google maps föreslog att jag skulle köra norrut i förhållande till riksväg 40. Det lät klokt tyckte jag, då myren från vägen ser finare ut åt det hållet. Jag körde och körde. På mer och mer konstiga ställen. Det kändes som jag körde åt helt fel håll. Så jag stannade bilen och tog en titt. Google maps hade bara satt ut en prick mitt ute i mossen och jag körde bara runt i cirklar. Det började regna och jag vände vid en badplats.

Nästa försök var under en resa i augusti i år. Klockan var sju och dimman låg fint över myren när jag kom körande från Mölndal. Jag hade läst på igen och mindes att jag skulle köra söderut, det vill säga åt andra hållet jämfört med förra försöket. Jag skulle köra till flygplatsen och förbi den. Sagt och gjort. Jag körde och körde. Kom fram, hittade två parkeringsplatser och valde den som låg längst bort.

Sedan började jag gå. Jag gick på en stenhård bred bädd som säkert var perfekt för barnvagnar och rullstolar. Men som fick min halvtrasiga fot att protestera. Till slut högg det till i den och jag fick halta tillbaka utan att se en endaste spång. Efteråt när jag tittade var jag gått förstår jag att jag gick helt fel. Jag hade valt en stig längs med mosskanten. Det måste ha funnits någon som gick inåt också, fast jag inte såg till den.

Gummistövlar eller spång behövs

När jag körde upp från Bokmässan stannade jag till på en liten parkeringsficka precis vid vägen. Det finns faktiskt grindar i staketet så myren är möjlig att nå den från vägen. I varje fall för den med gummistövlar i packningen. Vattenpölarna var djupa och riset fuktigt efter morgonens regnande. Det var ganska mycket trafik så jag var för feg för att hoppa över vajern i mitten och hoppa in på den sida där det såg finast ut. På ”min” sida var det ganska stora träd och motljus.

Jag får se om jag gör fler försök eller om Dumme mosse får vara. Den har egentligen ingen betydande roll i boken. Visserligen håller boken på att delvis byta inriktning och breddas, men jag överlever nog även utan dimmiga myrbilder. I varje fall försöker jag intala mig själv det just nu.

Vad tycker du? Ska jag ge mig på att leta efter mossen en gång till? Har du förslag på var jag borde gå?

chefstomaten