Bilder på franska katter

Håll i hatten – ett helt inlägg med bara kattbilder!?! Ja varför inte. Det är inte vilka katter som helst, det här är minsann stolta franska katter som spankulerar på franska Rivieran – precis som det anstår på en blogg med (viss) reseinriktning. Nu kör vi!

Par i franska katter

Slitna fönsterluckor, tvätt på tork och så den särskilda gula färgen. Det här kattparet ger mig rena Lady & Lufsen-känslan (trots att det är katter). De är fotade i Suquet, den gamla stadsdelen i Cannes, på nyårsafton. Jag såg dem inte själv för de satt en bit upp men NH uppmärksammade dem och då var jag såklart tvungen att hänga på teleobjektivet, gå en bit upp i backen och ta några bilder. Suquet ligger precis som alla gamla byar på en kulle så jag kunde komma nästan i jämnhöjd med katterna på andra eller tredje våningen genom att gå en bit upp i backen.

Jag tror det var när jag såg dessa katter som jag bestämde mig för ett fota katter till Strövtåg runt Antibes. Tänkte att det blir mer liv i stadsbilder när det är en katt med. Jag hade dock redan fångat en del katter på bild, den översta fastnade exempelvis på bild en söndag när jag satt i parken för att fotografera hundar. Mitt bland alla hundägare dök den där katten upp och såg ut som den ägde världen.

Ett annat kattpar, den här gången i den gamla hippiebyn Coaraze. Jag har aldrig sett så många katter på så kort tid tidigare som jag gjorde där. Jag vet inte om det beror på att det finns ovanligt många katter i Coaraze, på att jag startat mitt katt-foto-projekt och därför höll ögonen öppna efter dem eller om det bara var så att jag hade med en hund som högt och tydligt uppmärksammade mig om det fanns en katt inom räckhåll. De här katterna satt exempelvis inte kvar speciellt länge på denna mur utan försvann som ett skott. Med tanke på mängden gamla gränder i Coaraze så kanske det är en kombination, det borde finnas mycket mat till katter i källarsprången.

Ett annat sätt en katt kan reagera på en hund… Det var dock en annan hund, Cats hund i Menton.

Hemlösa och hemkära katter

Den här bjässen är tolv år gammal. Tillsammans med ett par andra hemlösa katter i Haut-Cagnes matas den utanför turistbyrån. Tantgänget som matade dem berättade stolt allt om katterna på smattrande franska. När de märkte att jag inte hängde med övergick de till att teckna tolv med händerna för att jag inte skulle missa detta. (Siffror är annars min starka sida – tack vare daglig träning i olika affärer).

De följande två katterna är inte hemlösa utan hör ihop med fönstren som de sitter utanför.

Blyg katt i kvällsljus. Den fotad jag i somras i Antibes. Detta var när vi slet som mest för att kunna skicka Förverkliga din bokdröm till tryck. Efter vad som kändes som tusen timmar i sträck framför datorn gick det runt i skallen så jag tog kameran i näven och gick ett varv längs muren för att få en paus. Vid restaurang Les Vieux Murs gick jag upp i gamla stan. Kvällsljuset lyste oemotståndligt på de gamla husen en kort stund innan solen går ner (den går ner mycket fortare vid Rivieran än i Sverige så man hinner inte så många bilder). Då såg jag den här katten. Den var lite försiktig och när jag kom vände den och var på väg in genom ett fönster som stod på glänt. Jag stod stilla och väntade och då vände den tillbaka. Den var egentligen sötast när den stod och tvekade men jag hann inte med att fokusera manuellt när den rörde sig.

När jag fotade den här nyfikna lilla katten var jag inte inne på katter utan på fönsterluckor (särskilt gröna sådana). Men katten var så himla söt där den satt på fönsterbrädan (och så var ju fönsterluckorna gröna). Katten ser ut som om den ska skutta ner på gatan när som helst men det går inte för den är fastknuten för att inte rymma. Det pågick någon form av samkväm i lägenheten och fönsterluckorna stod öppna så jag ställde mig på sidan om för att kunna fotografera lite diskret.

Jag avslutar med den kattbild jag tycker bäst om av dessa katter. Inte för att jag egentligen gillar katter, jag är allergisk mot dem och föredrar hundar. Den här bilden har också några år på nacken. Vi var i Moistiers-Ste-Marie på väg hem från Gorge du Verdon och jag hade bara teleobjektiv med mig. En hel dag hade jag svurit över detta då teleobjektiv inte är det allra fiffigaste för att dokumentera storslagna vyer. Nu var jag på jakt efter detaljer som lämpade sig för kameran, såg katten och bestämde mig för att ta en bild. Jag skulle bara ta ett steg bakåt. Och ytterligare ett. Plötsligt klev jag rakt i en stor hög med byggdamm som någon hade sopat ihop. Jag fick be soparen om ursäkt och sedan tömma skorna från kilovis med damm… Det jag gillar med bilden är hur de milda färgerna i den fluffiga pälsen passar ihop med omgivningen.

Detta var inlägg nummer 007/100 i #blogg100 och kan ses som en reaktion på förra inlägget.