Roslagsleden Lövhögen-Stora Karby bjöd på dovhjortar, bilväg och mosse

Söndag betydde att andra halvan av Roslagsledens etapp 3 stod på schemat. Förra halvan, från Örsta till Stora Karby via Angarnsjöängarna, är min favoritsträcka hittills. Kvar på etapp tre var att gå från Stora Karby via Römossen till Lövhagen. Jag valde dock att gå det omvända hållet eftersom jag visste att det fanns parkering precis vid den stora busshållplatsen Stora Karby i Brottby.

Återigen var det dags att bekanta sig med buss 665 som fortfarande kör varannan-timmes-trafik på helgerna. För att inte missa bussen denna gång var jag på plats i Stora Karby en halvtimme i förväg. Jag funderade på om jag skulle gå i samma riktning som tidigare och satsa på att ta bussen åt andra hållet tillbaka till bilen, men jag trodde att jag då skulle få vänta länge och det var ändå bekvämare att vänta i bilen. Särskilt som det började regna…

Hade flyt med skurarna

När vattendropparna täckte vindrutan övervägde jag att åka hem och leta upp någon oläst deckare istället för att ge mig av ut och vandra. Men enligt YR skulle det inte regna och molntäcket var inte kompakt så jag satsade på att det bara var skurar. När jag klev av bussen vid Lövhögen (som såvitt jag kunde se bara var en busshållplats mitt ute i ingenstans) droppade det och jag funderade på om jag verkligen fattat rätt beslut.

Jag hade dock tur med skurarna och förutom några droppar i början, och några när jag kunde ta skydd i vindskyddet vid Römossen så hade jag flyt. Med facit i hand borde jag ha inkluderat ett par extra yllestrumpor i packningen för det var på sina håll blött i markerna.

Slog följe med medvandrare

Den här gången var jag ute på egen hand men när jag gått i en halvtimme kom jag till ett ställe där de oranga markeringarna försvunnit under markarbete med elledningar. Medan jag stod och funderade över lämplig väg blev jag upphunnen av två vandrare med karta. Jag slog följe med dem vilket var riktigt trevligt. Vi började med att prata om kreosot då de nya elstolparna var impregnerade med detta. Därifrån var steget kort till Almedalen, vidare till medicinteknik, bloggande, kaffe och ryggsäckar.

De var ute och rekade till ett scoutläger och gick 1,5 etapper på Roslagsleden den dagen. Av det som de berättade om etappen från Lövhögen till Domarudden så ser jag verkligen fram emot etapp 4.

Flock hjortdjur får mig att tappa mina medvandrare

Halva etappen, fram till vindskyddet ungefär, var fin. På sina ställen var det nästan vildmarkskänsla i mossen. Andra år kan det nog vara blött att gå men det är väl spångat.

Själva vindskyddet ligger mitt ute i en skog med utsikt över en nyanlagd grusväg. Öhum? En eldstad och en fotogenlampa fanns där men ingen ved eller fotogen. Och utsikten var som sagt inte så mycket att skryta med.

Det var dock ändå bättre än den långa sträckan längs med viltstängsel som följde. Det var helt omöjligt att prata där och det var då jag tappade mina medvandrare.

Jag såg nämligen en flock med hjortdjur mitt ute bland ensilagen. Jag var givetvis tvungen att stanna för att fotograferade dem (samt svära en hel del över att jag inte släpar runt på teleobjektiv när ett av djuren var vitt). Sedan hann jag aldrig ifatt medvandrarna igen. Hade annars gärna tackat dem för trevligt sällskap (om ni läser detta så tackar jag den här vägen istället).

Kvarnstugan har servering söndagar i augusti

Jag såg medvandrarna framför mig på en del raksträckor men de försvann slutgiltigt när jag stannade för att dokumentera en kvarn. I den tillhörande Kvarnstugan är det servering söndagar i augusti i regi av Össeby hembygdsförening.

Denna söndag var hembygdsföreningens medlemmar ute i Skesta hage och inventerade den fridlysta fjärilen svartfläckig blåvinge. Någon sådan såg inte jag men däremot en annan som kanske kan vara en Luktgräsfjäril. I så fall en väldigt vanlig sort.

Om jag sammanfattar vandringen så var den ok. På plussidan sätter jag upp de kulturhistoriska delarna med kvarnen samt att jag korsade Långhundraleden – vikingarnas gamla vattenled. Jag gillade också delen i mossen. Men det där med att vandra i högt gräs bredvid en motorväg var ingen höjdare.

Totalt tog det nästan tre timmar inklusive en fikapaus vid vindskyddet samt en liten avstickare för att fota en kvarn. Då höll vi ett raskt tempo som funkar med lätt packning. Enligt min optimistiska stegräknare gick jag 11.38 kilometer.

Kulturella avstickare

I närheten finns Össeby kyrkoruin samt Össeby-Garns, tidigare Garns, kyrka. De ligger på var sin sida om Långhundraleden som numera är en populär kanotled. Jag såg också en skylt till Vallentuna skolmuseum men studerade inte detta närmare.

Edit 11 juli 2017: En läsare som tittade närmare på flocken med djur påpekar att de är en flock med dovhjortar. Jag som inte ens tänkte tanken att sådana levde här förutsatte att det var rådjur.

• Om
• Senaste inläggen

chefstomaten

Chefstomaten är herre på täppan här i Tomatsallad-land. Hon serverar med lika stor entusiasm bilder av rimfrostiga fjällbjörkar och romerska stenbumlingar. Bakom detta alias står författaren Kristina Svensson. Hon blir himla glad om du spanar in hennes böcker. PS! Du har väl koll på att du kan prenumerera på Tomatsallad?

Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

• Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
• Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
• 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024