Jag brukar envist hävda att jag inte talar eller förstår franska. Att det är en sanning med modifikation inser jag varje gång jag åker till Italien. Jag känner mig fullständigt handikappad när jag står på tågstationen i Ventimiglia och inte fattar ett ord av vad de babblar om i högtalarna. Att jag kommer att bli försenad  berättar den tomma perrongen men varför och – viktigare – hur länge?

När jag skulle hem från Ventimiglia i fredags visade infotavlorna errore xslt. Kön till infodisken var kilometerlång så jag ställde mig på en perrong i mitten där jag kunde ha översikt över flera spår och väntade. Jag måste ha sett vederhäftig ut för ett tiotal personer frågade mig om det var här tåget till Nice skulle gå. I början svarade jag med en axelryckning men allt eftersom perrongen fylldes med folk övergick jag till att säga oui. De kunde ju inte alla vara där för att jag ställt mig där menar jag.

Så  småningom så kom det ett tåg och förutom lite signalfel utanför Nice så gick resan rätt bra. Bättre än åt andra hållet. 07.23-tåget var först 10 minuter retard, senare 50 minuter för att till slut försvinna helt. 07.54-tåget i sin tur var 40 minuter sent från start, en siffra som sedan ökade under resans gång så att stackars Maria Karlberg fick stå och vänta rätt länge på mig på tågstationen i Ventimiglia.

Det kanske beror på att jag fick sådan övning men annars måste jag säga att de franska högtalarinformationen förstår jag i alla fall såpass att jag skulle vilja fråga någon ”sa de just att det blir ett extratåg till Monaco?”. Den annonseringen föranledde i varje fall hälften av passagerarna att kliva av. Tåget var tämligen överfullt ändå. Jag delade ett tre-personerssäte med fem finnar varav tre visserligen var  barn men i åla-skrika-sparka-åldern.

Jag blev lite lättad när inte en enda kotte släpptes ombord i Menton. Där stod nämligen ungefär en tåglast med nya passagerare. Orsaken till denna folkvandring stavas fredagsmarknad.

Nåväl, jag kom både fram och åter – det är mer än vad Maria gör. Efter att ha rädat Ventimiglia ihop var det nu dags för Nice. Det är bara det att det är tågstrejk. På den italienska sidan denna gång men det hjälper inte Maria. Hon har bokat om sina hotell och stannar någon natt extra i Ventimiglia. Boka om fick även mina vänner från Linköping göra, de jag träffade i Juan les Pins häromkvällen. De skulle inleda sin resa i Paris men strax innan avfärd ställdes flyget in på grund av strejk. De bokade snabbt om till Barcelona. Det gäller att vara flexibel på sin semester.

Jag bokade också om igår. Skulle åkt till Fréjus och hälsat på en annan Maria men kände inte riktigt för att ge mig på fler tågresor just nu. Jag nöjer mig med att äta en melon från Fréjus.