la-reserve-de-gamla-fundamenten-341

La Réserve i Nice

Det här med att jämföra då och nu-fotografier var minsann rätt kul. Denna gång är det äldre fotot inget jag har tagit utan ett vykort. Fotot lär vara taget av Jean Giletta runt år 1900.

la-reserve-351

Visst ser det häftigt ut! De kunde bygga knasiga grejer under la belle epoque. Jag har minsann googlat i jakt på att få reda på vad som hände med lustslottet och båten. I brist på andra svar hittar jag på ett eget: andra världskriget.

Inte ser det särskilt tilltalande att gå ut till klippan där lusthuset stod på den här smala spången.

la-reserve-411

Idag är det en elegant restaurang som i den andra änden av huset. Den lär ha en stjärna i Guide Michelin. Jag ångrar lite att jag inte kostade på och åt lunch där (istället för en dussinpizza i hamnen). Det hade nog varit mer att skriva hem om.

la-reserve-45711

La Réserve ligger i den yttre delen av hamnen Lympia i Nice och de som sitter på terrassen ovan har utsikt över hamninloppet.

moriska-huset-73671

Morisk huset före-bilder.

När jag bläddrade igenom bilder idag stötte jag på några äldre bilder av det jag kallar moriska huset i Juan les Pins, det som egentligen heter Villa El Djezair.

Jag lovade häromdagen att leta upp ett gäng bilder jag tagit av huset och det var inte den här jag hade tänk mig men nu trillade jag över den och den matchar rätt bra en av dem jag tog häromkvällen.

moriska-huset-21

Och här är en repris på hur det ser ut nu.

moriska huset

Vilken version tycker du är snyggast?

10549907_690257047689281_162260673_n

Fransk sommartrafik

Jag har varit i Nice tre gånger på fyra dagar. De första två gångerna var under helgdagar och då svischade bussen in på en timme ungefär.

Igår när jag skulle åka in rätt tidigt stod inga andra passagerare på busshållplatsen. Det kändes som ett dåligt tecken och eftersom tidtabell saknades vandrade jag vidare till tågstationen och tog tåget istället. På mornarna går tågen extra ofta och tjugo minuter senare var jag framme. Lite väl tidigt visade det sig för mitt första stopp, ett glasställe, öppnade först tre timmar senare.

Nåväl, jag fick min glass till slut och sedan bestämde jag mig för att återvända hem för lunch. Nästa tåg skulle dock gå först en och en halv timme senare enligt anslagstavlan. Skumt då de ska gå två gånger i timmen. Jag fick nog av att vänta på tåg i förra veckan så jag  satte mig på bussen istället. Och fastnade i bilköer. Efter en timme hade vi inte ens nått Cagnes-sur-mer…

10549907_690257047689281_162260673_n

Så idag stannar jag hemma och sorterar bilder. Insta-bilden är från Promenade des Anglaise under ett regnväder häromdagen.

Ventimiglia

Franska tåg(strejker)

Jag brukar envist hävda att jag inte talar eller förstår franska. Att det är en sanning med modifikation inser jag varje gång jag åker till Italien. Jag känner mig fullständigt handikappad när jag står på tågstationen i Ventimiglia och inte fattar ett ord av vad de babblar om i högtalarna. Att jag kommer att bli försenad  berättar den tomma perrongen men varför och – viktigare – hur länge?

tom perrong

När jag skulle hem från Ventimiglia i fredags visade infotavlorna errore xslt. Kön till infodisken var kilometerlång så jag ställde mig på en perrong i mitten där jag kunde ha översikt över flera spår och väntade. Jag måste ha sett vederhäftig ut för ett tiotal personer frågade mig om det var här tåget till Nice skulle gå. I början svarade jag med en axelryckning men allt eftersom perrongen fylldes med folk övergick jag till att säga oui. De kunde ju inte alla vara där för att jag ställt mig där menar jag.

Så  småningom så kom det ett tåg och förutom lite signalfel utanför Nice så gick resan rätt bra. Bättre än åt andra hållet. 07.23-tåget var först 10 minuter retard, senare 50 minuter för att till slut försvinna helt. 07.54-tåget i sin tur var 40 minuter sent från start, en siffra som sedan ökade under resans gång så att stackars Maria Karlberg fick stå och vänta rätt länge på mig på tågstationen i Ventimiglia.

Ventimiglia

Det kanske beror på att jag fick sådan övning men annars måste jag säga att de franska högtalarinformationen förstår jag i alla fall såpass att jag skulle vilja fråga någon ”sa de just att det blir ett extratåg till Monaco?”. Den annonseringen föranledde i varje fall hälften av passagerarna att kliva av. Tåget var tämligen överfullt ändå. Jag delade ett tre-personerssäte med fem finnar varav tre visserligen var  barn men i åla-skrika-sparka-åldern.

Jag blev lite lättad när inte en enda kotte släpptes ombord i Menton. Där stod nämligen ungefär en tåglast med nya passagerare. Orsaken till denna folkvandring stavas fredagsmarknad.

photogrid_14052367426381

Nåväl, jag kom både fram och åter – det är mer än vad Maria gör. Efter att ha rädat Ventimiglia ihop var det nu dags för Nice. Det är bara det att det är tågstrejk. På den italienska sidan denna gång men det hjälper inte Maria. Hon har bokat om sina hotell och stannar någon natt extra i Ventimiglia. Boka om fick även mina vänner från Linköping göra, de jag träffade i Juan les Pins häromkvällen. De skulle inleda sin resa i Paris men strax innan avfärd ställdes flyget in på grund av strejk. De bokade snabbt om till Barcelona. Det gäller att vara flexibel på sin semester.

Jag bokade också om igår. Skulle åkt till Fréjus och hälsat på en annan Maria men kände inte riktigt för att ge mig på fler tågresor just nu. Jag nöjer mig med att äta en melon från Fréjus.

Hotel de Ville i Tourrettes mot himlen

Lunch med utsikt på la Cave de Tourrettes

Kerstin från min franska hylla

En av de roliga sakerna med att ha en blogg är att lära känna andra som bloggar. Läsa vad de skriver, länka till varandra och kanske även träffas så småningom. En av de som gästbloggat här på salladen är Kerstin från min franska hylla.

Tourrettes sur Loup

Kerstin bor ovanför violstaden Tourrettes sur Loup (hustaket kan ev skymtas i bilden ovan) i ett helt fantastiskt hus (jag säger bara egen olivolja och massor av citroner!).  Igår bjöd Kerstin in mig på lunch i Tourrettes och hon hade valt ett ställe med spektakulär utsikt. La Cave de Tourrettes ligger i närheten av kyrkan och är ett ställe där man kan slinka in och dricka ett glas gott vin. De har ett par bord ute, några få inne och så har de en balkong panoramique - tre små bord på rad. Inget för den som har anlag för svindel.

la cave d tourrettes

En helt underbar miljö att äta en lång och avslappnad lunch på i trevligt sällskap. Vilket måste vara bästa medicinen mot stress.

Att det var en cave vi satt på märktes på rosévinet som inte var av vanlig husets vin-klass utan riktigt gott. Kombinationen grapefrukt, valnötter och roquefort lockade oss att ta endive-salladen till förrätt. Någon borde ha berättat för kocken att dill har man bara till kräftor. Men ankan jag åt till huvudrätt var perfekt tillagad och mycket god.

fransk meny

Efteråt promenerade vi en sväng i Tourrettes och åt violglass till efterrätt (vad annars i violstaden :)). Jag tog också en och annan bild med storkameran som jag ser fram emot att ta en närmare titt på.

Det får dock anstå ett par dagar för jag har annat planerat. En annan bloggare jag lärt känna, Maria på Karlbergskok, är just nu i Ventimiglia. Kerstin och Maria har oberoende av varandra tipsat om samma restaurang i Ventimiglia. Den ska jag äta lunch på idag.

 

 

photogrid_14049250575551

Segt som sirap

Jag är ofta lite seg dagen efter att jag rest men den här gången sitter det i fortfarande. Kanske för att jag var trött redan före resan. Våren har milt sagt varit stressig så det är inte så konstigt om kroppen muttrar lite. Det gör dock att skrivandet går segt som sirap. Jag är i Antibes för att arbeta och inget annat om nu någon trodde det. En hel dags slit resulterade i ynka 1000 tecken. Hade det varit 1000 ord hade det gått någon väg men så här hinner jag inte klart.

photogrid_14049248868551

Inte så mycket att göra åt saken. Att stressa upp sig över stressen är inte produktivt. Vid tre igår tog jag istället stråhatten på huvudet för att knata till något av mina favoritcafén. Hann inte ens in i gamla stan innan jag kollapsade i skuggan på ett torg. Satte mig ner på ett ställe som totalrenoverades för något år sedan. Innan var det en sliten och lite lätt sunkig tabac som frekventerades av ett litet gäng äldre herrar. Idag är det modernt renskalat och sobert grått men stammisarna är kvar.

photogrid_14049250975711

Efter ett par timmar hade jag piggnat till såpass att jag började gå ner genom gamla stan. Utseendet på himlen fick mig att nyfiket dra mig ner till murarna. Där fick hålla hårt i hatten för oj vad det blåste! Vädret kan sammanfattas med att det är för årstiden svalt och omväxlande.  Regnet kom dock aldrig hit trots att det såg så hotande ut.

photogrid_1404886492806-11

Moriska huset i Juan les Pins har snyggats till

Det moriska huset, som egentligen heter Villa El Djezair lyser i vitt igen.  Villan som ligger inklämd mellan järnvägen och strandvägen i västra delen av Juan les Pins ser ut som om den kapats av järnvägen. Huset är byggt i 1922 vilket så vitt jag minns betyder att den byggts efter järnvägen. Stilen är neo-morisk, en stil som kan ses lite varstans längs kusten på hus från den tiden.

moriska huset

Det finns fantastiska detaljer på fasaden, mosaik, vackra fönster och ett torn med balustrad. Jag hade för mig att jag bloggat om huset tidigare för jag har varit där och fotat det rätt ordentligt ihop med Norrmannen. Då var det nedgånget och till salu. När jag passerade det i vintras såg jag att det snyggats till. Jag är osäker på om det verkligen har renoverats eller om det bara är fasaden som fått en omgång färg. Huset verkar mest tjäna som valet-parkering för strandrestaurangen mitt emot.

10488695_894748190542057_1546463059_n

Promenerade förbi det igår kväll på väg hem från en trevlig kväll ihop med grannar från förr som i år semestrar här nere. De turnerar runt Europa med tåg  ihop med fyra barn. Ganska imponerande tycker jag. Sista stoppet för i år innan de flyger hem är en vecka i lägenhet med pool i utkanten av Juan les Pins. Trevligt att träffas igen!

2014-07-07 20.23.07

Blixtar och dunder

Det är alltid en del att fixa med när man kommer ner och det var länge sedan någon var på plats. Sätta på vattnet (världens trögaste kran), sätta på elen, sätta på kylskåpet och räda skåpen i jakt på något ätbart.

Jag undrade så vad grannarna sysslade med eftersom det blinkade så frenetiskt ute. Sedan gick jag in i ett annat rum och där höll också grannarna på och blinkade. Jag stack ut huvudet och skymtade det mest intensiva blixtskådespel jag någonsin sett.

Så jag grävde fram en regnjacka, tog mobiltelefonen och travade ner till vattnet. Väl där hade blixtrandet avtagit och det var för långt emellan för att få till några bilder med mobilkameran (som ju är LÅNGSAM). Så jag filmade istället. Några filmklipp blev riktigt mäktiga men de var visst för stora för att ladda upp. Men ändå. Wow!

Idag är himlen sådär knallblå som den bara är efter häftiga regn.

nomade-22521

Antibes, here I come!

Tjohej, det är strax dags att återuppväcka tomaterna från dvalan och fylla cyberrymden med bilder av soluppgångar över Medelhavet igen. (I alla fall förutsatt att en och annan detalj i reseplaneringen faller på plats).

blomma-19201

Ni som följer eminenta bloggen Karlbergs kök kanske noterar att även denna blogg planerar ett besök söderut. Det är inte en slump att vi ska söderut samtidigt, vi har faktiskt koordinerat våra besök en aning. Eller åtminstone kollat av så vi är där samtidigt.

korr-23031

Jag har faktiskt planer på att vara tämligen social. Samtidigt är det en hel del skrivande inplanerat också. Vi får väl se hur det går med den stackars bloggen om det blir några bilder eller ej. De här är från förra sommaren.

antibes-24961

 

 

gras-39851

Lingonen blommar i skogen

lingon-40071

Det var så fruktansvärt roligt att plocka fram kameran igen att den fick följa med ut på en hundpromenad i skogen. Skogen är faktiskt alldeles full med fina blommor. En del är dock lite oansenliga jämfört med sina trädgårdskusiner så det gäller att böja sig ner.

ormbunke-39921

Förutsättningar för att komma hem med fina bilder var alltså bra. Förutom två små problem som samverkade. Det ena är att autofokuset verkligen inte fungerar. Det har jag ju klagat över länge, ända sedan kamerahuset var inne hos Canon service center för två år sedan. Det betyder att jag måste använda manuellt fokus. Det är inga problem för saker som står stilla vilket blommor ofta gör. Tyvärr gör inte myggen det. Och jag är tydligen någon form av myggmagnet.

blomma-39831

Dessutom hade jag en hund i koppel och varje gång jag precis rattat in fokus så ryckte han såklart i det. Bara att börja om och under den tiden hann myggen ju så klart zooma in på mig. Varpå jag bara tryckte av lite på vinst och förlust och snabbt flydde från platsen. Det är inget vinnande koncept för makro som har så otroligt kort skärpedjup.

blommor-39881