Sommaren är här

bougainvillea

Efter diverse regn, kyla och regnskurar verkar ordningen vara återställd och sommaren vara här. Inte en dag för tidigt.

Jag har inte hunnit se mig om så mycket men några fina bilder har det blivit under två utflykter under pingsten. Ett urval av dessa skulle jag väl visat upp här på bloggen för länge sedan om allt varit som vanligt. Men det är det inte. Musarmen skriker så fort jag sätter mig vid datorn. Extremt opraktiskt när man ska redigera ett bokmanus kan jag rapportera. Jag tror det är ett muskelfäste som är inflammerat. Ont gör det i alla fall att lyfta armen. Det här skrivs halvliggande i soffan med armen fixerad mot ryggstödet. Det funkar hjälpligt att skriva så men att sortera bilder funkar inte något vidare. Stretching och voltaren knapras i stora mängder och jag hoppas återkomma med fler bilder.

Den här bougainvillea blommar i alla fall just nu på balkongen. Vi trodde den hade kolat av under vintern för det fanns inte ett blad kvar men innan den hann förpassas ut så började det dyka upp små skott och nu är den riktigt fin. Heja sommaren!

{lang: 'sv'}

Amerikansk film-diner-café i Sveg

motorcykel

Latte i Sveg Min serie med alternativ till standardiserade vägkrogar som alla ser likadana ut har nu nått riksväg 84 och Sveg. Man kan kila in på macken och köpa en korv, det har gjorts en och annan gång men det är ju rätt mycket roligare att stoppa in nästan på Café Cineast istället.

Det såg lite mörkt och tillknäppt ut utifrån den lördag vi kom förbi men vi öppnade dörren och klev rakt in i en svensk version av en amerikanskt 1950-tals-diner med filmmuseumtema.

Som om inte inredningen vore nog så är fikat gott. I disken trängdes jättelika chokladbollar (mer handboll än golfboll) tillsammans med rån och något som visst heter jitterbugg. Kul med tidstypiska kakor – särskilt sådana som jag inte springer över varje dag. Det var bara ett problem med rånet – det hade så fantastiskt god knäcksmak att rånet havererade en aning innan kameran ens hann fram.

rån

Kör du förbi Sveg, skippa macken och sväng in på Kyrkogatan (det är den man hittar lätt genom att ta sikte på kyrktorn) och stanna till och fika. Öppettider för Cineast Café är när detta skriva: mån – fre: 06:30 – 18:00, lör: 08:00 – 16:00 och sön: 10:00 – 16:00. 

1950-talskänsla

Den som inte har vägarna längs riksväg 84 kan uppleva liknande miljö på Egg & Milk i Göteborg.

våg Cafe Cineast

 

 

{lang: 'sv'}

5 sätt ta sig till/från Antibes och flygplatsen

Jag gillar verkligen positiva läsarbrev. Som Elizabeth från Täby som tackar för allt arbete jag lagt ner och ser fram emot boken Strövtåg runt AntibesTack själv Elizabeth – det är sådan feedback som gör mig motiverad att fortsätta skriva.

Wivianne i Uppsala följer också Tomatsallad med intresse. Hon gjorde mig igår uppmärksam på ett till sätt att ta sig mellan Antibes och Nice Côte d’Azur flygplats, ett sätt jag aldrig har provat och därför blev nyfiken på. Jag har broderat ut mitt svar till Wivianne till ett blogginlägg.

Alt 1 expressbuss 250

Flygbuss nr 250 har jag nämnt förut. Den stannar på både terminal ett och två fast i vilken ordning varierar från gång till gång. Den går var 35:te minut mellan 8 och 20 från flygplatsen och mellan 06.30 och 19 till flygplatsen – åtminstone enligt den tidtabell som låg i mitt pass. Den tidtabellen har visserligen några år på nacken men tiden stämde när jag åkte häromdagen och jag tror att tiderna varit ganska konstanta (det är iofs det enda som varit konstant). Den som ska resa antingen tidigt eller sent bör googla en smula efter en aktuell tabell.

fransk-buss-8744

Bagaget lägger chauffören i bagageutrymmet under bussen. Biljetten kostar efter senaste höjningen €10 och köps på bussen när man åker från Antibes men i en lucka på flygplatsen. Det brukar vara kungligt med utrymme, kanske två-tre personer ombord.

Bussen går delvis på motorvägen och är därmed snabbare än ”mjölkbussarna” som stannar överallt. De är också mindre utsatta för förseningar på grund av köer, med undantag för morgonköerna på motorvägen (det var svettigt en gång). Den officiella restiden är 40 minuter och den brukar de hålla hyfsat (med undantag för den svettiga gången i morgonkön). Snabbheten har en nackdel, bussen stannar bara på en plats i Antibes och det är i närheten av järnvägsstationen. Där är rena byggarbetsplatsen just nu varför temporär hållplats är Haut-Vautrin på vägen till flygplatsen och en bensinmack ovanför centralstationen på vägen till Antibes. Kliver du av där missa inte att gå förbi Hasselbach och köpa en baguette l’ancienne.

Alt 2 vanlig buss 200

Efter att expressbussarna infördes slutade mjölkbussarna att svänga in på terminalen till gagn för alla som använder dem för att resa till Nice. Nu är de inte särskilt långt borta för det. Vägen utanför flygplatsen är huvudled för all trafik i öst-västlig riktning och det är bara att korsa en kort bit parkering och gå under vägen för att nå hållplatsen till Antibes.

Buss 200 kostar bara $1,50 och går i teorin varje kvart. Men det finns ett par nackdelar. För det första är man inte välkommen med bagage. Barnvagnar är i princip bannlysta om de inte är av paraplymodell och hopvikta. Men även om man bara har handbagage är man inte säker. Bussarna är så populära att de ofta är fullsmockade när de når flygplatsen och därför bara passerar förbi oavsett hur mycket man viftar med sina välvässade armbågar. Viftar man inte stannar de garanterat inte.

Det är heller inte säkert att bussarna kommer, de lider nämligen av kroniska förseningar. De kör regelbundet fram till åtta på kvällen, sedan blir det glesare med ett par bussar för eftersläntrare, en runt nio och en vid halv elva-elva-någonting. Lyckas man komma ombord tar resan en timme.

Fördelen med denna rutt, förutom priset, är att den stannar på flera platser i Antibes så om man kommer med en buss 200 blir det kortare att gå när man kommer fram.

Alt 3 promenera till tågstation Nice St Augustin

Det här är det alternativ som Wivianne gjorde mig uppmärksam på och som jag är nyfiken på att prova. St-Augustin är en av de två mindre tågstationerna i Nice där lokaltågen stannar. Typisk pendeltågstation har jag tänkt när jag åkt förbi. Jag har googlat lite och det ska inte vara alltför långt mellan terminal 1 (som är den som de flesta svenskar landar på om de inte flyger Air France) och Gare St-Augustin. Dock helt oskyltat. Det är under tjugo minuters tågresa till Antibes – vilket är klart attraktivt. Bara ett fel med tågen och det är de ständigt återkommande tågstrejkerna (inte kul att drabbas av).

Pris för tåget kan jag inte på rak arm men någonstans mitt emellan mjölkbussen och expressbussen och två gånger i timmen. Biljett säljs i automat och de är olika beroende på om de är gula eller blå.

Alt 4 buss till centralstationen i Nice och tåg därifrån

Första steget är expressbuss nr 99 till centralstationen för €6. Nice är nära men tågstationen ligger norr om centrum medan flyget ligger väster om. (Det finns en buss 98 också som går längs vattnet bort till hamnen, den har jag myntat turistbuss). Någon gång i framtiden kommer det gå spårvagn in till centrala Nice

Sista tåget som går dagligen avgår runt nio. Helger går det sista vid midnatt. Området runt Nice centralstation har inte världens bästa rykte men det är gott om säkerhetsvakter där kvällstid. Det är faktiskt rätt gott om säkerhetsvakter rent generellt på tågen och tågstationerna. Tågen är snabba (när de går).

Alt 5 apostlahästarna, cykel, helikopter, hyrbil eller taxi

Det finns så klart många fler sätt att ta sig till och från flygplatsen; promenera, cykla, flyga helikopter, köra hyrbil eller chansa med taxi. Promenera tror jag att man ska vara väldigt entusiastisk (desperat) för att ge sig på. Det är en och en halv mil till Antibes men lätt att hitta, bara håll västerut längs vattnet. NH som tidigare bodde i Cros-de-Cagnes gick ibland till flyget om han hade ett tidigt flyg att passa. Det tog en timme har jag för mig men det är bara en tredjedel av vägen. Gå in till Nice däremot är ingen match för den som har gott om tid och inget bagage – förutom att det är aningen tråkig sträcka innan Promenade des Anglais börjar. Men därefter är det desto finare att gå och på sätt och vis ett bra sätt att närma sig staden.

Helikopeter finns från flygplatsen men jag tror att den bara går till Monaco. Det finns ju annars gott om helikopeterplattor på de största båtarna i hamnen i Antibes.

Hyrbilarna finns på terminal två (gratis skyttelbuss dit) men det är inte helt raskt att få ut sin hyrbil. Man hinner på samma tid gå till Cros-de-Cagnes och kanske fika på vägen. Att hyra bil är dock lätt jämfört med att hyra de blå cyklarna (det finns ett ställ utanför flygplatsen).

Det sista alternativet är att ta taxi. Om taxi har jag läst något i den här stilen ”Vad som helst kan hända inklusive att man faktiskt kommer fram till sin destination till överenskommet pris.”

Är det någon som har något mer förslag hur man kan färdas mellan Antibes och flygplatsen i Nice? Ro en uppblåsbar båt?

{lang: 'sv'}

Det blommar (och jag var arg)

tussilago-0356

I Tänndalen blommar tussilagon, i Täby tulpanerna och i Antibes blommar vallmon (men den fastnade inte på bild av den enkla anledningen att kameran inte var med så det blev en borstnejlika från parken Albert I som stand-in). Men principen går kanske fram ändå – det är flera veckors skillnad på blommorna på dessa tre platser som jag flyttade mig mellan på 24 timmar.

Mitt huvud har inte hunnit med i förflyttningen. Det lunkar fortfarande omkring i de ödsliga fjällen, spanar efter vackra mossor att fotografera och lyssnar på smösmältningen. Kroppen befinner sig dock på franska Rivieran vilket är något av en chock. Här är fler människor än det var björkar i fjällen (och de var typ oräkneliga). Jag börjar känna en viss samhörighet med de där galningarna i Där ingen skulle tro att någon kunde bo som köper typ en fyr på en öde ö och bor där helt själv.

tulpan-9846

Människor finns i två kategorier, den som gör en piggare, gladare och mer entusiastisk efter att man umgåtts med dem och så den andra sorten. Jag råkade igår ut för en del av den andra sorten. Och jag laddade upp för att skriva ett långt blogginlägg om detta. Men så vandrade jag fram och tillbaka till fyren, drack ett gott vin och chattade lite med den första sortens människor och nu tror jag att jag ska sova istället. Men vanan från #blogg100 att avsluta påbörjade inlägg innan man går och lägger sig (vad var vitsen med att skaffa sig en sådan vana?).

borstnejlika

Det hade för övrigt varit snyggare med en vallmo som tredje blomma i det här inlägget. Mer färgkoordinerat. Nu gillar jag inte ens tussilago och mina bästa bilder från fjällen är på blad och inte blommor.

{lang: 'sv'}

Vinkar från Antibes till alla på #blogg100-eventet

moln Strax samlas ett antal bloggare som deltog i utmaningen att blogga ett inlägg om dagen i hundra dagar, #blogg100, på Historiska museet i Stockholm. Jag hade så gärna varit på #blogg100träffen. Det känns som jag lärt känna många av er genom att läsa era bloggar i ett par månader och det hade varit så kul att säga hej i verkligheten. Det var supertrevligt när jag träffade en av er på själva den hundrade dagen.

Men tyvärr blommar björken för fullt i Stockholm och det är inte särskilt kul med kliande ögon och influensakänsla. (Jag är visst inte ensam om att drabbas av björken, pollen gör en av sju mindre effektiva på jobbet skriver DN).

Därför har jag stuckit till Antibes. Att biljetten kostade ungefär en tredjedel om jag åkte söndag morgon istället för tisdag efter #blogg100träffen bidrar till att jag missar den. Jag hade tänkt skicka er en bild av mitt liv på franska Rivieran för att visa att det inte är synd om mig trots allt, men jag har inte hunnit ut med kameran ännu. En del akuta mejl kom i vägen (läs: folk som tar upp min tid för att de inte kan läsa innantill står inte högt i kurs).

Så jag vinkar till alla och kommer titta på Bambuser.

{lang: 'sv'}

Andersjöåfallet i Tänndalen

Andersjöåfallet

Jag har varit vid Andersjöåfallet förr och varit föga imponerad. Har avfärdat det som lite rinnande vatten lagom för pensionärernas kaffekorgar men inget riktigt vattenfall. Jag är kanske lite blasé efter att ha besökt Niagarafallet (väldigt överreklamerat) och diverse vattenfall på Island (mycket mäktiga) men jag tyckte inte Andersjöåfallet var något att skriva hem om.

Men det var på hösten det. I förrgår ändrade jag uppfattning. Otroligt vad mäktigt med allt vattnet! Snösmältningstider är tydligen säsong för vattenfall. Ja snösmältningen var inte helt genomförd, det var en stor vattenpöl täckt av murken snö mellan mig och vattenfallet. Gummistövlarna var kvar i Mölndal. Jag kunde dock inte låta en sådan detalj stoppa mig från att komma närmare fallet för att fotografera det.

Bredvid fallet går en lång trappa upp för den som vill se det från sidan. Det går att fortsätta upp för en fin fjällvandring har jag för mig. Det hoppade jag dock över den här gången för jag var egentligen ute på en till fota-solnedgång-över-sjö-utflykt. Det var björkar i vägen igen så det blev en räv och ett vattenfall. Gott så.

Andersjöåfallet

Anderssjöåfallet ligger vid Hamrafjället, längs riksväg 84 mellan Fjällnäs och Tänndalen. Det finns bänkar och mulltoa på platsen.

{lang: 'sv'}

Dagens bild: rödräv

rödräv

Vad säger vi om en räv som är så vänlig att den sätter sig ner och väntar på att jag byter till rätt objektiv?

Harar, ripor, hermeliner och annat – tag nu vänligen lärdom av micky räv. Jag vill hädanefter ha alla djur presenterade på detta lättfotograferade sätt. Möjligen skulle micky kunna ta och sätta sig helt i solen nästa gång. Och så vore det förstås roligare med en fjällräv. Men nu ska jag inte gnälla utan ta kameran med mig på en promenad – vem vet vad jag springer på?

{lang: 'sv'}

Massor av björkar i Tänndalen

Jag har redan etablerat att jag tycker björk är utmärkt i vedform och att träden med fördel kan förvandlas bli just björkved innan de får för sig att släppa ut kilovis med pollen. De senaste två dagarnas fotoförsök har inte ändrat min uppfattning. Här i Tänndalen är det hysteriskt mycket björk och de har egenheten att de alltid sticker upp i bild.

röd solnedgång

Häromkvällen var det en helt fantastisk solnedgång som färgade hela himlen röd. Det hade kunnat bli en superhäftig bild – om det inte hade varit en massa björksly i vägen.

Tänndalssjön

Sjö + snöklädda fjäll + solnedgång borde bli en bra bild tänkte jag igår kväll, packade hela kamerautrustningen och promenerade ner till Tänndalssjön. Bara för att upptäcka att det var björkar i vägen för min tänkta kanonbild.

fjädrar

If you can’t beat them join them. Om det är fullständigt omöjligt att fotografera minsta lilla bild utan att det sticker uppe en suddig björkpinne i bilden (jag var ute i nästan två timmar och travade) så återstår bara alternativet att börja fotografera björkar.

björk

Avslutar med kvällens minst björkiga bild. Kvällens häftigaste bilder blev dock närbilder på moln. De kommer kanske i ett eget inlägg så småningom.

Tänndalssjön

{lang: 'sv'}

Kast med liten hund

fjällbjörk insvept i regnmoln

Eftersom detta är the one and only Chefstomatens blogg kommer ingen att bli överraskad av dagens lägesrapport. Efter en förmiddag med hunden i knät (om man balanserar datorn ovanpå hunden så kan han inte lägga huvudet i tangentbordet = alla är nöjda) så skulle jag ta en kort promenad. Hunden fick såklart följa med, det gäller ju att ha någon att prata med.

Vi skulle bara kila upp och kolla vilken åverkan nattens regnande gjort så skidspåren. Svaret är att regnet förvandlat gårdagens skidspår till rinnande bäckar. Eftersom detta är chefstomatens blogg så vet alla redan att vända inte är ett alternativ. Istället tog jag det som vintertid är ett skoterspår. Och lärde mig att det som är en kort nerförsbacke på skidor är en väldigt lång sträcka när den ska pulsas genom murken snö, trampas över vattensjuk myrmark som suger fast de lånade och aningen för stora stövlarna och sno ut hunden ur snår med enebuskar.

Till slut kom vi i alla ner till rätt höjd på fjällsidan och det var bara att leta reda på stigen västerut. Icke. Efter en konflikt om en väg är stigen ersatt av ett staket. Vi gick och gick och gick och hittade en grind. Det var dock för tidigt att ropa hej förrän jag hade hoppat över en bäck och konstaterat att det fortfarande var ett staket mellan oss och vägen. Till slut hittade jag en plats där stängslet var en aning lägre och saknade taggtråd. Givetvis beläget på ett särskilt blöt plats. Det är möjligt att det är en finfin slåtteräng sommartid men skulle någon kalla det för översvämmat träsk så skulle jag inte säga emot.

Jag gnäller över att jag är otränad och det är jag också. Men inte värre än att jag kunde kasta över den dyblöta hunden innan jag själv klättrade efter.

Så här såg det ut igår. Ett minne blott.

8 maj 20013

Förra året såg min Kristi flygare-helg annorlunda ut.

{lang: 'sv'}

Glädjefnatt

litet fjällhus

I morse fick hunden ett utbrott av glädjefnatt. Att han är en gammal man med stela leder syntes inte ett spår. Han studsade runt som en tok i huset från ena änden till den andra för att visa att han var så lycklig över att vara i fjällen att han inte visste vad han skulle ta sig till. Det är inte utan att jag hade god lust att göra samma sak.

Våren har övergivit fastforward och istället exploderat. När jag skrev att det var grönare i Halland än i Stockholm berodde det mer på att våren hann en bra bit medan vi körde tvärs över Sverige och att jag därmed jämförde olika vårdagar med varandra. Det finns många som är begeistrade i våren men jag är inte en av dem. Orsaken stavas B-J-Ö-R-K. Jag gillar björkarnas vita stammar, jag gillar den skira ljusa grönskan men kan ingen ordna björkar som förökar sig utan att sprida ut kilovis med pollen?

Jag är lite halvallergisk mot alla sorters pollen och en del annat också, såpass att jag är en flitig konsument av antihistamin året runt. Men det är björken som är värst. Tänk influensa med ögon som kliar. Det går att hålla sig för skratt.

Och i år så blommar björken i både Göteborg och Stockholm samtidigt. Men till fjällen har inte våren nått. Därför fnattar jag runt i glädjeyttringar i kapp med hunden.

Lossendammen

Solnedgången över Lossendammen fotade jag igår kväll på vägen upp till Tänndalen. Värt studsa lite av glädje bara för den bildens skull. Lägg till att jag skriver detta sittande ute i skuggan av ett träd efter en lång skidtur på fjället. Det enda som hörs är fåglars kvitter och en bäck som porlar. Jag tror bestämt jag kan skriva en bok här.

{lang: 'sv'}
Sida 1 av 8512345...102030...Sista sidan»