vingard-021

Vinprovning i Bandol

Senast jag reste med TGV var 1986. För er som inte minns det var snabbtåg ultramodernt då och mobiltelefoner existerade inte. Jag minns inte var jag åkte ifrån men jag minns att jag var väldigt lättad när jag klev av tåget i Paris och mina vänner stod där på perrongen precis som planerat. Den höga farten märkte jag aldrig något av. Det gjorde jag inte när jag åkte TGV till Toulon igår heller. Men det kan bero på att rälsen längs Rivieran är så gammal att TGV får lunka fram i samma hastighet som andra tåg.

lawrence-381

Franska kommuner är rätt förtjusta i att sätta upp plaketter där kända författare har bott. D.H Lawrence har bott i Bandol. Kommer det upp en plakett över gårdagens besökare måntro?

Författarträff i Bandol

Jag hade stämt träff med Helena Trotzenfeldt på tågstationen i Bandol. Helena åker runt i Frankrike och provar vin till nya utgåvan av Upptäcka franska vingårdar. Nu passerade de ”mitt” område på väg till Korsika. Vi har pratat länge om att ses men kvällen innan skrev jag att jag kommer inte. Pendlande in till Nice i fransk sommartrafik har gjort mig lite mätt på resor. Den längsta sträcka jag kunde tänka mig avverka var ner till stranden. Men så började Helena prata om viner och jag insåg att jag verkligen ville följa med dem en eftermiddag på vingårdar. Det är ju trots allt på landsbygden jag trivs bäst. (I alla fall kändes det så just där och då. Staden har ju sin charm den också.) Sagt och gjort så stämde vi träff klockan 14 på tågstationen i Bandol. På vägen dit gjorde vi upp om att äta lunch ihop. Mobiltelefoner är inte så dumma.

Bad går före

Helena reser runt med delar av sin stora familj och eftersom de två yngsta är rena delfiner var första prioritet att leta upp en badplats. Det är rätt lätt i Bandol som är en liten kustort. Vi följde vattnet tills vi kom till denna vackra bukt.

bandol-bad-48081

Där kom även jag ner i havet. För första gången i år faktiskt. Min nya bikini som jag panikköpte (därför att den gamla ligger kvar i Skanskaland) har inte direkt blivit särskilt sliten.

Badbukten var skyddad av en pir mot vågorna vilket passade mig bra som inte är någon vågälskare direkt.

bandol-bad-361

Ointresserad turistbyrå

Bandol är en egen vinappellation. Namnet har det fått efter kustorten Bandol men vingårdarna är utspridda och finns i flera kommuner.

katt-421

Vårt vinprovande inleddes med en tur till turistbyrån. Där fick vi en broschyr med 50 Domaines, Caves & Chateaux i Bandol. Femtio var aningen för många för en eftermiddag så vilka rekommenderade hon? Det ville hon inte svara på. Vilka var små och familjeägda? Där hade hon faktiskt ett ”ovärderligt” tips, titta efter vilka som har korta presentationer i broschyren. De som är stora har många symboler och de som är små har färre symboler. Det vill säga att om de pratar engelska och spanska är de stora.

I slutändan valde vi efter geografi istället. Vi skulle efteråt till Toulon. Helena med familj för att ta färjan till Korsika och jag för att ta tåget hem till Antibes.  Vi valde helt enkelt en prick på vägen mellan Bandol och Toulon.

Caves d’Azur i Sanary sur mer

Det låg alltså en noggrann urvalsprocess bakom att vi hamnade just på Caves d’Azur eller syllazur i Sanary sur mer. Två kooperativ har gått samman och skapat tre butiker. Istället för att ta emot folk på vingårdarna så har de butikerna som ligger lätt tillgängliga vid vägen i tre orter.

cave-syllazur-011

Kunde man få prova lite vin? Jajamänsan. Här är mina anteckningar från vintestandet. De är inte så fylliga. Jag tyckte allt smakade gott.
1) Bandol. Domaine l’olivette. De hade en flaska kvar från lördagsprovningen då de har större degustation. Mourvedre, syrah, cinsault. €13. Fruktig?
2) En Côte de Provence. €6.10. God rosé men tunnare än den förra på något sätt.
3) Kooperativets Bandol. €8.65 Riktigt god tyckte jag. Aperitif-vin. Hon visste inte druvorna. Jag köpte tre flaskor. Helena handlade två bag in box m fem liter i varje. Fanns tio-liters också.
4) Mont Ventoux. Rött vin. Oerhört lättdrucket. Inte alls som de röda Bandoler jag druckit som kräver biff m vitlök.Vi valde det på namnet eftersom Helenas man Mikael är en ivrig cyklist.

cave-syllazur-501 En man kom in och berättade mer om Bandol. Exempelvis de strikta krav på druvorna. 90% måste bestå av Mourvedre, Grenache och Cinsault. Resterande tio procent måste komma från en lista med druvor. Jag hängde inte riktigt med i det samtalet får jag erkänna.

De pratade bara franska men Helena översatte till svenska och så talade vi svenska sinsemellan. En annan kund, en fransk gentleman i sina bästa år kom fram och frågade på flytande svenska med fransk accent om vi var svenskar. Han hade bott åtta år i Trollhättan. Vi var ju tyvärr bara på genomresa men han kände en svenska som bodde i området.

Det blev lite förvirring när jag bad att få köpa tre flaskor vin på franska. Va!? Vadå. Jag som inte kunde franska. Helena tog den enkla utvägen och skyllde på att hennes man inte förstår franska och det var därför hon hade översatt så behövde hon inte gå in på att det är skillnad på att köpa lite vin och att hänga med i en hel vinprovning.

Tåg är ett smidigt sätt att resa

När det inte är tågstrejk måste jag säga att tåg är ett smidigt sätt att ta sig fram på. Inga stillastående bilköer, det är luftkonditionerat och finns ibland även elkontakter. Bara glida fram genom berg och se vingårdarna breda ut sig.

salong-141

På vägen hem åkte jag med ett tåg där elkontakterna var vanliga men där toaletterna var av typen ”använd ej när tåget står på en station”. Lustig blandning av ultramodernt och gammalt.

Avrundar med en bild från stationen i Toulon. Kultur i Toulon.

kultur-i-toulon-47901

Cité de la Buffa

Nice bortom turiststråken – Marché de la Buffa

Marknader hör till mina favoritstråk och jag har ränt runt några stycken den här sommaren. Den mest oväntade var Marché de la Buffa. Den stod inte på dagens lista heller men det museum jag hade tänkt besöka har öppet alla dagar utom tisdagar (jag kanske skulle konsultera en guidebok ibland :-)).

gamla fönster

Istället hamnade jag på Rue de la Buffa och började knata för att se om jag hittade något kul, udda eller annorlunda. Gamla fönsterrutor hör kanske inte dit men jag fotade dem ändå. Trodde på håll att fönsterrutorna hörde till ett slitet garage men så såg jag trälådor med tomater. Dessa skvallrade om matmarknad och efter lite tvekan vågade jag mig in. Det kanske låter fegt men det såg sååå ruffigt ut utifrån. Jag väntade tills jag såg att det var andra som gick in innan jag också gjorde det.

buffa-441

Marché de la Buffa lär vara Frankrikes äldsta inomhusmarknad och det här var troligen både mitt första och sista besök. Jag hittade några inlägg som sa att den har varit rivningshotad i många år. Tydligen har det varit en del strider mellan den som köpt marken för att riva och de som har försäljningsstånden.

Marché de la Buffa

Marknaden var på sitt sätt en av de sorgligaste platserna jag besökt. Den stora lokalen byggd 1925 var milt sagt nedgången. De flesta stånd var stängda, en del var jalusierna bara neddragna för medan andra var fyllda av bråte. Det fanns dock ljusglimtar. Mitt i röran fanns det ett par stånd öppna och till dem var det kunder. Medan jag gick runt var det rätt många som handlade lunchingredienser.

Marché de la Buffa

Jag önskar att jag hade tagit lite mer tid på mig och gått runt ordentligt men jag hade vid det här laget fått för mig jag skulle upp och spana på några ryska slott (hittade bara privéeskyltar och grindar så det var en allmänt värdelös idé).  Vill du gå till marknaden ligger den i princip två kvarter rakt ovanför Negresco.

Fiskaffär som är öppen

Är det någon som vet något mer om marknadens öde?

svensk kanelbulle i Antibes

Svenska kanelbullar i Antibes

diskborstar i Antibes

Blott Sverige svenska diskborstar har. Är du nyfiken på vad en utlandssvensk lägger i resväskan när han eller hon reser till franska Rivieran? Jag packar i alla fall extra suddar till diskborsten, glödlampor, svinto samt stearinljus. Den eminenta uppfinningen disksuddar är tydligen ett svenskt påfund, glödlampor är mycket billigare i Sverige, om fransmännen vet vad svinto är så har de gömt det väl och jag vill ha stinkfria ljus. Visserligen säljs det stearinljus på IKEA i Toulon men dit är det en bit.

Åt andra hållet packar jag ost, korv, vin och havssalt från Guerande i mån av plats. Men nu kan min packning lätta lite för det finns äkta svenska diskborstar (eller möjligen finska) att handla i Antibes. De säljs på Nordic Temptations. Den finsk-svenska affären ligger på 25 Rue Vuaban, inte så långt från torget med karusellen på.

Nordic Temptations

Jag hade ätit deras kanelbullar förut (när Kocken hade köpt hem) och pratat något med Sari Niinikoski på Facebook men aldrig stoppat in näsan själv i butiken. Förrän häromveckan när jag  strövade in. Jag hade precis druckit kaffe men när jag kände doften av nybakade kanelbullar kunde jag inte motstå att fika en gång till.

svensk kanelbulle i Antibes

Just kanelbullar är jag lite svag för, den här verkar ha blivit provsmakad innan jag ens hann fotografera den…

Sari Niinikoski och hennes man bakar allting själva och kanelbullarna har blivit en sådan succé att de bakar dem varje dag.

De driver också ett lånebibliotek för böcker på svenska och finska. Mot en mindre deposition och en ännu mindre administrativ avgift är det fritt fram att komplettera sin semesterläsning utan att tynga ner resväskan. Fiffigt.

lånebibliotek Nordic Temptation

 

Cottards nya uteservering

Nya Cottard i Antibes

Pâtisserie Cottards cykel har flyttat från Place Nationale där den stått i evinnerliga tider till en rymlig uteplats på Dugommier. Den nya lokalen är rymligare och snyggare jämfört med det förra läget nere i gamla stan (men jag kan inte låta bli att sakna det en smula där ändå).

Cottard cykel

Cottard ligger numera ett stenkast från Nicebussens hållplats så jag har stirrat på det rätt många gånger denna sommar.  Idag blev det äntligen dags för ett besök. Dessutom i trevligt sällskap. Jag hade stämt träff med Gunilla från bloggen Rivieramoments. Hon bor permanent här nere i Antibes och skriver bland annat om berömda hotellbarer. Det verkar som en synnerligen civiliserad sysselsättning att åka runt och prova hotellbarer. Går att förena med kändisspaning.

bakverk hos Cottard

Jag hade tänkt mig Cottards signaturbakelse Fort Carré men de har inte kommit i ordning ännu med full produktion. Istället tog jag den här. Borde ju ha antecknat vad den hette. Kavelinka? Chokladmousse på en macaron-botten. Helt ok men inte i närheten av hur jag minns Fort Carré.

 

la-reserve-de-gamla-fundamenten-341

La Réserve i Nice

Det här med att jämföra då och nu-fotografier var minsann rätt kul. Denna gång är det äldre fotot inget jag har tagit utan ett vykort. Fotot lär vara taget av Jean Giletta runt år 1900.

la-reserve-351

Visst ser det häftigt ut! De kunde bygga knasiga grejer under la belle epoque. Jag har minsann googlat i jakt på att få reda på vad som hände med lustslottet och båten. I brist på andra svar hittar jag på ett eget: andra världskriget.

Inte ser det särskilt tilltalande att gå ut till klippan där lusthuset stod på den här smala spången.

la-reserve-411

Idag är det en elegant restaurang som i den andra änden av huset. Den lär ha en stjärna i Guide Michelin. Jag ångrar lite att jag inte kostade på och åt lunch där (istället för en dussinpizza i hamnen). Det hade nog varit mer att skriva hem om.

la-reserve-45711

La Réserve ligger i den yttre delen av hamnen Lympia i Nice och de som sitter på terrassen ovan har utsikt över hamninloppet.

moriska-huset-73671

Morisk huset före-bilder.

När jag bläddrade igenom bilder idag stötte jag på några äldre bilder av det jag kallar moriska huset i Juan les Pins, det som egentligen heter Villa El Djezair.

Jag lovade häromdagen att leta upp ett gäng bilder jag tagit av huset och det var inte den här jag hade tänk mig men nu trillade jag över den och den matchar rätt bra en av dem jag tog häromkvällen.

moriska-huset-21

Och här är en repris på hur det ser ut nu.

moriska huset i Juan les Pins

Vilken version tycker du är snyggast?

10549907_690257047689281_162260673_n

Fransk sommartrafik

Jag har varit i Nice tre gånger på fyra dagar. De första två gångerna var under helgdagar och då svischade bussen in på en timme ungefär.

Igår när jag skulle åka in rätt tidigt stod inga andra passagerare på busshållplatsen. Det kändes som ett dåligt tecken och eftersom tidtabell saknades vandrade jag vidare till tågstationen och tog tåget istället. På mornarna går tågen extra ofta och tjugo minuter senare var jag framme. Lite väl tidigt visade det sig för mitt första stopp, ett glasställe, öppnade först tre timmar senare.

Nåväl, jag fick min glass till slut och sedan bestämde jag mig för att återvända hem för lunch. Nästa tåg skulle dock gå först en och en halv timme senare enligt anslagstavlan. Skumt då de ska gå två gånger i timmen. Jag fick nog av att vänta på tåg i förra veckan så jag  satte mig på bussen istället. Och fastnade i bilköer. Efter en timme hade vi inte ens nått Cagnes-sur-mer…

10549907_690257047689281_162260673_n

Så idag stannar jag hemma och sorterar bilder. Insta-bilden är från Promenade des Anglaise under ett regnväder häromdagen.

Ventimiglia

Franska tåg(strejker)

Jag brukar envist hävda att jag inte talar eller förstår franska. Att det är en sanning med modifikation inser jag varje gång jag åker till Italien. Jag känner mig fullständigt handikappad när jag står på tågstationen i Ventimiglia och inte fattar ett ord av vad de babblar om i högtalarna. Att jag kommer att bli försenad  berättar den tomma perrongen men varför och – viktigare – hur länge?

tom perrong

När jag skulle hem från Ventimiglia i fredags visade infotavlorna errore xslt. Kön till infodisken var kilometerlång så jag ställde mig på en perrong i mitten där jag kunde ha översikt över flera spår och väntade. Jag måste ha sett vederhäftig ut för ett tiotal personer frågade mig om det var här tåget till Nice skulle gå. I början svarade jag med en axelryckning men allt eftersom perrongen fylldes med folk övergick jag till att säga oui. De kunde ju inte alla vara där för att jag ställt mig där menar jag.

Så  småningom så kom det ett tåg och förutom lite signalfel utanför Nice så gick resan rätt bra. Bättre än åt andra hållet. 07.23-tåget var först 10 minuter retard, senare 50 minuter för att till slut försvinna helt. 07.54-tåget i sin tur var 40 minuter sent från start, en siffra som sedan ökade under resans gång så att stackars Maria Karlberg fick stå och vänta rätt länge på mig på tågstationen i Ventimiglia.

Ventimiglia

Det kanske beror på att jag fick sådan övning men annars måste jag säga att de franska högtalarinformationen förstår jag i alla fall såpass att jag skulle vilja fråga någon ”sa de just att det blir ett extratåg till Monaco?”. Den annonseringen föranledde i varje fall hälften av passagerarna att kliva av. Tåget var tämligen överfullt ändå. Jag delade ett tre-personerssäte med fem finnar varav tre visserligen var  barn men i åla-skrika-sparka-åldern.

Jag blev lite lättad när inte en enda kotte släpptes ombord i Menton. Där stod nämligen ungefär en tåglast med nya passagerare. Orsaken till denna folkvandring stavas fredagsmarknad.

photogrid_14052367426381

Nåväl, jag kom både fram och åter – det är mer än vad Maria gör. Efter att ha rädat Ventimiglia ihop var det nu dags för Nice. Det är bara det att det är tågstrejk. På den italienska sidan denna gång men det hjälper inte Maria. Hon har bokat om sina hotell och stannar någon natt extra i Ventimiglia. Boka om fick även mina vänner från Linköping göra, de jag träffade i Juan les Pins häromkvällen. De skulle inleda sin resa i Paris men strax innan avfärd ställdes flyget in på grund av strejk. De bokade snabbt om till Barcelona. Det gäller att vara flexibel på sin semester.

Jag bokade också om igår. Skulle åkt till Fréjus och hälsat på en annan Maria men kände inte riktigt för att ge mig på fler tågresor just nu. Jag nöjer mig med att äta en melon från Fréjus.

Hotel de Ville i Tourrettes mot himlen

Lunch med utsikt på la Cave de Tourrettes

Kerstin från min franska hylla

En av de roliga sakerna med att ha en blogg är att lära känna andra som bloggar. Läsa vad de skriver, länka till varandra och kanske även träffas så småningom. En av de som gästbloggat här på salladen är Kerstin från min franska hylla.

Tourrettes sur Loup

Kerstin bor ovanför violstaden Tourrettes sur Loup (hustaket kan ev skymtas i bilden ovan) i ett helt fantastiskt hus (jag säger bara egen olivolja och massor av citroner!).  Igår bjöd Kerstin in mig på lunch i Tourrettes och hon hade valt ett ställe med spektakulär utsikt. La Cave de Tourrettes ligger i närheten av kyrkan och är ett ställe där man kan slinka in och dricka ett glas gott vin. De har ett par bord ute, några få inne och så har de en balkong panoramique - tre små bord på rad. Inget för den som har anlag för svindel.

la cave d tourrettes

En helt underbar miljö att äta en lång och avslappnad lunch på i trevligt sällskap. Vilket måste vara bästa medicinen mot stress.

Att det var en cave vi satt på märktes på rosévinet som inte var av vanlig husets vin-klass utan riktigt gott. Kombinationen grapefrukt, valnötter och roquefort lockade oss att ta endive-salladen till förrätt. Någon borde ha berättat för kocken att dill har man bara till kräftor. Men ankan jag åt till huvudrätt var perfekt tillagad och mycket god.

fransk meny

Efteråt promenerade vi en sväng i Tourrettes och åt violglass till efterrätt (vad annars i violstaden :)). Jag tog också en och annan bild med storkameran som jag ser fram emot att ta en närmare titt på.

Det får dock anstå ett par dagar för jag har annat planerat. En annan bloggare jag lärt känna, Maria på Karlbergskok, är just nu i Ventimiglia. Kerstin och Maria har oberoende av varandra tipsat om samma restaurang i Ventimiglia. Den ska jag äta lunch på idag.

 

 

Medelhavet

Segt som sirap

Jag är ofta lite seg dagen efter att jag rest men den här gången sitter det i fortfarande. Kanske för att jag var trött redan före resan. Våren har milt sagt varit stressig så det är inte så konstigt om kroppen muttrar lite. Det gör dock att skrivandet går segt som sirap. Jag är i Antibes för att arbeta och inget annat om nu någon trodde det. En hel dags slit resulterade i ynka 1000 tecken. Hade det varit 1000 ord hade det gått någon väg men så här hinner jag inte klart.

kaffe

Inte så mycket att göra åt saken. Att stressa upp sig över stressen är inte produktivt. Vid tre igår tog jag istället stråhatten på huvudet för att knata till något av mina favoritcafén. Hann inte ens in i gamla stan innan jag kollapsade i skuggan på ett torg. Satte mig ner på ett ställe som totalrenoverades för något år sedan. Innan var det en sliten och lite lätt sunkig tabac som frekventerades av ett litet gäng äldre herrar. Idag är det modernt renskalat och sobert grått men stammisarna är kvar.

Antibes

Efter ett par timmar hade jag piggnat till såpass att jag började gå ner genom gamla stan. Utseendet på himlen fick mig att nyfiket dra mig ner till murarna. Där fick hålla hårt i hatten för oj vad det blåste! Vädret kan sammanfattas med att det är för årstiden svalt och omväxlande.  Regnet kom dock aldrig hit trots att det såg så hotande ut.