Det engelska Nice

nice-regina-4405

Nice har flera ansikte. Det finns muslimska, ryska, engelska och italiensk-inspirerade kvarter. Olika influenser har dominerat under olika århundraden. Den här artikeln handlar om det engelska Nice, den stadsdel som byggdes framförallt på 1800-talet. Det var ett århundrade när Nice bytte flagga. Fram till 1860 var gränsen mot Frankrike floden Var utanför Nice, eller Nizza som staden hette när de första engelsmännen kom hit.

De engelskinspirerade kvarteren är framför allt parallellgatorna till strandpromenaden Promenade des Anglais. De avgränsas mot Vieux Nice av den gröna oasen Promenade du Paillon.

nice-4584

De första engelsmännen

Nizza var länge en plats som brittiska adelssöner seglade förbi under sina grand tour på väg mot mer berömda italienska städer. Den som satte Nice på kartan och gjorde staden till en destination i sig var den skottske kirurgen, översättaren och författaren Tobias Smollet. När han reste söderut på jakt efter ett varmare klimat valde han det då udda sättet att färdas landvägen. Smollet var nämligen rädd för pirater. Rädslan var inte helt ogrundad. Ett sekel tidigare blev den franske pjäsförfattaren Jean-François Regnard tillfångatagen utanför Korsika. Han och hans färdkamrat, den franska adelsdamen Madame de Prade blev sålda som slavar. Prade hamnade i harem. Regnard hade bättre tur, han fick jobba i köket tills hans familj kunde betala lösen.

nice-4599

Smollet tog det säkra före det osäkra, undvek sjöresor och valde Nice som utgångspunkt för resor i Italien och Provence. Hans Travels through France and Italy publicerades 1766 och trots att Smollet var rätt grinig, särskilt gentemot lokalbefolkningen, skapade boken Riviera-feber.

Det sägs att då Niceborna inte hade något ord för turist använde de ordet anglais engelsman. Dessa ord blev synonymer. När Alexander Dumas 1835 frågade på ett hotell i Nice vilka de andra gästerna var lär han ha fått till svar att de är engelsmän, men om de är franska eller tyska engelsmän vet jag inte.

nice-4593_0

Promenade des Anglais

Promenade des Anglais eller La Prom är själva essensen av det mytomspunna Côte d’Azur som lockat besökare i flera hundra år. Den breda strandpromenaden sträcker sig flera kilometer längs den azurblå änglabukten, från den moderna flygplatsen till berget Le Château.

Namnet den engelska promenaden kommer från de britter som tillbringade vintrarna i Nice på 1800-talet. Den steniga stranden var svår för adelsdamer att trippa fram på. Den engelska prästen Lewis Way samlade in pengar och betalade hemlösa för att bygga en väg. På så sätt kunde fler ur lokalbefolkningen försörja sig utan att tigga och utlänningarna promenera utan problem.

nice-promenade-des-anglais-44

Strandpromenaden lockar idag både besökare och bofasta. Det är något av Nicebornas vardagsrum. För besökare är en selfie på stranden obligatorisk. Promenaden hade dock en föregångare.

Les Ponchettes – föregångaren till La Prom

Mellan Cours Saleya och havet ligger två rader med låga hus. De kallas les Ponchettes. I början av 1800-talet var taken till dem stadens trendigaste promenadstråk. På gamla målningar syns hur damer med långa kjolar vandrar ovanpå husen.

Det var runt 1770 som taket till den första raden gjordes om till en gångväg. Terrasses des Ponchettes blev så populär, särskilt bland de rika besökarna, att en till, Terrasses Neuves, byggdes innanför på 1830-talet. Så småningom förlorade de i popularitet, de låg för långt ifrån den nya staden. På den tiden var Vieux Nice inget som lockade besökarna utan de höll sig till den nya staden. Nybyggda La Prom på rätt sida om ån Paillon övertog Ponchettes roll som mötesplats.

nice-promenade-des-anglais-4656

Det äldsta huset längs La Prom

Det finns ett par villor på promenaden som är udda då de har trädgården, baksidan, ut mot strandpromenaden. Den ena är känd som officersvillan eller Villa Furtado-Heine och är det äldsta huset på promenaden. Den som beställde den stora byggnaden var en engelsk adelsdam, Lady Rivers. När villan byggdes var Rue de France landsväg i lantlig omgivning och Lady Rivers hade nog tänkt att ha det som lantställe.

Så blev det nu inte. Två år senare startade den franska revolutionen och Lady Rivers flyttade hem till de trygga brittiska öarna. Villan bytte sedan händer många gånger. Bland annat har Napoleons syster Pauline bott här. Hennes badkar lär finnas kvar i trädgården.

nice-furtado-heine-30

Trädgården och villan är stängda för besökare så jag har inte lyckats fotografera badkaret. Den här bilden är tagen genom en grind.

Engelska kyrkan

Britterna som övervintrade i Nice byggde inte bara pampiga villor längs Rue de France och Rue de la Buffa utan även en anglikansk kyrka. I Holy Trinity ges fortfarande gudstjänster på engelska.

nice-holy-trinity-church-49

I anslutning till kyrkan finns ett livaktig samvaro mellan dagens britter. I somras var jag exempelvis i församlingshemmet när ett gäng författare presenterade sina böcker. Här står jag bredvid kandadensiskan Patricia Sands som har skrivit en serie med böcker som utspelar sig i Antibes.

nice-13

Drottning Victoria och Régina

Listan på kända britter som besökt franska Rivieran är lång. En av de som regelbundet reste hit var den engelska drottningen Victoria.

nice-regina-17

Ett känt landmärke från britternas tid i är Hôtel Régina som byggdes för att den engelska drottningen Victoria skulle ha en ståndsmässig bostad när hon besökte Nice. 70 rum i ena flygeln använde hon. Régina byggdes om till lägenheter redan 1934 och ligger uppe på Cimiez, en bit ifrån den del av Nice som den här texten huvudsakligen handlar om. Tre bilder är från Régina, resten från den engelska promenaden eller stadsdelen.

nice-regina-4462

Hoppas att ni uppskattade texten!

Den här artikeln har jag skrivit på önskemål av Karin Lundberg, Maria Karlberg, Ralf Persson och Helene Waernelius som önskade sig en text från franska Rivieran med många bilder. Jag utgick från mitt senaste fotoprojekt i Nice: skojiga tak i ”nya staden”, det vill säga den stadsdel som till stor del byggdes av britter.

nice-4596

Sedan grävde jag upp en del bilder från andra besök för att passa till texten med tema engelska Nice. Delar av texten har jag hämtat ur reseguiden Mitt Nice.

nice-mitt-nice-4657

Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Norra bergets friluftsmuseum i Sundsvall

Norra bergets friluftsmuseum anlades med Skansen som förebild under första halvan av 1900-talet. Ett 40-tal byggnader från olika delar av Medelpad flyttades dit, eller byggdes just för platsen. Det funkisinspirerade utkikstornet Glasspinnen är exempelvis från 1954 medan det finns en kyrklada som är från 1300-talet.

Glasspinnen var stängd för säsongen och kyrkladan missade jag när jag vandrade runt och nöjesfotade på Norra berget. Parken ligger naturskönt på Norra stadsberget med fantastisk utsikt över stenstaden och den nya bron över Sundsvallsfjärden.

I hagarna promenerar olika lantraser och på stigarna allt från hundägare till motionärer. Museerna, caféerna och hantverksbutikerna har öppet 11-17. Det betyder att de inte var öppna under mitt senaste besök för min vana trogen var jag morgontidig. Därmed missade jag chansen att hälsa på Skvadern. Jag har dock hejat på den uppstoppade korsningen mellan hare och tjäder tidigare, för trettio år sedan eller så. Mitt minne från det besöket är av naturliga skäl lite luddigt men jag minns en lång bilresa och ett snabbt besök på ett rätt trist museum. Jag har inget minne av några slingrande promenadstigar eller den upptäckarglädje jag vid mitt senaste besök.

Det var solen som lockade ut mig på promenad en tidig söndagsmorgon i februari. Eftersom jag sov hos en kusin som bor ett stenkast från Norra berget var promenadstråket givet. Målet med resan till Sundsvall var inte fotopromenad utan att fira en släktings födelsedag. Men det är ju inte så dumt att slå två flugor i en smäll. Varje gång jag är i Sundsvall hittar jag något nytt att titta på. Staden har helt klart mer att erbjuda än jag märkte när jag var barn.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Vintertid blir det hamburgare mellan Stockholm och Göteborg

Mitt Provence är strax på väg till tryck, en ny upplaga av Författarboken är tillgänglig för beställningar och de blogginlägg som ska bli mina delar i 10 tips för att leva på din kreativitet rullar på. Det betyder att vårens och sommarens böcker är under kontroll och det är dags att vända ögonen till mina andra pågående manus. Det två som står på tur är Strövtåg runt Antibes och Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Böckerna får ta den tid de tar

Tidsplanen för dessa är att jag ska ta tag i dem när lusten och orken återvänder. Jag har jobbat alldeles för hårt över vintern. Redigeringen av Mitt Provence tog mycket mer tid än vad jag lade på motsvarande process på Mitt Nice. Jag hade heller inte planerat tid för nyutgivning av Författarboken – ett projekt som beror på att jag blev lurad av någon jag trodde var en vän.

brahehus-januari-2017-31-2

Kort sagt har jag tappat räkningen på antal dagar när jag börjat jobba vid fyra på mornarna. Klockan fem har hela vintern räknats som normal arbetsstart medan att börja vid tre är något jag tagit till i extremfall. Den typen av arbetstider sliter på kroppen. Det är hög tid att försöka återgå till goda vanor: att ta mig tid att läsa morgontidningen innan jag börjar jobba, att sluta äta måltider vid datorn, att vara ledig för söndagsutflykter och ta dagliga promenader.

Passar på och gör research när jag är ute och reser

Min kalender är helt fullbokad med uppdrag för olika uppdragsgivare fram till och med oktober. Ska man vara petig så är faktiskt två veckor i augusti blockade för semester. De skulle teoretiskt kunnat användas för skrivprojekt, precis som min planerade julledighet, men jag ska verkligen försöka låta bli. Jag har inte varit ledig på flera år. Det är hög tid för återhämtning (vissa hävdar att jag borde ägnat mig åt återhämtning för länge sedan och jag tänker inte argumentera emot).

brahehus-januari-2017-35

Även om jag planerar att ta det lite lugnare med skrivandet kommer jag inte att helt stanna av. Finessen är att jag kan stoppa in research till Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm lite nu och då när jag reser. Det är faktiskt rätt praktiskt att testa ett ställe per resa snarare än att klämma in sju om dagen under en intensiv researchperiod. Magen röstar absolut på en lunch per dag.

I januari är hamburgare enda alternativet

I januari körde jag bil ett varv mellan Göteborg och Stockholm. Jag var en smula trött, stressad och såg verkligen fram emot att äta på något trevligt ställe. Hade någon satt en bok med den här baksidestexten framför mig hade jag köpt den direkt. Det är faktiskt första gången jag kände att ”å vad den här boken behövs”. Tidigare har jag mest pillat med den för att det är ett kul projekt för mig.

Hamburgerställen, internationella kedjor och vägkrogar i all ära, lägg på en timme i restid och förvandla den monotona färden mellan Stockholm och Göteborg (eller den omvända) till en givande och rofylld utflykt istället. Genuina kaffestugor, pampiga slott och pittoreska ruiner väntar på dig!

I anteckningsprogrammet Evernote har jag samlat en lista med ställen som jag vill besöka. Det är platser, restauranger och caféer som jag har läst om eller fått tips på av olika människor. Jag surfade in på samtliga och de hade en sak gemensamt: ingen hade öppet en vardag i januari.

brahehus-januari-2017-44

Så det slutade med en kebab på A6 i Jönköping åt ena hållet och en hamburgare på en känd kedja åt andra hållet. Om shoppinggallerian A6 kan jag säga att det vintertid kan vara praktiskt att samla dagens steg inomhus. Det är varmt, torrt och halkfritt. Kebaben var rejält stor med nybakat bröd. De får minus för toaletterna som luktade urinoar.

På hemvägen stannade jag till för en iskall och halkig fotosession av Brahehus. Det som lockade var att solen skymtade genom molnen ute på sjön. Jag halvsprang till ruinen för att fånga detta. Medan jag travade runt och försökte hitta bästa vinkeln började det hagla och jag återvände till bilen. Fortsättning på bokprojektet följer.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Mitt Provence har blivit med bilder

korrlasning-9741

Det närmar sig utgivning! De två senaste helgerna har jag ägnat mig åt Mitt Provence. En helg åt bilderna och en åt text och kartor. Det var så roligt att äntligen få se Mitt Provence med bilder. Vilket lyft!

Bildernas märkning ger ledtrådar

Det är alltid roligt att se vilka av de bilder jag skickat in som förlaget valt att använda. Jag är i princip mycket nöjd med urvalet, det är någon bild jag hade valt annorlunda för större variation och de har plockat in en bild som jag inte tagit.

korrlasning-9739

Varje bild i boken är märkt med en krumelur och en siffra. Krumeluren kan vara en sevärdhets-kringla, en stjärna för en aktivitet eller ett vinglas för vingård. De har olika färg beroende på vilket kapitel de hör till. Med ledning av dessa kan läsaren matcha bilderna till olika tips och få reda på var de är tagna. De flesta av dessa siffror hade förlaget redan satt ut då jag namngivit bilderna rätt väl, men jag hittade ett par som saknade hänvisning och då la jag till dem.

korrlasning-9732

har också slutläst hela texten, ritat lite på kartorna och kortat av två sidor där texten inte riktigt fick plats. Har även velat lite om platsangivelser men till slut skrivit ”utanför” i rubriken på alla ställen som kräver bil.

Lämnade in korrekturet till förlaget i Lund

Korrläsning är det enda jag tycker är enklare att göra på papper än direkt i dokument. Det dyrbara korrekturet lämnade jag direkt i händerna på redaktören i måndags morse. Förlaget ligger i Lund men jag hade ändå ärende åt det hållet och passade på och åkte lite tidigare så slapp jag lita på posten. Så här såg det ut i Lundagård den dagen.

lund-27

Mitt Provence kommer om tryckeriet sköter sig ut i slutet av mars, boken går att bevaka hos Bokus om man känner för det. Den allra finaste bilden i boken? Jo om du frågar mig så är det en bild bland praktiska tips på slutet.

Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail

Morgonfoto runt Steninge slott

steninge-9547

Har man min läggning är det helt naturligt att kl 07 en söndagsmorgon vara ute och leta fotoobjekt mellan Arlanda och Täby. Åtminstone om man har skjutsat resenärer till Arlanda och därmed ändå värmt upp bilen. Jag valde att följa en brun kringla-skylt till Steninge slott och följde anvisningarna om parkering vilket ledde mig till en byggarbetsplats. Suck. Jag parkerade bilen mellan en reklamtavla för ett nytt bostadsområde och en lastbil.

steninge-9575

Knatade sedan ut i de ödsliga omgivningarna i jakt på bilder på själva slottet. Det visade sig snabbt att jag var ute fem timmar för tidigt för parken där slottet befinner sig är bara öppen 12-17. Istället harvade jag mig ner till Steningevik konferensgård som ligger vackert vid vattnet. Där fanns det en hel del vackra gamla byggnader. Bland annat säteriet som går att hyra för konferens.

steninge-9594

På tillbakavägen var det ljusare och jag fick en skymt av 1600-talsslottet. Jag såg också en skylt till ett naturreservat. Jag började följa den men gav rätt snabbt upp. Efter 1,5 timmes promenerande var jag kaffesugen och min medhavda frukost låg kvar i bilen.

steninge-9596

Avrundar som jag började, med en bild av stenladugården från 1873. Den är numera omdöpt till Steningen slottsgalleria och lär innehålla både café och trädgårdsbutik. Jag har hört att där ska vara en trevlig julmarknad också. Får ta och undersöka det närmare vid tillfälle.

steninge-9602 Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail