Senast jag reste med TGV var 1986. För er som inte minns det var snabbtåg ultramodernt då och mobiltelefoner existerade inte. Jag minns inte var jag åkte ifrån men jag minns att jag var väldigt lättad när jag klev av tåget i Paris och mina vänner stod där på perrongen precis som planerat. Den höga farten märkte jag aldrig något av. Det gjorde jag inte när jag åkte TGV till Toulon igår heller. Men det kan bero på att rälsen längs Rivieran är så gammal att TGV får lunka fram i samma hastighet som andra tåg.
Franska kommuner är rätt förtjusta i att sätta upp plaketter där kända författare har bott. D.H Lawrence har bott i Bandol. Kommer det upp en plakett över gårdagens besökare måntro?
Författarträff i Bandol
Jag hade stämt träff med Helena Trotzenfeldt på tågstationen i Bandol. Helena åker runt i Frankrike och provar vin till nya utgåvan av Upptäcka franska vingårdar. Nu passerade de ”mitt” område på väg till Korsika. Vi har pratat länge om att ses men kvällen innan skrev jag att jag kommer inte. Pendlande in till Nice i fransk sommartrafik har gjort mig lite mätt på resor. Den längsta sträcka jag kunde tänka mig avverka var ner till stranden. Men så började Helena prata om viner och jag insåg att jag verkligen ville följa med dem en eftermiddag på vingårdar. Det är ju trots allt på landsbygden jag trivs bäst. (I alla fall kändes det så just där och då. Staden har ju sin charm den också.) Sagt och gjort så stämde vi träff klockan 14 på tågstationen i Bandol. På vägen dit gjorde vi upp om att äta lunch ihop. Mobiltelefoner är inte så dumma.
Bad går före
Helena reser runt med delar av sin stora familj och eftersom de två yngsta är rena delfiner var första prioritet att leta upp en badplats. Det är rätt lätt i Bandol som är en liten kustort. Vi följde vattnet tills vi kom till denna vackra bukt.
Där kom även jag ner i havet. För första gången i år faktiskt. Min nya bikini som jag panikköpte (därför att den gamla ligger kvar i Skanskaland) har inte direkt blivit särskilt sliten.
Badbukten var skyddad av en pir mot vågorna vilket passade mig bra som inte är någon vågälskare direkt.
Ointresserad turistbyrå
Bandol är en egen vinappellation. Namnet har det fått efter kustorten Bandol men vingårdarna är utspridda och finns i flera kommuner.
Vårt vinprovande inleddes med en tur till turistbyrån. Där fick vi en broschyr med 50 Domaines, Caves & Chateaux i Bandol. Femtio var aningen för många för en eftermiddag så vilka rekommenderade hon? Det ville hon inte svara på. Vilka var små och familjeägda? Där hade hon faktiskt ett ”ovärderligt” tips, titta efter vilka som har korta presentationer i broschyren. De som är stora har många symboler och de som är små har färre symboler. Det vill säga att om de pratar engelska och spanska är de stora.
I slutändan valde vi efter geografi istället. Vi skulle efteråt till Toulon. Helena med familj för att ta färjan till Korsika och jag för att ta tåget hem till Antibes. Vi valde helt enkelt en prick på vägen mellan Bandol och Toulon.
Caves d’Azur i Sanary sur mer
Det låg alltså en noggrann urvalsprocess bakom att vi hamnade just på Caves d’Azur eller syllazur i Sanary sur mer. Två kooperativ har gått samman och skapat tre butiker. Istället för att ta emot folk på vingårdarna så har de butikerna som ligger lätt tillgängliga vid vägen i tre orter.
Kunde man få prova lite vin? Jajamänsan. Här är mina anteckningar från vintestandet. De är inte så fylliga. Jag tyckte allt smakade gott.
1) Bandol. Domaine l’olivette. De hade en flaska kvar från lördagsprovningen då de har större degustation. Mourvedre, syrah, cinsault. €13. Fruktig?
2) En Côte de Provence. €6.10. God rosé men tunnare än den förra på något sätt.
3) Kooperativets Bandol. €8.65 Riktigt god tyckte jag. Aperitif-vin. Hon visste inte druvorna. Jag köpte tre flaskor. Helena handlade två bag in box m fem liter i varje. Fanns tio-liters också.
4) Mont Ventoux. Rött vin. Oerhört lättdrucket. Inte alls som de röda Bandoler jag druckit som kräver biff m vitlök.Vi valde det på namnet eftersom Helenas man Mikael är en ivrig cyklist.
En man kom in och berättade mer om Bandol. Exempelvis de strikta krav på druvorna. 90% måste bestå av Mourvedre, Grenache och Cinsault. Resterande tio procent måste komma från en lista med druvor. Jag hängde inte riktigt med i det samtalet får jag erkänna.
De pratade bara franska men Helena översatte till svenska och så talade vi svenska sinsemellan. En annan kund, en fransk gentleman i sina bästa år kom fram och frågade på flytande svenska med fransk accent om vi var svenskar. Han hade bott åtta år i Trollhättan. Vi var ju tyvärr bara på genomresa men han kände en svenska som bodde i området.
Det blev lite förvirring när jag bad att få köpa tre flaskor vin på franska. Va!? Vadå. Jag som inte kunde franska. Helena tog den enkla utvägen och skyllde på att hennes man inte förstår franska och det var därför hon hade översatt så behövde hon inte gå in på att det är skillnad på att köpa lite vin och att hänga med i en hel vinprovning.
Tåg är ett smidigt sätt att resa
När det inte är tågstrejk måste jag säga att tåg är ett smidigt sätt att ta sig fram på. Inga stillastående bilköer, det är luftkonditionerat och finns ibland även elkontakter. Bara glida fram genom berg och se vingårdarna breda ut sig.
På vägen hem åkte jag med ett tåg där elkontakterna var vanliga men där toaletterna var av typen ”använd ej när tåget står på en station”. Lustig blandning av ultramodernt och gammalt.
Avrundar med en bild från stationen i Toulon. Kultur i Toulon.
