Sedan 2008 har kvinnliga hantverkare och småföretagare längs väg 223 samarbetat för att hjälpa bilister, cyklister och vandrare att hitta smultronställen i östra Södermanland. Alla som är med i nätverket fungerar som ambassadörer för varandra och tipsar om andra ställen att besöka, se, göra, möta och köpa.

Solrosorna visar vägen

Jag gillar verkligen samarbete (så pass att det blev temat för en sprillans ny handbok som jag är en av författarna till). Jag är övertygad om att alla vinner på att samarbeta. Exempelvis vinner besökarna på samarbetet inom väg 223. De flesta ställen som är med i samarbetet har en solrosskylt stående vid vägen. Detta underlättar för oss som kommer körande.

En del ställen har kompletterat med egna skyltar som ger en ledtråd till vad som vankas, hur långt det är och ifall de har öppet eller stängt. Det är förstås ännu tydligare för oss som åker förbi, men man kommer långt med de gula solrosskyltarna.

Fruntimmersveckan höjdpunkten

Det finns bland annat keramik, glas, galleri, loppis, rekreation, plåthantverk, textil, glass, trasmattor och fårskinn att välja bland. En del ställen har öppet dagligen året runt, andra har öppet någon gång emellanåt. Fruntimmersveckan är bästa veckan för ett besök. Det är då alla satsar på aktiviteter och det pågår en gemensam tävling.

Andra särskilt bra tillfällen är under våröppning och Björnlunda julmarknad i december. Sedan finns det andra aktiviteter i samma område som arrangeras av andra. Som konstrunda i Gnesta första helgen i september. 50 konstnärer deltar. Fick även tips på en marknad nu i augusti men glömde anteckna var och när.

Rik kulturbyggd med många leder

Det finns fler skäl att åka i de här trakterna än att besöka väg 223. Exempelvis är det en historiskt rik byggd. Det är gott om runstenar och gravrösen av betydande dimensioner.

Uppsa kulle är en nio meter hög gravkulle, troligen en kungsgrav av något slag. Vid Laxne ett annat imponerande röse.

Dessutom är Lids kyrka dekorerad av Albertus Pictor. Det finns också en del slott i krokarna. Exempelvis Öster Malma där Jägarförbundet har konferens och vilthägn runt det gamla slottet.Jag passerade många skyltar som skvallrade om att det går fint att uppleva området i långsammare tempo, som att cykla Näckrosleden eller Eriksgatan.

Eller vandra Sörmlandsleden. Det ska även gå att paddla mellan tre gårdar. Eriksgatan lär följa den väg som de tidiga sveakungarna red genom sitt rike. Den följer också vikingarnas gamla färdväg.

Tipstack till Maria Thurén

Jag hittade till väg 223 tack vare en läsare som hörde av sig när jag efterlyste Smultronställen mellan Norrköping och Stockholm.

Hej! Väg 233 mellan Nyköping och Mariefred är en vacker väg genom Sörmland. Längs vägen har ett kooperativ av kvinnor skapat ett utbud av ställen att besöka. Butik Inneberga och Kulturladan drivs av Åsa Ingårda . Där ordnas filmvisningar med kvinnotema under fruntimmersveckan, konserter och slöjdkurser. Hemsida finns. Man kan åka längs vägen till Gnesta/ Björnlunda och sedan snedda ut mot E4 igen via Järna. På alla dessa platser finns det också mycket sevärt. Hälsningar, Maria Thurén

Stort tack tack Maria för tipset. Givetvis letade jag upp Åsa Ingårda och berättade varför jag hittat hit. Fick många tips på fler ställen att besöka. Inte bara av Åsa utan även av andra jag pratade med.

Nedslag från min resa

Här kommer några nedslag från min resa som jag gjorde som research till kommande boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det är en bok jag jobbat med sedan 2013 och som jag hoppas ska fylla ett hål jag själv saknat. En något fylligare och personligare inspirationsbok som gör resan roligare.

Sternersborgs choklad

Jag kom norrifrån på E4, svängde av på väg 57 vid Järna. Vid Björnlunda lockade skylten Praliner & Glass in mig till Sternersborg. De har en liten fin butik med chokladpraliner mitt emot ett äldre hus med loppis (bilden med mustangen framför).

De har bara fyra parkeringsplatser vilket är för lite för sommarrusningen efter deras glass. I år hyr de därför in sig på Wattrangsborg, en relativt nybyggd samlingslokal som finansierades av en donation av Carl-Axel Wattrang från det närbelägna godset Jacobsberg. Det jag gillade skarpt med Sternesborg var att man bestämmer storlek på glass samt antal smaker, och så får man rätt mängd glass av rätt antal smaker. Det vill säga man behöver inte köpa en jätteglass bara för att man är nyfiken.

Öster Malma viltvård och slott

Öster Malma är inte en del av väg 223 men står listat bland vänner till väg 223. Det ägs sedan 1994 av Svenska jägarförbundet. Det finns vilthägn, konferensanläggning, joggingspår och gårdsbutik.

Jag övervägde att gå in och äta helgbuffén som lät väldigt god, men fick för mig att det skulle ta för lång tid. Det ångrade jag mig sedan.

Café Östergården

Om Öster Malma är för hundmänniskor är Café Östergården för kattmänniskor. Det är en blandning av loppis, kattpensionat och café med reklam för bland annat Rovdjursföreningen.

Ett sällskap hade beställt varm mat före mig och det såg ut att vara köbildning i köket, så jag nöjde mig med en räksmörgås. Det är alltid intressant hur detta begrepp tolkas. Blev aldrig riktigt klok på vad denna egentligen innehöll.

Möbelsnickare Åsa Ingårda

Med tanke på att min tipsare särskilt nämnt Åsa Ingårda ville jag leta upp Butik Inneberga. Det var lättare sagt än gjort. Jag åkte två gånger innan jag hittade hennes solrosskylt som gömde sig en smula.

Åsa är möbelsnickare och har i år dragit ner en smula på öppettiderna. Tidigare har hon haft full med folk under slöjdkurser, filmkvällar i ladan samt utställningar med kollegor som alla gått Carl Malmstens skola. I år har hon enbart öppet lördagar.

Jag blev väldigt förtjust i de små stolarna hon gjort. Vem vill inte ha en stol med ett hemlig fack?

Runnvikens Pensionat & Rekreation

I en nyuppförd flygelbyggnad vid Lövsunds herrgård ligger Runnvikens pensionat. Trädgårdsmästaren Anders Nielsen har skapat en vacker trädgård väl värd ett besök. Det går även att handla grönsaker.

Flygeln och trädgården nås via en allé kantad med hästhagar. Mitt emot infarten står en runsten. Det enda som gjorde mig lite konfunderad var deras logga: ett grönt versalt R. Det är väldigt likt Rudenstams logga. Fast den innehåller också en äppelkvist.

På Runnvikens webbsida läser jag att de ordnar safari i fullmånens sken i vikingarnas fotspår. Det låter ju väldigt lockande.

Skeppsta hytta

I Skeppsta driver Ebba von Wachenfeldt en egen hytta sedan femton år tillbaka. Den är inrymd i en gammal skolbyggnad som kanske inte är världscharmig men den är funktionell.

När jag kom dit pågick en svensexa där brudgummen fick prova att blåsa glas. Det såg riktigt roligt ut. Det vill jag göra någon gång.

Jag blev också väldigt förtjust i det vattenglas jag drack ur när jag fikade. Det var vid det här laget hög tid för en kopp kaffe.

Skottvångs grufva och museum

Den här resan var på många sätt en en riktig ögonöppnare. Exempelvis hade jag missat att det funnits gruvor i Södermanland. Skottvångs gruva har ett museum med en aktiv förening. Jag hade ett trevligt samtal med en kvinna vars morfarsfar var den siste gruvfogden.

Det Skottvång är mest känd för idag är som restaurang med en livlig livescen fredag och lördagskvällar. De blev framröstade som Sveriges bästa livescen 2014.

Hamburgare i Mariefred

Ett tag trodde jag att jag skulle hinna göra återbesök hos porträtten på Gripsholms slott men jag kom ditt ett par timmar efter stängningsdags. Istället blev det en hamburgare med oliver och fetaost. Därefter styrde jag tillbaka mot stan. Var glad att jag var ute och for en lördag när det var lagom med trafik.

Har du fler tips till boken? Välkommen att höra av dig!