För en vecka sedan klev jag av morgonplanet på Kiruna flygplats. Vi var en timme sena på grund av att det tagit tid att få ut planet ur hangaren på Arlanda. Eftersom jag klivit upp tidigt för att slippa stressa på flygplatsen fick jag extra mycket tid på Arlanda. Tid som jag spenderade med att tugga på en slemmig macka på Johan & Nyström. Brödet var både segt och genomblött på ett sätt som indikerade att mackan bretts något annat dygn än när den såldes.

All kvarvarande irritation trillade av mig så fort jag klev av planet och kände luften. Den är annorlunda i norr. Det är på något sätt högre i tak och lättare att andas. Mitt humör blev ännu bättre när jag mötte Carina Fjällborg. Vi har aldrig tidigare träffats men är Facebook-vänner då vi delar entusiasm för södra Frankrike.

Carina hade rekvirerat sin son som chaufför och guide och sedan gav vi oss av till Jukkasjärvi. Med på resan var också rödtotten Leia. Väldigt söt, väldigt envis. Och lite ledsen för att de stora hundarna fick följa med husse och jaga.

Ishotellet

Första anhalt var Jukkasjärvi och ishotellet, eller icehotel som de kallar sig själva. Varje vinter byggs ett nytt hotell upp med is från Torneälv. Isen skördas faktiskt på vårvintern före, och lagras från mars till december när bygget startar. Poängen är att varje hotell är unikt. Nya konstnärer bjuds in och skapar nya isskulpturer. På våren smälter sedan hotellet ner igen. Framgången beror delvis på storleken och på den klara isen.

Sedan ett par år tillbaka så finns det ett året-runt-öppet hotell bredvid den plats där det stora byggs upp. Där inne finns sviter och konstverk, precis som i det temporära hotellet. Det är minus fem inne i byggnaden av tegel och torv. Jag tittade in men entréavgiften är 300 kronor, vilket fick mig att backa.

300 kronor är förvisso ingenting om man betänker att det är en helt världsunik miljö. Särskilt inte som jag just lagt en hundralapp på en kopp kaffe och en soggig ostfralla på Arlanda. Men jag blev snål och avstod. Skulle jag betala 300 ville jag ta riktigt bra bilder och det var ganska skönt att strosa runt i solskenet utomhus och bara vara ledig, utan några krav på sig själv att prestera.

Så här när jag kommit hem igen tänker jag att jag var lite dum. Hur ofta står man precis utanför en världskänd miljö? Nåväl, jag kan i varje fall rapportera att ishotellet byggs i en verkligt fin miljö där Torneälven breder ut sig så att det liknar en sjö. Häromkring gjordes förr tegel. Varje kvinna märkte de tegel hon gjorde.

Nutti Sámi Siida

Eftersom det var lunchdags åkte vi till ett samiskt museum och café. Kokkaffet med kaffeost smakade utmärkt före maten när kaffet var nygjort, men rävgift efter lunchen då det stått på för länge.

Egentligen ska man ju äta souvas när man är på samiskt café men jag är allergisk mot rökt mat så det fungerar inte. Frågan om det fanns något som inte var rökt föranledde en diskussion om mängden salt som använts till köttet. Jag försökte förklara att jag struntade i om det var lättsaltat eller översaltat, jag ville bara veta om det var rökt. Till slut beställde jag fjällröding som skulle vara saltad, men inte rökt. Det visade sig vara rätt. Däremot blev potatisen som serverades till alltför rökt av att tillagas över öppen eld, så den skippade jag.

Jukkasjärvi kyrka

Carinas son sommarjobbade som guide i Jukkasjärvi kyrka så nu fick jag en privatguidning. Väldigt lyxigt och mycket intressant. Kyrkan är den äldsta i Lappland. Det var på 1600-talet man fick för sig att samerna skulle kristnas. En präst skickades upp och istället för att resa runt bosatte han sig på marknadsplatsen. Mitten av kyrkan är från 1600-talet. Den byggdes senare ut för att få plats med fler människor.

Den är mest känd för altartavlan som är en triptyk av Bror Hjorth. Den vänstra delen föreställer prästen Lars Levi Læstadius när han predikar mot hor, drickande och tjuveri. På den högra sidan har vi samma person efter mötet med Maria, eller Milla Andersson-Clementsdotter. Han är då vänd mot Jesus och mer av en väckelsepredikant.

Horkarlen i blont lär förresten vara ett självporträtt av konstnären själv. Altartavlan var en present från LKAB när kyrkan firade 350 år. Till 400-års-jubileet köptes istället in ett votivskepp. Det tyckte jag var intressant då ”min” kyrka i Antibes är belamrad med sådana.

Precis som i många andra kyrkor finns det gravar under kyrkgolvet. Dessa har grävts upp två gånger. Den ena gången noterade man att en kvinna i vitt var särskilt välbevarad. Nästa gång gravarna öppnades var den graven tom…

Ett av de nyare tillskotten i kyrkan är orgeln. Förutom att den är väldigt vacker är det intressant med själva mittpunkten. Den är utformad som en trumma av den typ de samiska nåjderna hade. Dessa trummor hade de tidiga kristna prästerna inget till övers för utan brände. Synd att ett helt kulturarv försvann.

Efter vår utflykt till Jukkasjärvi åkte vi den korta resan in till centralorten Kiruna. Detta besök har resulterat i ett långt och faktaspäckat reportage som tar avstamp i min fascination av flytten av gruvstaden Kiruna.