kutterkonfekt-5925

Kutterkonfekt i Trosa

Kutterkonfekt kallas sig själva för tre butiker och ett sockerbageri. Själv har jag stött på dem i egenskap av café. Ett riktigt mysigt och trevligt sådant med bra kaffe.

kutterkonfekt-5923

Det var när jag var på hemväg från skrivhelgen på Nynäs slott som pansarkryssaren plötsligt vek av från den väg som google maps rekommenderade och istället hamnade i världens ände. Förutom bristen på parkeringsplatser kan jag verkligen rekommendera andra bilar att göra samma sak.

Den bit i Trosa som jag traskade från parkeringsplatsen i tjottahejti till Kutterkonfekt och åter var nämligen sockersöt. Jag parkerade vid Trosa kvarn och gick längs Trosaån innan jag villade in mig bland trävillorna. Snickerglädje, gamla båtar och en klassisk bokhandel passerade revy innan Kutterkonfekt dök upp från ingenstans.

kutterkonfekt-5917

Självklart gick jag in och lika självklart kunde jag inte motstå en äpple och calvadostryffel med ett stänk av kanel. Kaffet var riktigt gott men tryffeln hade mått bra av mer choklad och mindre av resten tycker jag.

Caféet är inte så stort inuti men det finns ett bord samt pralintillverkning på ovanvåningen. Och så finns det en stor innergård.

kutterkonfekt-5921

dsc_0008

Solig oktober i Antibes i år

dsc_0753

Idag har det ramlat in mejl från två olika personer som båda berättade hur soligt och fint det är i Antibes just nu. Det ena innehöll också beröm för blandningen av inlägg här på bloggen – sådant uppskattas!

Den ena bilden föreställer en chèvre chaud på en restaurang i närheten av boulebanan i Mandelieu. Den andra bilden är på stranden i Antibes idag. Som synes fortsätter strandlivet. Det lär vara ännu mer folk där på helgerna.

dsc_0008

nynas-slott-biblioteket-5832

(O)kända skatter i biblioteket på Nynäs slott

Det som gör biblioteket på Nynäs slott unikt är att hela boksamlingen är införskaffad av en och samma person, att den fortfarande är komplett och att allt finns väl dokumenterat.

nynas-slott-58

Exklusiv visning av Nynäs slott

I helgen var jag på skrivretreat i vandrarhemmet invid Nynäs slott. Förutom en massa skrivtid, en spökvandring och många fina möten fick vi en exklusiv visning av slottet av intendent Pontus Carlweitz. Där fick vi bland annat se biblioteket som normalt inte visas för allmänheten.

nynas-slott-biblioteket-5810

Jag antecknade som en besatt och kan bara hoppas att jag hörde och antecknade någorlunda rätt. Om någon läsare hittar ett fel eller något jag glömt är jag tacksam för en rad.

Carl Göran Bonde kombinerade nytta med nöje

Mannen som skapade biblioteket på Nynäs slott hette Carl Göran Bonde. Han levde 1757-1840 och historien om hur han blev ägare till Nynäs slott är ett eget kapitel. Hans son Carl Carlsson Bonde ärvde flera gods av sin stenrike morbror David Gotthardt Hildebrand. Sonen satte igång vidlyftiga moderniseringsprojekt på en annan egendom och drabbades av ekonomiska trångmål som det så fint heter. För att inte Nynäs slott skulle hamna i händerna på någon av sonens fodringsägare klev fader Carl Göran in och övertog helt sonika egendomen.
Nynäs slott som låg bekvämt två dagsresor från Stockholm blev en perfekt reträttplats för Carl Göran Bonde som varit militär, hovman och diplomat. Bland annat hade han stått fadder åt Gustav III s son.
I rollen som diplomat hade han i uppdrag att resa utomlands i syfte att samla in diplomatisk information. Carl Göran gillade att kombinera nytta med nöje och prickade in alla typer av boklådor längs vägen. Klokt av honom tycker jag. Men hans resor tog sådan tid och hans diplomatiska information hann bli föråldrad innan han kom hem. Böckerna han införskaffade står sig däremot än idag.

Bokbindare Hellman på Tullgarns slott

Om man på den här tiden köpte böcker direkt från förläggaren fick man en bunt papper som man fick ombesörja bindningen av själv. Bonde anlitade ofta bokbindare Hellman på Tullgarns slott. Hellman var till vardags skolmagister har jag för mig. I varje fall var bokbindandet inte hans huvudsakliga syssla. Det finns dock många böcker på Nynäs slott som är inbundna av honom. Varje bokbindare hade sitt signum. Hellmans var att använda ljust kalvskinn och prägla ryggen med romber.

nynas-slott-5819

Är en bok bunden i rött kalvskinn är den nästan säkert från 1800-talets början fick vi också veta.

Vi tittade särskilt på böckerna på bordet. Den tjocka boken är (såklart) en Bibel. En tysk sådan från 1600-talet. Eventuellt är pärmarna äldre. Boken som ligger uppslagen längst till vänster är från 1500-talet och innehåller träsnitt. Blommorna är handkolorerade. Den exklusiva boken med växter lär trädgårdsmästaren på slottet ha lånat. Sådant finns nämligen antecknat. Den allra första låntagaren ur biblioteket var smeden. Han lånade Svensk järnhistoria i två band men dukade visst under av all lärdom för böckerna återlämnades aldrig.

Det är detta som gör biblioteket så värdefullt. Att allt är väl dokumenterat. Det är få bibliotek där man idag kan följa vem som köpt böckerna, bundit in dem och läst dem. Samlingen är dessutom numera inventerat. Det är gjort av en expert under en, eller om det var två vintrar, tillsammans med en flaska portvin. Flera flaskor hoppades vi, det var rätt kyligt på slottet redan i oktober. Inventeringen behövdes för böckerna är inte ordnade efter ämne, språk eller bokstavsordning utan mer efter storlek och utseende.

I Bondes samling finns för övrigt också en del böcker från Tullgarn, deras samling skingrades nämligen i en auktion. Något som skett med många samlingar som kanske varit mer betydande än den som Bonde skapade. De flesta av böckerna finns i fler kopior, exempelvis på forskningsbibliotek som Carolina Rediviva i Uppsala. Men på Nynäs finns allt katalogiserat.

Nynäs slott värt ett besök

En kul detalj är att 1910 fick biblioteket som första rum på slottet elektricitet. Det var likström 110 volt. Slottet hade ett eget elverk. Senare när de började använda vanlig 220 volts växelström hade de en omvandlare i huset. 1984 när landstinget köpte slottet klippte man tillförseln till de gamla ledningarna. Lamporna går alltså ej att använda idag.

Är du nyfiken på att veta mer om detta eller andra bibliotek på slott och herrgårdar leta efter boken Resa i tysta rum på ditt lokala bibliotek (den är nämligen slutsåld hos förlaget).

Är du nyfiken på Nynäs slott får du vänta till våren. De har nämligen vinterstängt nu. Vår, sommar och höst är det visningar samt servering i orangeriet. Året runt finns det gott om skyltar i omgivningarna där det går att läsa på om slottets invånare. En kul vinkling som jag noterade. När jag lämnade museibranschen för tio år sedan var den på gång, att man berättar historia utifrån individer snarare än krig, årtal och liknande.

Avrundar med fler bilder från helgen. På grund av ett litet teknikproblem får det bli bildspel även om jag själv inte är så förtjust i det, det tar så lång tid att glo igenom alla bilder.


skrivretreat-nynas-slott-47-2

Skrivhelg vid Nynäs slott

Gäsp! Jag är lite trött i mössan efter en oerhört givande helg. Jag har varit på skrivretreat vid Nynäs slott. En helg helg med tjugo likasinnade i magiskt vacker miljö. Hur trevligt som helst. Det bara blev lite fler timmar med trevliga samtal (samt spökjakt på slottet vid midnatt) och lite färre timmars sömn.

Jag misstänker att jag var den som skrev minst antal ord för jag öppnade bara manuset till Strövtåg runt Antibes, läste kommentarerna från redaktören och så stängde jag igen dokumentet igen. Däremot fotograferade jag en del och fick utlopp för kreativiteten den vägen. Jag har också långa anteckningar från en exklusiv visning av biblioteket på själva slottet. Någon som tycker jag borde förvandla dem till ett blogginlägg?

skrivretreat-nynas-slott-05

Helgen arrangerades av Annie Hedberg. Jag såg inbjudan i någon av de författargrupper jag är med i på FB. Annie hade hyrt STF vandrarhem (den suddiga blå bilden) inklusive ett konferensrum hela helgen. Sedan delade vi som kom på kostnaden som blev fullt rimlig.

skrivretreat-nynas-slott-05-2

För de som ville fixade Annie också frukostingredienser. En del föredrog att ta med sig eget. På bilden har rum ett som jag bodde i dukat i ordning för frukost söndag morgon.

skrivretreat-nynas-slott-5888

Omgivningarna var som sagt inspirerande. Det fanns roddbåtar, badbrygga (några lär ha hoppat i), orangeri (stängt för säsongen) samt såklart själva slottet.

skrivretreat-nynas-slott-47

Fingrarna flyger lättare över tangenterna med sjöutsikt.

karins-lada-5753

Karins lada i Strängsered – kaffestuga och stickcafé

Några mil från Jönköping passerar riksväg 40 den lilla orten Strängsered. Där brukar mitt fotofinger vakna till liv eftersom det är en sjö på ena sidan vägen och en kyrka naturskönt placerad på den andra. När jag taggat bilder därifrån på Instagram får jag upp Karins lada som förslag på plats. Själva ladan syns inte från vägen men det gör skyltarna med en inbjudande kaffekopp på.

karins-lada-5757

Sväng gärna av. Det är visserligen lätt hänt att börja undra vart man är på väg för det är nästan fyra kilometer på en smal grusväg rakt in i skogen. Plötsligt öppnar landskapet upp sig och i en backe skymtar en röd gavel med de välkomnande orden Karins lada mellan några höga träd.

karins-lada-5744

Karin Henriksson är tionde generationen på gården. Vintern 2009/2010 förverkligade hon drömmen om ett café. Ladugården som tidigare hyst får städades ur, nytt golv göts och det målades och fejades.

I ena änden står rustika bord och i den andra är det butik med hantverk och garner. Karins lada är öppet söndagar och en del kvällar i veckan när det är stickkafe.

karins-lada-5741

I en intilliggande byggnad finns en samling äldre jordbruksredskap. I skogen ordnar de tipspromenad och intill ladan byggs en hinderbana för barn. Kort sagt en komplett plats för ett längre eller kortare stopp.

karins-lada-5750

Mackorna är goda och utbudet av bakverk inbjudande. Kan särskilt rekommenderar limemazarinen.

karins-lada-19

photogrid_14112165879691

Chez Bettys Provence

En bra bok ska väcka känslor har jag läst någonstans och i så mått är Chez Bettys Provence en utmärkt bok för den väckte massor av känslor hos mig. Alla var kanske inte odelat positiva dock.

Stockholmsrestaurangen Chez Betty

På Roslagsgatan i Stockholm finns en pytteliten krog som heter Chez Betty. Jag har helt missat dess existens men den är tydligen rätt poppis. När jag läser om den noterar jag att det som recensenterna lyfter fram som speciellt, som långkokt mat och daglig meny på griffeltavla, uppfattar jag som helt normalt. Vilket iofs mest bevisar det som vi redan visste, att jag hänger mycket i syd-Frankrike.

photogrid_14112166434601

Kokbok med restaurangens bästa recept

Boken Chez Bettys Provence består av två delar. Hundra sidor är en klassisk kokbok med restaurangens bästa recept. Där finns alla rätter som man kan förvänta sig att hitta på en mysig liten bistro i Vieux Nice. Mat som boef tartare (råbiff), brandade (fiskgryta gjord på torkad fisk), la pérugine (korv), farcis (fyllda grönsaker) och daube (köttgryta). Kokboken är snyggt formgiven med prydliga foton och beskrivningar. På en del recept finns det lite bakgrundsinformation men i princip är denna del en kokbok rakt upp och ner.

Jag har inte provat att laga någon av rätterna så jag kan inte säga om själva recepten funkar eller ej. Men gissar att kokboks-delen är perfekt för den som inte har möjlighet besöka restaurangen alternativt bara vill laga sydfransk mat hemma. Det är ett tag sedan Mireille Johnstons klassiska Cuisine of the Sun – Classical dishes from Nice and Provence.

photogrid_14112166792461

Märkligt hopkokad inspirationsdel

De första 69 sidorna i boken innehåller inspirationsberättelser och det är den här delen jag har problem med. Hur tänkte förläggaren här? Kan man ge ut precis hur tunna saker som helst som böcker?

Risken är uppenbar att någon som läser detta tycker att jag snackar ner boken för att den i någon liten bit överlappar min egen (kommande) bok, men det är snarare så att jag känner mig lurad. Jag har kämpat i flera år med att få ihop en röd tråd, att binda ihop kapitel och göra det lätt för läsaren att följa med var olika orter jag refererar till ligger i förhållande till varandra och min spontana känsla när jag bläddrade igenom Chez Bettys Provence första gången var ett stort ”men var det inget mer?”

Inspirations-delen består av korta nedslag på platser, matställen eller hos matvaruproducenter i en salig röra. De allra flesta verkade vara belägna längs kusten. Att skriva ”Provence” i titeln på boken är därför ett diskutabelt val. Visserligen är definitionsträsket ett riktigt ormbo men ”franska Rivieran” hade nog överlag speglat innehållet bättre.

En annan detalj jag hakar upp mig på är att det är otydligt vem som skrivit avsnittet. Boken har tre upphovspersoner, kockarna Linus Ahlstedt och Mikael Gröndal samt Jesper Kling som anges som matresenär. Vem är det som skriver i vilket avsnitt? Om boken ska handla om vilka inspirationskällor som kockarna har till sin krog, varför är inte de historierna integrerade bland recepten? Det känns lite som om det är två separata böcker som lagts ihop till en bok.     

photogrid_14112167104461

Nog med problemen. Det som är riktigt bra är bilderna tagna av Bobo Olsson. De är befriande långt från de stereotypa Instabilderna av solnedgång över hav, utan förmedlar istället en rustik, genuin och lite sliten känsla.

Eftersom jag blev lite besviken efter första varvet med boken och inte riktigt visste vad jag skulle skriva gav jag den en andra chans. Tittade lite noggrannare på recepten. Och efter andra genombläddringen av boken blev jag nyfiken att besöka restaurangen och proväta ett antal av rätterna.

Det här betyder att boken fungerar om syftet är att öka kännedomen om och stärka varumärket för Chez Betty.

photogrid_14112165879691

Boken var ett recensionsexemplar från Natur och Kultur.

sigtuna-431

Tant Brun is still going strong

sigtuna-54471

Kaffestugan Tant Brun i Sigtuna har funnits så länge jag kan minnas och antagligen ett bra tag längre än så. De säger själva att de är ett av landets äldsta caféer. Det är också ett av de mysigaste och trevligaste. Hur många caféer har bordsservering nuförtiden?

sigtuna-561

Jag åkte till Sigtuna för ett par veckor sedan när de hade litteraturfestival. Dagen inleddes med fika på Tant Brun med Petra. Petra har för övrigt jämfört litteraturfestivalen med bokmässan i Göteborg i ett inlägg på Kulturbloggen.

sigtuna-551

Rabarberpajen på bilden ser kanske inte så mycket ut för världen men den var sådär knäckigt god som den ska vara. Och att få kaffet i en kopparkanna kan ju bara höja humöret. Totalt sett ett trevligt och effektivt möte som dessutom jagade bort en del spöken från mitt förra besök på Tant Brun på 1990-talet.

sigtuna-371

Sigtuna ligger på lagom utflyktsavstånd från Stockholm och de små gränderna med söta trähus är trevliga även utan litteraturfestival.

sigtuna-54511

Avrundar med två bilder med bokanknytning.

sigtuna-54171

uggla-kaffebar-551

Uggla kaffebar i Malmö

Det är något visst med Malmö. Det är en annan atmosfär. Den skrämde mig en smula för tio år sedan men idag gillar jag den. Det känns som om jag rest till ett annat land när jag kommer till Malmö. Med den extra bonusen att det finns flera distinkt olika distrikt att besöka.

uggla-kaffebar-35-21

Skillnaderna blir extra påtagliga om man tar den nya snabbussen 5:an mellan Västra hamnen och Västra Sorgenfri. En buss som för övrigt har gratis wifi och går tätt även söndagmornar. Vips så andas man havsluft bland nybyggda utställningshus och vips så vandrar man runt bland hippa äldre tegelkvarter.  Skilda världar.

uggla-kaffebar-351

Uggla kaffebar ligger på St Knuts torg och är tämligen nyöppnat. Det drivs av två coola och roliga tjejer. Det är ett sådant där ställe där alla blir behandlade som stammisar. Möjligen är alla stammisar, det kändes så.

uggla-kaffebar-551

Jag åt söndagsfrukost där med Marika för ett tag sedan. Sista söndagen som det gick att sitta utomhus skulle jag tro. Några stora regndroppar fick oss att retirera in.  För 87 kronor fick vi två goda mackor på rågbröd, äppelmust, yoghurt med granola och snutkaffe med påtår. Det sistnämnda är ett kaffe som ska drickas utan mjölk.

Allt var gott och smakade extra bra efter en morgonpromenad längs havet i solglasögon och bara linne. Avrundar med den för en Malmöturist obligatoriska bilden av Turning Torso.

turning-torso-251

paris-morgon1

Höstmys i Paris

Idag välkomnar jag ännu en gästbloggare till Tomatsallad. Det är frankofilen och litteraturvetaren Anne-Charlotte Östman som normalt huserar på bloggen Kultur och tro. Här rapporterar hon från en mysig resa till Paris. 

studio-i-paris1

Igår installerade vi oss, min make och jag, i Madame Bonnards lilla studio på vinden 5, rue Brézin. Totalfräscht, nyrenoverat. Sonen hade bakat solrosbröd för att välkomna oss och modern gav oss massor av nyttig information om prisvärda restauranger, hur man kunde utnyttja extraerbjudanden, när och var det fanns folkliga gratisnöjen med mera.

Vi följde rådet och åt middag på crêperiet Josselin i Montparnasse, en 20 minuters promenad för oss. I kvarteren kring Gare Montparnasse har man specialiserat sig på crêpes med cider, eftersom tågen från Bretagne kommer in där. Samma sak gäller Gare de l’Est, fast där är det tåg från Alsace som fört med sig sådana specialiteter som choucroute och tarte flambée. Det var gott med crêpes men mäktigt. Vi tog en smakrik cider fermier till maten.

paris-morgon1

När vi vaknade i morse var det mulet och skulle så förbli men ganska varmt. September är den bästa månaden i Paris. Att möta våren kan bli en blötare historia.

Vårt program i dag var kyrkogården Père Lachaise. Vi har varit där förut, men det finns mycket att upptäcka, denna gång bland andra Chopins grav, Molières, Delacroix, Colettes. Vår vän Françoise stämde träff med oss där. Hon skulle inspektera den gravplats hennes åldrande man nyligen köpt. Det blev lite bizarrt, men det visar ju att kyrkogården fortfarande används.

Till i kväll har vi reserverat bord på Chez Nenesse i Marais som ska vara genuint fransk.

chopins-grav1

Tack Anne-Charlotte, det låter helt underbart med Paris i september. Ha en fortsatt härlig vistelse! 

Côte d\'Aur sett från Le Château

Nice e najs men håll koll på klockan!

Utsikten från berget Le Château över Medelhavet, Vieux Nice och Promenade des Anglaise är helt fantastisk. Det gäller att dock att vara uppmärksam på tiden … Här kommer unika bilder och en unik historia signerad min studiekompis Mattias som i våras besökte Nice tillsammans med sin kärlek.

Côte d'Aur sett från Le Château

”På eftermiddagen promenerade vi omkring och bara insöp atmosfären, från fontänspelet i Albert 1e Jardins till folkvimlet i gamla stan. Under middagen pratade vi om att vi under helgen måste ta oss upp på klippan ovanför Nice, vid slottet, och se utsikten därifrån. Jag hade tidigare hört talas om att det fanns stigar och trappor inifrån stan som var lätta att hitta, och tänkte att vi skulle försöka finna dem när vi kunde. Efter en härlig middag strosade vi genom stan och fortsatte att insupa miljön allt vi kunde. Plötsligt ser jag i botten av en gränd trappor som bär iväg uppåt, och blir nyfiken. Vi följer trapporna och inser snart att de bär iväg uppåt klippan. Vi fortsatte vår promenad i den tilltagande skymningen, och njöt av utsikten som bredde ut sig alltmer, ju högre upp vi kom. Det fanns gott om gångar och trappor som ledde uppåt, och vi mötte några andra par som också promenerade. När vi kommit upp till det stora vattenfallet, var det så mörkt att en trollbindande belysning i grönt tändes bakom vattnet. Otroligt vackert!

dsc_81581

Vi stannade ett tag, och bestämde oss sedan för att ta oss den sista biten upp. Vi träffade ytterligare ett par på väg ned, pratade med dem om den härliga utsikten och fortsatte sedan uppåt. När vi väl nådde toppen, hänfördes vi över utsikten över den böjda strandlinjen, den upplysta staden och det väldiga havet. Vi stod kvar ett bra tag och njöt i fulla drag. Till slut började vi vår promenad nedåt, och lyckades hitta samma väg som vi kom upp på i mörkret. Vi traskade sakta nedåt, och nådde till slut grinden som markerade början på staden nedanför berget. Grinden var låst…

En snabb undersökning visade att det inte var möjligt att klättra över den eller runt den – stängslet var högt och spetsigt. Vi gick därför fnissande tillbaka för att finna en annan väg. Det gjorde vi också, och följde den nedåt. Även den ledde till en låst grind… Liksom nästa väg vi följde. inte riktigt lika kul längre, men vi var glada för att natten var hyfsat varm och det illa fall inte regnade… Vi fortsatte slottskulle runt och stötte på flera låsta grindar. Till sist befann vi oss på helt andra sidan, och insåg att det inte finns fler utgångar.

Det var midnatt, och utsikten att behöva stanna ensamma på berget kändes sådär. Porten vi stod vid nu var flankerad av en fem meter hög bergssida uppåt, och en fem meter mur nedåt gatan på andra sidan. På bara tjugo meters håll fanns ett stort hyreshus, men inte en själ i sikte. Till slut ser vi en gammal dam som är i färd med att stänga fönstren för natten. ”Madame, pardon!” ropar vi, och hon bara måste ha hört oss, men ignorerade oss likafullt. Kanske var hon trött på att andra korkade kärlekspar blivit inlåsta på slottskullen?

Efter ytterligare några minuter gör en annan dam om manövern med att stänga sina fönster. ”Madame, s’il vous plait, aidez-nous!” ropade vi. Hon skrattade, förstod direkt läget och ropade att hon ringer polisen, så får de hjälpa oss. ”De vill nog ha en 50 euro för utryckningar som den här, men det kanske ni kan ta?” Till och med på långt håll syntes skrattet i hennes ansikte, och vi tackade henne och önskade henne en god natt. Och där stod vi. Mitt i livet, nykära och inlåsta på slottsklippan i Nice en ljum vårnatt, väntandes på polisen som skulle hjälpa oss.

Efter en kvart kom de, och vi var litet skamsna över att behöva deras hjälp. De var vänliga, och undrade mest varför vi inte bara gick ut genom den lilla dörren till höger om porten? Vi förklarade att vi försökt, men den verkade låst? ”Icke,” sa polisen som verkade föra befälet, ”den är alltid öppen.” Han steg ur och kände på den låsta dörren, och såg sedan väldigt förvånad ut. Hans kollega kom med en stor nyckelknippa och förklarade för oss och kollegan att det visst kunde hända ibland. De såg i sin tur litet generade ut över vi blivit inlåsta, och släppte sedan ut oss utan att ta betalt för utryckningen. Litet lätt berusade av glädjen att vara fria igen, småskuttade vi nedför sluttningen och tog oss runt klippan vid havet, och kom så småningom fram till hotellet med ett litet annorlunda, men småfnissigt, minne från vår första resa tillsammans.”

dsc_81631