Sveriges största exportsuccé någonsin

Sveriges största exportsuccé är inte kullagret, propellern eller Abba. Det är Losec. I alla fall räknat på exportintäkter. Ska dock lägga in disclaimers att jag inte minns siffran och att uppgiften kommer från företaget som uppfann, tillverkar och säljer Losec. Det är möjligt att förstaplatsen varierar beroende på hur man formulerar vad som är störst; genererat mest intäkter till statskassan, mest känt utomlands eller antalet anställda som jobbar i koncernen. Hur som helst är Losec en enorm försäljningsframgång.

Men öppnar du en bok om svenska framgångsrika uppfinningar står det antagligen inte ett ord om Losec. Den styvmoderliga behandlingen kan ha flera skäl. Jag har några teorier.

1) Det är för nytt för att ha hamnat i historieböckerrna. Eller för okänt bland de som skriver dem. Eller så räknas inte läkemedel som uppfinningar.

2) Läkemedelsforskning är ett teamarbete med hundratals människor inblandade och det blir inte en lika bra historia som den med det ensamma geniet som i ett plötsligt anfall av genialitet uppfinner en fysisk grej som en skiftnyckel, separator eller fyr som sedan blir grunden till en ny svensk storindustri.

3) Den person som först syntetiserade omeprazol som den aktiva föreningen heter var en kvinna. Nu sa jag just att utvecklingen av Losec inte är en enpersonersgrej men en stor andel av de anställda på Astra är kvinnor.

Losec – en historia om uthållighet

Det var år och dar sedan jag slukade historien om hur Losec uppfanns och utvecklades men ett par saker minns jag. Det första är hur vansinnigt lång tid hela projektet tog – 22 år. Jämför med mobiler där en produkt som började utvecklas för tjugo år sedan idag platsar på museum. Det andra jag minns är att projektet las ner många gånger. Företagsledningen som på den tiden satt i Södertälje bestämde att det inte var lönt forska vidare men några envetna typer i Mölndal fortsatte ändå lite vid sidan om. Jag vet inte varför men jag tror nyfikenhet var en stark drivkraft för dem. De var forskare, de ville veta. De struntade i om magsår räknades som ett icke lönsamt område, de var något på spåret som de ville avsluta.

En annan gång las hela projektet på is sent i utvecklingen efter att larmet gått att en sidoeffekt vid långtidsanvändning var cancer. Bota magsår och få cancer istället var ingen gångbar slogan. Efter ett massivt utredningsarbete kunde man dock slå fast att alla försökshundar som fått cancer härstammade från en och samma hanhund – cancern var genetiskt och hade inget med omeprazol att göra.

Finessen med omeprazol är att molekylen är mycket specifik. Den fastnar bara på de celler i magsäcken som producerar saltsyra och ingen annanstans i kroppen. Det gör att biverkningarna är minimala och är en klar fördel jämfört med sådana klassiker som accetylsalicylsyra (treo) eller paracetamol (alvedon) som påverkar kroppen på en lång rad delvis okända sätt.

Varför bloggar jag plötsligt om Losec? Det är en kombination av lila inspiration och frågan om kreativitet.

Vad Losec kan lära oss om kreativitet

Losec uppfanns i en trång tegelbyggnad som huserade det självständiga bolaget Hässle. Ett par hundra forskare jobbade i en platt organisation med ett tätt samarbete med den akademiska forskningen. Som tack för det fantastiska pillret startade ägarna Astra en byggboom som ledde ända till Arkitekturmuseet där det står en modell av Mölndalsanläggningen som ett exempel på lyckad förtätning av ett område. Under många år pågick det en konstant expansion. Företaget vadade i pengar och inga kostnader sparades. Massor av nya forskare anställdes (som alla gått samma utbildning, var i samma ålder och liknande bakgrund). Sedan kom chokladmannen in och sålde företaget billigt till brittiska Zeneca. Ja officiellt hette det att de gick samman men vad i hela fridens namn vann egentligen Astra på affären?

In tågade ännu mer siffernissar. De ritade upp läkemedelsforskningen i ett flödesschema och räknade statistik. Om ett av tre projekt i fas tre blir en storsäljare och vi behöver en storsäljare per år för att försörja vår stora kostym så gäller det att vi för tre projekt till fas tre per år. Och för varje projekt i fas tre så är det statistiskt sett nio i fas två. Och så räknade de baklänges och kom fram till att statistiskt sett behöver en halv miljon substanser testats för varje läkemedel som kommer ut på marknaden. De drog slutsatsen att om man bara effektiviserade testandet av miljontals substanser så skulle företaget vara försörjt med nya läkemedel.

En imponerande robotanläggning byggdes för detta (den är häftig) och miljontals substanser köptes in. De skulle ha världens modernaste forskningsfabrik. Personalen drillades i att fylla i olika rapporter och avstämningsmöten för att mäta framstegen infördes. På anglosaxiskt maner premierades vidlyftiga försäkringar framför hårt arbete i tysthet. Det viktiga var inte att testa rätt substanser utan att testa många. Tyvärr fungerade inte forskningsfabriken alls. Några nya guldägg värptes inte. Lika lite som läkemedelsutveckling går att trycka in i mallen det ensamma geniet som inväntar en blixt från klar himmel, lika dåligt gick det att göra  löpande band av det.

Det som AstraZeneca varit duktiga på är att skjuta upp att krisen syns externt. Jag skulle kunna skriva rätt mycket och långt om detta men tåget närmar sig Stockholm och min utsatta skrivtid är slut. Läs vidare i denna analys i Veckans Affärer samt dessa ord om att göra rätt saker från Inger Aspåker.

The purple pill

En annan inspirations till den här texten är min utläggningar om hur den lila SonyXperiaZ matchar mina lila naglar. Det gjorde att jag kom att tänka på något annat som matchar mina lila naglar – de här lila pillren. Det är förvisso Nexium, uppföljaren till Losec men de är i princip identiska. Ett patent räcker bara 20 år, därefter är det fritt fram för andra företag att kopiera läkemedlet och sälja det billigare. Därför finns det en poäng att göra en uppföljare, få ett nytt patent och tjäna nya storpengar. Nexium innehåller esoomeprazol, en isomer av omeprazol medan Losec innehåller en blandning av två isomerer.

Nexium är för övrigt bara lila på den amerikanska marknaden, i resten av världen säljs ett ljusrosa piller. I Europa föredrar vi tabletter, i USA färgstarka kapslar. De har bättre effekt tror amerikanerna. Andra forskare har bevisat att blå tabletter har större placeboeffekt än vad röda har. Nåväl. Färgen har betydelse.

Det här var nummer 88/100 i #blogg100 – utmaningen att blogga hundra dagar i sträck.