Fotoutmaning: Fonseranes-slussarna i världsarvet Canal du Midi, utanför Béziers

Min lista med fotograferade världsarv har fått en till pinne, jag har besökt Fonseranes-slussarna i Canal du Midi. Canal du Midi i Occitanien är en av världens äldsta kanaler. Vid Fonseranes utanför Béziers finns en slusstrappa som lyfter eller sänker båtarna 21,5 meter på ungefär 45 minuter.

Slussar är skojiga att titta på men en smula besvärliga att göra rättvisa på bild. Hur man tar bästa fotot på dessa vet jag inte riktigt, men man väljer i varje fall inte en solig eftermiddag i mars. Mitt stalltips är att antingen satsa på morgonljus eller en mulen sommardag när det är full fart på båttrafiken på den populära kanalen.

Detta är den nedersta slussporten vid Fonseranes. Den liggande huvudbilden överst är tagen från bron mitt i bilden, men åt andra hållet, uppåt i motljus. Vi kan också säga att den här bilden illustrerar hur enkelt det är att ta vettiga foton om man har ljuset med sig. Samt nämna att bakom träden skymtar Béziers.

Fotosprint i Languedoc

Det är något av en chock för systemet att vara tillbaka i resesvängen och plåta till reseguide igen. De senaste åren har jag dokumenterat den svenska fjällvärlden till olika böcker. Jag har tillryggalagt många mil till fots och på skidor men framförallt har jag väntat på rätt förutsättningar i form av rätt väder, rätt tid på dygnet eller rätt årstid. En del platser har jag fotat hundratals gånger för att få fram den allra bästa kombinationen av väder och tidpunkt. Efter ett par år med denna typ av fotografering är det tufft att i bästa fall ha fem-tio minuter på mig att ta ett publiceringsbart foto som fångar platsens särart.

I mars åkte jag till Languedoc för att ge min kompis Maria Unde Westerberg ett handtag med lite foton till hennes nya projekt. Hon arbetar med reseguiden Languedoc inom räckhåll som är en uppföljare till vår gemensamma Rivieran inom räckhåll (där jag stod för majoriteten av fotona och Maria för allt tågkunnande). Vi möttes i Nîmes och inledde med en riktig helkväll. Dagen efter var vi en smula segstartade och det tog ett tag innan vi hittade den hyrda bilen. Vi körde sedan söderut och spanade efter rosa flamingos, vita hästar och svarta tjurar (vi såg alla men på fotomässigt hopplösa avstånd). I Palavas les flots sprang jag ut och fotograferade en linbana och några surfare medan Maria körde några varv med bilen i jakt på parkeringsplats. Vidare till Pézenas för ett dussin marknadsfoton och en snabb lunchmacka. Därifrån tog vi en sväng förbi slussarna utanför Béziers innan vi fortsatte till Gruissan och Peyriac.

Promenadvägen bredvid slussarna lutar 7,6% och inramades av blommande rosmarin.

Fonseranes svåra att fotografera i eftermiddagsljus

Medan Maria körde mot Fonseranes bildgooglade jag och konstaterade att det skulle nog bli svårt att fotografera slussarna i eftermiddagsljus. Jag fattade dock inte hur svårt.

Slussar är alltid svåra att fotografera från marken. Ju fler slussar desto svårare eftersom det blir ett ganska utsträckt byggnadsverk. Vill man att det ska synas att det är flera slussar behöver man fotografera dem nedifrån. Då gäller det att ljuset är rätt. Bäst är att ha solen i ryggen. Eller ingen sol alls. Har man solen rakt i ansiktet får man helvit himmel och svarta hål till slussluckor. Det är exakt vad som hände i Fonseranes.

Utmaningen att fota slussar är ingen nyhet. Jag hade stora problem med Bergs slussar till boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Jag var där flera gånger och det foto som till slut hamnade i boken är ett där jag står på kanten och fotograferar sommarklädda människor som håller fram sina mobiler för att fotografera en båt i en av bassängerna. Bilden förmedlar att slussen är en turistattraktion som lockar människor.

Den här uteserveringen vid slussen kommer nog vara fullsmockad sommarkvällar.

Sommarbilder med folkvimmel alltid rätt

Den typen av bild kunde jag inte återupprepa utanför Bézieres. I mars fanns det inte en båt i sikte i Canal du Midi (i varje fall inte i slussen). Att ställa sig på kanten för att ta närbilder gick inte heller för i Fonseranes har de satt upp staket så man får gå en bit ifrån.

För att ytterligare göra livet svårare för fotografer så var bron över till andra sidan avstängd. Stor frustration för det innebar att det kort sagt bara var motljusbilder kvar.

En snubbe på cykel spanar in besökscentret.

Några timmar med Lightroom

Det foto som man tar i kameran är råmaterial. Därefter går man hem och färdigställer det i Lightroom. Jag är en glad amatör på Lightroom så jag är beroende av att ha ett hyfsat råmaterial som det räcker med lite lätt piffning. Men jag har glott på ett antal videoklipp och har ett par kunniga vänner som gett mig en del tips. Med hjälp av detta har jag pillat med alla verktyg jag känner till och några till. Det är penslar hit och dit.

Råbilden utan filter eller ändringar ser ut ungefär så här och det gör ju ingen särdeles glad.

Nedanstående är det bästa jag lyckats åstadkomma. Det är ett konstverk i förhållande till förutsättningarna men den ser inte helt naturlig ut. Det syns att den är kraftigt redigerad och vissa detaljer har blivit för hårt redigerade. Men jag orkar inte pilla längre. Det går fortare åka dit och ta en bättre bild än att försöka mer. Om någon annan ska åka dit och vill ha fina bilder rekommenderar jag att välja en annan tid på dygnet än hårt marsljus. Det sparar timmar av möda och slutresultatet blir bättre.

Canal du midi är ett världsarv

Canal du Midi där Les 9 Écluses de Fonseranes finns har stått på Unescos lista med världsarv sedan 1996. Den är 24 mil och förbinder Toulouse med Sète. Den är superpopulär för semesterfirare och kantas av plataner som tyvärr dör i snabb takt av en parasit.

Slussarna vid Fonseranes består av åtta bassänger och nio portar över en 300 meter lång sträcka. I bakgrunden syntes en blå konstruktion. Det är ett försök att skapa en förbifart för större båtar. De skulle kunna hissas upp via en annan väg. Den verkar inte ha blivit någon succé och har knappt blivit använd. Möjligen är den inte ens i bruk längre.

Vid slussen finns ett besökscentrum och restaurang med finfin utsikt över Bézieres. I besökscentret visar de en film om hur kanalen byggdes. Den hoppade vi över. Parkeringsplatsen är superstor. Parkeringen för vårt superkorta besök var €4 så vi förstår varför det stod bilar parkerade i diket innan man når till området med parkeringsförbud.

Besök hos Karin och Ulf Kloo i Béziers

Efter vårt frustrerande fotoförsök av slussarna åkte vi in till Karin och Ulf Kloo inne i Béziers och hälsade på i vackra Villa Hauterive som de håller på och renoverar. Karin Kloo tillhör samma generation av bloggare som jag gör. En gång i tiden läste jag hennes Brev från Servian tämligen flitig och jag har följt henne på Instagram i åratal (där hon publicerar många fina detaljer från hus eftersom hon nuförtiden jobbar som mäklare). Därför kändes det som att träffa en gammal bekant, fast det var första gången vi faktiskt sågs i verkligheten.

Det är så här jag önskar att jag lyckats fotografera slussarna men detta är en väggmålning. Fotot är taget från bilen och tyvärr fick jag med en del av bilfönstret. Högst upp till höger kan anas lite tinnar och torn vilket är den berömda katedralen. Detta var vad jag hann se av Béziers denna gång.
chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)