Helgens keramikmarknad i Vallauris
Varenda anslagstavla och en hel del skyltfönster i Antibes är tapetserade med affischer för Fête de la Poterie och Marché de la Poterie i Vallauris. Marknaden skulle vara hela helgen och själva festen på söndagen 13 augusti 2017. Eftersom Vallauris var stendött senast jag var där en söndag valde vi att åka dit lördag. Vi prickade in fransk lunchtid vilket kanske kan förklara varför det var så avslaget. Själva marknaden bestod av ett tiotal utställare på ett litet torg, vilket kändes lite patetiskt i jämförelse med de marknader vi är vana vid från Antibes. De flesta keramikerna hade ställt upp sina varor på ett snyggt sätt, men vi var de enda som gick runt och tittade på dem. Jag hoppas för deras skull att det blev mer drag senare på kvällen.
Picasso har varit framme
Vallauris är känt som keramikbyn. Traditionen går långt tillbaka men den som återuppväckte den avsomnade industrin, vitaliserade den och fick fart på turismen var Picasso. Som tack är han huvudperson på det museum som finns i övre delen av gamla staden. Han har i sin tur gett byn en staty av en man med en get.
Idag är huvudgatan kantad med affärer som säljer keramik. Vi detaljgranskade inte utbudet men mitt intryck är att de affärer som sålde dussinvaror var öppna medan ateljéerna med hantverk var stängda.
Efter en del letande hittade vi tillbaka till den butik där vi köpte en del varor när vi var nyinflyttade. Det vi gillar är att det är bruksföremål i klara färger med ett minimum av dekor. Vi såg några röda kaffekoppar för €13 som vi gärna hade köpt – om de hade varit öppet. För att hitta till ”vårt” ställe gå längst ner i byn och ta Avenue Picasso västerut. Keramikstället ligger mitt i en trevägskorsning. Det finns parkering i närheten. Bredvid låg ett större keramikställe som brunnit.
I texten har jag nämnt längst ner och längst upp. Det kanske ger en indikation på hur byn är uppbyggd. I en backe. Vallauris ligger ovanför Golfe-Juan (där Napoleon landsteg) och nedanför den kulle där den ursprungliga bosättningen var. Den kullen har jag varit och knallat på en gång i tiden.
Varje gång jag åker till Vallauris med buss så kliver jag av för tidigt. Man kan lätt fortsätta uppåt tills man ser en skorsten på vänster sida. Om nu den blir kvar, den fabriken eller vad det nu var såg lite övergiven ut. Vallauris är överhuvudtaget lite ruffigare än många av de byar som blivit turistmagneter.
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
