Med skrivarkurs på Svartsö i Stockholms skärgård

Svartsö är en betydligt större ö än jag trott. Insikten slår ner medan jag trampar fram på hyrcykel nummer 13. Jag sneglar på min nya sportklocka men den kan varken berätta hur långt jag cyklat, eller hur långt jag har kvar. Jag svär för mig själv över att jag inte startade GPS-loggningen när jag lämnade kurslokalen. Hade jag gjort det hade jag i varje fall haft en aning om hur långt jag cyklat. Antagligen ynkligt kort.

Min Garmin Forerunner 745 kan i varje fall informera mig om att klockan är 16.27. Lanthandeln stänger vid fem så här på eftersäsongen. Jag borde hinna dit utan problem för stor är inte ön, även om den tydligen är större än jag av någon obskyr anledning förväntat mig. Men jag vill helst ha gott om tid. Det är en omskrivning för att jag trivs som allra bäst med att spankulera runt med kameran i handen utan att behöva snegla på klockan.

Svartsö korsas av grusvägar

På tal om händer saknar jag mina handskar. Eftermiddagen är höstigt krispig, inte direkt kall men händerna blir isiga av den obefintliga fartvinden (vilket borde vara tekniskt omöjligt). Handskarna ligger troligen i botten av ryggsäcken, men jag tog mig aldrig tid att gräva fram dem innan jag kastade mig iväg efter sista lektionen. Egentligen har jag inget ärende till lanthandeln. Men när några av kursdeltagarna berättade att de varit där fick jag för mig att jag också skulle ta en titt.

Grusvägen är praktiskt taget platt men det tar ändå emot som om jag var i en riktig backe. Jag skulle kunna ta mig upp, om jag verkligen pressade benen. Men jag är lat och kliver av i slakmotan. Det är ju ingen som ser mig.

Svartsö koprojekt

Jag tar av åt höger i en korsning och passerar hagen där andelskorna betar. En ko är renrasig svensk rödbrokig boskap, SRB, från Lovö prästgård. Resten är korsningar med SRB. Det är nog lite allt möjligt med i den mixen för utseendet varierar kraftigt.

Snart ska alla djur utom ett gå till slakt och de 70 investerarna återfå sina pengar. Förutom att de varit med och finansierat projektet har de jobbat med att sätta upp stängsel. Syftet med koprojektet är att bibehålla det öppna landskapet. En bieffekt är att korna fört samman fastboende och andrahemmare. Det vill säga sådana som bor på ön i perioder.

Många fritidshus på Svartsö

Andrahemmarna är mångdubbelt fler än antalet själar som är skrivna på ön, vilket för närvarande är 65 personer. Vanliga år växer befolkningen sommartid till nästan 1000 personer. En hel del av dem har i pandemins fotspår vistats här månader i sträck och några har varit aktiva i öns utveckling med korna.

Gå inte in i hagen. Jag trampar aningen för fort för att hinna läsa resten av texten (alternativt har för dåliga glasögon). Det är lite andra bud jämfört med Åsvallen där den allmänna hållningen är att jag är feg som helst undviker att gå genom hagen där Black Angus-korna har sällskap av en tjur, en stor svart sak som är på tok för orädd för min smak.

Svartsö lanthandel vid Alsvik brygga

Besöket på lanthandeln är inte särdeles upphetsande, men jag utdelar en guldstjärna för att de har en rejäl hylla med böcker skrivna av lokala författare eller annan lokal anknytning. De får också ett hedersomnämnande för att de driver ett café mitt emot lanthandeln.

Affären ligger vid bryggan Alsvik, som är den första anhalten på Svartsö för båten från centrala Stockholm. Vi klev av i Skälvik, vilket är nästa hållplats på ön, men två hållplatser senare ur båtperspektiv. Färjan lägger nämligen till på en annan ö däremellan. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man väljer var man ska kliva av. Förutom Alsvik och Skälvik finns bryggan Norra Svartsö. Den ligger precis nedanför vandrarhemmet och trafikeras med en mindre båt från Åsättra på Ljusterö.

Tre bryggor med reguljär färjetrafik på en och samma ö borde gett mig en fingervisning om att Svartsö är en hyfsat stor ö. Det finns dessutom skola samt en och annan bil även om fyrhjulingar verkar vanligare.

Bistro Sågen

Medan jag står och velar över vägval kommer en kursdeltagare rullande. Innan hon rusar in på lanthandeln frågar hon om hon kan få åka med mig hem så jag väntar på henne. Det visar sig att hon hoppades att jag hade bil. Hon är inne på cykel nummer två och har dessutom hunnit cykla en smula vilse. Stressen handlar om att hinna tillbaka till vandrarhemmet för att duscha innan avfärd till kvällens middag.

Middagen äter vi i en gammal såg. Själva sågen, eller i varje fall någon del av maskineriet, är kvar och ger karaktär åt det som nu är en rustik bistro. Jag väljer en IPA från Värmdö bryggeri till en burgare med ost från Rindö. De sitter som en smäck ihop även om alen nog hade smakat mer om den inte varit så noggrant kyld.

Eldsjälar håller ön levande

Jag får också med en en ketchup gjord på tomater odlade på grannön Ingmarsö. Ketchupen är tillverkad i den nybyggda ladan bredvid. I den finns ett modernt produktionskök där de tillverkar färdigförpackade örätter som sedan skeppas till olika arbetsgivare i Stockholm. Sommartid sysselsätter företaget 40 personer. Bistron, köket och sisådär femtiotolv andra projekt drivs av tre kvinnor. En av dem är Cilla Heurlin som ärvt sågen av sin pappa. Hon verkar ha ett finger med i spelet i många projekt på ön.

Svartsö hamnar raskt på min lista med platser där man kan studera vilken effekt ett par tre driftiga eldsjälar kan ha på ett helt samhälle. Finns det en motor, någon som drar igång något så bildas ringar på vattnet. En ring är Svartsö vandrarhem där vi bor. Det är byggt av lokalbefolkningen för att det ska finnas ett ställe med övernattningsmöjligheter. Jag träffar en av de sex delägarna en morgon nere vid bryggan. En av hans hattar är att möta båten som plockat upp skolbarn på de andra öarna och köra eleverna till skolan.

Skriv ditt liv – skrivkurs

Jag är på Svartsö i två höstveckor som föreläsare. Eller snarare har varit på Svartsö. För denna text har jag duttat med lite nu och då. När jag började kändes presens naturligt men jag avrundar den på hemmaplan efter den andra kursen. Det har varit fantastisk att äntligen föreläsa i verkligheten igen. Digitala föredrag i all ära, jag är en stor anhängare av dem, men det är något särskilt att faktiskt befinna sig i samma rum i fyra dagar. Dessutom har vi alla luncher, middagar och fikaraster.

Temat för kursen är att skriva självbiografiskt, vilket inte är ett ämne vilket som helst utan en kurs som kan leda till både det ena och det andra. Börjar man rota i sina minnen kan både det ena och det andra dyka upp. Jag blir ömsom orolig och ömsom stolt när deltagarna berättar om effekterna av kursen.

Besöket på Svartsö gav mersmak

Jag avrundade vistelsen med ännu en cykeltur för att visa Ingrid ett svampställe jag trillade över av en slump. Kantareller växer gärna där det tidigare vandrat djur och mitt ute i skogen ramlade jag över spår av tidigare generationers odlarmöda, rester av stängsel och stenmurar. När jag satt på huk för att fotografera en flugsvamp såg jag plötsligt att marken framför mig var helt gulprickig av kantareller.

Trots att jag hade loggat min svamppromenad lyckades jag inte hitta tillbaka. Kanske nästa år?

Alla vägar bär till Svartsö

Det finns flera sätt att ta sig till Svartsö även om man inte har egen båt.

Skärgården är rätt året runt

Om denna rapport gav mersmak så får du här lite lästips.

chefstomaten

Last updated on oktober 6th, 2022 at 07:32 f m