30 dagar med #blogg100
Trettio dagar – det är nästan en tredjedel av de hundra dagar som jag utmanat mig själv att blogga ett inlägg om dagen i. Var tionde dag sammanfattar jag de gångna tio dagarna och nu är det dags igen. Jag kan lika gärna börja med att slå fast att utan #blogg100 hade det snarare blivit ett blogginlägg var tionde dag än ett om dagen den senaste tiden. Men på grund av att jag är alltför envis för att ge upp så har jag piskat mig själv att klämma ur mig ett kort inlägg runt en bild varje dag. Om detta sedan är bra eller dåligt råder det delade meningar om. Det sägs ju att täta uppdateringar är något som en blogg vinner på, att man ”måste” skriva minst ett inlägg om dagen. Men jag blir alltmer övertygad om att det beror helt på vem man skriver för. Skriver man för en publik som hänger i sociala medier dagarna i ända är fem timmar mellan inläggen förstås lång tid. Men om ens läsare har datortid varje söndagskväll och däremellan har fullt upp med annat kan ett inlägg i veckan vara fullt tillräckligt. Jag tänker att ni kanske har något annat att göra än att läsa min blogg. Jag verkar i alla fall ha annat att göra än att blogga :-).
Hade Tomatsallad fortfarande varit anonym hade jag nog skrivit mer och längre under de gångna dagarna. På sätt och vis är det trist att inte ha en helt anonym blogg där man kan skriva av sig. Denna insikt delar jag med en av mina nyfunna kollegor i #blogg100, Susanne Hultman.
Det bästa med att jag gått med i #blogg100 är att jag just har bloggat varje dag i trettio dagar. För det har tvingat mig att göra något som jag länge haft som ambition att göra; skriva kortare och snabbare inlägg. Jag har en tendens att sitta och fila på inlägg väldigt länge och därmed har den här salladen tagit mycket tid som jag tänkt att jag borde lagt på annat istället. Nu när jag inte har haft möjlighet lägga den tiden på att skriva långa inlägg och pga utmaningen ändå tryckt ur mig något så har det blivit de där korta och snabba inläggen. Precis det jag länge önskat mig. Men längs vägen har jag insett att detta inte alls tillfredsställer mig. Jag blir inte nöjd med de korta intesägande inläggen. Jag vill skriva långa artiklar som bygger på mycket research och noga utvalda foton istället. Och av döma av antalet gillningar så är jag inte ensam om att föredra dessa. Det inlägg från den senaste tiodagarsperioden som jag lagt mest tid på är också det som fått mest gillningar. (Det här). Jag börjar alltmer tro att min tidigare bloggfrekvens var mer rätt.
Jag ska dock inte hoppa av utan köra lite till för jag vill ha lite mer statistik för att göra en bättre utvärdering.
Detta var inlägg 31/100 i #blogg100. De tidigare sammanfattningarna efter tio repsektive tjugo dagar. Bilderna i det här inlägget har jag fotat i gamla stan i Stockholm idag.
- Bryssels klassiska monument inramade av välkomnade vårgrönska - fredag 19 april 2024
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
Ja, vad kul att du hoppade på Blogg100 för annars hade jag nog aldrig upptäckt dig och din blogg. Gillar verkligen din personliga skrivstil (!) blandat med foton.
Ett inlägg per dag är fullt tillräckligt och jag hade aldrig hunnit med så mycket mer, för precis som du skriver, så är det ju de noggrant skrivna texterna som ger mig mest, både att skriva och läsa. Tror jag. Kanske därför jag aldrig riktigt fastnat på twitter.
Stort tack Susanne och jag får väl säga detsamma. Jag har gjort några fynd tack vare blogg100 och det är jag tacksam för.
Jag tycker twitter är ett snabbt och smidigt diskussionsforum men där glöms det man skrivit för fem minuter sedan snabbt bort. Jag gillar vackra bilder som jag kan titta länge på och texter som jag lär mig något av.
Magkänsla brukar va rätt! :)
Jag hinner inte läsa alla – det tycker jag är trist. Men nu ska jag hoppa över till Susannes i alla fall. Tack vare dig. Och för mig har #blogg100 inneburit att jag i alla fall kommit igång. Lite mer flyt o mindre huvudvärk. Men långa inlägg kan man fetglömma. Level 2. Inte där än.
Och så gillar jag dina bilder!
Jag tackar och bockar för dessa rader Inger! Och jag är mycket tacksam för #blogg100 som fått mig att upptäcka er!
Åh, chefstomat – har du det på dina visitkort? Grymt avis på det.
Chefskonkret är ju noll kul.
Hihi :-).
Jag har faktiskt funderat på att trycka upp visitkort för bloggen med den titeln men inte gjort det ännu.