Smultronställen är uppgrävt ur malpåsen tack vare besök i Ödeshög och Hästholmen

Goda nyheter för er som väntar på mina coffee table-böcker. Jag har börjat jobba med dem igen. Det går lite knackigt för jag är ringrostig men jag hoppas att få upp farten när jag sovit lite bättre.

På nationaldagen grävde jag fram manuset till Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm igen. Senast filen sparades var på nyårsafton, vilket ger en indikation på när författare jobbar. Riktigt så illa är det inte, jag har förvisso under våren arbetat alldeles för mycket på mitt extrajobb, men jag har också skrivit klart ett annat manus. Jag bestämde mig för att ta tag i Nå ut med din bok – marknadsföring för författare först, för jag tänkte att det skulle gå fortare än mina coffee table-böcker.

Jag var nog lite tidsoptimist men den boken är ute nu. Även om jag borde lägga tid på att marknadsföra den, så har jag lagt den åt sidan för att återgå till Smultronställen. Det som saknas till det manuset är sommarbilder och det finns en tidsbegränsning när de kan tas. Någon försommargrönska fastnade aldrig på bild på grund av jobbet, men jag hoppas att i alla fall fånga en del högsommarfägring. (Fast jag är lite ledsen över att jag inte fick med soluppgång från Hjässan i början av juni – som jag fick tips om i höstas).

Skattegårdens handelshus i Ödeshög

Jag har även varit ute på en ganska dåligt planerad researchtur. Jag har mer eller mindre pendlat mellan Stockholm och Göteborg under våren, men bara åkt tåg. Aldrig bil. Det är effektiv och miljövänligt men det blir ju inte så många bilder på det sättet. När jag åker bil brukar jag sticka tidigt på morgonen för att ha en hel dag på mig, men på grund av den evighetslånga att-göra-lista jobbade jag först sju timmar på mitt betalda uppdrag, innan jag satte mig i och körde iväg. När jag väl satt bakom ratten insåg jag att jag inte kollat min lista med ställen jag ska besöka…

Jag bara körde och försökte förtvivlat komma ihåg vad jag borde besöka. När jag kom till Ödeshög hade jag ledsnat på att sitta fast i en stillastående kö och svängde av. Skyltar som lockade med choklad gjorde att jag hamnade på Skattegårdens handelshus. Det var inte stället med chokladen, men det var ändå en intressant upplevelse.

Det finns säkert folk som tycker att Skattegården är en skattkista. Anläggningen ligger strax bakom Rasta och är mycket större än det ser ut vid första anblicken. Förutom det brôtiga området utomhus med allt från uthyrning av maskiner till jättetomte så har de två våningar med pryttlar inomhus. Maken till lustig samling av gammalt och halvgammalt bråte får man nog leta efter. Det var inte ett ställe i min smak, men om jag skulle vara på jakt efter något ovanligt som rekvisita så skulle jag nog åka dit för där fanns verkligen allt.

31:ans glass i Hästholmen

Jag for raskt vidare, missade rätt avfart och började köra mot Vadstena – vilket var fel håll för att komma till Mölndal. Blev ganska glad när jag såg att det vajade en öppet-skylt vid Hästholmen. 31:ans glass har jag läst många hyllningar av så det stället stod definitivt på min lista. Dessutom gillar jag att prova glass.

Tji fick jag. Det var inte alls öppet. Jag fick nöja mig med att titta på skyltar om att glassen är prisbelönt. Istället åt jag en ostfralla på fiket nere vid fyren. Det kan ha varit den absolut torraste ostfralla jag har ätit det senaste decenniet. Den kostade visserligen bara 25 kronor, men det känns ändå som rena rånet.

Jag tror att Hästholmen är fantastiskt idylliskt om man besöker det efter midsommar, men denna junivardag var det lite sömnigt. Efter att ha kört tillbaka till Ödeshög hittade jag rätt väg längs Vättern. Kom fram till Mölndal till slut, även om en dåre höll på att preja mig i diket på vajervägen.

Har nu slösat bort en halv dag åt att fundera på att göra om indelningen på boken men till slut minns jag varför jag gjort kapitelindelningen som jag gjort. Kanske kan återkomma till den, nu måste jag faktiskt proviantera.

chefstomaten