Vinupplevelse på Fotografiska i Stockholm
Det är tveksamt om jag ens är sist på bollen, snarare är jag sist på spelplanen när jag nu äntligen har satt min fot på Fotografiska. I varje fall med tanke på min profession och med tanke på hur ofta jag är i Stockholm. Men nu har jag varit på Fotografiska och både sett utställningar och ätit. Det krävdes ett jobbevent för att det skulle bli av.
Privatägd konsthall med bra läge
Fotografiska är en privatägd konsthall i Stockholm. Det är inrymt i ett gammalt tullhus från början av förra seklet. Byggnaden har perfekt läge för den här typen av verksamhet. Det ligger precis vid vattnet, ett stenkast från Slussen. Jag har vandrat förbi huset många gånger, men entréavgiften avskräcker från spontana snabb-besök. Åtminstone om man är kulturarbetare.
Utställningarna byts regelbundet och Fotografiska har ett stort utbud av kurser och workshops – i stort sett verkar de jobba så som jag tyckte att alla museer jag någonsin jobbat på borde arbeta för att höja sina besökssiffror (något som i de flesta fall var helt ointressant då besökare tar tid från att katalogisera samlingarna). Fotografiska saknar egna samlingar eller forskning – och är därmed inget museum. De är också beroende av besökare för sina intäkter.
Vi gick en snabb visning med nedslag i de fyra pågående utställningarna. Mina intryck av visningen.
- Know Not These My Hands: enorma porträtt från olika delar av världen med massor av föremål som ska berätta en historia om personen på bilden. Skapade av en duo i någon avancerad collage-teknik. Guiden la mycket fokus på att berätta att duon visar stor hänsyn till modellerna.
- Pressfotografen Weegee satt i sin bil med polisradion på för att kunna vara först på plats och få de bästa bilderna. Han stämplade alla bilder med Weegee the famous – långt innan han hade blivit känd. Intressant inblick i förbudstidens New York.
- Sedan stoppade vi in näsan på känd modefotograf som behärskar ljus. Guiden berättade att trots att Demarchelier fotat Prinsessan Diana och alla supermodeller från den period då supermodeller var proffsmodeller och inte personer kända från annat – så var hans favoritmodell sin hundvalp (ingen som har haft hund var förvånad).
- Till sist tittade vi in på minnesutställning för Lennart Nilsson.
Hipp restaurang med gröna rätter
Efter vårt korta smakprov av utställningarna gick vi upp till restaurangen där det väntade en förbokad middag med tillhörande vinpaket. Jag satt precis vid det stora fönstret vilket betyder att jag hade en fantastiskt utsikt – om jag vände mig om. I själva verket var jag nog den som såg minst av hur solen gick ner över hamninloppet och Stockholm eftersom jag hade trevliga kollegor att prata med och koncentrerade mig på det.
Det är Paul Svensson som ligger bakom konceptet som är att sätta grönsaker i centrum. Det finns kalla, varma och söta grönsaksrätter. Kött och fisk serveras som tillbehör. Inga problem med det för min del, det liknar hur jag ofta äter hemma.
Vår meny
- Potatis i brynt smör, kallrökt gräddfil & löjrom
- Vårens ogräs, hönan & ägget
- Kompostbakad gul lök med svamp, jordärtskocka & tryffel
- Choklad som kräm, glass & thé, med rårörda lingon
Första rätten var magiskt god. Potatis är en fantastisk råvara. Jag vet ej hur det smakade med kallrökt gräddfil för jag bytte den mot vanlig. Det stod löjrom i menyn men jag undrar om inte servitrisen sa något annat. Romkornen var rätt storlek men mer rosa än löjrom.
Det så kallade ogräset smakade också utmärkt. Inget konstigt med att äta gröna blad, det är lite som den sydfranska mesclun – plocka lite av varje vad du får tag i. Får skämmas lite för att jag inte kände igen bladen bättre (se bilden överst).
I de gul lökskalen låg god svamp med precis lagom smak av tryffel. Svamparna bestod bland annat av kungsmusseron, någon japansk svamp på N (tror jag) och champinjoner. Jag borde ha antecknat…
Efterrätten var den som var minst intressant även om det aldrig är fel med choklad, glass och lingon (bilden av efterrätten verkar ha rymt).
Tre fantastiska pinot noir…
… och en trist chardonnay.
Vårt vinpaket började med en chardonnay som inte var något att hurra för. Därefter kom det in den ena pinot noiren efter den andra som bara var bättre och bättre. Och jag som inte ens är särdeles förtjust i pinot noir nuförtiden.
Den första var en rätt lätt en från Alsace. Att den är på bild beror på att min granne var väldigt förtjust i den och bad att få reda på vad den hette. Jag passade på och dokumenterade namnet när det nu ändå var framme.
Därefter kom en pinot noir som jag helt glömt var den kom ifrån men den var kraftfull och passade perfekt ihop med den smakrika svampen. Kvällens mest överraskande pinot noir kom allra sist. Det var ett macvin. Google meddelar att det är ett starkvin som görs i Jura. Det var verkligen en upplevelse och jag måste hålla utkik efter det och se om jag kan prova det någon gång i annat sammanhang.
Besöket gjorde mig också väldigt peppad att fortsätta mina experiment med porträttfotografering (inte som fotograf utan som modell).
Fotografiska har även trevligt café (uppdatering)
Sedan jag skrev ovanstående har jag varit på återbesök på Fotografiska i Stockholm. Det är verkligen en pärla. Dels är det mycket utvecklande att gå runt och se resultatet av duktigare fotografer. Sedan är det trevligt att äta. Denna gång så åt jag i caféet.
Gillade du beskrivningen av Fotografiska och liknar efter liknande texter? Titta in på konsthallen Artipelag på Värmdö eller den magiska restaurangen Furillen på Gotland.
- Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves - söndag 10 mars 2024
- 90 hästar och en statsminister invigde årets Rørosmartnan - lördag 24 februari 2024
- I Bilbao äter man pintxos - onsdag 24 januari 2024
