Fyren på Cap d’Antibes har öppnat för besök igen

I alla år som jag traskat upp på halvön Cap d’Antibes har fyren varit stängd. I början var hela Garoupe-platån rätt öde. Men för några år sedan dök det upp ett café som sedan har utökat. Och de senaste gångerna har kyrkan faktiskt varit öppen. Den har till och med fått en liten souvenirbutik bredvid. Jag har bara varit inne i kyrkan en enda gång tidigare trots att jag är här uppe titt som tätt. Det är min standardpromenad, antingen i sig själv eller på väg över till favoritstranden.

Jag har för mig att under något av mina första år i Antibes hittade jag ett urblekt anslag som signalerade att fyren varit öppen. På 1990-talet eller något ditåt. Men inte ens på de kulturarvshelger som jag besökt har fyren varit öppen. Men i juni när jag gick ett varv för att ta en bild (det är ofta snabbare att ta en ny bild än att gräva reda på en i fotoarkivet), stod grindarna på glänt. Innanför arbetade folk. Jomenvisst, det anlades nya planteringar.

Phare de la Garoupe ljusstarkaste fyren

Phare de la Garoupe är fortfarande igång. Nattetid syns ljuset 60 kilometer till havs och ännu längre för flyg. Det gör den till en av de ljusstarkaste fyrarna längs Medelhavet. Den nuvarande fyrkantiga fyren är byggd 1948 på samma grund som en tidigare rund fyr. Den runda fyren sprängdes av nazisterna på eftermiddagen den 23 augusti 1944, dagen innan Antibes befriades. Det var ett par dagar efter att de sprängt hamnen Port Vauban. Därefter flydde de. Befrielsen av kusten gick ganska geschwint och liknar inte alls de sega och hårda striderna runt Authion våren efter.

Det lär finnas sten från den gamla fyren i Bois de la Garoupe. Jag tror att jag hittat några kandidater när jag varit där och traskat. Just nu kan inte gå dit och fortsätta leta för skogen är avstängd på grund av brandrisk. Det är ganska vanligt i vår region att områden stängs av för brandrisk under högsommaren. Men i tisdags stängdes faktiskt hela Gorges du Verdon av på grund av kraftig vind.

Fyrarna hade föregångare

Fyren som sprängdes var byggd 1836. Den hade i sin tur föregångare. På sjökort från 1560 lär det ha stått någon form av träkonstruktion på platsen. Den förstördes antingen av en storm eller jordbävning eller båda delar.

Hur som helst. Den nuvarande fyren är 29 meter hög vilket gör att man totalt ska befinna sig 103 meter över havsytan. Lite oklart om det är räknat på den vita delen av fyren eller om det är inräknat själva fyrdelen ovanpå. Min Garmin loggade 119 meters höjdskillnad men så gick jag lite fram och tillbaka också. Antalet trappsteg är 116. Trappan är supersnygg på bild men den är ganska smal.

Tio besökare i taget

Förutom att trappan är smal är plattformen där uppe inte särdeles bred den heller. Därför släpper de upp tio besökare i taget. Gruppen får tjugo minuter på sig att gå upp och beundra utsikten åt alla håll. Man får inte fotografera åt alla håll för semaforen bredvid är militär. Sedan ska man gå ner igen.

Är det fler än tio som vill upp samtidigt får man vänta. I biljettkiosken får man en lapp med vilken tid man är välkommen. Jag var där tidigt och fick vänta en dryg halvtimme på min tur. Gruppen före min drog över lite grann. Jag kan tänka mig att det finns viss risk att det blir kaos på eftermiddagen. När jag var där var det gratis men killarna i biljettluckan antydde att det var introerbjudande. Superlyxigt sådant.

Kristina Svensson med Plage de la Garoupe i bakgrunden.

Återvänder gärna i höst

Hoppas de bibehåller det låga priset och fortsätter ha öppet. Jag kan gott tänka mig att återvända till fyren och gå upp en gång till under en något svalare årstid. Dessa foton är tagna under värmebölja vilket inte är inte min bästa gren. Jag känner hur hjärnan inte riktigt vill vara med och bilderna blir ganska standardmässiga. Då hade jag ändå dränkt håret och tyghatten med vatten innan jag gick hemifrån.

En till anledning att återvända är att sikten är bättre på vintern än under sommaren. Att jag gick upp nu berodde på att jag fick för mig att jag ville ha en bild av trappan till Ett år runt Antibes. Den boken har förvisso fokus på naturen men en trappa kan passa fint in ändå. Den är huvudorsaken till min bloggpaus, jag har fokuserat på den. (Sedan har vissa saker som sopföretaget UPS också snott lite tid men nu struntar vi i det).

Det är kul när förändring innebär att fler ställen blir tillgängliga!

Är du sugen på mer historik ifrån detta område så klicka på blogginlägg taggade La Garoupe eller varför inte beställa hem någon av mina böcker. Du får då mer av samma samtidigt som du stöttar mig och får en bra present som du kan ge bort. Alla tillgängliga titlar går att beställa där böcker säljs.

Ett år runt Antibes, Upptäck franska Rivieran och Strövtåg runt Antibes är en trio böcker om mina strövtåg på Rivieran under ett dussin år.
chefstomaten