Forbönderna anländer till Röros marknad

Publicerad av

Äntligen har jag varit på invigningen av Rørosmartnan! Där har jag upplevt hur 80-90 hästdragna slädar i snabb takt passerade folkhavet på Malmplatsen. Det var verkligen häftigt att stå där och se alla åka förbi. Vissa hästar hade bråttom, andra lunkade lugnt.

Ekipagen heter forbönder på den svenska sidan och lasskjørere på andra sidan gränsen. Den moderna traditionen startade 1981 och sedan dess har hästarna varit ett viktigt inslag på marknaden. Hästekipagen kommer från Dalarna, Femund, Härjedalen, Nord-Østerdal, Hedemarken, Gudbrandsdalen, Selbu og Tydal och Trøndelag, En del har färdats i veckor över isar och genom snöstormar för att komma fram. Andra har tagit hjälp av lastbil när tövädret satt grus i maskineriet.

På Funäsdalssjön söndag morgon.

Traditionen är med i en av mina böcker

Jag är superglad över att äntligen ha sett allihop. Jag har flera gånger fotograferat och skrivit om hästarna från Föreningen Forbonden i Klövsjö, som passerar Funäsfjällen på vägen till Röros. Bland annat här och här samt i boken Strövtåg i Funäsfjällen. Har du läst den förstår du varför jag är riktigt glad.

Röros kopparverk krävde tusentals hästforor

Dagens forbönder och lasskörare har återupplivat en gammal tradition. Ofta nämner man att själva Röros marknad officiellt startade 1854. Men bygget av bergstaden Röros startade i mitten av 1600-talet. Det var samma århundrade som diverse kungar långt härifrån bestämde att Härjedalen skulle vara svenskt.

Alla förnödenheter till bergsstaden kom med hästdragna slädar. Allt järn och koppar som skulle härifrån gick också på häst och släde vintertid. De var dåtiden långtradare. Tusentals hästforor kom hit varje år. Tack vare Röros slapp folk att resa till Trondheim för att handla.

Foto taget från en av slagghögarna.

Världsarvet Röros

Idag är Röros en supergullig liten stad med massor av caféer och konsthantverksbutiker. Men detta var en gång en riktig arbetarstad. Antagligen en ganska ruffig sådan.

Det var också en storstad med dåtidens mått mätt. Enligt infon under invigningen var kopparverket en gång Europas största arbetsgivare. Kopparverket byggde inte bara staden utan påverkade ett stort område runt omkring. Hela området ingår i världsarvet. Bland annat ingår de vintervägarna som forbönderna återigen färdas på.

Olika varor från olika håll

Under invigningen berättade konferenciern också vilka varor som kom från olika håll, men jag hann inte anteckna. Bönder från Hälsingland, Härjedalen och Dalarna kom med bland annat skogsfågel, lin och smör. Ett gäng kom med kvarnstenar och en annan med silltunnor. Jag antar att silltunnorna kom från kusten. Jag har för mig att det fanns tillverkning av kvarnstenar både i Dalarna och i Norge. Är det någon som har information om vilka som kom med vad?

Jag gissar att förr i tiden kom även rendragna ackjor till själva marknaden. Renar kan inte dra lika tung last som hästar men har fördelen att de klarar djupsnö bättre.

Detta ekipage startade i Klövsjö

Nog om historia för idag. Det finns såklart mycket mer att berätta men jag sparar en del åt läsarna av mina böcker. Istället ska jag övergå till lite praktiskt information.

Praktiskt information Rørosmartnan

Röros marknad äger rum varje år (förutom pandemiåren) tisdag till lördag vecka åtta. Invigningen av Rørosmartnan är alltid sista tisdagen i februari. Det är gratis entré men parkeringsavgiften är tämligen hög. I år kostade det 200 norska kronor med kontanter eller 150 kronor om man använde appen Easypark.

Dalarna Femund forkörarförening hade Dalahäst och skidåkare.

Detta var mitt första besök på invigningen och jag hade inte riktig koll på bästa stället för att fotografera. När jag kom upp till smältverket en timme innan invigningen skulle börja klockan 12 så fanns en enda ledig plats längs staketet så jag ställde mig där. Det var inte den bästa platsen för att få med folkvimlet som var bakom mig. Dessutom hade jag solen i ögonen. Det hade antagligen varit bättre att antingen ställa sig vid klockstapeln eller bakom smälthyttan vid slagghögarna. Jag provar det nästa gång.

Sill var en viktig vara en gång i tiden.

Canon 24-70 mm f2,8 L ett grymt objektiv

En annan detalj är att hästar är rätt stora och snabba. Ska man stå där jag stod behöver man en snabb kamera och vidvinkel. Jag fick låna ett zoomobjektiv av en snäll granne. Det grymma Canon 24-70 mm f2,8 vilket är ett suveränt objektiv. Men på en cropsensor som Canon R7 hade det inte skadat med mer vidvinkel. Som det 16 mm-objektiv jag köpte till kameran men autofokus funkar inte på det exemplaret. Jag försökte fota springande hästar några dagar tidigare med manuellt fokus och gissa vad – det gick sådär :-). Kan lägga till att en del foton är tagna med min trotjänare Canon 6D med teleobjektivet.

Dølehästar, nordsvenskar och lite annat

Jag är inte så vass på att identifiera hästraser men hörde att norska dølehästar fanns med, Från Sverige kom nordsvenskar och så ska det finnas en ardenner också. Mitt otränade öga tyckte också att jag såg fjordingar.

Efter invigningen samlades alla hästar vid slagghögarna en stund. Senare började det pingla när slädarna kördes ner i stan. Varje grupp försvann in på varsin innergård. Hästarna selades av och leddes ner i små stall medan människorna började försäljning av moderna förnödenheter som kaffe och kolbullar respektive sveler (norska lappar – alltså plättar).

Om någon har hamnat på bild som inte vill synas på nätet så ber jag om ursäkt. Bara hojta till så byter jag foto. Jag kom hem med 900 bilder så även efter att ha rensat ut en massa halva hästar har en del att välja från. Vill du låna något foto går det bra om du anger källa och länkar hit. Har du möjlighet att skicka en slant som tack, blir det ett välkommet bidrag till ett nytt objektiv.

Tillägg: Hästen allra överst heter Manne fick jag reda på när jag postade bilden på Instagram.

Året efter testade jag att fotografera invigningen av Rörosmartnan från en annan plats.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)