Vandring till toppen av San Peyre ovanför Mandelieu-la Napoule

Vid kanten av Esterelbergen väster om Cannes ligger ett perfekt konformat berg som är lätt att känna igen. Du får tro mig på mitt ord för fotona i detta inlägg är (i princip alla) tagna från toppen av berget och därifrån kan man se mycket, men inte hur själva berget ser ut. (Tillägg, nu har jag fotat San Peyre från Pointe de l’Aiguille).

Berget heter San Peyre och har blivit omsjungen av både Oscar Wilde och Maupassant. Det är en vulkankägla som bildades för 250 miljoner år sedan av ryolitisk lava.

En iordninggjord stig upp till själva toppen.

Populära Le parc du San Peyre

I somras traskade jag upp på toppen och beundrade utsikten. Jag hade Mandeliu åt ena hållet och Esterelbergen åt andra och rakt fram Lerinöarna, det vill säga St Honorat och St Marguerite. Jag är på intet sätt först med att uppskatta utsikten. Fenicier, kelto-ligurer, romare och diverse grevar är några som uppskattat möjligheten att hålla koll åt alla håll.

Utsiktstavlan som står på grunden till en gammal befästning. Bredvid den ligger ruinen av ett kapell. Min franska är inte i toppskick men kapellet kan ha varit byggt till Saint Pierre på 1100-talet. Möjligen ovanpå ett romerskt tempel helgat till Merkurius. Eller så låg templet någonstans i närheten men det är mer logiskt att det låg på samma plats.

Lätt promenad upp på toppen om…

Större delen av berget är bebyggt med villor men den översta biten är en park med en vandringsled, eller snarare promenadstig för den är inte särskilt lång. Det är på franskt vis väl skyltat där bilvägen slutar och stigen börjar. Det finns en parkeringsplats där för den som bara vill gå den korta biten till toppen och skippa bilvägen.

Kort och enkel promenad om man följer skylten mot Sommet du San Peyre.

Det är därmed lätt att komma upp till toppen om man bara följer skyltarna. Om man inte läser på skyltarna utan istället tänker ”äsch, jag ska upp på toppen, jag siktar rakt mot den och tar första bästa stig” så får man klättra på alla fyra och ta sig fram genom diverse snår. Det funkar förvisso också. Lite värre var att jag möttes av ett staket när jag kom upp.

Eftersom det egentligen var den typiska växtligheten som lockade iväg mig så gjorde det inte så mycket att jag fick en lite längre väg med mer närkontakt med sagda växtlighet. Det var länge sedan jag vandrade i Frankrike och när jag såg stigen och skyltarna fick jag sådan lust att jag drog iväg (egentligen var jag och hälsade på vänner). Men generellt rekommenderar jag att beundra steneken från den stenlagda stigen.

Här kan man ana ruinen av kapellet.

Lätt ta sig hit från Mandeliu-La Napole

Till sist ska jag dela med mig av en till detalj som jag lärde mig denna dag. Nämligen att Mandeliu tågstation och buss-station är två helt olika platser som ligger ganska långt ifrån varandra och det är därför bra att lyfta näsan ur mobiltelefonen innan man hoppar av. Tågstationen är den man vill till. Den ligger nämligen vid havet där allting fint är. Tågen verkar i och för sig inte stanna särskilt ofta, i varje fall tog jag buss hem också men en som gick längs kusten bort till Cannes. På vägen till busshållplatsen fastnade ett torn på bild.

Det hänger en typisk Lavarenne-gubbe från ett torn på Château de la Napoule

Signerade julklappsböcker

Bilderna ovan är från i somras. Det är mest mobilfoton för jag hade kameratrassel (ett stående problem i år). Annars hade de nog hamnat i något manus. Jag har två kandidater där de kanske hade platsat. Men först ska årets böcker säljas. Normalt säljer jag inte signerade böcker direkt till läsare utan låter olika återförsäljare stå för den delen men jag gör ett undantag inför jul. Jag kommer att ge prenumeranter första tjing att beställa så fort jag knåpat ihop ett beställningsformulär. Vill du veta vad jag skrivit (alla titlar kommer inte vara möjliga att beställa), spana in mina böcker. Det finns åtskilliga bra julklappar där.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)